Oproduktiv
Just nu sitter jag och försöker komma igång med att skiva ihop det där avtalet som vi lyckades förhandla oss till i förra veckan. Du vet, då när jag och en annan tjej "krossade" vår motståndare. Tydligen skulle vi ha med oss det så att vi kan tillämpa det imorgon på lektionen. Ska försöka att få det fint och prydligt, men jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Var länge sedan jag skrev ett avtal och då var dessutom allt framförhandlat. I det här fallet lutar vi oss mycket på NL09 (som är ett standardavtal "för leveranser av maskiner samt annan mekanisk, elektrisk och elektronisk utrustning inom och mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige."), men det ska nog gå.
Fast även om jag inte har lyckats få ned ett enda ord på det här avtalet så var det faktiskt inte det som jag tyckte att jag var oproduktiv med. Nej, det är snarare mitt eget skönlitterära skrivande. Jag skrev ju att jag skulle försöka skriva en ny novell på det nya temat för "Nutidsnovellen" och jag började faktiskt. Men jag har dessvärre inte kommit särskilt långt. Samma sak är med min egen roman. Den bara ligger där (bildligt talat, för den finns i DOTEN, så den ligger ju inte i ordets äkta bemärkelse) och väntar på att jag ska ta tag i det. Jag skriver lite då och då, men sedan försvinner inspirationen och tiden går åt annat. Det är väldigt synd för jag tycker ju så himla mycket om att skriva och när jag var som mest produktiv var under gymnasiet skrev jag ganska många noveller (som jag lägger upp på Kapitel1 efterhand som jag har tid). Jag säger hela tiden att "Nu ska jag ta mig tid att skriva", men sedan blir det inte mer.
Den här väntan har ju också sina nackdelar. Viljan (eller kanske rättare sagt modet?) att skriva går upp och ned likt en bergochdalbana, men oftast störtdyker det ned i den mörka avgrunden. Varför? Jag har aldrig gillat det jag själv skriver i skönlitterär väg, vilket nog är ganska vanligt. Bättre blir det inte av att jag känner mig ännu mindre eller sämre när jag läser både alster men även foruminlägg på Kapitel1 (och en del bloggar). De är så himla duktiga och talangfulla och många har lyckats att få sina alster publicerade i bokform. När man läser om detta blir ju följden att jag känner det till viss del meningslöst att skriva det jag skriver, för jag kommer ändå aldrig att kunna nå upp till deras standard (vilket återspeglas i andra sammanhang i mitt liv; den här känslan alltså). Det är väldigt dumt att tänka så, för å andra sidan skriver jag ju för att det är roligt och att det är lite som en terapiform för mig. Egentligen borde jag strunta i hur alla andra gör, eller hur duktiga de är. Men det är svårt att inte jämföra sig med andra och allra helst om de är så mycket mer talangfulla.
I och för sig har jag fått höra från vissa att jag inte är så väldigt dålig på det jag gör som jag nu får det att låta som. Bland det senaste exemplet är en klasskompis från gymnasiet. Vi satt och pratade lite på msn efter det att vi hade tagit studenten och hur vi kom in på själva ämnet (mitt skrivande) vet jag inte, men han sade i alla fall att han tyckte att jag skrev bra. Nu är det så att jag oftast (i stort sett alltid) slår undan sådana kommentarer om de kommer från personer som jag känner. Varför? Svaret är den enkla anledningen att jag tror att de bara försöker vara snälla när de säger det här.
Vad vill jag ha sagt med det här babblandet? Att jag helt enkelt borde försöka sluta att jämföra mig med andra. Framför allt när det gäller ett så stort intresse för mig, som skrivandet faktiskt är. Det spelar ingen roll om jag är skitkass på att skriva eller om det finns lite (en smula) talang. Att skriva är det viktigaste för mig. Ska bara försöka att ta mig tid att skriva. Det är där skon klämmer.
Woho! Under tiden som jag skrev bloggen lyckades jag faktiskt att få ihop det där avtalet. Har skickat det till mina gruppkamrater så att de får chans att säga vad de tycker om det hela.
Fast även om jag inte har lyckats få ned ett enda ord på det här avtalet så var det faktiskt inte det som jag tyckte att jag var oproduktiv med. Nej, det är snarare mitt eget skönlitterära skrivande. Jag skrev ju att jag skulle försöka skriva en ny novell på det nya temat för "Nutidsnovellen" och jag började faktiskt. Men jag har dessvärre inte kommit särskilt långt. Samma sak är med min egen roman. Den bara ligger där (bildligt talat, för den finns i DOTEN, så den ligger ju inte i ordets äkta bemärkelse) och väntar på att jag ska ta tag i det. Jag skriver lite då och då, men sedan försvinner inspirationen och tiden går åt annat. Det är väldigt synd för jag tycker ju så himla mycket om att skriva och när jag var som mest produktiv var under gymnasiet skrev jag ganska många noveller (som jag lägger upp på Kapitel1 efterhand som jag har tid). Jag säger hela tiden att "Nu ska jag ta mig tid att skriva", men sedan blir det inte mer.
Den här väntan har ju också sina nackdelar. Viljan (eller kanske rättare sagt modet?) att skriva går upp och ned likt en bergochdalbana, men oftast störtdyker det ned i den mörka avgrunden. Varför? Jag har aldrig gillat det jag själv skriver i skönlitterär väg, vilket nog är ganska vanligt. Bättre blir det inte av att jag känner mig ännu mindre eller sämre när jag läser både alster men även foruminlägg på Kapitel1 (och en del bloggar). De är så himla duktiga och talangfulla och många har lyckats att få sina alster publicerade i bokform. När man läser om detta blir ju följden att jag känner det till viss del meningslöst att skriva det jag skriver, för jag kommer ändå aldrig att kunna nå upp till deras standard (vilket återspeglas i andra sammanhang i mitt liv; den här känslan alltså). Det är väldigt dumt att tänka så, för å andra sidan skriver jag ju för att det är roligt och att det är lite som en terapiform för mig. Egentligen borde jag strunta i hur alla andra gör, eller hur duktiga de är. Men det är svårt att inte jämföra sig med andra och allra helst om de är så mycket mer talangfulla.
I och för sig har jag fått höra från vissa att jag inte är så väldigt dålig på det jag gör som jag nu får det att låta som. Bland det senaste exemplet är en klasskompis från gymnasiet. Vi satt och pratade lite på msn efter det att vi hade tagit studenten och hur vi kom in på själva ämnet (mitt skrivande) vet jag inte, men han sade i alla fall att han tyckte att jag skrev bra. Nu är det så att jag oftast (i stort sett alltid) slår undan sådana kommentarer om de kommer från personer som jag känner. Varför? Svaret är den enkla anledningen att jag tror att de bara försöker vara snälla när de säger det här.
Vad vill jag ha sagt med det här babblandet? Att jag helt enkelt borde försöka sluta att jämföra mig med andra. Framför allt när det gäller ett så stort intresse för mig, som skrivandet faktiskt är. Det spelar ingen roll om jag är skitkass på att skriva eller om det finns lite (en smula) talang. Att skriva är det viktigaste för mig. Ska bara försöka att ta mig tid att skriva. Det är där skon klämmer.
Woho! Under tiden som jag skrev bloggen lyckades jag faktiskt att få ihop det där avtalet. Har skickat det till mina gruppkamrater så att de får chans att säga vad de tycker om det hela.
Dagens citat:
"Så snart en kvinna tänker någorlunda snabbt så kallas det intuition."
(Barbro Alving)
Ha det så bra!
Oproduktiva kramar
Jessie
Krafs, krafs ...
Vet du vad som är jobbigt? Antingen att man inte kan somna för att fästmannens katter bestämt sig för att de ska krafsa sig till Kina genom kattlådan just då, eller att man vaknar av samma orsak. Det är inte särskilt kul. Men jag ska egentligen inte klaga, för jag tycker ju om dem då de oftast är snälla och söta. Man känner sig ibland som en småbarnsförälder som håller på att uppfostra sina två småbarn. Nu är de uppfostrade (även om de inte lyder), men det finns tillfällen då man ständigt måste hålla ett öga på dem. Men som jag sade så är de oftast snälla och söta.
Hankatten håller mig sällskap i sängen vissa morgnar när jag kryper ned en extra gång efter det att fästmannen åkt till jobbet (då förutsätter det givetvis att jag är ledig för att kunna göra det, eller i alla fall börjar sent). Honkatten gör mig sällskap ganska ofta när jag går runt i lägenheten och hittar på olika saker. Så jag tycker om dem, tro inget annat. Det är bara det där med att de ska krafsa sig till Kina när man inte har lust eller ork att lyssna på denna symfoni. Varför kan de inte välja andra dagar till att göra det på?
Hade tänkt att avsluta dagens inlägg med en låt från filmen "Avatar". Ja, jag gillar den filmen och musiken är så otroligt bra. James Horners musik (i alla fall i "Titanic", "Avatar", "Höstlegender" och "The perfect storm") är bra. Varje gång jag hör just den här låten blir jag alltid sugen på att se filmen, men jag spar mig i alla fall lite till. Den är bra, men om man ser den för många gånger kommer man bara att tröttna på den. Varsågod och njut.
Hankatten håller mig sällskap i sängen vissa morgnar när jag kryper ned en extra gång efter det att fästmannen åkt till jobbet (då förutsätter det givetvis att jag är ledig för att kunna göra det, eller i alla fall börjar sent). Honkatten gör mig sällskap ganska ofta när jag går runt i lägenheten och hittar på olika saker. Så jag tycker om dem, tro inget annat. Det är bara det där med att de ska krafsa sig till Kina när man inte har lust eller ork att lyssna på denna symfoni. Varför kan de inte välja andra dagar till att göra det på?
Hade tänkt att avsluta dagens inlägg med en låt från filmen "Avatar". Ja, jag gillar den filmen och musiken är så otroligt bra. James Horners musik (i alla fall i "Titanic", "Avatar", "Höstlegender" och "The perfect storm") är bra. Varje gång jag hör just den här låten blir jag alltid sugen på att se filmen, men jag spar mig i alla fall lite till. Den är bra, men om man ser den för många gånger kommer man bara att tröttna på den. Varsågod och njut.
Dagens citat:
"Kärlek handlar om att ständigt förlåta - och bli förlåten."
(Okänd)
Ha det så bra!
Krafsande kramar
Jessie
Svensk tvilling?!
Igår kunde jag inte annat än att le (för sitta och gapa var ju inte något bra alternativ) när vi träffade en av våra nya "lärare" för första gången. Han är advokat till yrket, så skolan har ju bara hyrt in honom, precis som med i stort sett alla av våra lärare. Men det var inte för att han är advokat som jag reagerade. Nej, sådana har jag ju träffat innan. Varför reagerade jag då? Jo, för han är en exakt kopia av Sylvester Stallone! 
Jag trodde knappt mina ögon. Fast det blev en krock i hjärnan när människan började tala svenska (med en röst som är otroligt lik Björn Kjellmans). Vår lärare är skrämmande lik då han talar med samma sneda mun som Stallone och rör sig på ungefär samma sätt (vad jag kunde uttyda av det lilla jag har sett av Stallone).
Tjejen som jag sitter bredvid i klassrummet lutade sig fram mot mig så fort det var paus och frågade om inte jag också tyckte att han var väldigt lik Sylvester Stallone. Eller en "akademisk Stallone" för att citera henne. Eftersom det hade varit min första tanke (kanske inte det där med akademisk men det andra), sade jag det till henne och båda började skratta lite småtyst. Lustigt nog verkade det bara vara vi två som upptäckt den skrämmande likheten. I alla fall var det så med dem vi pratade med på lunchen.
Men han är snäll och rolig
Och väldigt privat. Det känns som om han gärna vill lära känna oss i klassen mer än bara ytligt. Han verkar ha lärt sig så gott som alla namnen redan och vi har bara haft honom igår och idag Det får jag säga är väldigt imponerande. Och han kom med ett ganska trevligt uttalande idag också. Enligt honom verkar paralegals (det jag håller på att utbilda mig till) vara ganska eftertraktade på arbetsmarknaden. Man får hoppas att det stämmer och att det i så fall även är så när jag väl är klar med utbildningen.
Jag trodde knappt mina ögon. Fast det blev en krock i hjärnan när människan började tala svenska (med en röst som är otroligt lik Björn Kjellmans). Vår lärare är skrämmande lik då han talar med samma sneda mun som Stallone och rör sig på ungefär samma sätt (vad jag kunde uttyda av det lilla jag har sett av Stallone).Tjejen som jag sitter bredvid i klassrummet lutade sig fram mot mig så fort det var paus och frågade om inte jag också tyckte att han var väldigt lik Sylvester Stallone. Eller en "akademisk Stallone" för att citera henne. Eftersom det hade varit min första tanke (kanske inte det där med akademisk men det andra), sade jag det till henne och båda började skratta lite småtyst. Lustigt nog verkade det bara vara vi två som upptäckt den skrämmande likheten. I alla fall var det så med dem vi pratade med på lunchen.
Men han är snäll och rolig
Och väldigt privat. Det känns som om han gärna vill lära känna oss i klassen mer än bara ytligt. Han verkar ha lärt sig så gott som alla namnen redan och vi har bara haft honom igår och idag Det får jag säga är väldigt imponerande. Och han kom med ett ganska trevligt uttalande idag också. Enligt honom verkar paralegals (det jag håller på att utbilda mig till) vara ganska eftertraktade på arbetsmarknaden. Man får hoppas att det stämmer och att det i så fall även är så när jag väl är klar med utbildningen.Dagens citat:
"Jag är beredd att medge att jag inte alltid har rätt, med jag har heller aldrig fel."
(Samuel Goldwyn)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Allvarligt talat?!
Jag har ju fått lära mig när jag läste retorik att exordium (inledningen) ska vara intresseväckande och att man ska göra det helst precis i början. De första "raderna" i sitt manus (om man nu kör på det). Fast jag hade nog aldrig kunnat komma på att skriva "Vill ni ha en tiger?" i det personliga brevet när jag söker jobb. Jag hade nog inte heller varit så påhittig att jag hade mejlat en video där jag försökt att hypnotisera personalchefen ... Och ja, tydligen finns det sådana personer om man nu ska tro Metro (2010-09-20). Jag lägger upp bilden på artikeln och låter den tala i mitt ställe.
Man kan ju undra vad det finns för konstiga människor egentligen ...
Dagens citat:
"Underliga äro Herrens vägar, sa prästen när han körde i diket."
(Okänd)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Akuten - platsen där du får vänta
Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Jag hade sett framför mig en lördagskväll där jag och min älskling skulle ha det trevligt med lite gott att äta, men som du kanske redan nu förstår blev det inte så. I mitten av veckan fick min fästman något vasst i halsen och vi testade med nästan allt för att få bort det, men det satt fortfarande envist kvar. Därför bestämde sig min älskling för att han skulle ringa sjukvårdsrådgivningen 1177 igår och fråga vad han skulle ta sig till, för han orkade inte ha ont mer. Det blev att han blev remitterad till Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm eftersom Eskilstunas sjukhus tydligen inte har Öron-Näsa-Hals (inte på helger i alla fall).
Min älskling kom hem från jobbet och gjorde sig i ordning och därefter begav vi oss mot Karolinska. Resan dit (och det är motorväg hela vägen) tar ungefär en timme, så vi var på plats 16.45 och 16.55 hade vi kommit till akuten för vuxna (som tydligen under helgen i alla fall är samma även för barn). Kvinnan i luckan sade redan från början att det var lång väntetid, så att vi inte skulle strypa henne om vi tvingades vänta.
Vänta var det vi fick göra. Efter två timmar ringde min fästman till 1177 för att höra om han verkligen var tvungen att vara kvar och om det inte fanns något annat att göra, för han hade ont och det kändes onödigt att sitta kvar. Han fick till svar att han skulle vara kvar eftersom det kunde inflammera, bli infektioner etc. Alltså fick vi sitta kvar och vänta. Ungefär då fick ett par (en gravid kvinna och hennes partner) komma in för att få hjälp för hans öra. De hade då suttit där sedan halv två på eftermiddagen. Då tänkte vi att vi också skulle få sitta ungefär i fem timmar innan vi kunde få hjälp.
Efter fyra eller fem timmar verkade ingenting hända, så min fästman gick fram till luckan för att höra vad som var på gång. Han hade ju ont och hade redan tvingats sitta så pass länge. Vet du vad de sade? Att det var en före. Efter ungefär en timme kallade de in en kille och det var tydligen han som hade varit före oss. När vi hade suttit i sex och en halv timme (klockan var då cirka 23.20) blev min älskling inkallad. Äntligen! (Trodde vi ...)
De kollade i halsen på honom med kamera och andra instrument, men kunde inte hitta något, så det fick bli att han röntgades. Läkaren ville att han skulle röntgas idag på morgonen, men eftersom det är en ganska lång väg för oss att åka föredrog min fästman att bli röntgad redan då. Läkaren verkade bli putt över att han inte gjorde som hon sade, men gick med på det. Vi blev utskickade till väntrummet igen och till slut fick han bli röntgad så att vi fick åka hem. Vi kom därifrån 00.40 och var hemma cirka 01.40. Älsklingen steg upp vid 06.00 och gjorde sig i ordning för jobbet. Stackaren fick bara runt fyra och en halv timmes sömn.
Tycker så synd om honom och önskar att han inte hade behövt ha ont. Jag skulle vilja göra något för honom, men jag är totalt maktlös. Och sjukvården är ju bara värdelös! Det var EN enda läkare på hela Öron-Näsa-Hals som jobbade! EN! Det är väl inte meningen att man ska vänta på akuten så länge innan man får hjälp? Tydligen. Jag hoppas att min älskling snart slipper ha ont.
Känner hur irritationen för sjukvården bubblar upp inom mig, så jag tänkte avsluta med något lite trevligare. Jag tänkte avslöja hur mina morotskakor blev. Jag följer nämligen ett recept där kakan blir väldigt god, men det blir även två stycken av smeten.
Så här såg de ut innan glasyren kom på.
Så här såg den första med glasyr ut. Det som jag gjorde där var att ha i lite röd hushållsfärg(karamellfärg. Söt va?
Vad har jag gjort här? Den verkar ju inte vara förändrad ... Jo det är den. Glasyren här smakar mint! Jag testade att ha i pepparmintsarom och det smakade inte helt fel. Hoppas att fästmannen också gillar det.
Min älskling kom hem från jobbet och gjorde sig i ordning och därefter begav vi oss mot Karolinska. Resan dit (och det är motorväg hela vägen) tar ungefär en timme, så vi var på plats 16.45 och 16.55 hade vi kommit till akuten för vuxna (som tydligen under helgen i alla fall är samma även för barn). Kvinnan i luckan sade redan från början att det var lång väntetid, så att vi inte skulle strypa henne om vi tvingades vänta.
Vänta var det vi fick göra. Efter två timmar ringde min fästman till 1177 för att höra om han verkligen var tvungen att vara kvar och om det inte fanns något annat att göra, för han hade ont och det kändes onödigt att sitta kvar. Han fick till svar att han skulle vara kvar eftersom det kunde inflammera, bli infektioner etc. Alltså fick vi sitta kvar och vänta. Ungefär då fick ett par (en gravid kvinna och hennes partner) komma in för att få hjälp för hans öra. De hade då suttit där sedan halv två på eftermiddagen. Då tänkte vi att vi också skulle få sitta ungefär i fem timmar innan vi kunde få hjälp.
Efter fyra eller fem timmar verkade ingenting hända, så min fästman gick fram till luckan för att höra vad som var på gång. Han hade ju ont och hade redan tvingats sitta så pass länge. Vet du vad de sade? Att det var en före. Efter ungefär en timme kallade de in en kille och det var tydligen han som hade varit före oss. När vi hade suttit i sex och en halv timme (klockan var då cirka 23.20) blev min älskling inkallad. Äntligen! (Trodde vi ...)
De kollade i halsen på honom med kamera och andra instrument, men kunde inte hitta något, så det fick bli att han röntgades. Läkaren ville att han skulle röntgas idag på morgonen, men eftersom det är en ganska lång väg för oss att åka föredrog min fästman att bli röntgad redan då. Läkaren verkade bli putt över att han inte gjorde som hon sade, men gick med på det. Vi blev utskickade till väntrummet igen och till slut fick han bli röntgad så att vi fick åka hem. Vi kom därifrån 00.40 och var hemma cirka 01.40. Älsklingen steg upp vid 06.00 och gjorde sig i ordning för jobbet. Stackaren fick bara runt fyra och en halv timmes sömn.
Tycker så synd om honom och önskar att han inte hade behövt ha ont. Jag skulle vilja göra något för honom, men jag är totalt maktlös. Och sjukvården är ju bara värdelös! Det var EN enda läkare på hela Öron-Näsa-Hals som jobbade! EN! Det är väl inte meningen att man ska vänta på akuten så länge innan man får hjälp? Tydligen. Jag hoppas att min älskling snart slipper ha ont.
Känner hur irritationen för sjukvården bubblar upp inom mig, så jag tänkte avsluta med något lite trevligare. Jag tänkte avslöja hur mina morotskakor blev. Jag följer nämligen ett recept där kakan blir väldigt god, men det blir även två stycken av smeten.
Så här såg de ut innan glasyren kom på.
Så här såg den första med glasyr ut. Det som jag gjorde där var att ha i lite röd hushållsfärg(karamellfärg. Söt va?
Vad har jag gjort här? Den verkar ju inte vara förändrad ... Jo det är den. Glasyren här smakar mint! Jag testade att ha i pepparmintsarom och det smakade inte helt fel. Hoppas att fästmannen också gillar det.
Dags att sätta punkt och ge katterna lite ny mat och sedan ska jag källsortera. Glömde bort det giår när jag ändå skulle ned till ICA. Aja, får göra det idag. Får se det som en skön promenad nu när jag ändå är ledig.
Dagens citat:
"Till tonfisk bör man helst ha ett musicerande vin."
(Okänd)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
La la la ...
I måndags kom skivan som min älskling hade beställt till min födelsedag. Synd att den inte kom fram i tid, men det är ju bättre sent än aldrig och så fick jag ju en fin lapp från honom ^^ Har du glömt vilken skiva det är jag talar om? Secret Garden's "Inside I'm singing". Låtarna var bra. Lyssnade på den flera gånger på kvällen i måndags. Hade för mig att låtarna skulle vara lite mer Irland-inspirerade, men då var det väl den andra skivan som jag lyssnat på Spotify som var det (Finns i alla fall en som är riktigt Irland-inspirerad). Fast i vilket fall som helst var låtarna bra. Den skivan kommer jag att lyssna på fler gånger. Den kommer att bli utsliten.
I min okunskap trodde jag från början att Westlife var upphovsmakarna till "You raise me up", men sedan fick jag höra Josh Groban's version och i samma veva fick jag även veta att Westlife bara gjort en cover. Jag tyckte att Josh Groban's var bättre och fram tills för något år eller halvår sedan levde jag i tron att det var han som gjort låten från början, med tanke på att han fick så mycket uppmärksamhet för den. Vet du vad? Det var inte han som gjorde låten från början. Det var Secret Garden och om jag måste vara brutalt ärlig ... så tycker jag ett snäpp bättre om deras version. Du kan själv få lyssna;
Hoppas att du tycker om den lika mycket som jag gör. Nej, ska strax gå ned till Ica och handla nödvändigheter. Eller, strax och strax. De öppnar nio, så det är ju ingen idé att gå ned innan dess. Använde all fisksås igår och blev påmind av min älskling att vi behöver fisksås till marinaden som jag ska göra idag (fast det är till morgondagens middag, men marinaden ska göras idag). Sedan fanns det lite annat billigt den här veckan, så jag tänkte passa på. Därefter ska jag baka! Jag gillar att baka och idag ska det bli morotskaka. Blev sugen på det för ett tag sedan och idag tänkte jag experimentera med baket. Hur det blir får vi se.
Jag gillar att baka och idag ska det bli morotskaka. Blev sugen på det för ett tag sedan och idag tänkte jag experimentera med baket. Hur det blir får vi se.Dagens citat:
"Den som väntar på tillfälle förlorar tid"
(Giordano Bruno)
Ha det så bra!
Sjungande kramar
Jessie
Piller-Maja
Först och främst; nu har min älskling börjat skriva blogg igen ^^ Woho! Nu har jag något att läsa.
Men bortsett från det har jag varit igång och fixat i mitt och fästmannens skafferi. Jag tyckte att det hade blivit lite oreda där inne, plus att kartongerna som vi har haft livsmedlen i inte är det bästa. Så vad gjorde då jag? Jo, jag använde mig av alla glasburkar som vi har sparat och flyttade över t.ex. floursocker och annat i kartonger så att de nu istället finns i glasburkar i skafferiet. Ser lite bättre ut och nu hoppas jag att det blir bättre hållbarhet bland våra torra livsmedel
Men bortsett från det har jag varit igång och fixat i mitt och fästmannens skafferi. Jag tyckte att det hade blivit lite oreda där inne, plus att kartongerna som vi har haft livsmedlen i inte är det bästa. Så vad gjorde då jag? Jo, jag använde mig av alla glasburkar som vi har sparat och flyttade över t.ex. floursocker och annat i kartonger så att de nu istället finns i glasburkar i skafferiet. Ser lite bättre ut och nu hoppas jag att det blir bättre hållbarhet bland våra torra livsmedel
Dagens citat:
"Sex i ett förhållande av längre varaktighet är konsten att hela tiden få repriser att likna premiärer."
(Jeanne Moreau)
Ha det så bra!
Pillande kramar
Jessie
Det är roligt att krossa folk
Ja det är faktiskt kul att krossa folk! Igår på lektionen fick vi en uppgift av läraren som gick ut på att vi skulle vara två och två (min grupp var dock tre eftersom det blev en "över") och skulle tillsammans skriva ett avtal. Ena parten skulle vara försäljningschef på ett svenskt företag medan andra parten skulle vara ett danskt företag som var kund till det svenska. Jag och en rolig tjej i klassen var försäljningschefer på det svenska företaget och i våra instruktioner stod det att vi fått i uppgift av den danska kunden att hitta en ersättningsskärmaskin till deras maskinpark och att vi hittat en i Polen för 850.000 SEK. Nu skulle vi förhandla om ett avtal och vi fick inte sälja den för mindre än 1.200.000 SEK, men med tanke på att vår lön var baserad på provision skulle vi försöka se till att få ut så mycket som möjligt av det. Vi skulle också tänka på att göra kunden nöjd så garantier etc var vi fria att göra som vi ville med. Något leasing-avtal fick vi absolut inte teckna. Det vi inte visste om den andra parten var att hon (som det var i vårt fall) skulle se till att köpa maskinen för 1.000.000 SEK, plus/minus 25%. Helst skulle hon få till ett leasing-avtal.
Det blev en rolig förhandling. Vi kom överens om en del saker (vi skulle stå för leverans, montering och när vi såg att maskinen funkade skulle risken övergå på kunden, fast vi skulle underhålla den och reparera den i åtta år som vi till slut kom fram till) men andra diskuterade vi ganska mycket. Eftersom vi i våra instruktioner inte fick sälja maskinen för mindre än 1.200.000 SEK gav vi vårt första bud på 2.225.000 SEK. Vi visste att vår motpart skulle pruta ned det, och det var det som var tanken med vårt utgångspris. Hon ville absolut ha ett leasing-avtal, men vi stod på oss att det inte gick. Jag sade att jag gärna hade gjort det för henne, men jag fick inte. Den andra tjejen som var vår motpart började skratta då.
Vad kom vi fram till? Jo, maskinen skulle säljas för 1.900.000 SEK, men eftersom vi var schyssta fick hon betala en handpenning på 1.400.000 SEK och en faktura på 30 dagar för resterande belopp. Visst är vi elaka?
Det visade sig sen när hela klassen samlades igen att hon hade varit den som fått betala mest för maskinen. Det var kul. Att sitta och förhandla. Vi skrev inte något riktigt avtal, men jag kom på sen när jag var på väg till Stockholm C för att ta tåget hem, att i trean på gymnasiet hade vi fått i uppgift på ett prov att skriva ett avtal mellan två parter. I trean läste vi ju affärsjuridik, men vår lärare gjorde egentligen fel. Han gav efter när resten av klassen ville veta vad som kom på provet så att de slapp plugga allt, så han berättade bl.a. att vi skulle skriva ett avtal på provet. Det var därför som jag hade pluggat in hur ett sådant såg ut. Men även det var kul, trots att jag egentligen tycker mest om straffrätt.
Ja, det var det som var dagens inlägg. Jag ska återgå till pannkakorna som jag håller på att grädda. Valde att ha DOTEN i köket så att jag kunde roa mig med något eftersom det tar id att grädda runt 20 pannkakor, plus att det är ganska tråkigt att bara stå vid spisen. Utan att göra något annat menar jag. Fast innan jag avslutar helt för idag tänkte jag låta dig få chansen att höra en låt som jag gillar. Kanske inte själva innebörden av låttexten, men låten som helhet är bra. Fast nu blev jag osäker på om sångaren/gruppen heter Shoeshine eller Choo Chine, men låten heter i alla fall "Running Out of Things To Say".
Igår på lektionen fick vi en uppgift av läraren som gick ut på att vi skulle vara två och två (min grupp var dock tre eftersom det blev en "över") och skulle tillsammans skriva ett avtal. Ena parten skulle vara försäljningschef på ett svenskt företag medan andra parten skulle vara ett danskt företag som var kund till det svenska. Jag och en rolig tjej i klassen var försäljningschefer på det svenska företaget och i våra instruktioner stod det att vi fått i uppgift av den danska kunden att hitta en ersättningsskärmaskin till deras maskinpark och att vi hittat en i Polen för 850.000 SEK. Nu skulle vi förhandla om ett avtal och vi fick inte sälja den för mindre än 1.200.000 SEK, men med tanke på att vår lön var baserad på provision skulle vi försöka se till att få ut så mycket som möjligt av det. Vi skulle också tänka på att göra kunden nöjd så garantier etc var vi fria att göra som vi ville med. Något leasing-avtal fick vi absolut inte teckna. Det vi inte visste om den andra parten var att hon (som det var i vårt fall) skulle se till att köpa maskinen för 1.000.000 SEK, plus/minus 25%. Helst skulle hon få till ett leasing-avtal.Det blev en rolig förhandling. Vi kom överens om en del saker (vi skulle stå för leverans, montering och när vi såg att maskinen funkade skulle risken övergå på kunden, fast vi skulle underhålla den och reparera den i åtta år som vi till slut kom fram till) men andra diskuterade vi ganska mycket. Eftersom vi i våra instruktioner inte fick sälja maskinen för mindre än 1.200.000 SEK gav vi vårt första bud på 2.225.000 SEK. Vi visste att vår motpart skulle pruta ned det, och det var det som var tanken med vårt utgångspris. Hon ville absolut ha ett leasing-avtal, men vi stod på oss att det inte gick. Jag sade att jag gärna hade gjort det för henne, men jag fick inte. Den andra tjejen som var vår motpart började skratta då.
Vad kom vi fram till? Jo, maskinen skulle säljas för 1.900.000 SEK, men eftersom vi var schyssta fick hon betala en handpenning på 1.400.000 SEK och en faktura på 30 dagar för resterande belopp. Visst är vi elaka?
Det visade sig sen när hela klassen samlades igen att hon hade varit den som fått betala mest för maskinen. Det var kul. Att sitta och förhandla. Vi skrev inte något riktigt avtal, men jag kom på sen när jag var på väg till Stockholm C för att ta tåget hem, att i trean på gymnasiet hade vi fått i uppgift på ett prov att skriva ett avtal mellan två parter. I trean läste vi ju affärsjuridik, men vår lärare gjorde egentligen fel. Han gav efter när resten av klassen ville veta vad som kom på provet så att de slapp plugga allt, så han berättade bl.a. att vi skulle skriva ett avtal på provet. Det var därför som jag hade pluggat in hur ett sådant såg ut. Men även det var kul, trots att jag egentligen tycker mest om straffrätt.Ja, det var det som var dagens inlägg. Jag ska återgå till pannkakorna som jag håller på att grädda. Valde att ha DOTEN i köket så att jag kunde roa mig med något eftersom det tar id att grädda runt 20 pannkakor, plus att det är ganska tråkigt att bara stå vid spisen. Utan att göra något annat menar jag. Fast innan jag avslutar helt för idag tänkte jag låta dig få chansen att höra en låt som jag gillar. Kanske inte själva innebörden av låttexten, men låten som helhet är bra. Fast nu blev jag osäker på om sångaren/gruppen heter Shoeshine eller Choo Chine, men låten heter i alla fall "Running Out of Things To Say".
Dagens citat:
"En populär författare skriver vad folk tänker. Ett geni inbjuder dem till att tänka något annat."
(Okänd)
Ha det så bra!
Krossande kramar
Jessie
Svårflörtad
Du kan inte ana hur svårflörtad fästmannens hankatt är! I ena stunden är vi nästan bästa kompisar och han kelar väldigt mycket med mig, medan han i nästa ignorerar mig totalt. Jag förstår inte vad jag gör för fel
Varför måste katten vara så himla ... Ombytlig? Kan han inte bara bestämma sig för om han ska tycka om mig eller tycka illa om mig. Då hade jag i alla fall med säkerhet vetat vart vi stod.Men jag vill vara kompis med honom. Trots att han spelar kall och ignorerande är han faktiskt en riktig mjukis som gillar att kela (även om det är hårda tag
). Får väl fortsätta att försöka flörta mig in hos honom trots att det känns som ett hopplöst fall. Jag får se det som en utmaning och utmaningar gillar jag ju Förresten drömde jag en väldigt konstig dröm i natt ... Jag stötte på en från min grundskola/grundskolor (gick ju på två) och det var inget behagligt möte.
Dagens citat:
"Antag att du är en idiot. Och antag att du är med i regeringen. Nej, nu upprepade jag mig."
(Mark Twain)
Ha det så bra!
Flörtiga kramar
Jessie
Kläder ... JIPPI! :-D
Nu har jag äntligen tagit mig genom hela säsong 7 av Project Runway. Jag har svårt att tro att någon har missat att få vetskap om vad det är, men även om du har levt i en grotta de senaste åren ska jag vara snäll och upplysa dig om vad katten det är jag tänker skriva om.
Project Runway är en tävlingsserie där nya designers får chansen att visa vad de går för. PR är deras chans att få start på en karriär som modedesigners. Det allra sista steget i den här tävlingen är att få komma till Bryant Parc, där en modevecka håller på. De tre allra bästa under säsongen får chans att visa en hel kollektion på den här "fashion week". Efter deras lilla visning där beslutar domarna om vem som vinner alltihop.
Jag har för mig att den här serien startades när jag gick första året på gymnasiet. Det var ungefär då som jag också började intressera mig för kläder. Jag blev tjej Jag tycker att det är kul att se vilka kläder de skapar, eftersom en del av dem faktiskt är ganska snygga. Givetvis håller jag nästan aldrig med domarna, men nu är jag ju inte heller så insatt i mode. Jag gillar bara kläder.
Vad ansåg jag om säsong 7's vinnare utan att avslöja för mycket? Tja, kläderna var väl okej. Fanns egentligen ingen riktig toppenfavorit för min del, så jag blev inte så värst besviken.
Nu ska jag ta och försöka när tiden finns på min sida, att titta på säsong 8. Nej, jag tittar inte på tv:n, för de har nog inte ens börjat visa säsong 7 än. Jag tittar på en sida på nätet som jag tycker funkar väldigt bra. Jag länkar till den här om du är intresserad av att se:
Project Runway är en tävlingsserie där nya designers får chansen att visa vad de går för. PR är deras chans att få start på en karriär som modedesigners. Det allra sista steget i den här tävlingen är att få komma till Bryant Parc, där en modevecka håller på. De tre allra bästa under säsongen får chans att visa en hel kollektion på den här "fashion week". Efter deras lilla visning där beslutar domarna om vem som vinner alltihop.
Jag har för mig att den här serien startades när jag gick första året på gymnasiet. Det var ungefär då som jag också började intressera mig för kläder. Jag blev tjej
Jag tycker att det är kul att se vilka kläder de skapar, eftersom en del av dem faktiskt är ganska snygga. Givetvis håller jag nästan aldrig med domarna, men nu är jag ju inte heller så insatt i mode. Jag gillar bara kläder.Vad ansåg jag om säsong 7's vinnare utan att avslöja för mycket? Tja, kläderna var väl okej. Fanns egentligen ingen riktig toppenfavorit för min del, så jag blev inte så värst besviken.
Nu ska jag ta och försöka när tiden finns på min sida, att titta på säsong 8. Nej, jag tittar inte på tv:n, för de har nog inte ens börjat visa säsong 7 än. Jag tittar på en sida på nätet som jag tycker funkar väldigt bra. Jag länkar till den här om du är intresserad av att se:
Det var faktiskt allt som jag hade att dela med mig av idag.
Dagens citat:
"Byt nöjen, inte vänner."
(Okänd)
Ha det så bra!
Designade kramar
Jessie
Var tog skräcken vägen?
Jag minns första gången som jag blev bekant med "Resident Evil". Tja, jag minns det inte exakt men jag minns att jag och min syster följde med en barndomskompis till en av hans vänner och att killarna då satt och spelade detta på Playstation. Vad kan jag ha varit? Inte mer än tio år tror jag. Jag kommer ihåg hur jag tyckte att spelet var hemskt och lite läskigt med alla ljuden och att man fick se alla zombier som kom gående och attackerade. Det var lite läbbigt för mig. Vår kompis var ganska stolt över att han (som är två år äldre än mig) spelade ett spel som det var artonårsgräns på.
Nästa gång jag kom i kontakt med "Resident Evil" var när jag var på en födelsedagsfest hemma hos en kompis. Jag var ... Jag måste ha varit fjorton eller femton år, men jag minns inte exakt. Jag och min kompis umgicks mer när jag var fjorton eftersom vi gick på samma skola då. Året efter började hon på gymnasiet och då träffades vi mer sällan. Fast det kan i och för sig ha varit då, när jag var femton, för de som var på festen gick ju i hennes gymnasieklass. Hur som helst, vi diskuterade vilken film vi skulle se och då bestämde killarna att vi skulle se "Resident Evil: Apocalypse". Om du inte vet det så är det andra filmen i "Resident evil"-filmserien. Jag hade såklart inte sett första filmen, men trodde inte att det kunde vara särskilt svårt att hänga med eftersom jag ändå kände till spelen. Det var inte väldigt svårt att hänga med. Vad jag minns från den kvällen är att jag tyckte väldigt synd om hundarna. Jag minns också obehaget av att gå till busshållplatsen efteråt, när festen avslutats (vilket gjordes efter filmens slut). Den här tjejen bodde inne i stan vid en massa gränder och det var dessa jag gick förbi på väg till bussen hem. Givetvis visste jag att det inte fanns några zombies som skulle dyka upp och äta upp mig, men alla olika ljud som förekom plus att vi nyss sett en ganska läbbig film, fick mitt huvud att börja dikta upp olika hemska scenarion. Typiskt mig! Jag halvsprang till bussen.
I fredags var jag och min fästman på bio i Strängnäs och såg "Resident Evil: Afterlife 3D" (det är den fjärde filmen ifall du undrar). Det var tänkt att vi skulle se den med en bekant till oss, men eftersom han ville sitta längst fram (första raden) och vi ville sitta längre bak, blev det att vi satt på olika platser i biografen. Jag är väldigt besviken på de två senaste filmerna om T-viruset. Från början var det en rysare, men nu är det i stort sett en renodlad action. Jag ska berömma anslaget till filmen, det vill säga den delen precis i början innan filmen riktigt kommer igång. Musiken som de hade valt där var bra och jag gillade uppbyggnaden av anslaget. Att även de har valt att göra filmen i 3D känns ganska ... tråkigt (?) för mig. Ja, jag har redan tröttnat på att alla filmer som kommer nu är i 3D. Men visst, jag ska erkänna att formatet gjorde filmen snygg att se på (även om jag blev trött i ögonen redan från början). Fast "Avatar" var ännu snyggare i 3D, för då var filmen skarpare. Nu i "Resident Evil" var den emellanåt lite suddigt, så det var ju synd. Dock håller jag fast vid att den störta besvikelsen med filmen är att det läskiga är borta och kvar är tråkig action.
Ett gott skratt fick jag vid ett par tillfällen i filmen. Först, när jag läste vilka skådespelare som var med i filmen och sedan när denne väl uppenbarade sig. Om jag säger Michael Scofield - vad säger du då? Ja, Wentworth Miller är med i filmen och om du har sett "Prison Break" precis som jag, tror jag nog att du kommer att tycka att hans entré i filmen är väldigt passande. Det tyckte i alla fall jag.
Vad kan jag säga mer? Jo, barn borde inte gå på bio om de inte har vett att vara tysta. Framför mig och min älskling satt det tre tonårspojkar som pratade högt genom hela filmen. Jag var så irriterad att jag mot slutet ilsket körde båda mina knän i stolsryggen på killen som satt framför mig. Förmodligen märkte han av det, för han satt och ålade sig emellanåt och sneglade bak minst en gång. Det struntade jag blankt i, utan fortsatte att ha mina knän parkerade där. Dock blev de inte tystare av det. Så här i efterhand inser jag att jag borde ha sagt till dem (precis som jag gjorde med de två tjejer som satt bredvid mig och en kompis när vi var och såg på tredje "Pirates of the Carribean"-filmen på bio) och tanken slog mig, men jag orkade helt enkelt inte bråka. Fast nästa gång gör jag det om det behövs. Har inte deras mammor lärt dem att man är tyst i en biosalong och om man måste prata så gör man det viskandes? Tydligen inte. Dagens ungdom alltså ... Det var bättre när jag var ung!
Nästa gång jag kom i kontakt med "Resident Evil" var när jag var på en födelsedagsfest hemma hos en kompis. Jag var ... Jag måste ha varit fjorton eller femton år, men jag minns inte exakt. Jag och min kompis umgicks mer när jag var fjorton eftersom vi gick på samma skola då. Året efter började hon på gymnasiet och då träffades vi mer sällan. Fast det kan i och för sig ha varit då, när jag var femton, för de som var på festen gick ju i hennes gymnasieklass. Hur som helst, vi diskuterade vilken film vi skulle se och då bestämde killarna att vi skulle se "Resident Evil: Apocalypse". Om du inte vet det så är det andra filmen i "Resident evil"-filmserien. Jag hade såklart inte sett första filmen, men trodde inte att det kunde vara särskilt svårt att hänga med eftersom jag ändå kände till spelen. Det var inte väldigt svårt att hänga med. Vad jag minns från den kvällen är att jag tyckte väldigt synd om hundarna. Jag minns också obehaget av att gå till busshållplatsen efteråt, när festen avslutats (vilket gjordes efter filmens slut). Den här tjejen bodde inne i stan vid en massa gränder och det var dessa jag gick förbi på väg till bussen hem. Givetvis visste jag att det inte fanns några zombies som skulle dyka upp och äta upp mig, men alla olika ljud som förekom plus att vi nyss sett en ganska läbbig film, fick mitt huvud att börja dikta upp olika hemska scenarion. Typiskt mig! Jag halvsprang till bussen.
I fredags var jag och min fästman på bio i Strängnäs och såg "Resident Evil: Afterlife 3D" (det är den fjärde filmen ifall du undrar). Det var tänkt att vi skulle se den med en bekant till oss, men eftersom han ville sitta längst fram (första raden) och vi ville sitta längre bak, blev det att vi satt på olika platser i biografen. Jag är väldigt besviken på de två senaste filmerna om T-viruset. Från början var det en rysare, men nu är det i stort sett en renodlad action. Jag ska berömma anslaget till filmen, det vill säga den delen precis i början innan filmen riktigt kommer igång. Musiken som de hade valt där var bra och jag gillade uppbyggnaden av anslaget. Att även de har valt att göra filmen i 3D känns ganska ... tråkigt (?) för mig. Ja, jag har redan tröttnat på att alla filmer som kommer nu är i 3D. Men visst, jag ska erkänna att formatet gjorde filmen snygg att se på (även om jag blev trött i ögonen redan från början). Fast "Avatar" var ännu snyggare i 3D, för då var filmen skarpare. Nu i "Resident Evil" var den emellanåt lite suddigt, så det var ju synd. Dock håller jag fast vid att den störta besvikelsen med filmen är att det läskiga är borta och kvar är tråkig action.
Ett gott skratt fick jag vid ett par tillfällen i filmen. Först, när jag läste vilka skådespelare som var med i filmen och sedan när denne väl uppenbarade sig. Om jag säger Michael Scofield - vad säger du då? Ja, Wentworth Miller är med i filmen och om du har sett "Prison Break" precis som jag, tror jag nog att du kommer att tycka att hans entré i filmen är väldigt passande. Det tyckte i alla fall jag.
Vad kan jag säga mer? Jo, barn borde inte gå på bio om de inte har vett att vara tysta. Framför mig och min älskling satt det tre tonårspojkar som pratade högt genom hela filmen. Jag var så irriterad att jag mot slutet ilsket körde båda mina knän i stolsryggen på killen som satt framför mig. Förmodligen märkte han av det, för han satt och ålade sig emellanåt och sneglade bak minst en gång. Det struntade jag blankt i, utan fortsatte att ha mina knän parkerade där. Dock blev de inte tystare av det. Så här i efterhand inser jag att jag borde ha sagt till dem (precis som jag gjorde med de två tjejer som satt bredvid mig och en kompis när vi var och såg på tredje "Pirates of the Carribean"-filmen på bio) och tanken slog mig, men jag orkade helt enkelt inte bråka. Fast nästa gång gör jag det om det behövs. Har inte deras mammor lärt dem att man är tyst i en biosalong och om man måste prata så gör man det viskandes? Tydligen inte. Dagens ungdom alltså ... Det var bättre när jag var ung!
Dagens citat:
"Bästa sättet att undvika ett problem är att lösa det."
(Brendan Francis)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Mums
Eftersom det nu har hunnit passera tolvslaget och följaktligen blivit söndag, kan jag inte säga att idag lördag, utan får ändra mig till igår lördag. Hur som helst, eftersom min älskling föreslog att jag skulle ta bild och visa vad vi bakade och lagade för mat, ska jag göra honom till viljes.
Till att börja med bakade vi min älsklings kokoskaka fast med en förändring. Den här gången stack vi ned några blockchokladbitar i smeten innan vi stoppade in den i ugnen. Förslaget fick vi från Jamie Oliver när vi såg ett av hans program på tv. Kommer inte riktigt ihåg vad det handlade om, men han bakade en kaka och stack ned några chokladbitar i smeten precis innan den skulle gräddas och när han sedan skulle äta den rann det lite choklad ur kakan. Nu blev det inte riktigt så med vår, eftersom vi lät vår kaka svalna. Men det där med chokladbitarna var ingen dum idé. Det smakade faktiskt gott.
Till att börja med bakade vi min älsklings kokoskaka fast med en förändring. Den här gången stack vi ned några blockchokladbitar i smeten innan vi stoppade in den i ugnen. Förslaget fick vi från Jamie Oliver när vi såg ett av hans program på tv. Kommer inte riktigt ihåg vad det handlade om, men han bakade en kaka och stack ned några chokladbitar i smeten precis innan den skulle gräddas och när han sedan skulle äta den rann det lite choklad ur kakan. Nu blev det inte riktigt så med vår, eftersom vi lät vår kaka svalna. Men det där med chokladbitarna var ingen dum idé. Det smakade faktiskt gott.
Till middag blev det hemmagjord pizza. Det låter kanske inte som något speciellt, men det är faktiskt gott, även om jag inte direkt klagar på pizzeriagjord heller. Vår hemmagjorda var riktig god och det bästa med att göra pizza själv är att man kan kombinera pålägget precis hur man vill. Bara fantasin sätter gränserna, som man brukar säga. Visserligen blev vår pizzabotten ganska tjock, men den var luftig och fin, så det var ändå riktigt gott.
Den satt vi och åt medan vi såg på filmen "Meet the Spartans". Självklart förväntade jag mig att den skulle vara löjligt, men så pass löjlig som den faktiskt var hade jag inte trott. Förvånad är jag också över att Carmen Electra faktiskt ställer upp och är med i de här dåliga filmerna. Visst, man får väl ta filmerna för vad de är som min fästman säger och den här sortens filmer (Scary Movie, Date Movie etc) är parodier på andra filmer. Men nu är de bara överdrivna och skämten är inte ens riktigt roliga längre. Bara skrattretande. Lite senare visade kanal 5 filmen "300" som är den största parodigrunden för "Meet the Spartans", och jag kan ju säga att det var en dum idé att se originalet så att säga efter parodin. Nu visste jag hur den "riktiga" filmen skulle sluta och jag kände hela tiden att "300" var lite ironisk och smått skämtsam den med, trots att min älskling hävdade motsatsen. Aja. Det bästa med kvällen är sällskapet ^^ (och om du inte har förstått det än syftade jag på min fästman). En trevlig kväll med en underbar person. Slå det om du kan
Dagens citat:
"Ingen kan vara nere med en ballong!"
(Nalle Puh)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Ett nytt försök
I ärlighetens namn är jag inte på så värst skrivhumör idag. Tänkte bara att jag skulle skriva lite här, skicka in mitt rättsfallskoncentrat och sedan göra lite nödvändiga saker i lägenheten. Vem vet, det slutar kanske med att jag hamnar i sängen igen med hankatten. Okej, det där lät bara nasty, men jag menade att jag kanske lägger mig där och slappar och eftersom han redan ligger i sängen (jag antar att han fortfarande gör det) blir det ju att jag ligger i sängen med honom. Inget annat. Så det är bäst att du slår bort alla andra tankar ur huvudet. Har du gjort det än?
Sedan den 15 september är det ett nytt tema för novelltävlingen "Nutidsnovellen". Den här månaden är det "Den ofria människan" och jag var på väg att skicka in en redan skriven novell på det temat innan jag ändrade mig. Jag gillar ju att skriva, så varför försöker jag inte utmana mig själv genom att skriva en ny? Visst, jag har ingen inspiration just nu, men jag har ju till den 15 oktober på mig. Jag kan ju lika gärna göra ett försök. Skulle alltid kunna göra det idag när allt annat är klart och om jag känner för det. Får se. Just nu är jag ju som sagt inte på det bästa av humör.
Men okej, om jag verkligen inte kommer på vad jag ska skriva kan jag ju skicka in den andra som jag tänkte från början. Trots att den är skriven 2006 är den inte så pjåkig. Inte särskilt bra, men ändå inte en av mina sämsta. Jag försöker bara komma på en bild till den. Hade tänkt att lägga upp den på Kapitel1, men skulle vilja ha ett omslag först och jag försökte göra ett omslag idag, men bilden som jag skulle ta blev inte så bra. Tog en annan bild med kameran, men den blev ju inte heller väldigt bra. Fast jag håller mig nog till den som jag tog sist. Orkar inte hålla på att krångla. Får se när jag hinner lägga upp den. Antar att det blir senare idag.
Sedan den 15 september är det ett nytt tema för novelltävlingen "Nutidsnovellen". Den här månaden är det "Den ofria människan" och jag var på väg att skicka in en redan skriven novell på det temat innan jag ändrade mig. Jag gillar ju att skriva, så varför försöker jag inte utmana mig själv genom att skriva en ny? Visst, jag har ingen inspiration just nu, men jag har ju till den 15 oktober på mig. Jag kan ju lika gärna göra ett försök. Skulle alltid kunna göra det idag när allt annat är klart och om jag känner för det. Får se. Just nu är jag ju som sagt inte på det bästa av humör.
Men okej, om jag verkligen inte kommer på vad jag ska skriva kan jag ju skicka in den andra som jag tänkte från början. Trots att den är skriven 2006 är den inte så pjåkig. Inte särskilt bra, men ändå inte en av mina sämsta. Jag försöker bara komma på en bild till den. Hade tänkt att lägga upp den på Kapitel1, men skulle vilja ha ett omslag först och jag försökte göra ett omslag idag, men bilden som jag skulle ta blev inte så bra. Tog en annan bild med kameran, men den blev ju inte heller väldigt bra. Fast jag håller mig nog till den som jag tog sist. Orkar inte hålla på att krångla. Får se när jag hinner lägga upp den. Antar att det blir senare idag.
Nej, dags att fortsätta med det andra så att jag blir klar snart.
Dagens citat:
"Får du bara ändan ur vagnen behöver du inte ta dig i kragen."
(Okänd)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Varför?
Nu på morgonen satt jag och tittade lite snabbt i tidningen och kom på mig själv med att börja må dåligt när jag läste en artikel. Det här dåliga var inte att jag tyckte synd om personen/personerna i artikeln (även om jag gör det) utan det var rent egoistisk. Varför finns det små saker som får oss att må dåligt? Bara att nämna detta ting/företeelse knyter sig magen och man börjar tänka en massa dåliga och hemska tankar. Varför?Det hade ju varit bättre om hjärnan inte varit byggd på det sättet att bara en pytteliten sak/del (whatever) kan trigga igång en kedjereaktion av dåliga känslor och minnen. Jag vill verkligen kunna läsa vad jag vill utan att jag ska bli ett vrak därför att jag nyss sköljts över av massa dåliga tankar. Tror du att man kan kämpa emot det? Tror du att man kan få sig själv att sluta reagera så här när det gäller vissa saker? Det hade varit väldigt skönt.
Jag antar att det bara är jag själv som kan göra något åt saken. Antingen är jag tankarnas slav eller så tar jag tjuren vid hornen och vänder på steken. Jag vill inte bli hunsad av mina tankar och känslor. Jag vill kunna styra över dem!
Om jag lyckas återstår att se (precis som med allt annat). Nu ska jag i alla fall fixa med det sista innan jag traskar bort till Läggesta och tar tåget till skolan. Vi ska i och för sig börja 14.00, men jag tänkte att det kan vara bra om jag är där innan för då hinner jag jobba med mitt rättsfallskoncentrat som ska lämnas in imorgon. Efter att ha pratat med en i klassen insåg jag att jag är långt ifrån klar. Gud hjälpe mig (om han nu funnits). Men det ska säkert gå bra. Har alltid morgondagen på mig. Fast idag ska jag som sagt göra ett försök att döva mitt dåliga samvete från igår att inte ha pluggat.
Dagens citat:
"I know now you're my only hope."
(Switchfoot - Only Hope)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Förutsägbart, men ack så lockande
Jag kom att tänka på en sak igår när min fästman frågade mig en sak då jag berättade om Nora Roberts sedvanliga mönster när hon skriver.
Jag har börjat läsa romanen "Blå Dahlia" som jag fick av min älskling på min födelsedag (och det är givetvis Nora Roberts som har skrivit den). Om du har glömt bort det, är hon för tillfället min favoritförfattare därför att jag tycker om sättet hon skriver på. Dessutom är hennes kriminalromaner väldigt spännande, vilket i och för sig kan ha något att göra med att hon skriver på ett väldigt målande och fångande sätt. Redan från den första meningen lyckas hon på något sätt trollbinda i alla fall mig. Sedan smeker hennes ord ögonen och sinnet, vilket innebär att det är behagligt att läsa det hon skriver. Men ... (Givetvis skulle det komma ett "men", det kände du väl på dig?) tyvärr är hon väldigt förutsägbar i sina romaner. Även om historierna i sak kan skilja sig från varandra har hon ändå ett ytterst tydligt mönster. Jag tänkte först skriva vilket mönster det är (som är samma i alla hennes romaner) men det är stor risk att jag förstör för dig om du skulle få lust att läsa.
I vilket fall som helst, jag sade vilket mönster det var till min fästman och då frågade han mig om jag inte tyckte att det var tråkigt att läsa samma sak varje gång? Till viss del är det det. Varje gång hon sätter igång kedjan (mönstret innefattar några delar) kan jag inte göra annat än att sucka och känna besvikelse. I en av hennes romaner hoppades jag intensivt på att hon skulle förvåna mig och avsluta på ett helt annat sätt. Det gjorde hon inte och innerst inne kände jag det på mig, även om jag ändå hoppades på något annat.
Men även om det är lite småtråkigt att hon har samma mönster i varje berättelse, tycker jag ändå om hennes sätt att skriva för mycket för att avstå från att läsa. Hennes skrivnivå ligger så pass högt att jag känner viss avundsjuka och skulle önska att jag också kunde skriva så bra!
Med andra ord är det hennes utomordentligt bra skrivsätt som räddar henne, i mina ögon. Sen finns det kanske de som tycker att det är bekvämt med att läsa ungefär samma sak om och om igen. Vad vet jag.
Dagens citat:
"Genom att försöka med det omöjliga når man högsta graden av det möjliga."
(August Strindberg)
Ha det så bra!
Förutsägbara kramar
Jessie
Förändring
Så snabbt ens liv egentligen kan förändras. Det är lite läskigt men samtidigt fascinerande. För bara några månader sedan skulle jag aldrig ha trott att mitt liv skulle bli så här. Att jag skulle få reda på det jag vet. Vissa av de här sakerna är bra. Andra vet jag ärligt talat inte än.Vad är bra förändringar i mitt liv? Mitt älskling friade och vi ska gifta oss Hur skulle jag kunna tycka något annat än att det är bra? Jag fick börja på den utbildning som jag ville gå näst efter juristprogrammet. Det är också bra! Men vad är osäkert? Har fått veta en hel del nya sidor och saker hos och om en viss person. Hur jag ska förhålla mig till det har jag inte riktigt fått grepp om. Jag är livrädd för att göra eller säga fel saker och förvärra allt. Jag har tappat kontakten med andra. Och en sak som är förfärligt dålig är att min älskade Jocke försvann ur mitt liv Men jag ska inte gnälla eller klaga, för det gäller bara att anpassa sig och göra det bästa möjliga av situationen. Eller hur?
Hur skulle jag kunna tycka något annat än att det är bra? Jag fick börja på den utbildning som jag ville gå näst efter juristprogrammet. Det är också bra! Men vad är osäkert? Har fått veta en hel del nya sidor och saker hos och om en viss person. Hur jag ska förhålla mig till det har jag inte riktigt fått grepp om. Jag är livrädd för att göra eller säga fel saker och förvärra allt. Jag har tappat kontakten med andra. Och en sak som är förfärligt dålig är att min älskade Jocke försvann ur mitt liv Men jag ska inte gnälla eller klaga, för det gäller bara att anpassa sig och göra det bästa möjliga av situationen. Eller hur?Nej, ska strax fortsätta med annat och börja med dagen. Är ledig idag eftersom det blev schemaändring, så jag har planerat in några saker i alla fall. Inte många, men några.
Dagens citat:
"Tror man på en sak och låter det bära eller brista är det förvånansvärt hur ofta det bär!."
(Östen Mäkitalo)
Ha det så bra!
Förändrande kramar
Jessie
Inte så retorisk
Då har jag haft mitt första seminarium och för första gången redovisat ett rättsfallskoncentrat. Det hade kunnat gå mycket bättre. Jag stakade mig ganska mycket och jag tittade ned i mina papper samtidigt som jag pratade. Det får man inte göra inom retoriken. Fram tills redovisningen kände jag mig ganska säker men när jag väl stod där framme insåg jag att jag skulle ha försökt att träna in texten lite mer så att jag kände mig bombsäker på vad jag skulle säga. Mitt försök att improvisera förvärrade bara det hela (med tanke på att jag redan från början var osäker på det jag skulle säga). Bara för att jag inte längre studerar retorik betyder det inte att jag inte ska tänka på hur man gör ett bra framträdande. Men nu vet jag det till nästa gång. Nu vet jag hur de här personerna också är i fortsättningen när det gäller "framträdanden".
Fast så illa var jag inte som den där killen som tittade på mig med en blick som sade "Vad har katten släpat in?" Han stod och tittade hela tiden på läraren. Han pratade inte till oss. Det är också fel. När jag läste retorik fick jag lära mig att ögonkontakt med alla i publiken är viktig. Man får inte glömma de på sidorna även om man får tunnelseende när man blir nervös.
Aja, ska inte grubbla mer på det. Blir säkert bättre nästa gång.
Fast så illa var jag inte som den där killen som tittade på mig med en blick som sade "Vad har katten släpat in?" Han stod och tittade hela tiden på läraren. Han pratade inte till oss. Det är också fel. När jag läste retorik fick jag lära mig att ögonkontakt med alla i publiken är viktig. Man får inte glömma de på sidorna även om man får tunnelseende när man blir nervös.
Aja, ska inte grubbla mer på det. Blir säkert bättre nästa gång.
Dagens citat:
"You’re a wonder, how bright you shine."
(Josh Groban - Hidden Away)
Ha det så bra!
Retoriska kramar
Jessie
Ett försök
Igår skickade jag in ett bidrag till DuoDito's nya skrivtävling. Alla som var med i deras förra skrivtävling fick ett mejl för ett tag sedan om att de har startat någon ny som heter "Nutidsnovellen". Först tänkte jag inte vara med, men igår ångrade jag mig och skickade in en novell.
Eftersom jag inte hade någon direkt inspiration till att skriva en ny novell på temat barocken, blev det en novell som jag skrev i trean på gymnasiet. Den novellen ingick i den allra sista uppgiften för Svenska B (vi läste Svenska B i två och en halv termin, nästan tre. Sedan resten av läsåret läste vi Svenska C), där vi i klassen hade att välja bland olika uppgifter. Har för mig att temat för alla uppgifter var "Den moderna människan". Givetvis valde jag uppgiften där man skulle skriva en novell, men jag missuppfattade först uppgiften.
Det var en a)- och b)-uppgift, men jag trodde först att jag kunde välja mellan a) och b) och valde b). Min lärare kom sedan och sade att jag var tvungen att göra om hela uppgiften eftersom jag även skulle göra a). Nu tänker du kanske att "Varför kunde du inte bara ha lagt till a)?" Det skulle ha varit ganska lätt, men a) gick ut på att man skulle välja en konstnär och en av dennes målningar. Sedan skulle man beskriva konstnären och målningen. I b) skulle man utgå från bilden och skriva en novell. Eftersom jag valt en bild från internet på måfå fanns det ingen konstnär (och det var dessutom ingen målning). Men det var inte så stora problem för mig. Jag letade lite snabbt på nätet och hittade Van Gogh's "A Fisherman in his Boat". Sedan var det faktiskt inga problem att skriva den där novellen. Efter den uppgiften valde jag fler bilder (mest vykort eftersom jag samlade på dem) och försökte skriva noveller utifrån dem.
Först och främst ska min bästa vän ha ett tack för att hon tipsade mig om DuoDito's förra tävling, för annars hade jag inte haft möjlighet att kunna delta Förstår inte hur hon lyckas få reda på allt sådant här. Fast det är ju klart, om man har den skrivtalang som hon har är det inte så konstigt.
Nej, nu ska jag ta och plugga. Måste plugga in vad jag ska säga imorgon på seminariet, då jag och en tjej i klassen ska redovisa ett rättsfall (NJA 1978 s. 432). Sedan måste jag försöka bli klar med mitt första rättsfallskoncentrat som ska vara inskickad på fredag.
Det var en a)- och b)-uppgift, men jag trodde först att jag kunde välja mellan a) och b) och valde b). Min lärare kom sedan och sade att jag var tvungen att göra om hela uppgiften eftersom jag även skulle göra a). Nu tänker du kanske att "Varför kunde du inte bara ha lagt till a)?" Det skulle ha varit ganska lätt, men a) gick ut på att man skulle välja en konstnär och en av dennes målningar. Sedan skulle man beskriva konstnären och målningen. I b) skulle man utgå från bilden och skriva en novell. Eftersom jag valt en bild från internet på måfå fanns det ingen konstnär (och det var dessutom ingen målning). Men det var inte så stora problem för mig. Jag letade lite snabbt på nätet och hittade Van Gogh's "A Fisherman in his Boat". Sedan var det faktiskt inga problem att skriva den där novellen. Efter den uppgiften valde jag fler bilder (mest vykort eftersom jag samlade på dem) och försökte skriva noveller utifrån dem.
Först och främst ska min bästa vän ha ett tack för att hon tipsade mig om DuoDito's förra tävling, för annars hade jag inte haft möjlighet att kunna delta
Förstår inte hur hon lyckas få reda på allt sådant här. Fast det är ju klart, om man har den skrivtalang som hon har är det inte så konstigt.Nej, nu ska jag ta och plugga. Måste plugga in vad jag ska säga imorgon på seminariet, då jag och en tjej i klassen ska redovisa ett rättsfall (NJA 1978 s. 432). Sedan måste jag försöka bli klar med mitt första rättsfallskoncentrat som ska vara inskickad på fredag.
Dagens citat:
"Antingen är man en del av lösningen eller en del av problemet."
(E Cleaver)
Ha det så bra!
Skrivande kramar
Jessie
Presenterna
Idag tänkte jag inte skriva så mycket utan visa bilder på mina fina presenter som min bästa vän och min älskling gav mig på födelsedagen. Och så ska jag tillägga att jag även fick en lapp av min älskling, där han hade skrivit att jag skulle egentligen ha fått en skiva också (Secret Garden's "Inside I'm singing"), men att CDON inte fått in den på sitt lager så att de har kunnat skicka den.
Min älskling vet vad han ska ge mig ^^ (Även om han fick en lista på saker som han kunde köpa till mig 
) Det är två böcker ifall du inte ser
) Det är två böcker ifall du inte ser 
Fick det här superfina skärpet och boleron av min bästa kompis
Hon vet vad jag vill ha ^^
En bättre bild på skärpet ifall du såg det dåligt på förra bilden.
De här fyra filmerna fick jag av min älskling. Han är så himla snäll.
Min bästa vän gav mig det här fina halsbandet. Visst är det gulligt?
Så, det var mina presenter. Är så himla glad för dem. Hittills har jag hunnit se alla filmer, men ännu inte läst böckerna. Ska se om jag hinner läsa klart Harry Potter nu i helgen så att jag kan påbörja de jag fick av min älskling.
Dagens citat:
"Ingen kan få dig att känna dig underlägsen utan ditt eget samtycke."
(Eleanor Roosevelt)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Läskigt duktigt!
Har ägnat lite tid på rasten (och viss del av it-lektionerna) åt att sitta och läsa noveller på Kapitel1 igen. Känns som att jag aldrig har tid att vare sig läsa eller skriva och nu när jag har börjat skolan känns det ännu mer hopplöst. Jag har i och för sig inte läxor varje dag och läs-uppgifterna kan jag göra på tåget, men när jag kommer hem finns det annat att göra och då blir det att jag gör det istället. Får försöka se om jag inte kan ta mig lite tid i helgen att dels läsa lite och dels skriva lite. Eller i alla fall skriva in i datorn, för jag har skrivit lite då och då på vanligt papper.
Men nu var det inte det som jag tänkte berätta om. Nu var det en novell som jag nyligen läst och blev helt tagen av. Vilket språk! Om jag ändå hade sådant målande och gripande språk och berättarsätt. Finns flera stycken där på Kapitel1 som verkligen kan skriva (min bästa vän är en av dem). Får hoppas att de här talangerna får chans att kunna bli publicerade på något förlag och komma ut till fler med sina texter. Själv blir jag riktigt inspirerad av att läsa deras alster, men samtidigt känner jag även viss avundsjuka.
Den texten som jag tänkte lyfta fram idag och ge dig en chans att läsa är en novell som heter "Så länge någon kämpar". Enligt mig hade det kunnat bli riktigt bra om författaren valt att skriva den i romanform, det vill säga om hon hade förlängt den. På något sätt påminner den om Nora Roberts nyckel-serie ("Nyckeln till ljuset", "Nyckeln till sanningen", "Nyckeln till mod") men ändå skiljer den sig ganska mycket. Det här (vad jag uppfattade) verkar vara helt fantasy av något slag. Nora Roberts skriver bara lite delvis. Vill inte riktigt kalla hennes böcker i nyckel-serien för fantasy, men det gränsar till det. Jag blev i alla fall väldigt sugen på att få läsa en längre version av det här. Får hoppas att författaren nappar på det. Tills vidare får vi nöja oss med den texten som finns.
Men nu var det inte det som jag tänkte berätta om. Nu var det en novell som jag nyligen läst och blev helt tagen av. Vilket språk! Om jag ändå hade sådant målande och gripande språk och berättarsätt. Finns flera stycken där på Kapitel1 som verkligen kan skriva (min bästa vän är en av dem). Får hoppas att de här talangerna får chans att kunna bli publicerade på något förlag och komma ut till fler med sina texter. Själv blir jag riktigt inspirerad av att läsa deras alster, men samtidigt känner jag även viss avundsjuka.
Den texten som jag tänkte lyfta fram idag och ge dig en chans att läsa är en novell som heter "Så länge någon kämpar". Enligt mig hade det kunnat bli riktigt bra om författaren valt att skriva den i romanform, det vill säga om hon hade förlängt den. På något sätt påminner den om Nora Roberts nyckel-serie ("Nyckeln till ljuset", "Nyckeln till sanningen", "Nyckeln till mod") men ändå skiljer den sig ganska mycket. Det här (vad jag uppfattade) verkar vara helt fantasy av något slag. Nora Roberts skriver bara lite delvis. Vill inte riktigt kalla hennes böcker i nyckel-serien för fantasy, men det gränsar till det. Jag blev i alla fall väldigt sugen på att få läsa en längre version av det här. Får hoppas att författaren nappar på det. Tills vidare får vi nöja oss med den texten som finns.
Dagens citat:
"Det är med intelligens som med kalsonger. Det är något vi bör ha, men inget att visa upp."
(South China Morning Post)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Typiskt ..?
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Känns liksom så himla typiskt att det hände just SJ. Ja, jag talar givetvis om min "kära vän" SJ. Igår när jag åkte hem från Stockholm C och vi körde in till Södertälje Syd, meddelade plötsligt personalen i högtalarsystemet att vi råkat komma in på fel spår, vilket innebar att vi skulle backa en bit så att de kunde växla om och köra in till rätt spår. Du kan nog tänka dig att de flesta av passagerarna suckade. Vissa skrattade till och med och kom med någon kommentar att om det inte var snö som störde så var det att vi kom in på fel spår. Jag själv visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag tror att det blev att jag skrattade lite. Och suckade. Och tänkte något i stil som den passageraren sade.
Alla kan göra fel, så du får inte tro att jag sitter och kräver att alla ska vara perfekta. Det vet jag mycket väl att ingen är. Dessutom vet jag att det inte bara är en enda person som jobbar på SJ, men det känns så typiskt att det nästan alltid ska vara något problem med dem! Man ledsnar ju till slut. Hade inte du gjort det?
Ska försöka att inte klaga allt för mycket. Som sagt kan alla ha en dålig dag.
Alla kan göra fel, så du får inte tro att jag sitter och kräver att alla ska vara perfekta. Det vet jag mycket väl att ingen är. Dessutom vet jag att det inte bara är en enda person som jobbar på SJ, men det känns så typiskt att det nästan alltid ska vara något problem med dem! Man ledsnar ju till slut. Hade inte du gjort det?
Ska försöka att inte klaga allt för mycket. Som sagt kan alla ha en dålig dag.
Dagens citat:
"Företaget är personalens främsta resurs."
(Anders Åkerman)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Inte alla
Det är dumt att förutsätta att alla har Facebook, men det verkar vara som om de allra flesta verkar ta det för givet. Som du vet har jag inte Facebook och planerar inte att skaffa det heller. Men om utvecklingen fortsätter i den här riktningen verkar man bli tvungen att skaffa det. Redan den första eller andra veckan meddelade en tjej i klassen att hon hade skapat en Facebook-grupp för vår klass så att vi kunde prata med varandra där istället för att mejla.
Tanken är ju bra. Visserligen är det kanske rimligt att anta att i alla fall de flesta har Facebook, men det finns ju fortfarande de som inte har det och med tanke på att en hel del i min klass är medelålders, borde de kanske börja fundera på det här med att "alla har FB".
Man känner sig mer och mer utstött för att man inte har Facebook. När jag läste retorik i Lund hade mina kurskamrater där också skapat en FB-grupp och efter att de gjort det skedde i stort sett all kommunikation i den gruppen. Jag var ofta helt ovetandes om vad de hade pratat om och att de hade planerat olika träffar. Får hoppas att de här personerna är mer öppna och inte exkluderar alla som inte har FB. Får hoppas att man slipper skaffa det, för som det ser ut nu verkar landet vara på väg i den riktningen att ALLA ska ha det ...
Tanken är ju bra. Visserligen är det kanske rimligt att anta att i alla fall de flesta har Facebook, men det finns ju fortfarande de som inte har det och med tanke på att en hel del i min klass är medelålders, borde de kanske börja fundera på det här med att "alla har FB".
Man känner sig mer och mer utstött för att man inte har Facebook. När jag läste retorik i Lund hade mina kurskamrater där också skapat en FB-grupp och efter att de gjort det skedde i stort sett all kommunikation i den gruppen. Jag var ofta helt ovetandes om vad de hade pratat om och att de hade planerat olika träffar. Får hoppas att de här personerna är mer öppna och inte exkluderar alla som inte har FB. Får hoppas att man slipper skaffa det, för som det ser ut nu verkar landet vara på väg i den riktningen att ALLA ska ha det ...
Dagens citat:
"Det är inte de stora som äter de små - det är de snabba som simmar ifrån de långsamma."
(Adam Morgan)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Men vad ... ?!
Är det verkligen rätt att myndigheters slarv ska få göra så att privatpersoner får lida? Tydligen. Förra tisdagen fick jag avslag från CSN på min ansökan om studiemedel med motivering att jag får aktivitetsstöd från försäkringskassan. Nu är det bara så att jag har blivit avaktualiserad från Arbetsförmedlingen och således inte längre behörig att få aktivitetsstöd ...
På måndagen för två veckor sedan, när jag hade fått veta att jag fått en plats på Paralegal-utbildningen, skickade jag kvickt iväg ett mejl till min handläggare på Arbetsförmedlingen och talade om att jag nu skulle plugga och därför skulle avskrivas. Jag frågade henne om jag skulle behöva komma in till dem i Strängnäs för att få det gjort eller om det räckte med att jag mejlade. Jag fick inget svar på hela veckan, så när helgen kom skickade jag iväg ett likadant mejl. Egentligen borde jag ha gjort det efter kanske en dag, men jag tyckte att hon kunde få skälig tid på sig att svara, och en vecka verkade vara skäligt. Måndagen därpå (förra måndagen då, ifall du inte riktigt hängde med) svarade hon och jag blev avaktualiserad på tisdagen. Samma tisdag som jag sedan fick avslag.
På torsdagen den veckan ringde jag till CSN på morgonen för att prata med dem om det här. I avslaget stod det att jag skulle överklaga, men jag hoppades på att de kanske ändå kunde hjälpa mig. När jag ringde till dem sade de att de inte fått något meddelande från Försäkringskassan att jag inte längre skulle få bidrag från dem och hon som jag pratade med på CSN tittade ytterligare en gång. Nej, Försäkringskassan hade inte skickat något meddelande till dem. Hon sade att jag skulle prata med dem på Försäkringskassan och be dem att skicka bekräftelse till CSN på att jag verkligen är avaktualiserad.
Sagt och gjort, jag åkte in till Strängnäs (jag var ändå ledig i torsdags) och fick prata med en på Försäkringskassan. Jag förklarade vad som hänt och hon tittade i sin dator. Nej, enligt deras dator var jag fortfarande behörig att få aktivitetsstöd. Hon rådde mig att prata med Arbetsförmedlingen om det här. Efter en lång stund fick jag prata med en på Arbetsförmedlingen och hon tyckte att det var mycket konstigt att Försäkringskassan ännu inte fått beskedet om min avaktualisering.
Sammanfattningsvis; Jag kan förstå att Försäkringskassan inte hunnit skicka beskedet på tisdagen till CSN när jag blev avaktualiserad då (trots att jag försökte bli det redan veckan innan), men att de inte fått det beskedet på torsdagen verkar konstigt. Då hade de ju ändå haft två dagar på sig. Det här krånglandet kan ju få konsekvenser för privatpersoner! Tänk ifall jag inte haft min underbara älskling, utan varit tvungen att ha CSN:s pengar för att kunna klara mig. Då hade jag vid det här laget haft ganska stora problem med att få allt att gå ihop. Nu är det inte så illa, men jag är ändå i behov av studiemedlet. Får hoppas att jag får svar idag från CSN och att jag inte får ännu ett avslag. Har legat och varit orolig för att jag har gjort fel och glömt lämna in något papper som jag skulle ha lämnat in ... Men jag ska försöka att inte tänka mer på det här. Fast jag tycker ändå att det är dåligt att det inte är bättre samarbete myndigheterna emellan. Detta gör ju att privatpersoner kommer i kläm! Stor tumme ned till Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för dålig kommunikation!
På måndagen för två veckor sedan, när jag hade fått veta att jag fått en plats på Paralegal-utbildningen, skickade jag kvickt iväg ett mejl till min handläggare på Arbetsförmedlingen och talade om att jag nu skulle plugga och därför skulle avskrivas. Jag frågade henne om jag skulle behöva komma in till dem i Strängnäs för att få det gjort eller om det räckte med att jag mejlade. Jag fick inget svar på hela veckan, så när helgen kom skickade jag iväg ett likadant mejl. Egentligen borde jag ha gjort det efter kanske en dag, men jag tyckte att hon kunde få skälig tid på sig att svara, och en vecka verkade vara skäligt. Måndagen därpå (förra måndagen då, ifall du inte riktigt hängde med) svarade hon och jag blev avaktualiserad på tisdagen. Samma tisdag som jag sedan fick avslag.
På torsdagen den veckan ringde jag till CSN på morgonen för att prata med dem om det här. I avslaget stod det att jag skulle överklaga, men jag hoppades på att de kanske ändå kunde hjälpa mig. När jag ringde till dem sade de att de inte fått något meddelande från Försäkringskassan att jag inte längre skulle få bidrag från dem och hon som jag pratade med på CSN tittade ytterligare en gång. Nej, Försäkringskassan hade inte skickat något meddelande till dem. Hon sade att jag skulle prata med dem på Försäkringskassan och be dem att skicka bekräftelse till CSN på att jag verkligen är avaktualiserad.
Sagt och gjort, jag åkte in till Strängnäs (jag var ändå ledig i torsdags) och fick prata med en på Försäkringskassan. Jag förklarade vad som hänt och hon tittade i sin dator. Nej, enligt deras dator var jag fortfarande behörig att få aktivitetsstöd. Hon rådde mig att prata med Arbetsförmedlingen om det här. Efter en lång stund fick jag prata med en på Arbetsförmedlingen och hon tyckte att det var mycket konstigt att Försäkringskassan ännu inte fått beskedet om min avaktualisering.
Sammanfattningsvis; Jag kan förstå att Försäkringskassan inte hunnit skicka beskedet på tisdagen till CSN när jag blev avaktualiserad då (trots att jag försökte bli det redan veckan innan), men att de inte fått det beskedet på torsdagen verkar konstigt. Då hade de ju ändå haft två dagar på sig. Det här krånglandet kan ju få konsekvenser för privatpersoner! Tänk ifall jag inte haft min underbara älskling, utan varit tvungen att ha CSN:s pengar för att kunna klara mig. Då hade jag vid det här laget haft ganska stora problem med att få allt att gå ihop. Nu är det inte så illa, men jag är ändå i behov av studiemedlet. Får hoppas att jag får svar idag från CSN och att jag inte får ännu ett avslag. Har legat och varit orolig för att jag har gjort fel och glömt lämna in något papper som jag skulle ha lämnat in ... Men jag ska försöka att inte tänka mer på det här. Fast jag tycker ändå att det är dåligt att det inte är bättre samarbete myndigheterna emellan. Detta gör ju att privatpersoner kommer i kläm! Stor tumme ned till Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för dålig kommunikation!
Dagens citat:
"Nu har vi Jantelagen 2.0. Den lyder så här: 'Du ska inte tro att det bara är du som är något'."
(Fredrik Härén)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Tillbaka till verkligheten
Idag är det måndag och det var dags att komma tillbaka till verkligheten efter en mycket trevlig helg. Varför var den trevlig? Jo, jag fick tillbringa den med min älskling OCH min bästa kompis! Det du. Det är knappast något som jag får göra varje dag.Min bästa kompis kom upp till oss i fredags och bodde hos oss under helgen. Med andra ord åkte hon hem igen igår. Men det var trevligt så länge hon var här. ^^ På fredagen gjorde vi inte så mycket eftersom hon kom ganska sent på kvällen. Det blev att äta lite så hon fick mat i magen och sedan satt vi och pratade till klockan var runt ett på natten. Sedan gick vi och lade oss. Just det, innan vi skulle sova sjöng min älskling och min bästa kompis för mig ^^ Jag fyllde ju år på lördagen och efter tolvslaget var det ju lördag.
Lördagen började sedan inte så värst toppen. Först vaknade jag av att min syster skickade ett sms vid halvåtta-tiden för att gratta mig. Tror att det totalt blev två sms så "tidigt". Nästa gång jag blev väckt var vid halvtio, för då ringde mina föräldrar för att gratta mig. Visst, det är trevligt att de grattade mig, men att vakna till en vibrerande och spelande telefon gör att man knappt ens vet vad man själv heter, plus att hjärtat håller på att slå hundra kilometer i timmen eller något. Efter det gick vi upp så att vi inte sov bort hela dagen. Nu minns jag inte exakt i vilken ordning vi gjorde allting i (man får ju ganska dåligt minne när man blir äldre
) men vi gick i alla fall ut för att titta på Visnaren (sjön som finns knappt fem minuter ifrån vår lägenhet) och efter det åkte vi in till Mariefred eftersom min bästa kompis aldrig hade sett Gripsholm Sott. Min älskling blev lite förvånad över att det var ganska mycket människor i Mariefred så här sent och när vi skulle parkera bilen (eller om vi redan hade gjort det ..?) upptäckte vi att det var för att det var Bondens marknad. Vi tillbringade lite tid med att gå och titta på alla fina grönsaker och så köpte vi två brukar honung, varav den ena var nyslungad. Jag tog bild på djungelgurkor, men den bilden får jag ladda upp en annan dag.Jag ska så klart inte glömma alla fina presenter som jag fick av älsklingen och bästa vännen. Jag nämner dem i den ordning som de kommer upp i huvudet (med andra ord rangordnar jag INTE dem efter hur mycet jag tyckte om dem, för det går helt enkelt inte). Jag fick ett änglahalsband, skärp och en bolero (?) med leopard/gepard-mönster (kan inte skilja på de olika mönstren) av min bästa kompis och min älskling gav mig filmerna "Wrong turn 2", "Wrong turn 3", "Coyote Ugly" och "A walk to remember" samt böckerna "Blå Dahlia" och "Svart ros" som båda är skrivna av Nora Roberts. Jag blev väldigt glad för alla fina presenter.
Nu när jag har berättat om helgen ska jag ta och vara social med min älskling. Stackaren sitter och får underhålla sig själv med tv:n. Du får ha det så bra!
Dagens citat:
"This world was never meant for one as beautiful as you."
(Josh Groban - Vincent [Starry, starry night])
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Jaha, det var det som fattades
Min dag började inte särskilt bra idag. Inte alls. Jag tog tåget 07.26 från Läggesta och skulle beräknas vara framme på Stockholm C 8.09. En bra tid, för det tar cirka en halvtimme för mig att ta mig till skolan och då skulle jag ha ganska gott om tid. Vad händer? Jo, när vi kommer till Flemingsberg ropar tågvärden ut i högtalarna att vi skulle bli stående där tills vidare. Varför? En kontaktledning hade fallit ned vid Årstaberg (vet inte riktigt hur det stavas) och man var med andra ord fast i Flemingsberg, såvida man inte hade SL-kort, för då kunde man ta någon buss till närmsta tunnelbanestation. Har jag ett SL-kort? Självklart inte. *suck* Jag anser att det är onödigt att ha det eftersom jag ändå promenerar mellan stationen och skolan. Det är skönt med promenad. Vad innebar det då? Jo, jag var fast på tåget och minuterna tickade iväg.Jag fick tag på min pappa i telefon så att han kunde hjälpa mig med att få fram numret till skolan. Jag ringde dit och berättade att jag skulle bli sen p.g.a. att tågen stod still i Flemingsberg. Efter ett tag kunde vi rulla iväg en bit, sedan var det stopp igen. Det var ju väldigt många tåg som stod i kö för att få komma in till Stockholm C, och då fick alla vänta snällt på sin tur. Vi kom fram till Stockholm C till slut. En timme försenade.
Nu vet jag att SJ inte kan rå för det här. Jag tror inte att en i SJ's personal medvetet tog sig till Årstaberg för att riva ned kontaktledningen så att en massa pendlare blev drabbade. Men det som gör mig irriterad är att det i stort sett alltid är något problem med SJ. Spelar ingen roll vilken tid på året det, eller tid på dygnet. För det mesta när jag åker har de alltid något fel och det är just det som gör mig irriterad. Nu var det ju inte hela världen att jag missade första timmen i skolan (de hade bara gått igenom några uppgifter), men det ska ju inte behöva vara så.
Får hoppas att de kan hålla måttet när det blir vinter, så att det inte blir som det var i vintras. Vi får helt enkelt hålla tummarna.
Dagens citat:
"Den som tänker ljuga, brukar först försäkra att han talar sanning."
(Okänd)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
