Tur eller bara tillmötesgående?
I fredags var jag inne på Kjell och Company på Kungsgatan i Stockholm för att reklamera mina hörlurar som jag köpte för lite mer än en månad sedan, därför att det inte kommer ut något ljud från dem. De lade av nu i veckan tror jag att det var. Jag räknade med att de skulle krångla och kräva att få se kvitto innan de ens bestämde sig för att ta itu med mitt problem. Nu vet jag (efter att ha läst konsumentköplagen några gånger) att jag hade rätt att reklamera inom tre år från det att jag köpt produkten och inom sex månader från köpet är det de som ska visa att jag har varit culpös (vårdslös). Jag hade i huvudet planerat att hänvisa till KKL (konsumentköplagen). Men det behövdes inte. Killen som betjänade mig lyssnade på det jag sade (att jag ville reklamera dem därför att det inte längre kom ljud från dem), sedan tog han dem in på lagret. Han kom ut efter en stund och bekräftade att det var som jag hade sagt och meddelade att han skulle hämta nya. Hela tiden log han och var vänlig. Jag var ganska förvånad, men glad över hans trevliga bemötande.
Igår åkte jag och älsklingen till Jula i Södertälje för att reklamera matberedaren som vi köpte för snart ett år sedan. Någon gång i början på den här veckan eller i slutet av förra slutade den att fungera. Konstigt nog lyser lampan där framme när man stoppar in kontakten i vägguttaget, men beredaren vägrar att göra det den ska när man vrider där framme. Jag är övertygad om att elektronik inte tycker om mig. Jag har alltid problem med det elektroniska.
Hur som helst, jag packade ned maskinen i dess originalkartong och tog med kvittot till Södertälje och fick efter en stunds väntan hjälp av en som arbetar där. Jag förklarade att jag ville reklamera den och försökte förklara vad som var fel. Han trodde att det inte alls kommer ström till den, men uppenbarligen gör det ju det då lampan där framme lyser. Han frågade om jag ville ha en ny och du förstår nog vad jag svarade? (Om du inte vet det så ville jag ha en ny). Inget krångel här heller. Han tittade inte ens i lådan för att se att beredaren var där. Som min fästman sade; jag hade kunnat stoppa i något annat och säga att det var matberedaren och att jag ville ha en ny då den inte fungerade. Men jag klagar inte. Jag är bara glad att det inte blev något krångel 
När vi ändå var i Södertälje idag och handlade passade vi på att gå in på Skopunkten borta vid Axa Sportcentrum/Scaniarinken. Jag behövde vinterskor och icke-fodrade stövlar som jag kan ha till kjolen medan fästmannen behövde nya gympaskor. Jag hittade ett par vinterstövlar efter lite om och men, men inte de där icke-fodrade. Älsklingen hittade inte heller gympaskor till sig. Med andra ord får jag passa på att åka in till Stockholm när jag är ledig och antingen gå till Skopunkten på Sveavägen eller till Deichmann sko som också ligger däromkring. Får hoppas att de har det jag vill ha.
Lade upp bilder på mina vinterstövlar om du är intresserad av att se dem ^^
Igår åkte jag och älsklingen till Jula i Södertälje för att reklamera matberedaren som vi köpte för snart ett år sedan. Någon gång i början på den här veckan eller i slutet av förra slutade den att fungera. Konstigt nog lyser lampan där framme när man stoppar in kontakten i vägguttaget, men beredaren vägrar att göra det den ska när man vrider där framme. Jag är övertygad om att elektronik inte tycker om mig. Jag har alltid problem med det elektroniska.
Hur som helst, jag packade ned maskinen i dess originalkartong och tog med kvittot till Södertälje och fick efter en stunds väntan hjälp av en som arbetar där. Jag förklarade att jag ville reklamera den och försökte förklara vad som var fel. Han trodde att det inte alls kommer ström till den, men uppenbarligen gör det ju det då lampan där framme lyser. Han frågade om jag ville ha en ny och du förstår nog vad jag svarade? (Om du inte vet det så ville jag ha en ny). Inget krångel här heller. Han tittade inte ens i lådan för att se att beredaren var där. Som min fästman sade; jag hade kunnat stoppa i något annat och säga att det var matberedaren och att jag ville ha en ny då den inte fungerade. Men jag klagar inte. Jag är bara glad att det inte blev något krångel När vi ändå var i Södertälje idag och handlade passade vi på att gå in på Skopunkten borta vid Axa Sportcentrum/Scaniarinken. Jag behövde vinterskor och icke-fodrade stövlar som jag kan ha till kjolen medan fästmannen behövde nya gympaskor. Jag hittade ett par vinterstövlar efter lite om och men, men inte de där icke-fodrade. Älsklingen hittade inte heller gympaskor till sig. Med andra ord får jag passa på att åka in till Stockholm när jag är ledig och antingen gå till Skopunkten på Sveavägen eller till Deichmann sko som också ligger däromkring. Får hoppas att de har det jag vill ha.
Lade upp bilder på mina vinterstövlar om du är intresserad av att se dem ^^
Dagens citat:
" Ett hjärta utan tacksamhet är som ett ljus utan veke. Det brinner inte."
(Okänd)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Riktigt talangfull
I dagens inlägg vill jag ge dig möjlighet att få ta del av en mycket talangfull författare som har lagt ut några av sina texter på Kapitel1. Jag njuter av varje ord som jag läser av det hon har skrivit och med alla hennes texter blir jag berörd och enligt mig är det något mycket viktigt som en författare ska sikta efter. Det spelar ingen roll hur man berör sina läsare. Man kan skapa rädsla, avsky, glädje etc. Att skapa känslor och beröra andra människor är det som gör ens texter levande. Det och målande språk.
Den text som jag tänkte tipsa dig om är för mig både smått humoristiskt och även en smula skrämmande. Mycket av det hon skriver är dystert och hemskt, men hon skriver så väldigt bra! Ta dig gärna tid och läs.
Den text som jag tänkte tipsa dig om är för mig både smått humoristiskt och även en smula skrämmande. Mycket av det hon skriver är dystert och hemskt, men hon skriver så väldigt bra! Ta dig gärna tid och läs.
Dagens citat:
"Kära Örebroare!"
(Kung Carl XVI Gustav håller tal i Arboga, 1985)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Snacka om déja vu
Idag fick vi vårt förberedelsematerial inför rättegångsspelet som vi ska ha i nästa vecka och man kan säga att det var som en "redan-upplevt"-händelse för mig när jag började läsa bakgrunden.
Om du inte vet vad ett rättegångsspel är eller innebär, kan jag förklara det lite lätt här. Precis som det hörs på namnet är det en form av lek eller spel, där man "leker" en riktigt domstol med ett riktigt mål. Lite som teater. Man delas in i roller (åklagare, domare, nämndemän, vittnen etc) och sedan ska man med sin juridiska kunskap agera som om man hade haft den här rollen i verkliga livet. Det förberedelsematerialet som vi fick idag var med andra ord bakgrunden till målet, målsägandens historia resp. den tilltalades historia samt vittnen, poliser etc.
Vad menar jag då med att detta var déja vu för mig? Jo, vi hade just det här målet i vårt rättegångsspel i ettan på gymnasiet! Då var jag åklagare i det målet och dessvärre förlorade vi. Anledningen var nog till ganska stor del att det var rätt så ostrukturerat och dåligt förberett. Våra juristmentorer som vi hade, skulle ha gett oss ännu mer information och hjälp. Dessutom var vi många i varje grupp. Istället för en åklagare och en advokat var vi nog fyra, fem stycken av varje! Det hade varit smartast att låta oss få ha ett brottmål i tvåan, då vi under det året läste straffrätt, men det är ju väldigt lätt att vara efterklok.
Lite tråkigt att vi har samma fall som jag hade för ungefär fyra och ett halvt år sedan, eftersom jag hade tyckt att det hade varit roligare med ett nytt mål. Men nu har jag i och för sig chansen att kunna ta en annan roll om jag vill det. Jag ska fundera under helgen. Jag lutar just nu ganska mycket åt att göra ett nytt försök som åklagare, då jag nu har ännu större juridisk kunskap och "erfarenhet" än vad jag hade när jag var 16 år. Men roligt ska det i alla fall bli med rättegångsspel, även om jag hade föredragit ett nytt fall.
Om du inte vet vad ett rättegångsspel är eller innebär, kan jag förklara det lite lätt här. Precis som det hörs på namnet är det en form av lek eller spel, där man "leker" en riktigt domstol med ett riktigt mål. Lite som teater. Man delas in i roller (åklagare, domare, nämndemän, vittnen etc) och sedan ska man med sin juridiska kunskap agera som om man hade haft den här rollen i verkliga livet. Det förberedelsematerialet som vi fick idag var med andra ord bakgrunden till målet, målsägandens historia resp. den tilltalades historia samt vittnen, poliser etc.
Vad menar jag då med att detta var déja vu för mig? Jo, vi hade just det här målet i vårt rättegångsspel i ettan på gymnasiet! Då var jag åklagare i det målet och dessvärre förlorade vi. Anledningen var nog till ganska stor del att det var rätt så ostrukturerat och dåligt förberett. Våra juristmentorer som vi hade, skulle ha gett oss ännu mer information och hjälp. Dessutom var vi många i varje grupp. Istället för en åklagare och en advokat var vi nog fyra, fem stycken av varje! Det hade varit smartast att låta oss få ha ett brottmål i tvåan, då vi under det året läste straffrätt, men det är ju väldigt lätt att vara efterklok.
Lite tråkigt att vi har samma fall som jag hade för ungefär fyra och ett halvt år sedan, eftersom jag hade tyckt att det hade varit roligare med ett nytt mål. Men nu har jag i och för sig chansen att kunna ta en annan roll om jag vill det. Jag ska fundera under helgen. Jag lutar just nu ganska mycket åt att göra ett nytt försök som åklagare, då jag nu har ännu större juridisk kunskap och "erfarenhet" än vad jag hade när jag var 16 år. Men roligt ska det i alla fall bli med rättegångsspel, även om jag hade föredragit ett nytt fall.
Dagens citat:
"Det finns en plats på jorden, där solen aldrig ler. Den platsen heter skola, dit vill jag aldrig mer."
(Okänd)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
I och för sig
Läraren/advokaten som vi har i straffrätt och civilprocess är … Jag vill inte vara elak, men han är ganska tråkig och gör en hel del retoriska fel. Dessutom är han jämt förvirrad. Vi tittar i stort sett bara i lagboken och han börjar läsa ur paragrafer utan att förklara var han är. I ena stunden kan vi vara i RB 14 kap, för att i nästa vara i UB 1 kap och då har han oftast inte sagt var han är. Man blir ganska förvirrad.
Något annat som jag lade märke till under första lektionen är att han tycker om att säga ”i och för sig”. Han säger det ganska ofta och under 55 minuter räknade jag att han sade 27 ”i och för sig”, varav 25 stycken var totalt onödiga! Fast det är ingenting jämfört med filosofiläraren som jag hade på gymnasiet. Han var va-beroende, vilket innebär att han sade ”va” i stort sett hela tiden. Under en 40 - 50-minuterslektion räknade jag till att han sade 158 va (plus/minus någon). Ska ge ett exempel på hur det kunde låta;
Nu va, ska vi göra detta va, för att sedan va, övergå till det va. Därefter va, blir det så här va …
Du förstår kanske problemet? Jag störde mig riktigt mycket på det, men samtidigt tyckte jag faktiskt om läraren. Han var snäll. Fast till slut kunde jag inte höra något annat än ”va”. Likadant är det med advokaten som vi har nu. Jag höll på att bli tokig på honom, men nu försöker jag att inte bry mig om att han säger ”i och för sig”, vilket han även kan säga två gånger i samma mening, nästan direkt efter varandra.
Jag har också mina små egenheter. Jag blir irriterad på mig själv för att jag säger ”bara” då jag återger vad någon säger eller tänker. Jag försöker att tänka på det när jag pratar, men det smiter oftast in ändå. Så jag ska väl inte klaga på andra när jag själv inte kan ”uppföra” mig? Man ska ju trots allt inte kasta sten i glashus.
Något annat som jag lade märke till under första lektionen är att han tycker om att säga ”i och för sig”. Han säger det ganska ofta och under 55 minuter räknade jag att han sade 27 ”i och för sig”, varav 25 stycken var totalt onödiga! Fast det är ingenting jämfört med filosofiläraren som jag hade på gymnasiet. Han var va-beroende, vilket innebär att han sade ”va” i stort sett hela tiden. Under en 40 - 50-minuterslektion räknade jag till att han sade 158 va (plus/minus någon). Ska ge ett exempel på hur det kunde låta;
Nu va, ska vi göra detta va, för att sedan va, övergå till det va. Därefter va, blir det så här va …
Du förstår kanske problemet? Jag störde mig riktigt mycket på det, men samtidigt tyckte jag faktiskt om läraren. Han var snäll. Fast till slut kunde jag inte höra något annat än ”va”. Likadant är det med advokaten som vi har nu. Jag höll på att bli tokig på honom, men nu försöker jag att inte bry mig om att han säger ”i och för sig”, vilket han även kan säga två gånger i samma mening, nästan direkt efter varandra.
Jag har också mina små egenheter. Jag blir irriterad på mig själv för att jag säger ”bara” då jag återger vad någon säger eller tänker. Jag försöker att tänka på det när jag pratar, men det smiter oftast in ändå. Så jag ska väl inte klaga på andra när jag själv inte kan ”uppföra” mig? Man ska ju trots allt inte kasta sten i glashus.
Dagens citat:
"Den som skänker bort något stort möter ingen tacksamhet, ty mottagaren har genom gåvan fått tillräckligt att bära på."
(Friedrich Wilhelm Nietzsche)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Skymningsfolk och LiA
Igår var det fullt upp för mig. Först hade jag ett prov i Excel som flyttades från kl 9 – 12 till 10 – 13 eftersom det hade skett en dubbelbokning i vår datorsal. Det medförde att vi dessutom fick byta sal, till Påhlmans Gymnasiums datorsal. Provet gick i alla fall hyfsat smidigt och därefter åkte jag hem för att koppla av lite och titta till lejonen. Efter en timme var jag på vift igen och begav mig till Läggesta för att ta tåget tillbaka till Stockholm. Varför beror helt enkelt på att klassen hade någon LiA-fika kl 18 och då hade kvinnan som är ansvarig för oss bjudit in P4-studenter (= Paralegal 4-studenter, d.v.s. de som studerar en klass över oss. Jag går i P5) för att de skulle prata om sina LiA-perioder. Just nu är de ute på sin sista.
Men först vill jag bara påpeka; man ska inte vara inne i Stockholm City vid skymningstid. Om man tycker att det är mycket folk i vanliga fall, kommer man vid skymningstid att kunna konstatera att det är ännu mer! Kändes som att alla i stan var ute just då. Jag höll på att bli nedtrampad både på stationen och även ute i själva stan. Kan det vara så att stockholmare är ett skymningsfolk som är ute då?
Tillbaka till LiA-fikat. Vad innebär LiA? Jo, LiA är helt enkelt vår praktik. Under termin tre och fyra ska vi vara ute och praktisera på ställen där juridik är involverat och helst jobbmöjligheter efter avslutad utbildning. Det kom inte särskilt många från P4, men de som kom berättade om sina nuvarande ställen och även om sina första LiA-platser. Det var faktiskt intressant att veta. En tjej som hade sökt till runt tvåhundra ställen innan hon fick sin första plats och en annan tjej sökte bara femton. Visst blir man nervös? Efter jul kommer vi att få mer information om LiA-tiden och även listor på vilka ställen som tidigare elever har varit på. Redan nu tänker jag sondera fältet och höra mig för var jag skulle kunna vara. Med andra ord måste jag skriva ihop ett lockande personligt brev och kolla genom mitt CV. Nu har jag lite tur att jag har skrivit en B-uppsats om personligt brev. ^^ Får hoppas att jag får napp och att det blir en trevlig upplevelse.
Dagens citat:
"Flyga bi bort i annans skog, och följer ägaren dem till stock och hål, märker samma träd, och giver det byamän tillkänna; have ingen våld honom dem förtaga."
(Byggningabalk [1736:0123 1] 21 kap. 1§)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Färdig!
Någon gång i förra veckan blev jag klar med novellen som är skriven på DuoDitos nya tema för den här månaden; "I skymningszonen". Till en början tänkte jag döpa novellen till det, men ångrade mig sen, för att välja en egen titel. Känns egentligen bäst så, för då blir det ju mitt rakt igenom.
Jag är inte riktigt nöjd med novellen, fast helt missnöjd är jag inte för en gång skull. Det är väl positivt, eller hur? När jag gick och tänkte på hur jag skulle skriva lät det faktiskt bättre i huvudet än hur det blev när jag fick ned orden på papper. Lustigt att det många gånger blir så, tycker inte du det? Undrar hur det egentligen blir så? Funderar på att gå med ett skrivblock när jag går till Läggesta och skriva ned det som poppar upp i huvudet. *sneglar upp i taket och tänker* Njä, jag överlever nog utan
Jag är lite kluven i hurvida det är enklare att skriva en berättelse om man har ett tema eller ej. Till viss del är det kanske lättare att skriva något, för då har man ett mål. "Det här ska jag skriva om". Fast å andra sidan är det kanske svårare, för då har man samtidigt begränsningar och kan inte skriva om precis vad som helst. Dock var det en lite lättnad för mig att få ett tema som jag skulle skriva om eftersom jag har hft dåligt med inspiration på sista tiden. I morse fick jag i alla fall en ny idé till en novell som jag ska skriva på så fort jag får tillfälle
Jag är inte riktigt nöjd med novellen, fast helt missnöjd är jag inte för en gång skull. Det är väl positivt, eller hur? När jag gick och tänkte på hur jag skulle skriva lät det faktiskt bättre i huvudet än hur det blev när jag fick ned orden på papper. Lustigt att det många gånger blir så, tycker inte du det? Undrar hur det egentligen blir så? Funderar på att gå med ett skrivblock när jag går till Läggesta och skriva ned det som poppar upp i huvudet. *sneglar upp i taket och tänker* Njä, jag överlever nog utan
Jag är lite kluven i hurvida det är enklare att skriva en berättelse om man har ett tema eller ej. Till viss del är det kanske lättare att skriva något, för då har man ett mål. "Det här ska jag skriva om". Fast å andra sidan är det kanske svårare, för då har man samtidigt begränsningar och kan inte skriva om precis vad som helst. Dock var det en lite lättnad för mig att få ett tema som jag skulle skriva om eftersom jag har hft dåligt med inspiration på sista tiden. I morse fick jag i alla fall en ny idé till en novell som jag ska skriva på så fort jag får tillfälle
Dagens citat:
"När du tittar på dina båda tassar, behöver du bara bestämma dig för vilken som är den högra, sedan kan du vara säker på att den andra är den vänstra."
(Nalle Puh)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Förändrad klassiker
I torsdags köpte jag och min älskling "Skönheten odh Odjuret" på DVD, eftersom den tydligen nu börjat säljas på DVD. Fick för mig att den gjort det tidigare. Men men. Vi köpte den i alla fall och igår satt vi och tittade på den. För första gången fick jag se den på engelska. Jag och min syster hade den här filmen - som är en av mina favoriter - på VHS, men då var det med svenskt tal. Kändes ovant att se den på engelska, men det var inget större fel med det. ^^
Vad jag däremot är lite mer tveksam till är de förändringar som gjorts jämfört med VHS-versionen. Det mest uppenbara är ju såklart att de har restaurerat upp ljud och bild. Ljudet är klart och bilden likaså, vilket gör att man nästan tror att den är nyskapad. I sig är väl inte förändringen dålig, men antagligen är jag för nostalgisk för att riktigt uppskatta det. För mig är det bara charmigt att dessa gamla RIKTIGA Disney-filmer har kvar sin bild och ljud från när de gjordes. Fast detta är ju min personliga åsikt. Finns ju säkert de som tycker bättre om att de har gjort så här.
Den andra förändringen är faktiskt ett tillägg!
OM du är bekant med VHS-versionen kommer du bli ganska förvånad efter att de har sjungit "Nånting som inte fanns förut". Där har de lagt till där Lumière, Clocksworth och de andra sjunger om när de blir människor (tror jag det var). Det var jag mycket skeptiskt till. Men det kan vara precis som jag sade till min fästman, att det nog beror på att jag är så van vid den gamla versionen. Det är ju trots allt den som jag blev förälskad i. Men annars var det ett kärt återseende ^^ (Bortsett från att jag förmodligen babblade för mycket ... Förlåt älskling 
).
Om du mot förmodan inte har sett den, så gör gärna det. Man blir aldrig för gammal för Disney-filmer
Jag tar med här några av låtarna från filmen (med andra ord de jag tycker om) och jag ska bara påpeka att de INTE kommer i samma ordning som från filmen;
Vad jag däremot är lite mer tveksam till är de förändringar som gjorts jämfört med VHS-versionen. Det mest uppenbara är ju såklart att de har restaurerat upp ljud och bild. Ljudet är klart och bilden likaså, vilket gör att man nästan tror att den är nyskapad. I sig är väl inte förändringen dålig, men antagligen är jag för nostalgisk för att riktigt uppskatta det. För mig är det bara charmigt att dessa gamla RIKTIGA Disney-filmer har kvar sin bild och ljud från när de gjordes. Fast detta är ju min personliga åsikt. Finns ju säkert de som tycker bättre om att de har gjort så här.
Den andra förändringen är faktiskt ett tillägg!
OM du är bekant med VHS-versionen kommer du bli ganska förvånad efter att de har sjungit "Nånting som inte fanns förut". Där har de lagt till där Lumière, Clocksworth och de andra sjunger om när de blir människor (tror jag det var). Det var jag mycket skeptiskt till. Men det kan vara precis som jag sade till min fästman, att det nog beror på att jag är så van vid den gamla versionen. Det är ju trots allt den som jag blev förälskad i. Men annars var det ett kärt återseende ^^ (Bortsett från att jag förmodligen babblade för mycket ... Förlåt älskling ).Om du mot förmodan inte har sett den, så gör gärna det. Man blir aldrig för gammal för Disney-filmer
Jag tar med här några av låtarna från filmen (med andra ord de jag tycker om) och jag ska bara påpeka att de INTE kommer i samma ordning som från filmen;
Haha, det blev tydligen i gott som alla. Aja, det betyder ju bara att det är bra musik
Dagens citat:
"Åsnor är vackra i åsnors ögon, svin i svins."
(Latinskt ordspråk)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Dagen efter ...
Jaha, då var snön fortfarande kvar. Visst, en hel del har smält bort, fast det fortfarande kvar. Jag tänkte lägga upp bilder idag som jag tog igår med mobilen när jag traskade hem från Läggesta, men Bluetoothen till datorn verkar vilja installera sig. Därför får du nöja dig med den bilden som jag tog från vardagsrumsfönstret när jag kom hem igår.
Som du kan se på bilden har en hel del smält bort (precis som jag nyss sade), men det är fortfarande vitt och idag är det nästan lika mycket kvar. Marken ser ut att vara ganska snöfri, men det är nog väldigt halt istället. Jag höll på att stå på huvudet några gånger när jag gick hem från Läggesta. Idag ska jag i alla fall stanna hemma. Fast imorgon blir det kanske ut att traska igen. Hoppas att det har smält bort mer, för jag tycker att det är för tidigt med snö i oktober. Jag som precis nästan börjat gilla hösten ...
SENARE ...
Nästan all snö har försvunnit! Blev förvånad när jag såg det i eftermiddags. Men nu har jag i aalla fått bilderna överförda från telefonen till datorn. Det här är alltså bilder på väg hem från Läggesta igår.
SENARE ...
Nästan all snö har försvunnit! Blev förvånad när jag såg det i eftermiddags. Men nu har jag i aalla fått bilderna överförda från telefonen till datorn. Det här är alltså bilder på väg hem från Läggesta igår.
Dagens citat:
"Jag gillar de flesta platser jag varit på, men jag har aldrig riktigt velat åka till Japan, helt enkelt för att jag inte tycker om att äta fisk, och jag vet att det är väldigt populärt där i Afrika."
(Britney Spears)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
NEJ!!!
Jag vaknade vid halv-sex i morse och möttes av ... Ett kritvitt vinterlandskap! I OKTOBER! Det är ju för tidigt. Det ska väl inte vara snö nu? Det snöar ganska mycket och har lagt sig så att allt är vitt och mycket halt. Vi var ju inte direkt beredda på det här, så vinterdäck har vi inte bytt till på bilen. Hoppas att min älskling inte kör av vägen eller är med i någon annan olycka Han lovade att höra av sig när han kom till jobbet om han kom ihåg. Annars hör jag av mig för att fråga.
Eftersom jag sitter i Läggesta just nu har jag ingen möjlighet att ta bilder för att lägga upp, men om snön ligger kvar (vilket jag tror) tills jag har kommit hem, kan jag lägga upp bilder då. Vill inte ha snö nu!
Dagens citat:
"En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket."
(Nalle Puh)
Ha det så bra!
Snöiga kramar
Jessie
Han lovade att höra av sig när han kom till jobbet om han kom ihåg. Annars hör jag av mig för att fråga.Eftersom jag sitter i Läggesta just nu har jag ingen möjlighet att ta bilder för att lägga upp, men om snön ligger kvar (vilket jag tror) tills jag har kommit hem, kan jag lägga upp bilder då. Vill inte ha snö nu!
Dagens citat:
"En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket."
(Nalle Puh)
Ha det så bra!
Snöiga kramar
Jessie
Vem är rädder för mörkret här ..?
Vilken morgon! Tåget som jag tar i vanliga fall nu på morgonen var försenat en halvtimme p.g.a. ett signalfel, så jag fick ta ett senare tåg. Får se om jag blir väldigt försenad eller om jag faktiskt hinner i tid. Men jag ska inte klaga. Får ju åka första klass ^^
Det som jag tänkte skriva om idag är min inställning till att gå ute i mörker. Jag är inte mörkrädd och har aldrig varit det. Men jag är en hel del rädd för att gå ute ensam när det är mörkt. Kan bero på att man har växt upp i Malmö och att mina föräldrar hela tiden uppmanat mig och min syster att inte vara ute själva när det är mörkt.
Nu bor jag inte i Malmö längre, men igår när jag skulle gå till Läggesta på morgonen var det väldigt mörkt och jag var ganska orolig. Kan också vara för att det är "halv-skog" i Åker, så då vet man att vad eller vem som helst kan gömma sig bland buskar och träd. Fast varför är jag egentligen rädd? Inget har ju hänt mig hittills (även om det nästan har hänt mig något vid ett par tillfällen) och det är betydligt lugnare i Åker än i Malmö. Jag får nog helt enkelt försöka att intala mig att inget kommer hända, för jag behöver ju inte vara rädd att vara ute i mörkret själv här uppe.
Fast viss vaksamhet är ändå inte helt fel, eller ..?
Det som jag tänkte skriva om idag är min inställning till att gå ute i mörker. Jag är inte mörkrädd och har aldrig varit det. Men jag är en hel del rädd för att gå ute ensam när det är mörkt. Kan bero på att man har växt upp i Malmö och att mina föräldrar hela tiden uppmanat mig och min syster att inte vara ute själva när det är mörkt.
Nu bor jag inte i Malmö längre, men igår när jag skulle gå till Läggesta på morgonen var det väldigt mörkt och jag var ganska orolig. Kan också vara för att det är "halv-skog" i Åker, så då vet man att vad eller vem som helst kan gömma sig bland buskar och träd. Fast varför är jag egentligen rädd? Inget har ju hänt mig hittills (även om det nästan har hänt mig något vid ett par tillfällen) och det är betydligt lugnare i Åker än i Malmö. Jag får nog helt enkelt försöka att intala mig att inget kommer hända, för jag behöver ju inte vara rädd att vara ute i mörkret själv här uppe.
Fast viss vaksamhet är ändå inte helt fel, eller ..?
Dagens citat:
"När en politiker säger att vi sitter i samma båt så var på din vakt, betyder det att det är du som skall ro."
(Vilhelm Moberg)
Ha det så bra!
Mörka kramar
Jessie
Reflexlöst?
Varför kan man inte hitta vanliga reflexer? Eller, är det bara jag som är otroligt korkad och blind? Jag tog mig till Stockholm igår ändå, trots att det regnade. Med andra ord var jag praktiskt taget dyngsur när jag kom fram till Läggesta. Hur som helst, jag letade bland annat efter reflexer eller något liknande eftersom jag skulle gå till Läggesta idag i mörkret på morgonen. Tror du att jag hittade något? Nej. Bortsett från en reflex hos en mycket skum skomakare borta vid Sergels Torg (tror att han säljer det mesta svart också ...). Eftersom jag inte hittade något annat, och jag började känna mig stressad med tanke på att jag helst ville komma med nästa tåg hem, tog jag den.
Stor tumme ned för att det i stort sett inte finns reflexer att köpa! (Stor tumme ned till mig om det visar sig att det bara är jag som är otroligt dum och blind ...)
Stor tumme ned för att det i stort sett inte finns reflexer att köpa! (Stor tumme ned till mig om det visar sig att det bara är jag som är otroligt dum och blind ...)
Dagens citat:
"Många män har fallit för en kvinna när ljuset varit så dåligt att han aldrig skulle ha köpt en kostym under liknande förhållande."
(Maurice Chevalier)
Ha det så bra!
Reflexkramar
Jessie
All by myself
Då var jag helt själv igen. Nåväl, jag har visserligen katterna också, men jag menar att min älskade fästman har åkt iväg igen. Nu är jag å andra sidan bara själv en dag (och under natten), men det känns ändå inte så väldigt kul. Fast efter hans vistelse i Skara ska han inte åka iväg mer förrän om någon månad (då ska han till Skara igen). Det ska bli väldigt skönt att få vara med honom igen ^^ Igår låg vi i soffan och hade det mysigt medan vi såg på tv. Får försöka tänka att han kommer hem i morgon igen.
Just nu sitter jag och funderar på om jag ska åka in till Stockholm och fixa lite saker eller om jag ska låta bli. Det regnar idag, så det känns inte väldigt lockande att gå bort till Läggesta och åka iväg. Jag ska i alla fall diska och gå ned till ICA för att köpa mat till katterna (råkade räkna fel av en konstig anledning när älsklingen skulle handla i början av förra veckan, så nu är deras mat slut) och då får jag se hur jag känner för att åka iväg. Annars lyckas jag alltid roa mig med någonting. Ska väl försöka komma igång med den nya novellen och så måste jag plugga inför imorgon. Se, jag har att roa mig med.
Dagens citat:
"Be inte krokodilen hjälpa Dig över floden."
(Harry Martinsson)
Ha det så bra!
Ensamma kramar
Jessie
Just nu sitter jag och funderar på om jag ska åka in till Stockholm och fixa lite saker eller om jag ska låta bli. Det regnar idag, så det känns inte väldigt lockande att gå bort till Läggesta och åka iväg. Jag ska i alla fall diska och gå ned till ICA för att köpa mat till katterna (råkade räkna fel av en konstig anledning när älsklingen skulle handla i början av förra veckan, så nu är deras mat slut
) och då får jag se hur jag känner för att åka iväg. Annars lyckas jag alltid roa mig med någonting. Ska väl försöka komma igång med den nya novellen och så måste jag plugga inför imorgon. Se, jag har att roa mig med.Dagens citat:
"Be inte krokodilen hjälpa Dig över floden."
(Harry Martinsson)
Ha det så bra!
Ensamma kramar
Jessie
Plågsam likhet
Jag stod på perrong elva idag på Stockholm C och väntade på tåget mot Eskilstuna när jag skulle hem efter en lektionsfull dag. Då såg jag en av många kajor och stilfullt seglade ned på perrongen och ganska kavat spatserade omkring med mycket vaksamma ögon. Min första tanke gick till min älskade Jocke som har varit borta alltför länge. Samtidigt som jag kunde småle åt hur lika de egentligen var, gjorde minnet ont i mig. Även om det har gått runt fem månader nu sedan han lämnade denna jord, gör det ganska ont att minnas honom. Visserligen kan jag tänka på honom ganska ofta med ett leende på läpparna, men minst lika ofta följs det av smärta över att min älskling inte finns mer.
De två senaste gångerna som jag har varit nere i Malmö, hos mina föräldrar (har bara varit där två gånger sedan Jocke gick bort) kommer jag på mig själv med att nästan hela tiden vilja springa ut i deras kök för att prata med Jocke. Men han finns inte mer. Hans bur är bortplockad, liksom alla hans leksaker. Han är borta. Jag kommer inte få höra honom prata eller sjunga mer. Inte mer än på de få videoklipp som jag har med honom.
Ja, jag saknar honom än och det kommer jag alltid att göra. Han och jag hade ett mycket speciellt förhållande, som jag faktiskt inte haft med något annat djur. Ibland trodde man inte att han var en undulat, utan att han var en människa, precis som jag själv. Jag har i alla fall tur, för jag har kvar min älskade fästman och min bästa vän
Det är de enda som jag har ett liknande förhållande till, som jag hade med Jocke (fast på olika sätt förstås ^^). Jag är lyckligt lottad som har dem.
De två senaste gångerna som jag har varit nere i Malmö, hos mina föräldrar (har bara varit där två gånger sedan Jocke gick bort) kommer jag på mig själv med att nästan hela tiden vilja springa ut i deras kök för att prata med Jocke. Men han finns inte mer. Hans bur är bortplockad, liksom alla hans leksaker. Han är borta. Jag kommer inte få höra honom prata eller sjunga mer. Inte mer än på de få videoklipp som jag har med honom.
Ja, jag saknar honom än och det kommer jag alltid att göra. Han och jag hade ett mycket speciellt förhållande, som jag faktiskt inte haft med något annat djur. Ibland trodde man inte att han var en undulat, utan att han var en människa, precis som jag själv. Jag har i alla fall tur, för jag har kvar min älskade fästman och min bästa vän
Det är de enda som jag har ett liknande förhållande till, som jag hade med Jocke (fast på olika sätt förstås ^^). Jag är lyckligt lottad som har dem.Dagens citat:
"För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig."
(Nalle Puh)
Ha det så bra!
Saknande kramar
Jessie
Gå upp i vikt
Jag har bestämt mig för att gå upp i vikt något kilo och helst vill jag göra det till nästa sommar. När jag började läsa på universitetet för två år sedan gick jag ned ganska mycket i vikt och nu vill jag göra något åt det. Frågan är bara hur jag ska göra? Vill ju inte göra det på det onyttiga sättet. Har du något förslag på hur man bäst kan gå upp lite i vikt på ett nyttigt och hälsosamt sätt?
Det här "projektet" kommer bli ganska jobbigt rent psykiskt, men jag har bestämt mig för att lyckas och tänker inte vika en tum från mitt mål. *ler* Lite lustigt att jag sitter och har bestämt mig för att gå upp i vikt, när jag för bara några år sedan otroligt gärna ville gå ned i vikt.
Som sagt, om du har några förslag på hur jag kan göra det här på ett hälsosamt sätt är du välkommen med dina förslag.
Idag ska min älskling komma hem från Dalarna Sitter och längtar tills han hör av sig om att han är på väg. Måste bara hinna fixa med lite saker innan han kommer hem.
Det här "projektet" kommer bli ganska jobbigt rent psykiskt, men jag har bestämt mig för att lyckas och tänker inte vika en tum från mitt mål. *ler* Lite lustigt att jag sitter och har bestämt mig för att gå upp i vikt, när jag för bara några år sedan otroligt gärna ville gå ned i vikt.
Som sagt, om du har några förslag på hur jag kan göra det här på ett hälsosamt sätt är du välkommen med dina förslag.
Idag ska min älskling komma hem från Dalarna
Sitter och längtar tills han hör av sig om att han är på väg. Måste bara hinna fixa med lite saker innan han kommer hem.Dagens citat:
"Det bästa beviset för att erfarenhet inte hjälper är att hur många gånger man än har avslutat en kärlekshistoria så hindrar det en inte från att kasta sig in i en ny."
(Paul Bourget)
Ha det så bra!
Längtande kramar
Jessie
Vad skriva?
Då har DuoDito startat sin tredje tematävling och den här gången är temat "I skymningszonen". Jag fick någon lite svag idé om vad jag skulle vilja skriva om, men hur jag ska få ned det på papper är en annan sak. Jag får tänka genom det lite till. Hade tänkt att jag skulle läsa genom beskrivningen igen för att få en tydligare bild. Läste genom det som hastigast igår på IT-lektionen.
Förutom att jag eventuellt ska påbörja novellen inför kommande månads tävling, ska jag från och med nu ta mitt skrivande på lite mer allvar. Jag ska gå genom de första kapitlen i min roman och läsa dem ganska noga. Känns som om jag inte kommer vidare om jag inte kan knyta ihop vissa saker och det blir bäst om jag har vad jag har skrivit i färskt minne. Dessutom ska jag lägga till en del som jag fullkomligt har glömt bort. Nu när jag ändå inte behöver plugga ihjäl mig eftersom jag redan har läst den juridik som vi har nu, har jag ju tid att ägna mig åt mitt skrivande.
Idag skulle jag ha gått till Åkers Kyrka och tagit de sista bilderna på den, men ALLA batterier vi hade till kameran bestämde sig för att vara urladdade och batteriladdaren ville först inte funka i NÅGOT av alla el-uttag som vi har. *suck* Men till sist fick jag igång laddaren, men får ju dessvärre vänta med att gå ut och ta bilder tills batterierna är laddade. Var inte bara kyrkan som jag skulle ta bild på, utan även bilder som jag kan använda som omslag till mina noveller på Kapitel1. Hoppas att de har hunnit bli uppladdade innan solen försvinner.
Idag skulle jag ha gått till Åkers Kyrka och tagit de sista bilderna på den, men ALLA batterier vi hade till kameran bestämde sig för att vara urladdade och batteriladdaren ville först inte funka i NÅGOT av alla el-uttag som vi har. *suck* Men till sist fick jag igång laddaren, men får ju dessvärre vänta med att gå ut och ta bilder tills batterierna är laddade. Var inte bara kyrkan som jag skulle ta bild på, utan även bilder som jag kan använda som omslag till mina noveller på Kapitel1. Hoppas att de har hunnit bli uppladdade innan solen försvinner.
Dagens citat:
"Jag ljög inte, jag sa bara sånt som senare visade sig vara osant."
(Richard Nixon)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Ätstörningar - del 3
Här kommer det sista om ätstörningar från boken "Pang på rödbetan - matglädje och måbra-kickar för unga".
"Body Mass Index förkortas BMI. Det får du fram genom att dividera din vikt med din längd i kvadrat. Gör så här:
Exempel:
65 kg delat med
1,74 m x 1,74 m: BMI 21,5
Så här kan du träna beroende på ditt BMI:
BMI under 18: Träningsförbud
BMI 18-19: Träna 1 gånger/vecka
BMI 19-20: Träna normalt 3-4 gånger/vecka
BMI över 20: Fri träning
Hur ska man då äta om man känner att man börjar bli fixerad vid mat och få ätstörningar?
Använd kostcirkeln, allt där ska ingå under en dag för att kroppen ska få de näringsämnen den behöver. Så här bör en dags matsedel se ut:
Frukost: Två mackor, fil/yoghurt och ett glas juice.
Mellanmål:1 frukt
Lunch: Varm mat enligt tallriksmodellen: En del kolhydrater (pasta, ris, potatis ...), en lika stor del grönsaker och en något mindre del protein (fisk, kött, kyckling eller vegetariska alternativ)
Mellanmål: 1 frukt
Middag: Lagad, varm mat enligt tallriksmodellen. Ät helst tillsammans med familjen eller vänner.
Kvällsmål:En macka (för att blodsockret inte ska sjunka för lågt under natten)
Äter man så här regelbundet kopplar kroppen ur det alarmsystem som den slår på när den får för lite näring och kan prestera maximalt både i skolan och på träningen. 90 - 95 procent av maten går direkt åt till förbränning och resten till att bygga upp de celler som behöver förnyas. Tränar man mycket behöver man dock äta mer till mellanmål.
I maten finns en mängd näringsämnen som kroppen behöver och inte kan tillverka själv, som aminosyror och essentiella fettsyror. Får vi inte i oss dem i kosten, och de finns inte i chips och godis, mår vi dåligt, och kroppens funktioner bryts ner.
Fakta i texten kommer främst från en intervju med överläkare Ola Raphael på AnorexiCenter i Malmö, men även från Läkemedelsboken från Apoteket och från Folkhälsoinstitutets <<Ett liv av vikt - fem år senare>>."
Återigen vill jag påpeka att BMI inte är att lita på. Det fanns en artikel i Metro för ett tag sedan och jag tänkte försöka att lägga upp den här. Där finns det "bättre" metoder.
"Body Mass Index förkortas BMI. Det får du fram genom att dividera din vikt med din längd i kvadrat. Gör så här:
Exempel:
65 kg delat med
1,74 m x 1,74 m: BMI 21,5
Så här kan du träna beroende på ditt BMI:
BMI under 18: Träningsförbud
BMI 18-19: Träna 1 gånger/vecka
BMI 19-20: Träna normalt 3-4 gånger/vecka
BMI över 20: Fri träning
Hur ska man då äta om man känner att man börjar bli fixerad vid mat och få ätstörningar?
Använd kostcirkeln, allt där ska ingå under en dag för att kroppen ska få de näringsämnen den behöver. Så här bör en dags matsedel se ut:
Frukost: Två mackor, fil/yoghurt och ett glas juice.
Mellanmål:1 frukt
Lunch: Varm mat enligt tallriksmodellen: En del kolhydrater (pasta, ris, potatis ...), en lika stor del grönsaker och en något mindre del protein (fisk, kött, kyckling eller vegetariska alternativ)
Mellanmål: 1 frukt
Middag: Lagad, varm mat enligt tallriksmodellen. Ät helst tillsammans med familjen eller vänner.
Kvällsmål:En macka (för att blodsockret inte ska sjunka för lågt under natten)
Äter man så här regelbundet kopplar kroppen ur det alarmsystem som den slår på när den får för lite näring och kan prestera maximalt både i skolan och på träningen. 90 - 95 procent av maten går direkt åt till förbränning och resten till att bygga upp de celler som behöver förnyas. Tränar man mycket behöver man dock äta mer till mellanmål.
I maten finns en mängd näringsämnen som kroppen behöver och inte kan tillverka själv, som aminosyror och essentiella fettsyror. Får vi inte i oss dem i kosten, och de finns inte i chips och godis, mår vi dåligt, och kroppens funktioner bryts ner.
Fakta i texten kommer främst från en intervju med överläkare Ola Raphael på AnorexiCenter i Malmö, men även från Läkemedelsboken från Apoteket och från Folkhälsoinstitutets <<Ett liv av vikt - fem år senare>>."
Återigen vill jag påpeka att BMI inte är att lita på. Det fanns en artikel i Metro för ett tag sedan och jag tänkte försöka att lägga upp den här. Där finns det "bättre" metoder.
Klicka bara på bilden, högerklicka sedan och välj "Spara bild som ..." så kommer du att kunna läsa artikeln mycket bättre.
Innan jag avslutar för idag vill jag bara säga att jag saknar min älskling så himla mycket. Ikväll åkte han upp till Dalarna för att hjälpa till att flytta och kommer inte hem förrän på söndag. Redan ute på parkeringen, innan han hade hunnit sätta sig i bilen saknade jag honom så himla mycket. Och när jag kom in i lägenheten efter att han hade kört var saknaden obeskrivlig. Visserligen är det alltid jobbigt att vara ifrån min älskling, men nu känns det nog ännu värre eftersom det känns som om vi inte har haft tillräckligt med tid för varandra på sistone. Men det ska ändras på efter att han har varit i Skara i nästa vecka. Längtar obeskrivligt mycket tills han kommer hem till mig. Hoppas att han vet det
Dagens citat:
"I kärlekens krig segrar den, som ger sig."
(Italienskt ordspråk)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Rädda liv!
Som du kanske vet är jag blodgivare och har varit det i snart två år. I december för två år sedan gav jag blod för första gången och jag känner mig väldigt glad över att kunna hjälpa andra människor på det här sättet. Nu har jag i och för sig en ganska vanlig blodgrupp, men det spelar ingen roll för det finns ju fortfarande de som behöver mitt blod ändå.
Jag och min älskling var på blodcentralen igår och gav blod båda två. Jag skulle egentligen ha gett blod redan i augusti, men den dagen som blodcentralen i Eskilstuna bokade åt mig passade inte eftersom det var en fredag. Därför bokade jag om det till dagen innan, med tanke på att min fästman var ledig den dagen. Detta gjorde jag redan i juli. Dagen då jag fick samtalet från Påhlmans om att jag blev erbjuden en plats på utbildningen Paralegal, mejlade jag till blodcentralen för att boka om tiden igen. Har för mig att tiden som jag hade var på morgonen och efter en snabb koll på schemat kunde jag se att jag skulle ha lektion då. Efter många om och men fick jag tiden ombokad till en onsdagskväll någon gång i september. Efter ett tag (när tiden för min blodgivningstid närmade sig) fick min älskling kallelse till blodcentralen och hans tid var veckan efter mig. Han frågade om han inte kunde komma veckan innan, samma dag som jag skulle ge blod, och fick svaret att det var bättre om jag bytte tills en senare dag. Reglerna för när man ska ge blod är ganska stränga. Även nu blev det lite om och men, fast till slut fick vi bokat en tid och det var igår.
Jag ska inte hymla om det; det gör lite ont när nålen sticks in i armen och det kan kännas lite även under tappningen, men det är inte säkert. Dessutom är alla olika känsliga, så det jag tycker gör ont, kanske inte du alls håller med om. Fast det är faktiskt inte så farligt. Det är över på bara några minuter och efteråt får man fika
Hur går det till när man ska ge blod? Först får man komma och registrera sig, vilket kan skilja sig från olika ställen (det gör det mellan Malmö och Eskilstuna). För att få registrera sig måste några krav vara uppfyllda;
För att ge dig en liten inblick i själva blodgivningen, kan jag berätta om igårkväll. Vi kom till blodcentralen och där fick vi fylla i en hälsodeklaration och den MÅSTE vara sann. Man får inte ljuga, för då kan man riskera att skada andra. Personalen kollar givetvis blodet, men det är en stor fördel att inte ljuga. Därefter tog vi nummerlappar och blev inkallade. Vid disken fick jag lämna in min hälsodeklaration, som sköterskan kollade. Vi började prata lite om tågåkande och åksjuka eftersom jag hade skrivit att jag hade tagit en Postafen i förra veckan. När vi slutligen kom in på blodgivningen igen, frågade hon mig vilken arm som är bäst att tappa ifrån och hänvisade mig sedan till en stol. Vilken stol man får sitta i beror på vilken arm de ska tappa blod från. Utrustningen finns på olika sidor av stolarna. Därefter ska blodtappningen börja efter att man har fått uppge namn och personnummer samt efter att de har satt i nålen i armen och fått igång den lilla maskinen. Men eftersom mitt blodvärde var dåligt sist fick de först sticka mig i fingret för att kolla blodvärdet, fast innan det fick jag sitta och värma händerna eftersom de var iskalla. Sedan fick jag tappa blod då mitt blodvärde var bra igår ^^ När tappningen sedan är klar (de tar 4,5 dl blod) och nålen är borta får man ligga ned en stund för att kroppen ska återhämta sig. Till sist får man gå och fika med mackor, kakor, saft etc. Hur det är med gåvor på alla ställen vet jag inte. I Malmö fick man välja mellan presentkort, tröja eller att skänka 50 kr till barncancerfonden. I Eskilstuna får man 30 kr för att man har gett blod (och vi får 130 - 140 kr extra i reseersättning) och antingen kan man få det i presentcheck som man kan lösa in på olika ställen, eller så får man välja lite saker som de har på flera hyllor.
Jag tycker definitivt att du bör bli blodgivare om du är frisk och mellan 18 och 60 år. Förutom att kroppen lär sig att producera mer blod vid förlust gör du en god gärning. Du kan rädda liv. Besök därför gärna GeBlod om du är intresserad eller lite nyfiken.
Jag och min älskling var på blodcentralen igår och gav blod båda två. Jag skulle egentligen ha gett blod redan i augusti, men den dagen som blodcentralen i Eskilstuna bokade åt mig passade inte eftersom det var en fredag. Därför bokade jag om det till dagen innan, med tanke på att min fästman var ledig den dagen. Detta gjorde jag redan i juli. Dagen då jag fick samtalet från Påhlmans om att jag blev erbjuden en plats på utbildningen Paralegal, mejlade jag till blodcentralen för att boka om tiden igen. Har för mig att tiden som jag hade var på morgonen och efter en snabb koll på schemat kunde jag se att jag skulle ha lektion då. Efter många om och men fick jag tiden ombokad till en onsdagskväll någon gång i september. Efter ett tag (när tiden för min blodgivningstid närmade sig) fick min älskling kallelse till blodcentralen och hans tid var veckan efter mig. Han frågade om han inte kunde komma veckan innan, samma dag som jag skulle ge blod, och fick svaret att det var bättre om jag bytte tills en senare dag. Reglerna för när man ska ge blod är ganska stränga. Även nu blev det lite om och men, fast till slut fick vi bokat en tid och det var igår.
Jag ska inte hymla om det; det gör lite ont när nålen sticks in i armen och det kan kännas lite även under tappningen, men det är inte säkert. Dessutom är alla olika känsliga, så det jag tycker gör ont, kanske inte du alls håller med om. Fast det är faktiskt inte så farligt. Det är över på bara några minuter och efteråt får man fika
Hur går det till när man ska ge blod? Först får man komma och registrera sig, vilket kan skilja sig från olika ställen (det gör det mellan Malmö och Eskilstuna). För att få registrera sig måste några krav vara uppfyllda;
- Du måste vara mellan 18 och 60 år
- Väga över 50 kg
- Vara fullt frisk
- Förstå och tala svenska
- Ha svenskt personnummer
För att ge dig en liten inblick i själva blodgivningen, kan jag berätta om igårkväll. Vi kom till blodcentralen och där fick vi fylla i en hälsodeklaration och den MÅSTE vara sann. Man får inte ljuga, för då kan man riskera att skada andra. Personalen kollar givetvis blodet, men det är en stor fördel att inte ljuga. Därefter tog vi nummerlappar och blev inkallade. Vid disken fick jag lämna in min hälsodeklaration, som sköterskan kollade. Vi började prata lite om tågåkande och åksjuka eftersom jag hade skrivit att jag hade tagit en Postafen i förra veckan. När vi slutligen kom in på blodgivningen igen, frågade hon mig vilken arm som är bäst att tappa ifrån och hänvisade mig sedan till en stol. Vilken stol man får sitta i beror på vilken arm de ska tappa blod från. Utrustningen finns på olika sidor av stolarna. Därefter ska blodtappningen börja efter att man har fått uppge namn och personnummer samt efter att de har satt i nålen i armen och fått igång den lilla maskinen. Men eftersom mitt blodvärde var dåligt sist fick de först sticka mig i fingret för att kolla blodvärdet, fast innan det fick jag sitta och värma händerna eftersom de var iskalla. Sedan fick jag tappa blod då mitt blodvärde var bra igår ^^ När tappningen sedan är klar (de tar 4,5 dl blod) och nålen är borta får man ligga ned en stund för att kroppen ska återhämta sig. Till sist får man gå och fika med mackor, kakor, saft etc. Hur det är med gåvor på alla ställen vet jag inte. I Malmö fick man välja mellan presentkort, tröja eller att skänka 50 kr till barncancerfonden. I Eskilstuna får man 30 kr för att man har gett blod (och vi får 130 - 140 kr extra i reseersättning) och antingen kan man få det i presentcheck som man kan lösa in på olika ställen, eller så får man välja lite saker som de har på flera hyllor.
Jag tycker definitivt att du bör bli blodgivare om du är frisk och mellan 18 och 60 år. Förutom att kroppen lär sig att producera mer blod vid förlust gör du en god gärning. Du kan rädda liv. Besök därför gärna GeBlod om du är intresserad eller lite nyfiken.
Dagens citat:
"Driv inte på en häst med slag, utan med havre."
(Ryskt ordspråk)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Ätstörningar - del 2
Jag fortsätter härmed att citera boken "Pang på rödbetan - matglädje och måbra-kickar för unga";
"Ätstörningar är ovanligt bland killar. Tjejer vänder oftare problemen inåt än killar och skadar sig själva mer än killar, som generellt vänder sig mer utåt i aggressivitet.
De som drabbas av ätstörningar är oftast duktiga, högpresterande tjejer. De är inte typen som skriker eller gormar, de är inga <<rebelltöser>>, utan visar inte sina känslor.Många är kreativa och känsliga. Tjejer med ätstörningar är oftast missnöjda med sin prestation och sätter varje dag ribban för högt för att de ska kunna nå upp till den. De har höga krav på hur de ska se ut och är inte nöjda med sina kroppar. Det kan räcka med ett förfluget ord till en tjej i riskzonen om hur hon ser ut för att utlösa sjukdomen.
När kroppen blir underviktig och lider vrist på viktiga enzymer och hormoner slår hjärnans varningssystem till. I början leder detta till en kick, ett slags rus. Därför kan det vara svårt att börja äta. Hungerskänslorna försvinner också snabbt.
När man är kraftigt underviktig och har ett BMI (se förklaring längre ned i texten) under 18 fungerar inte mycket som det ska i kroppen. Man fryser, många av ens nervfunktioner har slutat att fungera, mensen försvinner. När hormonproduktionen blir störd av svälten kalkas även ens skelett ur, vilket kan ge stora problem när man blir äldre.
Om du som läser detta känner att du själv har problem med maten ska du stämma av din uppfattning med människor i din omgivning som du litar på. Fråga dem om de tycker att du fått kortare stubin, tappat vikt, om de tycker att du är fixerad vid mat och är oroligare än normalt. Om svaren pekar på att du har en ätstörning ska du direkt ta kontakt med din skolsköterska. Även om svaren blir nekande och du själv känner att du har problem ska du givetvis söka hjälp. Går du inte längre i skolan ska du söka hjälp inom den psykiatriska öppenvården i din kommun. Titta efter telefonnummer i de blå sidorna i telefonkatalogen.
Misstänker du att din kompis har ätstörningar ska du inte dra dig för att fråga henne. Sätt dig i lugn och ro och berätta att du är orolig för henne och att du undrar om det är något du kan hjälpa henne med. Vill du inte fråga henne själv kan du be en vuxen som hon känner och som du litar på.
Om du får ett jakande svar kan du erbjuda dig att söka hjälp tillsammans med henne hos skolsköterskan eller inom psykiatrin. Skulle det inte fungera att få hjälp via din skolsköterska kan du vända dig till din familjeläkare. Det är oerhört viktigt att söka professionell hjälp så snabbt som möjligt!
Skolsköterskan rådgör med skolläkaren och skickar remiss till den vård för ätstörningar som finns i ditt område. Vården består av, om tjejen i fråga inte är i så dåligt skick att hon måste läggas in, av terapisamtal och av att man får lära sig att äta rätt och regelbundet. Vården kan ges allt från varje dag till 1 gång i veckan/1 gång varannan vecka. Det finns anorexivård i landstingens regi och även privata alternativ."
"Fakta i texten kommer främst från en intervju med överläkare Ola Raphael på AnorexiCenter i Malmö, men även från Läkemedelsboken från Apoteket och från Folkhälsoinstitutets <<Ett liv av vikt - fem år senare>>."
Nästa gång kommer jag att citera resten av texten. Jag insåg att det skulle bli för mycket att skriva allt idag. Jag skulle bara vilja kommentera några saker. BMI, som nämns i texten, ska man ta med en nya salt. Man har kommit fram till att BMI inte är så tillförlitligt som man tidigare har trott. Jag har en artikel som jag nästa gång kan lägga upp där man får ett alternativ till BMI. Det är också fortfarande så att även killar kan drabbas av ätstörningar, trots att texten väljer att fokusera på tjejer. Ätstörningar innebär inte bara att man blir underviktig, utan att hetsäta är också en form av ätstörning och det leder vanligtvis till att man blir överviktig. Man får med andra ord även ta med det i beräkningarna när man talar om ätstörningar och inte bara snöa in på att det innebär att man blir underviktig.
"Ätstörningar är ovanligt bland killar. Tjejer vänder oftare problemen inåt än killar och skadar sig själva mer än killar, som generellt vänder sig mer utåt i aggressivitet.
De som drabbas av ätstörningar är oftast duktiga, högpresterande tjejer. De är inte typen som skriker eller gormar, de är inga <<rebelltöser>>, utan visar inte sina känslor.Många är kreativa och känsliga. Tjejer med ätstörningar är oftast missnöjda med sin prestation och sätter varje dag ribban för högt för att de ska kunna nå upp till den. De har höga krav på hur de ska se ut och är inte nöjda med sina kroppar. Det kan räcka med ett förfluget ord till en tjej i riskzonen om hur hon ser ut för att utlösa sjukdomen.
När kroppen blir underviktig och lider vrist på viktiga enzymer och hormoner slår hjärnans varningssystem till. I början leder detta till en kick, ett slags rus. Därför kan det vara svårt att börja äta. Hungerskänslorna försvinner också snabbt.
När man är kraftigt underviktig och har ett BMI (se förklaring längre ned i texten) under 18 fungerar inte mycket som det ska i kroppen. Man fryser, många av ens nervfunktioner har slutat att fungera, mensen försvinner. När hormonproduktionen blir störd av svälten kalkas även ens skelett ur, vilket kan ge stora problem när man blir äldre.
Om du som läser detta känner att du själv har problem med maten ska du stämma av din uppfattning med människor i din omgivning som du litar på. Fråga dem om de tycker att du fått kortare stubin, tappat vikt, om de tycker att du är fixerad vid mat och är oroligare än normalt. Om svaren pekar på att du har en ätstörning ska du direkt ta kontakt med din skolsköterska. Även om svaren blir nekande och du själv känner att du har problem ska du givetvis söka hjälp. Går du inte längre i skolan ska du söka hjälp inom den psykiatriska öppenvården i din kommun. Titta efter telefonnummer i de blå sidorna i telefonkatalogen.
Misstänker du att din kompis har ätstörningar ska du inte dra dig för att fråga henne. Sätt dig i lugn och ro och berätta att du är orolig för henne och att du undrar om det är något du kan hjälpa henne med. Vill du inte fråga henne själv kan du be en vuxen som hon känner och som du litar på.
Om du får ett jakande svar kan du erbjuda dig att söka hjälp tillsammans med henne hos skolsköterskan eller inom psykiatrin. Skulle det inte fungera att få hjälp via din skolsköterska kan du vända dig till din familjeläkare. Det är oerhört viktigt att söka professionell hjälp så snabbt som möjligt!
Skolsköterskan rådgör med skolläkaren och skickar remiss till den vård för ätstörningar som finns i ditt område. Vården består av, om tjejen i fråga inte är i så dåligt skick att hon måste läggas in, av terapisamtal och av att man får lära sig att äta rätt och regelbundet. Vården kan ges allt från varje dag till 1 gång i veckan/1 gång varannan vecka. Det finns anorexivård i landstingens regi och även privata alternativ."
"Fakta i texten kommer främst från en intervju med överläkare Ola Raphael på AnorexiCenter i Malmö, men även från Läkemedelsboken från Apoteket och från Folkhälsoinstitutets <<Ett liv av vikt - fem år senare>>."
Nästa gång kommer jag att citera resten av texten. Jag insåg att det skulle bli för mycket att skriva allt idag. Jag skulle bara vilja kommentera några saker. BMI, som nämns i texten, ska man ta med en nya salt. Man har kommit fram till att BMI inte är så tillförlitligt som man tidigare har trott. Jag har en artikel som jag nästa gång kan lägga upp där man får ett alternativ till BMI. Det är också fortfarande så att även killar kan drabbas av ätstörningar, trots att texten väljer att fokusera på tjejer. Ätstörningar innebär inte bara att man blir underviktig, utan att hetsäta är också en form av ätstörning och det leder vanligtvis till att man blir överviktig. Man får med andra ord även ta med det i beräkningarna när man talar om ätstörningar och inte bara snöa in på att det innebär att man blir underviktig.
Dagens citat:
"Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken."
(Joan Rivers)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Ätstörningar - del 1
Jag har uppdaterat inlägget om "Talartips" med ytterligare en punkt som handlar om målgrupp.
För ett tag sedan tittade min fästman i en receptbok som han fått när han flyttade hemifrån och där står det om lite ätstörningar. i den här boken som är från 2005 står det att "1-2 procent av Sveriges kvinnor i fruktsam ålder, varav de flesta tonåringar, lider av någon form av ätstörning." Givetvis kan även killar drabbas även om det är lite ovanligare. Att ha en ätstörning är ett självskadebeteende och när man väl kommit in i den onda cirkeln som detta innebär, är det ett slags beroende. Man kan vara mycket väl medveten om att man har det och en stark vilja till att bryta det här mönstret, men när man väl ska ta det avgörande steget ut från cirkeln, klarar man inte riktigt av det. Precis som med andra beroenden faller man tillbaka och man är praktiskt taget på ruta ett igen.
Jag tänkte citera vad som står om olika former av ätstörningar, varav de allra flesta personer förknippar ätstörning med anorexi.
"Anorexi innebär självsvält. Sjukdomen börjar ofta med en önskan att gå ned i vikt och med bantning, och kan utlösas av en stressande händelse. Anorexin börjar ofta smygande, med att portionerna krymper och med att inget fett får förekomma i maten. Nästa steg är ofta att den som drabbas blir mera självupptagen och socialt isolerad. Trötthet, frusenhet, torr och sprucken hud och utebliven menstruation är några av de kroppsliga symptom som man kan få.
Bulimi innebär hetsätning och att man tvingar sig själv att kräkas upp maten. Bulimi kan döljas eftersom man inte alltid blir underviktig. Till skillnad från anorektikerna, som har full kontroll över sitt ätande, tappar bulimikern ofta kontrollen. En period av hetsätning kan följas av en period av normalt ätande, men många bulimiker kräks varje dag.
Ätstörningen UNS (Utan Närmare Specifikation) är den diagnos som de flesta med ätstörningar får. Denna grupp tillhör de som inte uppfyller alla kriterier för de andra ätstörningarna, som till exempel utebliven mens som krävs för att klassas som anorektiker. Till gruppen med UNS-diagnos hör också patienter med hetsätstörning, men som inte kräks upp maten.
Den ovanligaste formen av ätstörning är ortorexi. Ortorexi innebär överdriven träning i samband med att man inte äter tillräckligt. Den kan drabba tjejer som tränar på elitnivå och upptäcker att de springer fortare och hoppar högre när de går ner lite i vikt. De äter sedan mindre och mindre och tränar hårdare och hårdare.
Det finns tecken som visar att en person har drabbats av ätstörningar:
Många tror att ätstörningar handlar om själva maten. T.ex. anorexi. För många är lösningen "Ät mer". Det handlar inte om det. Om själva mängden mat som man äter eller inte äter, även om det är symptomen. Bakom själva ätstörningen finns orsaker. Min bästa kompis sade något riktigt smart när vi träffades i Malmö i helgen och började prata om detta. Hon sade att man kan tvinga någon med ätstörning (i form med anorexi) att äta, men tvånget som man utövar mot den personen kommer inte göra att problemet försvinner. Det finns fortfarande kvar. Samma sak med en person som skär sig; även om man tar bort alla vassa föremål i den personen närhet kommer problemet fortfarande finnas och personen kommer hitta andra sätt för att fortsätta med sitt självskadebeteende. Man skulle kunna göra samma jämförelse med överviktiga människor som har problem med sitt ätande; om man tar bort maten kommer inte problemet att försvinna.
Vad ska man göra då? Man ska försöka att ta reda på vad som orsakat det här beteendet. Det kan vara svårt och om personen i fråga inte själv har accepterat att man lider av en ätstörning, är det inte lätt. Först måste man få personen att komma till den insikten att det faktiskt är så - att man lider av någon ätstörning. Att inse det är inget lätt och därför förnekar man det så länge man kan. Det i sig är väldigt dumt, men man har förmodligen intalat sig själv att man mår bra och att det man gör bara är naturligt och normalt.
Nästa gång tänkte jag citera resten av sidorna som står om det här. "Fakta i dessa texter kommer främst från en intervju med överläkare Ola Raphael på AnorexiCenter i Malmö, men även från Läkemedelsboken från Apoteket och från Folkhälsoinstitutets <<Ett liv av vikt - fem år senare>>"
För ett tag sedan tittade min fästman i en receptbok som han fått när han flyttade hemifrån och där står det om lite ätstörningar. i den här boken som är från 2005 står det att "1-2 procent av Sveriges kvinnor i fruktsam ålder, varav de flesta tonåringar, lider av någon form av ätstörning." Givetvis kan även killar drabbas även om det är lite ovanligare. Att ha en ätstörning är ett självskadebeteende och när man väl kommit in i den onda cirkeln som detta innebär, är det ett slags beroende. Man kan vara mycket väl medveten om att man har det och en stark vilja till att bryta det här mönstret, men när man väl ska ta det avgörande steget ut från cirkeln, klarar man inte riktigt av det. Precis som med andra beroenden faller man tillbaka och man är praktiskt taget på ruta ett igen.
Jag tänkte citera vad som står om olika former av ätstörningar, varav de allra flesta personer förknippar ätstörning med anorexi.
"Anorexi innebär självsvält. Sjukdomen börjar ofta med en önskan att gå ned i vikt och med bantning, och kan utlösas av en stressande händelse. Anorexin börjar ofta smygande, med att portionerna krymper och med att inget fett får förekomma i maten. Nästa steg är ofta att den som drabbas blir mera självupptagen och socialt isolerad. Trötthet, frusenhet, torr och sprucken hud och utebliven menstruation är några av de kroppsliga symptom som man kan få.
Bulimi innebär hetsätning och att man tvingar sig själv att kräkas upp maten. Bulimi kan döljas eftersom man inte alltid blir underviktig. Till skillnad från anorektikerna, som har full kontroll över sitt ätande, tappar bulimikern ofta kontrollen. En period av hetsätning kan följas av en period av normalt ätande, men många bulimiker kräks varje dag.
Ätstörningen UNS (Utan Närmare Specifikation) är den diagnos som de flesta med ätstörningar får. Denna grupp tillhör de som inte uppfyller alla kriterier för de andra ätstörningarna, som till exempel utebliven mens som krävs för att klassas som anorektiker. Till gruppen med UNS-diagnos hör också patienter med hetsätstörning, men som inte kräks upp maten.
Den ovanligaste formen av ätstörning är ortorexi. Ortorexi innebär överdriven träning i samband med att man inte äter tillräckligt. Den kan drabba tjejer som tränar på elitnivå och upptäcker att de springer fortare och hoppar högre när de går ner lite i vikt. De äter sedan mindre och mindre och tränar hårdare och hårdare.
Det finns tecken som visar att en person har drabbats av ätstörningar:
- Oro kring kroppsliga förändringar - viktfobi
- Tvångsmässiga beteenden ökar
- Ökad oro och ångest
- Sömnstörningar
- Kort stubin"
Många tror att ätstörningar handlar om själva maten. T.ex. anorexi. För många är lösningen "Ät mer". Det handlar inte om det. Om själva mängden mat som man äter eller inte äter, även om det är symptomen. Bakom själva ätstörningen finns orsaker. Min bästa kompis sade något riktigt smart när vi träffades i Malmö i helgen och började prata om detta. Hon sade att man kan tvinga någon med ätstörning (i form med anorexi) att äta, men tvånget som man utövar mot den personen kommer inte göra att problemet försvinner. Det finns fortfarande kvar. Samma sak med en person som skär sig; även om man tar bort alla vassa föremål i den personen närhet kommer problemet fortfarande finnas och personen kommer hitta andra sätt för att fortsätta med sitt självskadebeteende. Man skulle kunna göra samma jämförelse med överviktiga människor som har problem med sitt ätande; om man tar bort maten kommer inte problemet att försvinna.
Vad ska man göra då? Man ska försöka att ta reda på vad som orsakat det här beteendet. Det kan vara svårt och om personen i fråga inte själv har accepterat att man lider av en ätstörning, är det inte lätt. Först måste man få personen att komma till den insikten att det faktiskt är så - att man lider av någon ätstörning. Att inse det är inget lätt och därför förnekar man det så länge man kan. Det i sig är väldigt dumt, men man har förmodligen intalat sig själv att man mår bra och att det man gör bara är naturligt och normalt.
Nästa gång tänkte jag citera resten av sidorna som står om det här. "Fakta i dessa texter kommer främst från en intervju med överläkare Ola Raphael på AnorexiCenter i Malmö, men även från Läkemedelsboken från Apoteket och från Folkhälsoinstitutets <<Ett liv av vikt - fem år senare>>"
Dagens citat:
"För en generation sedan behövde människor vila efter avslutad arbetsdag. Nu behöver de motion."
(Okänd)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Au revoir!
Nu sitter jag på tåget hem från Malmö. Det har varit en givande helg. Riktigt kul att få träffa bästa kompisen och jag och mamma bråkade knappt. Var väl bara lite gnäll igår när vi var hos min syrra eftersom hon fyllde år.
Det är ganska tjock dimma utanför tågfönstret och kallt var det när man vaknade på morgonen. Händerna var rena rama isbitarna när jag stod och väntade på tåget på Centralen i Malmö. Men nu sitter jag i alla fall på ett ganska varmt tåg. Internetuppkopplingen är inte det bästa, men jag överlever på den fram till Södertälje Syd. Har i alla fall lite att göra och om jag skulle tröttna på internet har jag alltid lite annat att göra.
Blev lite småirriterad igår när jag och bästa kompisen var ute i stan och provade klänning. Vi gick först till "Helenas Boutique" som finns på Triangeln's köpcentrum i Malmö. Den finns på bottenvåningen, så om du har varit i Malmö eller bor där bör du nog veta vilken affär jag pratar om. Den har fullt med klänningar, så man kan knappt röra sig där inne. Vi gick i alla fall in och började kolla och som vanligt i butiker kom kassören (detta var kanske till och med ägaren) och frågade om vi behövde hjälp, vilket vi inte behövde. Hon lät oss titta lite, men övervakade oss noga och tycktes lyssna på vad vi sade, för plötsligt lade hon sig i. Jag hittade en klänning som jag var lite intresserad av, men bara hittade en i XS (Jag har M i kläder ... Okej, kanske S då). Hon hade en i L, men tyckte inte att jag borde prova den för hon tyckte inte att jag såg ut att vara mer än XS. Jag fick i alla fall prova klänningen, men precis som hon sade var den lite för stor. Det visste jag också att den skulle vara och jag hade frågat om en eller två storlekar större.
Det som var jobbigt med henne var att hon stod utanför provrummet och stressade mig. Jag fick testa XS efter att jag fått av mig L och tyckte själv att den satt lite trångt. Nu hade jag i och för sig min BH på mig, men den var i vilket fall som helst ändå för kort. Hon tyckte att den satt bra fast när jag påpekade att den var trång tyckte hon att jag skulle ta av mig BH:n. Hon följde med till provrummet och knäppte upp klänningen med orden att det kanske blev bättre om jag tog av mig BH:n. Du kan nog ana min förvåning och när hon väntade på att jag skulle ta av mig klänningen, sade jag till henne att jag klarade mig själv. Då fnittrade hon och sade att hon inte skulle titta och försvann därifrån. Vet du vad hon hade gjort? Tanten hade varit så fräck att hon knäppt upp BH:n! I alla fall, jag testade även utan, men den var fortfarande för trång och för kort. Kvinnan i affären tyckte att jag kunde låta henne skicka klänningen till en sömmerska för att sprätta upp den lite där bak och fixa en snörning. Hmm ...
Jag tackade för mig och jag och min bästa kompis gick vidare. Hon i affären var ju läskig! Är inte säkert att jag kommer gå dit något mer. Istället åkte vi upp en våning till "Pink & Purple". De brukar för det mesta ha riktigt fina klänningar och jag hittade en ljusblå som jag blev nästan förälskad i! Ska fundera på om jag ska ha den, fast under tiden fortsätter jag att titta runt. Han som har affären där är otroligt trevlig och serviceinriktad. Man får låna skor med klack när man provar klänningarna så att man kan räkna in den höjden också och man får stå på en matta så klänningarna inte blir förstörda. Sedan ger han en råd och svarar på frågor. Han var riktigt hjälpsam! Dit tänker jag gå fler gånger.
Tänkte ta och avsluta bloggen för idag. Börjar känna mig lite illamående trots att jag har tagit åksjuketablett. Ska kanske vila en stund. Får se vad jag känner för.
Det är ganska tjock dimma utanför tågfönstret och kallt var det när man vaknade på morgonen. Händerna var rena rama isbitarna när jag stod och väntade på tåget på Centralen i Malmö. Men nu sitter jag i alla fall på ett ganska varmt tåg. Internetuppkopplingen är inte det bästa, men jag överlever på den fram till Södertälje Syd. Har i alla fall lite att göra och om jag skulle tröttna på internet har jag alltid lite annat att göra.
Blev lite småirriterad igår när jag och bästa kompisen var ute i stan och provade klänning. Vi gick först till "Helenas Boutique" som finns på Triangeln's köpcentrum i Malmö. Den finns på bottenvåningen, så om du har varit i Malmö eller bor där bör du nog veta vilken affär jag pratar om. Den har fullt med klänningar, så man kan knappt röra sig där inne. Vi gick i alla fall in och började kolla och som vanligt i butiker kom kassören (detta var kanske till och med ägaren) och frågade om vi behövde hjälp, vilket vi inte behövde. Hon lät oss titta lite, men övervakade oss noga och tycktes lyssna på vad vi sade, för plötsligt lade hon sig i. Jag hittade en klänning som jag var lite intresserad av, men bara hittade en i XS (Jag har M i kläder ... Okej, kanske S då). Hon hade en i L, men tyckte inte att jag borde prova den för hon tyckte inte att jag såg ut att vara mer än XS. Jag fick i alla fall prova klänningen, men precis som hon sade var den lite för stor. Det visste jag också att den skulle vara och jag hade frågat om en eller två storlekar större.
Det som var jobbigt med henne var att hon stod utanför provrummet och stressade mig. Jag fick testa XS efter att jag fått av mig L och tyckte själv att den satt lite trångt. Nu hade jag i och för sig min BH på mig, men den var i vilket fall som helst ändå för kort. Hon tyckte att den satt bra fast när jag påpekade att den var trång tyckte hon att jag skulle ta av mig BH:n. Hon följde med till provrummet och knäppte upp klänningen med orden att det kanske blev bättre om jag tog av mig BH:n. Du kan nog ana min förvåning och när hon väntade på att jag skulle ta av mig klänningen, sade jag till henne att jag klarade mig själv. Då fnittrade hon och sade att hon inte skulle titta och försvann därifrån. Vet du vad hon hade gjort? Tanten hade varit så fräck att hon knäppt upp BH:n! I alla fall, jag testade även utan, men den var fortfarande för trång och för kort. Kvinnan i affären tyckte att jag kunde låta henne skicka klänningen till en sömmerska för att sprätta upp den lite där bak och fixa en snörning. Hmm ...
Jag tackade för mig och jag och min bästa kompis gick vidare. Hon i affären var ju läskig! Är inte säkert att jag kommer gå dit något mer. Istället åkte vi upp en våning till "Pink & Purple". De brukar för det mesta ha riktigt fina klänningar och jag hittade en ljusblå som jag blev nästan förälskad i! Ska fundera på om jag ska ha den, fast under tiden fortsätter jag att titta runt. Han som har affären där är otroligt trevlig och serviceinriktad. Man får låna skor med klack när man provar klänningarna så att man kan räkna in den höjden också och man får stå på en matta så klänningarna inte blir förstörda. Sedan ger han en råd och svarar på frågor. Han var riktigt hjälpsam! Dit tänker jag gå fler gånger.
Tänkte ta och avsluta bloggen för idag. Börjar känna mig lite illamående trots att jag har tagit åksjuketablett. Ska kanske vila en stund. Får se vad jag känner för.
Dagens citat:
"När du trillar ner på någon räcker det inte att säga att du inte kunde hjälpa det, när allt kommer omkring kunde han förmodligen inte heller hjälpa att han hamnade under dig."
(Nalle Puh)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Talartips
Idag tänkte jag ge dig lite tips på vad du kan tänka på om du ska tala inför en grupp av något slag. Kom dock ihåg att detta inte är någon direkt vetenskap med en absolut sanning. Däremot riktlinjer som jag fick lära mig när jag läste retorik i Lund.
Stå stadigt. Det ger inte ett så bra intryck om du står och väger på ett av benen hela tiden, det vill säga att du först står med vikten på ena benet, för att sedan efter en stund byta till nästa och därefter byta till det första. Du förstår kanske vad jag menar? Stå istället bredbent så att du själv känner att du står stadigt. Var en retorikstuderande vid ett tillfälle som skrev sin B-uppsats med titeln: "Bör kvinnor sära på benen?" Provokativ titel, men till skillnad från vad man kan anta handlar den faktiskt om kvinnor ska stå bredbent då de talar eller ej. Mitt tips är att göra det.
Flacka inte med blicken. Under tiden som du talar ska du få ögonkontakt med alla. Fast hur länge ska man titta en i "publiken" i ögonen? Om man tittar för länge känner sig personen obekväm (har haft flera lärare som har gjort det!) och om man tittar för kort ger det ett negativt intryck. Under min tid som retorikstuderande fick vi lära oss att man ska se någon i ögonen så länge så att personen i fråga hinner nicka till svar. Nu ska man inte tolka detta bokstavligt och titta någon i ögonen tills den nickar, utan man får tänka sig bildligt. Du kan alltid föreställa dig att personen nickar. Dessutom ska du få ögonkontakt med alla. Även de på ytterkanterna. Anders Sigrell (retorikprofessor i Lund) förklarade att när man blir nervös är det lätt att få tunnelseende och därför inte bry sig om ytterkanterna. Innan jag pluggade retorik hade jag ganska svår talskräck. Jag fick ångest varje gång jag skulle redovisa och lite smått när jag bara skulle prata på lektionen. Att jag tvingades att lära mig att se personer i ögonen och göra det så länge att de fick chans att nicka till svar, bidrog att jag inte längre känner den där ångesten. Med andra ord hjälper det. Att lugnt se på alla och på det sättet skapa viss kontakt hjälper till att lugna en. Det gjorde det i alla fall med mig.
Läs inte innantill! Ha för all del ett talarmanus med hela din text eller om du hellre föredrar stolpar kan du ha det. Jag själv föredrar att ha ett helt manus. Men om du väljer det så läs inte innantill! Då tappar du kontakten med publiken eftersom du inte får någon ögonkontakt med dem. Lär dig därför ditt manus utantill och ha det bara som en snuttefilt/ett stöd då du talar. Bäst är om du inte alls tittar i manuset (eller i alla fall ytterst få gånger). Genom att ha lärt dig ditt manus utantill och inte behöver det där pappret eller talkortet, får man lite extra förtroende för dig eftersom man inser att du tar det du pratar om på allvar. Kanske talar du till och med från hjärtat? Det stärker ditt ethos (retoriskt uttryck för karaktär, trovärdighet).
Ta paus. Om du måste titta ned i ditt manus för att färska upp minnet om vad det var som du skulle tala om, se då till att ta en kort paus. Prata inte medan du tittar ned. Om du gör det försvinner orden lite grann, plus att du mister ögonkontakten med din publik.
Händerna? Händerna är alltid det största frågetecknet när man ska hålla tal. Var ska man göra av dem? Stoppa dem absolut inte i fickorna! Håll dem inte bakom ryggen. Försök också att inte hålla ditt manus med båda händerna, även om det känns tryggast. Om det finns ett talarbord/talarstol eller liknande, så se till att lägg manuset där. Ifall du står i en talarstol är det lätt att lägga händerna på det lilla bord som finns framför. Om det bara finns ett upphöjt bord eller liknande där du ska så och prata, ska du se till att manuset ligger på bordet, medan du själv står bredvid. När du står bredvid kan du kanske luta dig lite på bordet (fast helst ska du stå stadigt på egen hand) och ha händerna i maghöjd ungefär. Det kommer förmodligen att kännas fånigt, för det tyckte jag när jag lärde mig att inte låsa mina händer vid manuset eller byxorna. Men slå bort den tanken eller känslan. Varför ska man ha händerna i ungefär maghöjd? Jo, för medan du talar är det bra om du gestikulerar måttfullt. Du ska inte vifta vilt med dem, utan använde de bara till att betona och ge bild för det du talar om.
Fånga intresse. Helst i den första eller andra meningen ska du fånga publikens intresse. Om du inte gör det är risken stor att din publik slutar att lyssna på dig och det får ju inte ske!
Målgrupp? Vilka är det som du ska tala till? Ålder? Yrke? Sysselsättning? Upplägget och nivån måste ju skilja sig om du talar till ett gäng tonåringar än om du talar till en sal full med jurister.
Det var det som jag kunde komma på nu. Du kan alltid fråga om det är något mer som du undrar över. Nu ska jag ta och stänga av DOTEN och försöka vila lite. Åksjukan har gjort sig till känna och jag mår tämligen dåligt.
Stå stadigt. Det ger inte ett så bra intryck om du står och väger på ett av benen hela tiden, det vill säga att du först står med vikten på ena benet, för att sedan efter en stund byta till nästa och därefter byta till det första. Du förstår kanske vad jag menar? Stå istället bredbent så att du själv känner att du står stadigt. Var en retorikstuderande vid ett tillfälle som skrev sin B-uppsats med titeln: "Bör kvinnor sära på benen?" Provokativ titel, men till skillnad från vad man kan anta handlar den faktiskt om kvinnor ska stå bredbent då de talar eller ej. Mitt tips är att göra det.
Flacka inte med blicken. Under tiden som du talar ska du få ögonkontakt med alla. Fast hur länge ska man titta en i "publiken" i ögonen? Om man tittar för länge känner sig personen obekväm (har haft flera lärare som har gjort det!) och om man tittar för kort ger det ett negativt intryck. Under min tid som retorikstuderande fick vi lära oss att man ska se någon i ögonen så länge så att personen i fråga hinner nicka till svar. Nu ska man inte tolka detta bokstavligt och titta någon i ögonen tills den nickar, utan man får tänka sig bildligt. Du kan alltid föreställa dig att personen nickar. Dessutom ska du få ögonkontakt med alla. Även de på ytterkanterna. Anders Sigrell (retorikprofessor i Lund) förklarade att när man blir nervös är det lätt att få tunnelseende och därför inte bry sig om ytterkanterna. Innan jag pluggade retorik hade jag ganska svår talskräck. Jag fick ångest varje gång jag skulle redovisa och lite smått när jag bara skulle prata på lektionen. Att jag tvingades att lära mig att se personer i ögonen och göra det så länge att de fick chans att nicka till svar, bidrog att jag inte längre känner den där ångesten. Med andra ord hjälper det. Att lugnt se på alla och på det sättet skapa viss kontakt hjälper till att lugna en. Det gjorde det i alla fall med mig.
Läs inte innantill! Ha för all del ett talarmanus med hela din text eller om du hellre föredrar stolpar kan du ha det. Jag själv föredrar att ha ett helt manus. Men om du väljer det så läs inte innantill! Då tappar du kontakten med publiken eftersom du inte får någon ögonkontakt med dem. Lär dig därför ditt manus utantill och ha det bara som en snuttefilt/ett stöd då du talar. Bäst är om du inte alls tittar i manuset (eller i alla fall ytterst få gånger). Genom att ha lärt dig ditt manus utantill och inte behöver det där pappret eller talkortet, får man lite extra förtroende för dig eftersom man inser att du tar det du pratar om på allvar. Kanske talar du till och med från hjärtat? Det stärker ditt ethos (retoriskt uttryck för karaktär, trovärdighet).
Ta paus. Om du måste titta ned i ditt manus för att färska upp minnet om vad det var som du skulle tala om, se då till att ta en kort paus. Prata inte medan du tittar ned. Om du gör det försvinner orden lite grann, plus att du mister ögonkontakten med din publik.
Händerna? Händerna är alltid det största frågetecknet när man ska hålla tal. Var ska man göra av dem? Stoppa dem absolut inte i fickorna! Håll dem inte bakom ryggen. Försök också att inte hålla ditt manus med båda händerna, även om det känns tryggast. Om det finns ett talarbord/talarstol eller liknande, så se till att lägg manuset där. Ifall du står i en talarstol är det lätt att lägga händerna på det lilla bord som finns framför. Om det bara finns ett upphöjt bord eller liknande där du ska så och prata, ska du se till att manuset ligger på bordet, medan du själv står bredvid. När du står bredvid kan du kanske luta dig lite på bordet (fast helst ska du stå stadigt på egen hand) och ha händerna i maghöjd ungefär. Det kommer förmodligen att kännas fånigt, för det tyckte jag när jag lärde mig att inte låsa mina händer vid manuset eller byxorna. Men slå bort den tanken eller känslan. Varför ska man ha händerna i ungefär maghöjd? Jo, för medan du talar är det bra om du gestikulerar måttfullt. Du ska inte vifta vilt med dem, utan använde de bara till att betona och ge bild för det du talar om.
Fånga intresse. Helst i den första eller andra meningen ska du fånga publikens intresse. Om du inte gör det är risken stor att din publik slutar att lyssna på dig och det får ju inte ske!
Målgrupp? Vilka är det som du ska tala till? Ålder? Yrke? Sysselsättning? Upplägget och nivån måste ju skilja sig om du talar till ett gäng tonåringar än om du talar till en sal full med jurister.
Det var det som jag kunde komma på nu. Du kan alltid fråga om det är något mer som du undrar över. Nu ska jag ta och stänga av DOTEN och försöka vila lite. Åksjukan har gjort sig till känna och jag mår tämligen dåligt.
Dagens citat:
"Det är ingen slump att retorik och demokrati uppstod samtidigt."
(Anders Sigrell)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Saknar så att det gör ont
Ikväll är ingen direkt rolig kväll. Idag vid halv tre körde min fästman till jobbet trots att han är ledig idag. Anledningen var att hans chef någon gång i veckan frågat om han ville följa med på ett informationsmöte om slakteri ... Eller något. Jag minns inte exakt vad det var han sade. Men borta är han ikväll i vilket fall som helst och kommer inte vara hemma förrän i natt. Det som gör det allra mest jobbigt att han är borta är att i morgon åker jag till Malmö och kommer vara borta hela helgen (kommer hem på söndag). Nästa torsdag ska fästmannen iväg till någon träff som har med jobbet att göra och på fredagen (dagen efter) åker han upp till Dalarna för att hjälpa till med flytt och kommer inte hem förrän på söndagen. Sedan den 19 - 20 oktober åker han bort på en träff med kursen som han ska börja på i morgon och den 26 oktober ska jag på klassträff på skolan. Med andra ord kommer vi vara borta från varandra väldigt mycket nu under bara en månad!
Fast det är inte själva faktumet att han är borta och att jag är själv som är jobbigt. Nej, jag saknar honom grymt mycket och skulle vilja ha honom hos mig nu. Ligga bredvid honom eller bara känna hans hud och doft. Man skulle kunna tro att vi borde vara vana nu. I nästan ett helt år bodde vi ifrån varandra och jag har åkt till Malmö med jämna mellanrum. Men jag har inte vant mig. Det är lika jobbigt att vara ifrån honom varje gång eftersom jag älskar honom över allt annat. Fast jag får väl tänka så som han sade innan han åkte iväg; vi kommer ha hela livet framför oss, så vad gör några dagar ifrån varandra nu trots att det är svårt? Han har rätt. Vi kommer ha hela livet tillsammans. Trots det vill jag ändå ha honom här hos mig nu. Längtar verkligen tills han kommer hem. Ångrar mig lite att jag ska åka i morgon.
Jag satt och lyssnade på Spotify när jag tänkte som mest på hur mycket jag saknar honom och då spelades den här låten. Den är från min favoritfilm "Titanic". Kanske är jag ovanligt känslosam, men saknaden blev inte mindre av att höra den;
Fast det är inte själva faktumet att han är borta och att jag är själv som är jobbigt. Nej, jag saknar honom grymt mycket och skulle vilja ha honom hos mig nu. Ligga bredvid honom eller bara känna hans hud och doft. Man skulle kunna tro att vi borde vara vana nu. I nästan ett helt år bodde vi ifrån varandra och jag har åkt till Malmö med jämna mellanrum. Men jag har inte vant mig. Det är lika jobbigt att vara ifrån honom varje gång eftersom jag älskar honom över allt annat. Fast jag får väl tänka så som han sade innan han åkte iväg; vi kommer ha hela livet framför oss, så vad gör några dagar ifrån varandra nu trots att det är svårt? Han har rätt. Vi kommer ha hela livet tillsammans. Trots det vill jag ändå ha honom här hos mig nu. Längtar verkligen tills han kommer hem. Ångrar mig lite att jag ska åka i morgon.
Jag satt och lyssnade på Spotify när jag tänkte som mest på hur mycket jag saknar honom och då spelades den här låten. Den är från min favoritfilm "Titanic". Kanske är jag ovanligt känslosam, men saknaden blev inte mindre av att höra den;
Dagens citat:
"Kärleken involverar alla sinnen - också det sjätte."
(Okänd)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Sista dagen
Idag var det sista dagen som vi hade Sylvester Stallones look-a-like. Lite trist tyckte jag, för nu under de fyra dagar som man har haft honom i ersättningsrätt och arbetsrätt har man ändå skapat ett visst band till honom. Visst, i början tyckte jag att han blev lite för mycket (det där med att han gärna var privat etc), men nu tycker man snarare att det är charmigt. Fast å andra sidan ska vi ha honom under en dag till våren. Minns inte vad det var han sade vad vi skulle ha honom i. Men det spelar mindre roll. Vi kommer att få träffa honom igen i alla fall.
Han hade med sig några visitkort som vi fick ta om vi ville. Han sade att vi kunde ringa honom lite snabbt om vi skulle fastna nu inför tentan (som vi tydligen ska ha i januari). Han är så snäll. Vi får ha honom som referens när vi söker jobb också, för han tyckte att han kunde vara så schysst mot oss. Trodde inte att jag skulle säga det här, men jag kommer faktiskt sakna honom. Det var en rolig man.
Vet inte varför, men plötsligt började alla tänka på våra LiA-platser efter den här lektionen som vi hade idag. LiA är vår praktik som vi ska göra under nästa år och det är kanske smart att börja titta sig efter en plats där jag kan göra min LiA. Ska börja se mig omkring i Eskilstuna-Strängnäs-Södertälje-trakten, fast risken är nog stor att jag kommer få hitta någon i Stockholm. Men som sagt så ska jag börja kolla runt. Ska kanske komma med små förfrågningar redan nu så att man vet, eller är det för tidigt? Vad tycker du.
Åh, jag blir så stressad av blotta tanken på det här. Allt snurrar runt i huvudet. Kommer jag vara ett enda stort fiasko? Kommer de vilja bli av med mig? Har jag verkligen en framtid inom det här? Det är nästan så att jag skulle vilja dra något över mig och bara gömma mig. Men det går ju inte.
Han hade med sig några visitkort som vi fick ta om vi ville. Han sade att vi kunde ringa honom lite snabbt om vi skulle fastna nu inför tentan (som vi tydligen ska ha i januari
). Han är så snäll. Vi får ha honom som referens när vi söker jobb också, för han tyckte att han kunde vara så schysst mot oss. Trodde inte att jag skulle säga det här, men jag kommer faktiskt sakna honom. Det var en rolig man.Vet inte varför, men plötsligt började alla tänka på våra LiA-platser efter den här lektionen som vi hade idag. LiA är vår praktik som vi ska göra under nästa år och det är kanske smart att börja titta sig efter en plats där jag kan göra min LiA. Ska börja se mig omkring i Eskilstuna-Strängnäs-Södertälje-trakten, fast risken är nog stor att jag kommer få hitta någon i Stockholm. Men som sagt så ska jag börja kolla runt. Ska kanske komma med små förfrågningar redan nu så att man vet, eller är det för tidigt? Vad tycker du.
Åh, jag blir så stressad av blotta tanken på det här. Allt snurrar runt i huvudet. Kommer jag vara ett enda stort fiasko? Kommer de vilja bli av med mig? Har jag verkligen en framtid inom det här? Det är nästan så att jag skulle vilja dra något över mig och bara gömma mig. Men det går ju inte.
Dagens citat:
"Att känna tacksamhet och inte uttrycka det är som att slå in en present i ett paket men utan att ge bort det."
(William Arthur Ward)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Är visst vacker!
Jag kollade lite snabbt på MSN's hemsida efter att jag loggats ut från Hotmail och sneglade på en artikel där vackra Jessica Alba uttalar sig om att hon har celluliter. Givetvis var jag tvungen att se efter vad det stod och tydligen har en av världens mest vackra kvinnor kroppskomplex och värre har de blivit efter att hon fått barn.
Är det inte konstigt att personer (både män och kvinnor) som är bildsköna inte tycker det själva, utan ska hela tiden hitta fel och brister hos sig själva samtidigt som de höjer upp andra? Jag har inte sett väldigt många filmer med Alba i, men jag har ändå sett tillräckligt av både filmer och bilder för att kunna säga att hon är väldigt vacker och jag är säker på att många skulle vilja byta utseende med henne.
Beror den sneda självbilden på att man har dåligt självförtroende eller att samhället har satt upp de ideal som finns? Eller kan det kanske vara lite av båda..? Nu tänker du kanske att man inte nödvändigtvis behöver bry sig om vad andra säger eller vilka ideal som finns och du har fullkomligt rätt. Men å andra sidan är det inte så himla lätt att inte alltid bry sig om vad andra tycker. Inte när man så gott som dagligen matas med olika reklamutskick och tv-inslag där de hela tiden visar upp halvnakna människor med otroligt vältrimmade kroppar och dessutom allt som oftast ger förslag på hur man själv kan skaffa sig det utseendet. Fast om man bryr sig så mycket om vad anda anser och inte känner sig trygg med den man är, då är det nog i grunden så att man har dåligt självförtroende.
Egentligen är det nog inte så värst konstigt då om en så vacker skådespelerska inte känner sig riktigt trygg med sig själv. Först och främst finns det ju det här idealet och det är nog värst bland skådespelare/sångare som väldigt ofta ska synas i media etc. Men det är allt bra synd att de inte kan se sin egen skönhet eller bra egenskaper. Precis som med de flesta andra människor.
Är det inte konstigt att personer (både män och kvinnor) som är bildsköna inte tycker det själva, utan ska hela tiden hitta fel och brister hos sig själva samtidigt som de höjer upp andra? Jag har inte sett väldigt många filmer med Alba i, men jag har ändå sett tillräckligt av både filmer och bilder för att kunna säga att hon är väldigt vacker och jag är säker på att många skulle vilja byta utseende med henne.
Beror den sneda självbilden på att man har dåligt självförtroende eller att samhället har satt upp de ideal som finns? Eller kan det kanske vara lite av båda..? Nu tänker du kanske att man inte nödvändigtvis behöver bry sig om vad andra säger eller vilka ideal som finns och du har fullkomligt rätt. Men å andra sidan är det inte så himla lätt att inte alltid bry sig om vad andra tycker. Inte när man så gott som dagligen matas med olika reklamutskick och tv-inslag där de hela tiden visar upp halvnakna människor med otroligt vältrimmade kroppar och dessutom allt som oftast ger förslag på hur man själv kan skaffa sig det utseendet. Fast om man bryr sig så mycket om vad anda anser och inte känner sig trygg med den man är, då är det nog i grunden så att man har dåligt självförtroende.
Egentligen är det nog inte så värst konstigt då om en så vacker skådespelerska inte känner sig riktigt trygg med sig själv. Först och främst finns det ju det här idealet och det är nog värst bland skådespelare/sångare som väldigt ofta ska synas i media etc. Men det är allt bra synd att de inte kan se sin egen skönhet eller bra egenskaper. Precis som med de flesta andra människor.
Dagens citat:
"Problemet med ekorrhjulet är att även om man lyckas springa fortare än alla andra, så är man fortfarande bara en ekorre."
(Lily Tomlin)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Inga dassalock
Ja då var det kanelbullens dag idag. Egentligen är det ju ingen speciell dag, men man får i alla fall en ursäkt för att få äta extra kanelbullar. ^^
Som jag berättade igår bakade jag lite kanelbullar, men jag blev ganska besviken på dem. När jag var yngre (och alltså bodde hemma hos mina föräldrar) bakade min mamma ganska ofta. Dock blev det mer och mer sällan ju äldre jag och min syster blev. Fast de gånger hon bakade, då gjorde hon alltid stort. Pappa brukade kalla hennes kanelsnäckor för dassalock. Jag har fått veta hennes "hemlighet" men jag lyckades ändå inte få de att bli så där stora. Jag vet inte vad jag gör för fel! Å andra sidan har jag ju hela livet på mig att få till det, för någon gång ska jag lyckas. Förhoppningsvis. Kanske ...
Så här såg degen ut efter att ha jäst i nästan en timme ...
Så här såg några ut dagen efter (alltså idag)
Som jag berättade igår bakade jag lite kanelbullar, men jag blev ganska besviken på dem. När jag var yngre (och alltså bodde hemma hos mina föräldrar) bakade min mamma ganska ofta. Dock blev det mer och mer sällan ju äldre jag och min syster blev. Fast de gånger hon bakade, då gjorde hon alltid stort. Pappa brukade kalla hennes kanelsnäckor för dassalock. Jag har fått veta hennes "hemlighet" men jag lyckades ändå inte få de att bli så där stora. Jag vet inte vad jag gör för fel! Å andra sidan har jag ju hela livet på mig att få till det, för någon gång ska jag lyckas. Förhoppningsvis. Kanske ...
Så här såg degen ut efter att ha jäst i nästan en timme ...
Så här såg några ut dagen efter (alltså idag)
Som du såg så blev de inte perfekta, men vad gör det. Fästmannen tycker att de smakar bra och det är det som är det viktiga.
Dagens citat:
"Mitt förhållande till det vackra franska språket är ungefär som förhållandet till min hustru. Jag känner dem, jag älskar dem, men jag behärskar dem inte."
(Karl Blessing)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Skön höstpromenad
Idag har det hänt lite saker här hemma, även om det ändå har varit en ganska lugn dag. Efter att vi hade ätit frukost och jag hade ringt och grattat min pappa som fyller år idag begav jag och min fästman oss ut på en skön liten höstpromenad. Första stoppet blev källsorteringstorget borta vid ICA där vi gjorde vår samhällsinsats. Sedan fortsatte vi att gå.
Vårt "mål" var Åkers Kyrka som ligger en bit ifrån oss. Fästmannen är inte så förtjust i kyrkor, och även om jag inte är troende kan det vara lite roligt att besöka en kyrka. Men det var inte för min skull som vi gick dit. Det är så att min pappa samlar på information och bilder på olika svenska kyrkor och innan sommaren lovade jag att jag skulle ta mig dit och ta bilder för hans räkning. Detta löfte skulle egentligen infriats redan i somras, men jag kom dessvärre aldrig iväg för att göra det. Fast idag promenerade vi dit ^^
På vägen dit kunde jag inte hålla mig, utan tog några bilder. Jag tycker bäst om sommaren, fast jag får erkänna (och hålla med min älskling) att hösten är fin och vacker. Men varför måste det vara så himla kallt?!
Mysigt att gå i naturen när det är höst. Om det ändå inte hade varit så kallt.
Det är skylten in till Åkers Styckebruks centrum. Om man har varit där (det är där vi bor) förstår man vad människan vill ha sagt med sina citat-tecken. Med andra ord: Centrum är för stort för att beskriva Åkers lilla kärna.)
De gula bladen syns inte lika tydligt på den här bilden. Men det var fint att gå förbi ^^
Vårt mål. Åkers Kyrka.
Vårt "mål" var Åkers Kyrka som ligger en bit ifrån oss. Fästmannen är inte så förtjust i kyrkor, och även om jag inte är troende kan det vara lite roligt att besöka en kyrka. Men det var inte för min skull som vi gick dit. Det är så att min pappa samlar på information och bilder på olika svenska kyrkor och innan sommaren lovade jag att jag skulle ta mig dit och ta bilder för hans räkning. Detta löfte skulle egentligen infriats redan i somras, men jag kom dessvärre aldrig iväg för att göra det. Fast idag promenerade vi dit ^^
På vägen dit kunde jag inte hålla mig, utan tog några bilder. Jag tycker bäst om sommaren, fast jag får erkänna (och hålla med min älskling) att hösten är fin och vacker. Men varför måste det vara så himla kallt?!
Mysigt att gå i naturen när det är höst. Om det ändå inte hade varit så kallt.
Det är skylten in till Åkers Styckebruks centrum. Om man har varit där (det är där vi bor) förstår man vad människan vill ha sagt med sina citat-tecken. Med andra ord: Centrum är för stort för att beskriva Åkers lilla kärna.)
De gula bladen syns inte lika tydligt på den här bilden. Men det var fint att gå förbi ^^
Vårt mål. Åkers Kyrka.
När vi sedan kom hem började jag på att baka kanelbullar eftersom det är kanelbullens dag imorgon och både jag och fästmannen kommer vara borta, så då passade jag på att baka idag. Fast hur de blev får du se bilder på imorgon.
Dagens citat:
"Det finns mediciner som är värre än sjukdomar."
(Latinskt ordspråk)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
En klassiker!
När jag började på gymnasiet hade jag och min bästa kompis (och även en kompis till oss som gick i vår klass i ettan) en "ritual" (i brist på bättre ord) som gick ut på att vi hämtade Metro varje dag och läste. Mina föräldrar ville att jag skulle ta hem den till dem, så det var därför jag gjorde det i början, men sedan blev det att vi läste Elvis och horoskopen varje dag. De flesta Elvis-serier är roliga, även om en del är bara konstiga. När det gällde horoskopen var det roligt att mitt och min kompis horoskop många gånger hängde ihop. För mig var det mest lustigt eftersom jag inte tror på dem. Jag tar vad som står med en stor nypa salt.
När jag satt i skolan för någon vecka sedan tittade jag lite snabbt i Metro som jag tagit på Stockholm C och fastnade för Elvis den dagen.
Tidning: "Smala vill ha mindre sex."
Elvis: Hm.
Hedvig: Tycker du jag har blivit tjock?
Elvis: .......
Elvis: Nä. Verkligen inte.
Hedvid: Inte? Jag känner mig så svullen ...
Elvis: Om du är nåt så är du för smal!
Hedvig: Verkligen? Tack ...
Elvis (tänker): Moa haha.!
Dagens citat:
"En av de bästa sakerna med böcker är att det ibland finns fantastiska bilder i dem."
(George W. Bush)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
När jag satt i skolan för någon vecka sedan tittade jag lite snabbt i Metro som jag tagit på Stockholm C och fastnade för Elvis den dagen.
Tidning: "Smala vill ha mindre sex."
Elvis: Hm.
Hedvig: Tycker du jag har blivit tjock?
Elvis: .......
Elvis: Nä. Verkligen inte.
Hedvid: Inte? Jag känner mig så svullen ...
Elvis: Om du är nåt så är du för smal!
Hedvig: Verkligen? Tack ...
Elvis (tänker): Moa haha.!
Vet inte varför, men jag tyckte att den var rolig. Så elak Elvis är egentligen! Hade det inte varit bättre att prata om det med henne om det hade visat sig att hon också ville ha mindre sex? Aja, jag ska inte klaga. Om han inte hade gjort så här, hade jag inte haft en serie att skratta åt
Dagens citat:
"En av de bästa sakerna med böcker är att det ibland finns fantastiska bilder i dem."
(George W. Bush)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Yngre - är det verkligen bättre?!
Något som jag har funderat på lite är det här; varför invaderar 90-talisterna i stort sett alla communitys eller andra sidor? Det är fördomsfullt av mig att dra alla över en kam (och JA, det heter KAM, inte KANT) men de flesta (inte alla) av de här 90-talisterna är så omogna att det bara är jobbigt. Man blir trött och börjar fundera på att söka sig till andra sidor eller något.
Häromkvällen när jag var inne på en sida som både jag och min fästman är medlemmar på, var det en (eller flera, fast min misstanke är att det kan vara samma människa) som höll låda så att säga. Under några dagar hade den människan, plus ett annat konto hållit på att glytta sig (=vara barnsliga), så den här kvällen blev jag så frustrerad att jag inte kunde hålla tyst. Ett misstag som jag senare ångrade, men vad ska man göra? Jag minns inte exakt vad jag sade, men jag skrev något i "småpratet" som det heter om att den här människan var omogen (eller liknande) och det reagerade den här människan på. Sedan började vår diskussion där jag menade att det knappast är moget att hålla på att skriva så mycket strunt som den människan gör. Det personen har skrivit en massa osammanhängande saker så den kvällen blev jag väldigt trött på det som sagt. Vi tjafsade där jag menade att personen skulle växa upp och personen ifråga svarade att man är låtsasmogen genom att sätta punkt när man skriver på internet (fanns lite annat emellan också, men jag minns inte vad exakt vi skrev) och sedan började personen "rätta" mig, vilket visade på dennes okunskap när det gäller hur man skriver. Jag säger inte att jag är perfekt, men jag vet i alla fall när man sätter punkt etc. Till slut när jag skrev att personen skulle växa upp (för femtioelfte gången) ändrade denne sitt senaste inlägg till att vara identiskt med mitt svar och skrev en fråga om hur moget det är att härmas? Då orkade jag inte mer och loggade ut. Det gick inte att försöka få fason på människan.
Detta är bara ett av alla exempel och jag börjar få nog. Visst att man kan vara barnslig. Det är jag ganska mycket här hemma, men det finns gränser. Fast man får väl helt enkelt bita ihop och låtsas som ingenting? Undrar hur världen kommer se ut när alla 90-talister har intagit den på riktigt ... Kanske bäst att ta skydd?
Häromkvällen när jag var inne på en sida som både jag och min fästman är medlemmar på, var det en (eller flera, fast min misstanke är att det kan vara samma människa) som höll låda så att säga. Under några dagar hade den människan, plus ett annat konto hållit på att glytta sig (=vara barnsliga), så den här kvällen blev jag så frustrerad att jag inte kunde hålla tyst. Ett misstag som jag senare ångrade, men vad ska man göra? Jag minns inte exakt vad jag sade, men jag skrev något i "småpratet" som det heter om att den här människan var omogen (eller liknande) och det reagerade den här människan på. Sedan började vår diskussion där jag menade att det knappast är moget att hålla på att skriva så mycket strunt som den människan gör. Det personen har skrivit en massa osammanhängande saker så den kvällen blev jag väldigt trött på det som sagt. Vi tjafsade där jag menade att personen skulle växa upp och personen ifråga svarade att man är låtsasmogen genom att sätta punkt när man skriver på internet (fanns lite annat emellan också, men jag minns inte vad exakt vi skrev) och sedan började personen "rätta" mig, vilket visade på dennes okunskap när det gäller hur man skriver. Jag säger inte att jag är perfekt, men jag vet i alla fall när man sätter punkt etc. Till slut när jag skrev att personen skulle växa upp (för femtioelfte gången) ändrade denne sitt senaste inlägg till att vara identiskt med mitt svar och skrev en fråga om hur moget det är att härmas? Då orkade jag inte mer och loggade ut. Det gick inte att försöka få fason på människan.
Detta är bara ett av alla exempel och jag börjar få nog. Visst att man kan vara barnslig. Det är jag ganska mycket här hemma, men det finns gränser. Fast man får väl helt enkelt bita ihop och låtsas som ingenting? Undrar hur världen kommer se ut när alla 90-talister har intagit den på riktigt ... Kanske bäst att ta skydd?
Dagens citat:
"Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat."
(Nalle Puh)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
