Daisypath Anniversary tickers

Skilsmässa? Jag hoppas i alla fall det.

Minns du våra grannar som blev vräkta och sedan flyttade in mitt emot oss? Ett tag verkade det som om herr och fru Duvas förhållande höll på att knaka i fogarna, för under en period tycktes de träffa andra vid sidan om. Nu verkar de ha gått skilda vägar helt och hållet och kvar bor endast ... Ehm ... Tja, i ärlighetens namn vet jag inte om det är herr eller fru Duva, men ensam är den i alla fall och verkar även vara lite ledsen. :-( Vissa dagar står jag därför och pratar med Duva och den tycks faktiskt lyssna på mig. Dock får jag aldrig något svar.
 
 
 
Känner du någon singelduva? Tipsa då gärna om vår granne. Jag kan hjälpa till att förmedla kontakt!


Dagens citat:

"Släpp tankarna som gör dig så otrygg, för allting har ett slut."
(Aleks)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Är det så man behandlar kunder?

Minns du att jag hade problem med att hämta ut en försändelse från Telia förra året, på grund av att jag inte uppdaterat mitt pass sedan jag gifte mig? Med andra ord framgår det inte av passet att jag har tagit älsklingens efternamn som mellannamn. Jag hade inte haft några som helst problem med det förrän förra året. Då började de på ICA Kvantum här i Falkenberg att gnälla. En av dessa kvinnor som jobbade i postutlämningen var rent ut sagt riktigt otrevlig mot mig och efter detta bemötande fick jag avsmak för henne och har försökt undvika att hämta ut brev och paket när jag har sett att hon jobbar. Jag har också sedan dess försökt beställa varor utan att ange mellannamnet.
 
Nu i veckan skulle jag återigen hämta ut ett paket, men av olika anledningar hade jag beställt paketet i mitt fulla namn (det vill säga både mellannamn och efternamn). Korkat, det medges. Fast jag hade den här gången beväpnat mig med både legitimation och personbevis där alla namn framgår (samt vad jag hette som ogift) och  visste att de inte kunde neka mig att hämta ut mitt paket!
 
 
 
 
Tror du inte att den där otrevliga kvinnan jobbade i postutlämningen på Kvantum just den kvällen?! Jag bad en stilla bön om att jag skulle få slippa henne, men innerst inne kände jag på mig att så inte skulle bli fallet. Efter en stund fick jag och kvinnan ögonkontakt och genast gick hon fram till en kollega och började viska med denna. Kollegan fnittrade till och kvinnan fortsatte att betjäna kunden hon höll på att hjälpa. Därnäst skulle det vara min tur och det tycktes kvinnan förstå. Trots att kunden före mig redan gått och kvinnan inte hade något annat för sig, stod hon bara där bakom disken och tittade en stund. Hon vände sig sedan om och viskade med en av kollegorna (de var tre stycken som sprang runt bakom disken vid postutlämningen). Kollegan fnittrade och det var först när kollegan sade något om att stå där hela kvällen, som kvinnan tryckte fram mitt nummer. Hon hälsade surt på mig, men jag fick hämta ut mitt paket utan problem och jag kunde till sist få gå hem.
 
Jag begär inte att bli älskad av alla jag möter. Jag struntar fullkomligt i vad kvinnan tycker och tänker om mig. Som du säkert förstår är jag inte heller särskilt förtjust i henne. Fast oavsett vad man tycker om någon, ska alla kunder behandlas lika. Samma sak gäller mig på mitt jobb. Min chef har en del jobbiga klienter som jag avskyr att tala i telefon med, men när dessa personer ringer försöker jag vara lika trevlig mot dem som mot alla andra klienter. Annat vore otänkbart och definitivt inte professionellt.
 
Kanske är jag grinig (jag har haft det ganska stressigt på jobbet de senaste veckorna ...), men den kvällen kände jag inte att jag blev behandlad som vilken kund som helst. Jag fick tydligt uppfattningen att kvinnan inte ville ha med mig att göra, men eftersom hennes kollegor var upptagna med andra kunder, blev hon illa tvungen. Som sagt, jag kan ha missuppfattat signalerna och situationen, men en liten röst inom mig säger att jag inte har det. Om hon nu medvetet gjorde det som hon gjorde, är det illa. Jag hoppas innerligt att jag slipper henne nu på ett tag.


Dagens citat:

"Den enda rikedom du behåller för evigt är den rikedom du givit bort."
(Marcus Aurelius)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den stora gåtan (Tomas Tranströmer)

Uppläsare: Krister Henriksson
 
"En ny diktsamling av Tomas Tranströmer -en stor litterär händelse!"
 
 
Poesi har aldrig riktigt varit min grej, men jag ville ändå se om Tomas Tranströmers Den stora gåtan kunde ändra på den saken. Dessvärre kunde den inte det.
 
Kanske fungerar Den stora gåtan bättre som "vanlig läsning" än som ljudbok, för i ljudboksformatet var det mer musik än faktiskt innehåll och det gjorde mig ganska besviken.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Storytel.


Dagens citat:

"Skapelsen av tusen skogar finns i ett enda ekollon."
(Ralph Waldo Emerson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Frågorna ingen frågar"

Nu var det ett tag sedan jag såg den här videon, men Evah svarade på tolv stycken frågor om sig själv och döpte videon till "Frågorna ingen frågar". Idag tänkte jag själv besvara dessa frågor.
 
 
 
1. När du åker bil, lyssnar du då på musik, radio eller låter du det vara helt tyst i bilen?
Vi brukar oftast ha radion på när vi kör runt med bilen, men på sista tiden har det faktiskt hänt att vi återgått till att lyssna på skivor. Vi brukade lyssna på skivor förr, men slutade med det när vi köpte vår nuvarande bil, eftersom den inte kunde spela mp3-skivor.

2. Ditt favoritbarnprogram när du var liten?
Oj, det var ganska många barnprogram som jag tyckte om ... Men jag tyckte väldigt mycket om Disneydags i alla fall. Min pappa spelade in otroligt många avsnitt av detta program, så jag och min syster brukade sitta och se på dem om och om igen. Ett annat barnprogram som jag tyckte om, men som då bara visades på dansk TV, var Bamse og Kylling.
 

3. När du var liten, vad sa du oftast att du ville bli när du blev stor?
När slutar man vara liten? Fram till mellanstadiet ville jag bli författare, sångerska och skådespelerska - fast vilka barn vill inte bli det? Någon gång under mellanstadiet bestämde jag mig för att bli lärare. Dock ångrade jag det beslutet när jag gick på högstadiet.

4. Om du skulle välja en stad i hela världen som du måste bo i resten av ditt liv, vilken skulle det va?
Jag är väldigt dålig på att välja bara ett alternativ. Jag har inte varit utomlands särskilt mycket och här i Sverige finns ju en del trevliga ställen att bo på. Falkenberg är inte så dumt och Lund har jag älskat sedan många år tillbaka. Men som sagt, det är svårt att endast välja en stad.

5. När du var barn, vad klädde du oftast ut dig som på halloween?
Såvitt jag kan minnas klädde jag ut mig endast en gång till halloween och det var när jag skulle på en fest under mellanstadiet. Då klädde jag ut mig till ett skelett. Dock var kostymen inte särskilt bra i och för sig. Jag var helt svartklädd och hade en mask som föreställde en dödskalle. Så skelett är kanske inte riktigt sant att säga. Men ungefär.

6. Om du var en seriefigur, vem skulle du då vilja va?
Jag har inte läst särskilt många serier under åren, så den frågan kan jag inte svara på. Jag läste Bamse när jag var liten (och en och annan gång blev det Kalle Anka).

7. Kollar du fortfarande på nickelodeon?
Nej. Det slutade jag med för många år sedan. Inte ens när jag var liten var jag särskilt förtjust i kanalen. Fanns bara någon enstaka serie som gick att kolla på.

8. När var senaste gången du skrev brev till någon?
Brev som man skickade med posten eller räcker det med brev som man stoppat i ett kuvert och lämnat till någon? För om det är brev som jag skickade med posten, måste sista gången ha varit 2009. Under 2012 eller 2013 skrev jag ett litet brev till älsklingen och stoppade i hans väska inför att han skulle återvända till Halmstad efter en helg hemma i Köping.
 
 

9. Kan du snurra din tunga?
Snurra vet jag inte om jag kan, men jag kan åtminstone vrida den. ;-)

10. Vem vill du helst se på en konsert?
Josh Groban och Michael Bolton. Jag har varit på Josh Grobans konsert 2011 tillsammans med älsklingen och den 5 maj 2016 ska jag återigen få gå på hans konsert, och den här gången blir det tillsammans med min mamma och min syster.

11. Vill du ha en DJ eller ett band på ditt bröllop?
Vi hade inget av det. Vi hade köpt en liten sladdlös radio som vi stoppat in ett minneskort (eller var det ett USB-minne?) i och på detta minne hade vi sparat ned en massa olika kärlekslåtar som vi spelade under middagen efter vigseln.

12. Vill du ha barn?
Haha, jag och älsklingen är redan så gott som småbarnsföräldrar som det ser ut nu. Två ettåriga katter och en fyraårig kanin innebär en massa gnäll och förmaningar.
"Nej, ät inte på mattan."
"Gå ut ur kaninburen! Och sluta ät hennes mat!"
"Ät inte blommorna."
"Släng inte den där saken nedför trappan."
Osv. Osv. Osv....


Dagens citat:

"Vi bär med oss de under vi söker utanför oss."
(Thomas Browne)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Att vakna med tyngd över bröstet

Jag har sovit ganska dåligt sedan jag gick på högstadiet och under de senaste åren har det blivit värre. Det innebär bland annat att jag vaknar flera gånger varje natt och vissa av dessa gånger är jag fullkomligt klarvaken och det dröjer lääänge innan jag lyckas somna om, om jag nu ens lyckas med det.
 
 
De värsta gångerna är dock när jag plötsligt vaknar och dels känner en väldig tyngd över bröstet, dels ligger på rygg och inte kan röra mig. När detta händer får jag till en början panik, men så snart hjärnan har hunnit vakna ordentligt lyckas jag lugna mig. Det är bara Fåntratten som ligger och sover på min bröstkorg och spinner så högt att åtminstone halva Falkenberg bör vakna av det.
 
Han är allt bra söt. Jag önskar bara att han kunde sluta skrämma livet ur mig. :-(


Dagens citat:

"Allt ändlöst argumenterande om sinnet produceras av sinnet självt, för sitt eget skydd, sin fortsatta överlevnad och utvidgning."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det är inget att skratta åt

Egentligen tycker jag inte om TV-serien The Simpsons, men eftersom min syster jämt satt och tittade på den när vi växte upp och med tanke på att även älsklingen gillar de gula figurerna, har jag genom åren kommit att ... inte direkt tycka om, utan snarare acceptera serien. Det går att titta på den, även om jag i första hand föredrar att titta på annat.
 
Nu vet jag inte hur bekant du själv är med serien om den gula familjen, men det finns tre barn i familjen Simpsons (två flickor och en pojke) och pojken har en "kompis" som heter Milhouse. Ja, jag satte citationstecken runt kompis, eftersom Bart (som sonen i familjen Simpsons heter) tycks mest tycka om att driva med Milhouse, snarare än att ha honom som vän. Och det är lite det jag började fundera kring en kväll.
 
Milhouse är en tönt och det tycks alla i staden Springfield vara rörande överens om. Vi tittare inbjuds till att skratta på Milhouses bekostnad. Även jag har skrattat och tänkt saker i stil med att han är hopplös och riktigt töntig. Klart att ingen tycker om honom!
 
 
Fast vänta nu här. Backa bandet. När jag tänker efter, befann jag mig inte i en liknande situation för 10-13 år sedan - när jag gick på högstadiet? I ärlighetens namn hade jag det ännu värre än Milhouse, för han har trots allt någon/några som umgås med honom. Det hade inte jag, bortsett från de tillfällen då de andra på skolan ville driva med mig och låtsades en kort stund att de ville vara med mig. Så, om man har det i åtanke borde man absolut inte skratta. Allra minst jag.
 
Jag vet att serien är tänkt att vara rolig och att de spelar ganska mycket på stereotyper, men jag är rätt säker på att det finns fler som genom åren känt igen sig i exempelvis Milhouses situation - och inte känt någon anledning att skratta. Nej, jag menar inte att serien borde läggas ned med anledning av det. Jag menar bara att det tyvärr finns risk för att någon som tittar kan bli sårad. Fast i och för sig finns den risken med det mesta.
 
Varför har jag då skrattat åt Milhouse om jag nu varit i en liknande situation? I ärlighetens namn vet jag inte. Det kan ha att göra med att jag kanske velat förneka att jag har ansetts minst lika töntig som honom - för det finns nog ingen som vill erkänna att andra betraktar en som en tönt. Dock vet jag att just Milhouse inte tar någon skada av att man skrattar åt honom, för han är trots allt bara en tecknad figur. Men om han hade varit lika verklig som jag, skulle jag fortfarande ha skrattat då? Nej. Om han hade varit av kött och blod skulle det med ens ha varit en annan sak. Då hade det plötsligt varit verkligt. Fast efter att denna fundering slagit rot hos mig, skrattar jag inte längre åt Milhouse - oavsett om han är tecknad eller verklig. Det känns bara fel.


Dagens citat:

"Att nå stillhet innebär att återvända till sin bestämmelse; att återvända till sin bestämmelse innebär att uppgå i Det evigt oföränderliga. Att äga kunskap om Det evigt oföränderliga innebär att vara upplyst."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vad vet du om mig?

I förra veckan stötte jag på en funktion där man kan skapa sina egna quiz och dela med sig till andra. Dock insåg jag när jag var på väg att skapa ett sådant quiz, att man var tvungen att logga in på Facebook. Hmm ... *muttrar något ohörbart* Därför sökte jag upp en annan sida lite snabbt och lyckades skrapa ihop en liten quiz om mig! :-D Kul va? Du hittar quizen här.
 
 
 
Jag har tagit en fråga för varje år som jag haft bloggen. Totalt blev det sex stycken frågor. Hur pass mycket minns du om mig? Gör quizen och få svaret! :-D


Dagens citat:

"Är ditt mål icke helgat av ditt innersta patos, skall även en seger göra dig smärtsamt medveten om egen svaghet."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Mördaren ljuger inte ensam (Maria Lang)

Uppläsare: Astrid Assefa
 
"Rutger Hammars stuga Lillborgen ligger på Ön i sjön Uvlången i Bergslagen. Där samlar han och hans fru under en sommarhelg en handfull gäster för att umgås, bada och segla.

Men när Puck Ekstedt under en promenad överraskas av ett skyfall och tvingas fly in under en gran gör hon ett makabert fynd: en av Hammars gäster ligger där strypt med en röd sidenscarf om sin hals.

Pucks fästman Einar Bure beslutar att kontakta sin gamle vän Christer Wijk, kommissarie vid Stockholmspolisen, för att lösa fallet.

Det visar sig att gästerna alla knyts samman genom kärleksband och svartsjuka. Alla verkar ha något att dölja, men det är bara en av dem som är mördaren."
 
 
Tack vare Astrid Assefas uppläsning av Maria Langs Mördaren ljuger inte ensam, kändes det som om jag såg en äldre svensk film. Det ingav mig en mysig känsla och passade även tidsepoken för boken.
 
Förutom att slutet var lite för utdraget, var Mördaren ljuger inte ensam en helt okej bok med lagom mycket spänning för att jag skulle hållas kvar till slutet. För mig var inte mördaren uppenbar - jag lyckades aldrig lista ut vem det var innan denne avslöjades. Om det beror på Maria Langs skicklighet eller på att jag tappade koncentrationen då och då, kan jag inte svara på.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Storytel.


Dagens citat:

"Många verkar ha en klar uppfattning om hur andra människor ska leva sina liv, men få om hur de ska leva sitt eget."
(Paulo Coelho)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Så piffar man till ett spel

Eftersom det här inlägget kan betraktas som en form av spoiler ifall man vill spela brädspelet Pandemic Legacy, utfärdar jag härmed en varning. Du fortsätter alltså att läsa på egen risk.
 
Kommer du ihåg att jag tidigare har berättat om spelet Pandemic - ett brädspel där man ska rädda världen från virus? Om inte, finns inläggen här och här.  Hur som helst, nu har det kommit en ny variant av det spelet. Man ska fortfarande rädda världen och den här gången gör man det under ett år (från januari till december). Knorren är att det finns boxar och luckor att öppna samt kort att skrapa när instruktionskorten säger det. Med andra ord utvecklas spelet hela tiden efter hand och vissa förändringar beror lite på vilka karaktärer man valt samt hur själva spelrundan har gått. Det är ett roligt spel. :-) Jag och älsklingen har kommit fram till oktober och det har gått ganska bra för oss.
 
Det roligaste med spelet var när dessa sötnosar fick vara med:
 
 
De är hur söta som helst! :-D Jag kan inte låta bli att låta som ett monster (argh, argh!) när vi placerar ut dem. Livet blir ju bra mycket roligare med ljudeffekter. ;-) Håller inte du med?
 


Dagens citat:

"Istället för kärlek, pengar, berömmelse, ge mig sanning."
(Henry David Thoreau)


Ha det så bra!
Virussmittade kramar
Jessie

Psykisk ohälsa = tabu?

Med anledning av mitt inlägg om det här med att hantera andras förväntningar på en, fick jag en intressant kommentar från Katten Jones. Eftersom kommentaren var ganska lång, tänker jag inte återge den i sin helhet, men en sak som hon nämnde och som fick mig att fundera vidare, var det här att det är "fult" att må dåligt och att alla förväntas må bra.
 
Visst ligger det något i det hon säger? Förvisso är det ingen som har sagt rent ut att man inte får må dåligt, men omvärldens reaktioner då man faktiskt gör det talar många gånger sitt tydliga språk. Jag själv försökte väldigt länge hålla en fasad uppe. Jag låtsades att jag var glad och att jag mådde bra. Till slut orkade jag inte längre hålla den här fasaden uppe, för även om man kanske inte tror det krävs det en hel del kraft att vara något man inte är. När jag slutligen visade och förklarade för personer i min närhet hur det egentligen låg till, fick jag kommentarer i stil med att "Oj, mår du så dåligt? Det skulle jag aldrig ha kunnat tro. Du som jämt verkar så glad." och att jag skulle/ska rycka upp mig. Givetvis vet jag att de inte menar något illa. De vill mig bara väl, men ibland kan sådana kommentarer såra. Det är inte bara att "rycka upp sig". Jag har under ett par års tid kämpat dagligen med att vara glad och att se positivt på tillvaron. Det har inte varit helt enkelt och även om jag har många fler ljusa dagar nu jämfört med för ett år sedan, händer det fortfarande att jag är ledsen utan anledning och har svårt att skaka av mig den känslan. Den känslan biter sig fast ordentligt. Men som sagt, nu går det lättare för mig att hålla modet uppe och att faktiskt vara glad på riktigt - även om jag har en bit kvar innan jag kan bli "som vanligt" igen.
 
 
 
Andra reaktioner som jag fått sedan jag förklarade att jag mådde dåligt, var bland annat en kommentar som en person i min närhet fällde i samband med att vi pratade om den käre Robin Williams tragiska bortgång. Den här personen ansåg nämligen att Robin Williams tog livet av sig, därför att det var fel i huvudet på honom (och med "fel" syftade personen på att Robin Williams led av depression). Den kommentaren gjorde mig både arg och ledsen och när jag frågade om det även var fel i huvudet på mig, försökte personen slingra sig men denne sade heller aldrig att det inte var fel i huvudet på mig. Efter det har vi inte pratat så mycket om mitt mående och när det väl kommer på tal, märks det att personen inte vill prata om det.
 
Det är inte fult att må dåligt. I dagens samhälle är det ganska många som faktiskt mår dåligt. Det är inte heller fel i huvudet på de personer som mår dåligt. Det finns olika anledningar till att man mår dåligt och det finns inget rätt eller fel. Man har rätt att känna de känslor man känner. Om man blir ledsen för att ... tja, inte vet jag, men låt oss säga, för att man inte blir medbjuden när arbetskollegorna ska träffas efter arbetstid, då är det okej att vara ledsen. Alla är vi olika och reagerar olika på saker och ting. Exempelvis mådde jag dåligt efter att ha drömt en dröm där ett djur slog ihjäl sig. Den drömmen påverkade hur jag mådde dagen efter. Det viktiga är dock att försöka att inte stanna kvar för länge i det dåliga måendet. Jag vet, det är lättare sagt än gjort, men så länge man gör sitt bästa är det tillräckligt. Ibland kan man behöva söka professionell hjälp. Jag har själv besökt en psykolog under en tid och det har hjälpt mig att hitta de verktyg jag behöver för att må bättre.
 
Att må dåligt är inget att skämmas över. Det är naturligt och nuförtiden även ganska vanligt. Att hålla tyst och låtsas som ingenting hjälper ingen. Däremot skadar man bara sig själv. Om man inte mår bra, då mår man inte bra. Så är det bara.
 


Dagens citat:

"Alla vet att droppen uppgår i havet, men få vet att havet uppgår i droppen."
(Kabir)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Plankan-utmaningen får skjutas upp

Jag har tidigare berättat om "plankan-utmaningen" som jag bestämde mig för att göra under november. Den första veckan gick bra, men under vecka två gick det sämre. Dels glömde jag bort, dels hade jag varken lust eller ork på grund av vissa saker som hände den veckan och som även har påverkat mitt uppdaterande av bloggen. Jag hoppas snart kunna komma i fas igen vad gäller den senare biten.
 
 
Med anledning av ovanstående, har jag bestämt mig för att skjuta på utmaningen och ta nya tag efter årsskiftet. Då har det förhoppningsvis lugnat ned sig en smula och kanske har jag mer ork då. :-) Till dess får jag nöja mig med träningen på gymmet. Då och då blir det plankan på cirkelpassen på lördagar. ;-)


Dagens citat:

"Idéer är per definition inte verklighet. De äger rum i våra huvuden. De har spekulationens egenskaper. De tenderar att handla om framtiden eller om saker som kunde ha hänt i det förflutna. Idéer är kusiner till lögnen."
(Robert Rowland Smith)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den halländska bokmässan 2015

Den 28 november är det åter dags för den halländska bokmässan! Förra året var det premiär i Halmstad och i år kommer det äga rum på Varbergs stadsbibliotek. Här kan du läsa om hur jag upplevde förra årets bokmässa.
 
 
Det är ganska nyligen som de har presenterat programmet för årets bokmässa och redan nu kan jag konstatera att jag inte kommer kunna vara med på hela mässan, men jag ser ändå fram emot det! Det är alltid lika kul och intressant att få veta lite om de författare som finns i närheten. man får även möjlighet att upptäcka författare man inte kände till tidigare. Dessutom blev jag förra året inspirerad att ta tag i mitt eget skrivande, så vi får se hur det blir i år.
 
Du hittar programmet på den här sidan.
 
Jag hoppas att vi ses där!


Dagens citat:

"Kärlek är en resa utan kompass i ett väglöst land. Ett äventyr!"
(Anne Swärd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Halvvägs in i NaNoWriMo

Jahapp, då har halva november gått och således även halva NaNoWriMo. För att kunna komma upp i 50.000 ord under november krävs att man skriver minst 1.667 ord per dag. Det kan jag erkänna att jag inte alls har lyckats med.

Till och med den 12 november hade jag lyckats skriva 3.791 ord. Det innebär kort att jag då låg 16.213 ord back och har 46.209 ord kvar att skriva. Nej, det låter verkligen inte bra. Om jag vill hinna med att skriva 50.000 ord under november, kommer jag behöva skriva minst 3.081 ord per dag. Med tanke på hur pass lite tid per dag jag har till att skriva, kan jag redan nu tala om att jag inte kommer hinna med det. Men jag ska ändå fortsätta att skriva så ofta och mycket jag kan!
 
 
 
Under nästa år ska jag - för min egen skull - ha den här typen av mål då och då. Kanske inte 50.000 ord, men däremot låter 30.000 ord mer rimligt för min del. :-) Även om jag inte kommer lyckas med målet för november, har NaNoWriMo varit stimulerande för mitt skrivande, eftersom jag faktiskt har kommit igång med skrivandet av romanen. Annars hade manuset nog fortfarande legat och väntat på bättre dagar.

Hur har det gått för dig? :-)


Dagens citat:

"Fånga sekunden innan den tickar bort."
(Aleks)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vem och vad avgör någons rätt till liv?

För ett tag sedan såg jag och älsklingen filmen "Circle", som handlar om en grupp människor som försätts i situationen där de måste bestämma vem som ska få leva och vilka som ska dö. Det är en tankeväckande film som jag rekommenderar dig att se om du inte redan har gjort det.
 
 
Vad är det egentligen som avgör om man ska få leva eller dö? Jag antar att svaret varierar beroende på vem du frågar. Jag själv tycker att det är en för stor och för tung fråga att svara på. Finns det egentligen något rakt svar? Jag tror inte det. Inte om man tänker att "sanningen" är relativ. 
 
Under filmen kom jag att tänka på en frågeställning som min gymnasieklass fick under en livskunskapslektion och var ungefär följande. Två personer med livshotande skador kommer till ett sjukhus. Den ena är en äldre dam på över åttio år, medan den andra är en ung man i tjugoårdåldern som knarkar och därmed gjort sig skyldig till diverse brott. Just den här dagen har sjukhuset så få resurser att de bara kan rädda livet på en av patienterna. Vem ska personalen rädda livet på?
 
Då svarade jag utan tvekan att den gamla damen förtjänade att leva, eftersom den unge killen ändå slängt bort sitt liv. Några klasskompisar invände med att den gamla damen trots allt levt ett långt liv och ändå kommer dö inom några år. Den unge mannen däremot har hela livet framför sig. Det finns möjligheter att rehabilitera honom.
 
 
Om jag skulle ha fått samma fråga idag, skulle jag inte vetat hur jag skulle svara. Visst, den gamla damen har levt ett långt liv och har eventuellt inte särskilt många år kvar medan den unge mannen har det. Fast precis som älsklingen påpekade när jag diskuterade det här med honom, är det möjligt att den gamla damen faktiskt lever i tjugo år till. Om älsklingen har rätt, vem har då rätt att förvägra henne de ytterligare tjugo åren, trots att hon redan levt länge? Den unge mannen kanske dör i en överdos dagen efter. Har det i så fall inte varit onödigt att rädda livet på honom om han ändå slänger bort det så lättvändigt? Fast å andra sidan, han tar sig kanske i kragen och börja leva ett rent och hederligt liv. I så fall har man faktiskt gett honom en ny chans. I så fall har det funnits all rätt att rädda honom.
 
Generellt har alla människor i mina ögon lika stort värde och ska därmed behandlas lika så långt det är möjligt. Ifall man utgår från den tanken - att alla människor är lika mycket värda - hur ska man då kunna göra ett sådant val och välja vem som ska dö och vem som ska leva? Ålder anser inte jag är en tillräcklig stark grund. Bara för att man är gammal och har levt länge, betyder det inte att man är färdig med att leva. Det finns kanske fortfarande platser man inte hunnit besöka eller saker man hunnit göra klart. Kanske har man barnbarn som man älskar och som behöver ens hjälp. 
 
Här tycker jag att juristernas favorituttryck passar in bra: Det beror på. Oavsett vilket argument man väljer, kommer det alltid att finnas en eller flera andra sidor eller synvinklar som säger emot en. Å ena sida, å andra sidan. Allt beror på ur vilket ljus man väljer att se ett problem eller hur en situation ser ut i just den stunden. 
 
Alla tycker vi olika och det har vi all rätt att göra. Därför anser inte jag att det finns en absolut sanning när det gäller vad som ger en rätt eller inte längre rätt att leva. Allt beror på situationen och vilka värderingar som man har just då. Vid två tillfällen har jag tvingats till ett sådant fruktansvärt val och när man är djurägare är det tyvärr något man riskerar att ställas inför. Jag hoppas innerligt att det dröjer länge tills jag tvingas ta ett sådant hemskt beslut igen.
 
Hur tänker du kring detta?


Dagens citat:

"Att vara fåordig följer naturens lag. En rasande storm varar därför inte en hel morgon; ett störtregn varar inte en hel dag. Vem skapar dessa oväder? Himlen och Jorden. Om inte ens Himmel och Jord kan förlänga dessa oväder, hur skulle då människan kunna åstadkomma något med många ord?"
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Airtight (Niclas Christoffer)

"Emma är sjutton år och skolans grå mus. Hon pluggar och är i stallet med sin vän Noah. Men under ytan sjuder hennes drömmar om att stå i centrum, att bli sedd och älskad, värd att ha och ta. Emma börjar träffa den tre år äldre läraren Felix, och han gör de sexuella fantasier hon ofta har, och även några hon inte har, till verklighet."
 
 
 
Airtight är Niclas Christoffers tredje bok om psykisk ohälsa bland unga. Även om jag fortfarande tycker att Som Zlatan fast bättre är den bok som är bäst av dessa tre, känns Airtight på något sätt mognare än de andra två böckerna.
 
Språket är som tidigare enkelt och gör att berättelsen går lätt att ta till sig. Lite roligt var att Niclas Christoffer lyckades få med sig själv på ett litet hörn. Trots att det är ett allvarligt ämne, lyckas han balansera berättelsen så att den inte blir så pass tung och mörk som den skulle kunna bli.
 
Nu är jag förvisso inte särskilt insatt i porrindustrin, men utifrån den fakta och kunskap som Niclas Christoffer tycks ha om en del handlingar och begrepp, känns det som att han har gjort en ordentlig research och det är bara positivt! Jag uppskattar när författare faktiskt tar sig tid att kolla upp hur saker och ting är, än att de hittar på för glatta livet. Visst kan författaren göra vissa ändringar som kanske inte riktigt stämmer överens med hur det verkligen är, men själva grunden tycker jag bör vara riktig.
 
Airtight är en välskriven berättelse som jag rekommenderar alla att läsa.
 
I slutet av boken nämner Niclas Christoffer följande sidor att besöka om man känner att man behöver någon att prata med:
 
Ungdomsmottagningen
 
Bris
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Du är vad du kan vara eller ej – liksom de andra."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Mitt bidrag till #älskanoveller

Då var jag äntligen klar. Efter flera omgångar med redigering har jag äntligen lyckats ta mig över den minimigräns Ordberoende förlag har satt för att kunna vara med i uttagningen till #Älskanoveller - 30 nyanser av saknad. Jag skickar idag in mitt bidrag och håller andan i väntan på svar.
 

Den här gången blev jag ganska nöjd med min novell och till skillnad från novellen som kom med i Över en höstfika, är denna alldeles nyskriven. Jag ska dock inte berätta för mycket om min novell, för jag vill inte riskera att bli diskvalificerad eller något. Men det här kan nog bli bra. Nu får vi se vad förlaget tycker. Jag kommer som vanligt att hålla dig uppdaterad med info så snart jag hör något.
 
Lyckades du själv få ihop en novell till den här uttagningen? :-)


Dagens citat:

"Kärleken kommer av sig själv och kan inte läras."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Motgångars påverkan

Som jag har berättat tidigare påverkar mina motgångar mig djupt. De etsar sig fast och vägrar släppa taget. Mitt största problem med detta är att händelseförloppet (eller förloppen) spelas upp som en film i mitt huvud, om och om igen - framförallt när jag ska sova. Oavsett hur mycket jag än försöker lägga vad som hänt bakom mig, funkar det inte och jag är tvungen att se denna "film" för min inre syn tills jag slutligen lyckas somna. För varje gång "filmen" spelas, försöker jag desperat ändra utgången, men som du säkerligen förstår gör det ingen nytta. Vad som har hänt har hänt och kan inte göras ogjort - framförallt inte med tankens kraft.
 
När jag är med om en motgång, blir jag väldigt arg och besviken på mig själv. Jag borde veta bättre. Jag borde kunna göra bättre ifrån mig. Personer i min omgivning brukar då säga att det bara är att lägga vad som hänt bakom mig och gå vidare. Bättre lycka nästa gång. Jag vet att de endast vill mig väl, men att släppa taget är lättare sagt än gjort. Dessutom får dessa kommentarer mig att känna att det inte är okej att vara arg, ledsen eller besviken, men det är helt och hållet fel! Alla har rätt till sina egna känslor och att känna det man känner. Åtminstone för en stund, för det gäller att inte stanna kvar för länge i det negativa och det är väl egentligen det som personerna i min omgivning menar.
 
 
Många gånger tycker jag att det hjälper att få gråta av mig min ilska och besvikelse. Efter att jag gjort det, är det lite enklare att försöka gå vidare. Det är inte lätt, men då har jag i alla fall fått tömma mig på lite känslor.
 
Något annat som hjälper - åtminstone för en stund - är träning. När jag nu senast var oerhört besviken på mig själv över något jag misslyckats med, gick jag och tränade zumba på kvällen. Efter en eller två låtar vände det och jag kände mig på mycket bättre humör, fram till dess att jag gick och lade mig för att sova. Då började mitt "filmtittande" och det höll på att driva mig till vansinne.
 
Alla har som sagt rätt till sina känslor och även att få "sörja" en stund (det vill säga att man ger utlopp för sina känslor). Ingen mår bra av att ständigt trycka undan sina känslor och det får andra faktiskt ha respekt för. Kanske blir det inte bättre av att gråta, men då fungerar det kanske bättre att prata av sig hos någon man känner och litar på? Alla har vi våra olika sätt för att bearbeta saker och ting i våra liv. När man väl är klar med det, gäller det att göra vad man kan för att må bra igen. Till syvende och sist är vi trots allt bara människor och gör fel då och då. Alla kan inte vara bäst på allt, men alla är vi bra på något!


Dagens citat:

"Vi alla har våra egna utmaningar och saker att lära."
(Karin Volo)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Med livet som insats

När jag växte upp i Malmö, kom jag aldrig på tanken att bära reflexväst. Vad fanns det för vits med det? Man syntes ju ändå tack vare gatubelysningen. Trodde jag ... Efter det att jag började plugga i Stockholm och promenerade nästan dagligen mellan lägenheten i Åker och tågstationen i Läggesta, uppmanade älsklingen mig att börja bära reflexväst så att jag syntes och inte blev påkörd av bilarna. Då tyckte jag att det var lite smått onödigt, men idag är jag väldigt tacksam över att han fick mig att börja med det.
 
 
Nu använder jag alltid reflexväst när det är mörkt ute - även om jag är inne i en stad. Som fotgängare tror man att man syns, men det kan jag tala om att man inte gör. Inte alltid och allra minst om man är mörkklädd. Det är ganska ofta som jag reagerar över detta när jag sitter bredvid älsklingen i bilen. Och jag kan inte förstå att många tycks vara villiga att riskera sina liv när de plötsligt springer rakt ut på gatan - utan reflex och fullständigt mörkklädda. Det är inte konstigt att det sker olyckor.
 
Nej, det är inte fånigt att bära reflexväst. Tvärtom är det mycket smart och underlättar för samtliga i trafiken. När man tänker efter är det väldigt underligt att inte fler förstår den mycket stora fördelen med att faktiskt synas i trafiken? Eller är folk så pass dödsbenägna nuförtiden att det inte bekommer dem något? Men har man då tänkt på bilförarna? Har man tänkt att man med stor sannolikhet kommer att traumatisera föraren? För det är ju faktiskt sant - det är inte bara ens eget liv som man riskerar när man väljer att smyga omkring i mörkret som en ninja. Man riskerar att förstöra även andras liv.
 
Mitt råd: VÅGA BÄRA REFLEXVÄST (eller åtminstone någon form av reflex)! Att inte göra det är bara töntigt. Så det så!


Dagens citat:

"Det enkla är ofta det svåra."
(Kenny Håkansson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När författaren själv ser vad man skrivit

Den 24 oktober publicerade jag ett inlägg om vad jag tyckte om Sofie Sarenbrants novell Rum 112. Det var en spännande berättelse som höll kvar mig från första till sista ordet.
 
När jag skriver mina omdömen om romaner och noveller som jag har läst, skriver jag dessa både för min egen skull men också för att andra ska kunna få en chans att bilda sig en uppfattning om berättelsen innan de själva ger sig i kast med den. Någon tanke på att författaren själv ska hitta min lilla (och tämligen ouppmärksammade) blogg, har jag absolut inte. Ändå har det hänt några få gånger och nu senast var det faktiskt självaste Sarenbrant som uppmärksammade mitt inlägg på Instagram.
 
 
 
Jag får erkänna att jag blev väldigt nervös när jag såg det på Twitter (använder ju inte själv Instagram), men vilken tur att jag hade skrivit något positivt! Det glädjer mig att kunna göra andra glada. Jag har dock bara läst den här novellen av Sarenbrant, men efter både den novellen och efter att ha lyssnat på de två existerande säsongerna av Deckarpodden, ser jag fram emot att få läsa mer av henne. Det ska bli spännande.
 
I min värld är författare lite av idoler och nästintill upphöjda som gudar (trots att jag vet att de faktiskt är helt vanliga människor). Därför är det både väldigt roligt men också skrämmande när de upptäcker något som jag skrivit - oavsett om det är egna berättelser eller ett vanligt blogginlägg. När det gäller blogginlägg, blir jag lika orolig varje gång att de ska ta illa upp (även om jag har skrivit något positivt). Jag vet. Jag ÄR knäpp.
 


Dagens citat:

"Hjärnan är en bättre betjänt än härskare."
(Björk)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nu räcker det!

Jag har ett tag följt polisernas kamp på Twitter om att försöka höja lönerna. Om man tänker på vad poliserna faktiskt får utstå och vilka risker de tar, är det löjligt låga löner som de har. Det är faktiskt skrämmande. Betyder inte våra poliser mer?
 
Poliser över hela landet har haft en brevskrivarkampanj och nu har någon gjort en musikvideo av det. Se den gärna! Jag tyckte själv att låttexten var lätt att ta till sig och även minnas.
 
 
Jag vet att pengar inte är allt och att man inte blir lyckligare ju mer pengar man har, fast i förhållande till vilken arbetsmiljö som poliserna har och vilken nytta de faktiskt gör är det skrämmande hur liten kompensation de får. Jag förstår varför fler och fler poliser söker sig till andra jobb, men vad ska vi ta oss till när det inte längre finns någon som vill vara polis? Hur kommer vårt samhälle då att se ut?
 
Jag håller tummarna för att poliserna får den lön som de faktiskt förtjänar och som är rimlig med hänsyn till deras viktiga arbete!


Dagens citat:

"Du kanske tycker att jag är en drömmare, men jag är inte ensam. Jag hoppas du gör oss sällskap en dag, och att jorden lever som en."
(John Lennon)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

En vecka med plankan

Idag är det dag sju i plankan-utmaningen. Det återstår ytterligare tre veckor. Hur har det då gått?
 
Jag ska erkänna att det är jobbigt och när jag var inne på dag fyra, skakade jag. Men det har gått. Hittills har jag klarat det. :-) Min förväntning på den här utmaningen är att jag ska bli mycket bättre på plankan än vad jag är idag, så vi får se om detta infrias.
 
 
 
Trots att jag tränar minst två gånger i veckan (zumba- samt cirkelpass) och även om jag har blivit starkare och klarar lite mer än för ett år sedan, är jag fortfarande relativt svag. Men svagheter är till för att jobbas med så att man istället blir bättre och starkare. :-)
 
Har du också antagit utmaningen? Hur går det i så fall för dig?


Dagens citat:

"Du är tillräcklig som du är. Du behöver inte bevisa något för någon."
(Maya Angelou)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Att hantera andras förväntningar på en

Jag är trött på att personer i min närhet hela tiden har så förbaskat höga förväntningar på mig. Jag har försökt att prata med dem om det och förklara hur jag känner, men varje gång får jag höra att jag antingen ska sluta att underskatta mig själv och mina förmågor eller att jag ska sluta nedvärdera mig själv.
 
Visst, ibland underskattar jag kanske vad jag kan, men den här typen av svar får mig bara att se rött. De får det att låta som om jag inte är kapabel att själv kunna avgöra var mina gränser går eller vad jag faktiskt kan åstadkomma. Om inte jag själv kan avgöra sådant, vem ska då kunna göra det? Hur är det möjligt för andra att ha ont i mina tänder? Naturligtvis menar de inget illa. Det är jag fullt medveten om och givetvis vet jag att de försöker uppmuntra mig. Jag vet det, men ändå känns det jobbigt att jämt ha deras höga förväntningar hängandes över mig och att ingen tycks förstå.
 
Nu inser jag att jag har två val. Antingen kan jag fortsätta att gnälla och tycka synd om mig själv, eller så tar jag mig i kragen och arbetar på att strunta i vilka förväntningar andra har på mig. Jag har redan gnällt en massa och inte har det gjort någon nytta. Jag har tjatat på de i min närhet om att sänka sina förväntningar, för när allt kommer omkring är jag bara en människa och inte någon Super-Jessica. Jag har brister. Jag har gränser. Nu när jag har mått som jag har mått har dessa gränser blivit fler och jag har inte klarat av sådant som jag inte hade några problem med tidigare. Nej, gnälla och tjata gör som sagt ingen nytta. Därför försöker jag mig på en annan taktik; jag ska sluta bry mig om andras förväntningar på mig!
 
 
Fast hur tusan går man till väga? Det är skitlätt att sitta och säga "Ja, men det är bara att strunta i dem. Låt dem tycka vad de vill." Haha, om det vore så lätt hade jag varit drottning vid det här laget ... Nåväl, kanske inte riktigt, men du förstår kanske min poäng? För mig är det svårt att inte försöka leva upp till andras höga förväntningar eftersom jag avskyr att göra andra besvikna. Jag blir arg på mig själv och när jag blir det nuförtiden, kommer det tunga mörkret som ett brev på posten. Det ska inte mycket till för att jag ska ramla nedför kanten. Tanken på det skrämmer livet ur mig ska du veta.
 
Som jag ser det måste jag nog försöka tillåta mig själv att faktiskt bara vara jag och försöka att inte tänka på andras förväntningar. Jag kan bara göra mitt bästa och efter de förutsättningar som finns för mig just då. Om någon blir besviken på mig (vissa blev det när jag till slut gav upp drömmen om att komma in på juristprogrammet), ja då får de bli det helt enkelt. Jag är bara jag. Jag är bara en enkel och vanlig människa som gör så gott hon kan.
 
Jag säger inte att det här blir lätt. Antagligen kommer ångesten omfamna mig så snart den får chansen. Men jag behöver jobba på det här. Jag behöver bli fri från rädslan att göra andra besvikna och fri från allas förväntningar. Om jag ska kunna bli mitt gamla och glada jag, måste jag få chans att bli hel. Det kommer jag inte bli om jag hela tiden måste vara någon jag för tillfället inte är.
 
Just nu är jag helt enkelt trasig och orkar inte särskilt mycket på det mentala planet. Men vet du vad? Sådant som är trasigt kan bli helt igen och det är just det jag tänker bli. Hel.


Dagens citat:

"Den som styr över andra har makt. Den som styr över sig själv har styrka."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kaosutmaningen närmar sig sitt slut

Eftersom jag hade närmare 200 st olästa böcker i mina bokhyllor här hemma när 2015 skulle börja (nu har antalet nog överstigit 200 ...), bestämde jag mig för att delta i kaosutmaningen - som går ut på att man ska matcha böcker efter olika krav eller påståenden. Genom den här utmaningen trodde jag att jag skulle lyckas få ganska många böcker lästa.
 
Hur har det då gått nu när 2015 börjar närma sig sitt slut? Tja, tyvärr har det inte gått så bra som jag hade hoppats. De allra flesta böcker som kommit med på listan har varit ljudböcker som jag lånat på biblioteket eller lyssnat på genom Storytel och ljudböcker har jag slukat i rasande fart. I början på nästa år kommer jag redovisa hur jag lyckats med kaosutmaningen 2015.
 
 
 
Vad är då anledningen till att det har gått som det har gått? I ärlighetens namn har det varit en kombination av tidsbrist, brist på ork men framförallt dålig planering. Tidsbristen kommer jag förhoppningsvis snart kunna åtgärda inom en mycket snar framtid, men däremot har jag fortfarande inte kommit på hur jag ska få mer ork. Att titta på film på kvällarna är snart inte längre något alternativ för mig, eftersom jag somnar varje gång och det spelar ingen roll hur mycket jag vill se filmen. När Jessica är trött, ja då finns det ingen återvändo. Min hjärna stänger helt enkelt av. Då återstår den dåliga planeringen, men den har jag faktiskt hittat en lösning på! Genom att planera hur många dagar jag ska ha för att läsa klart en bok och sedan räkna ut hur många sidor som jag behöver läsa varje dag, har läsningen gått mycket bättre. Struktur är med andra ord min melodi.
 
Förhoppningsvis kommer 2016 bli bättre i läsväg!


Dagens citat:

"Friheten finns inte någon annanstans än där man har sitt liv. Och det motsägelsefulla är att man ibland måste ge sig av för att fatta det."
(Tomas Sjödin)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Händelser vid vattnet (Nora Roberts)

Uppläsare: Kerstin Andersson
 
"Himlen är molnfri och sommarblå. En bris far viskande genom rosenbuskarna och luften är mättad av doften av blommor och hav. Var det verkligen igår hon betraktade New Yorks regntunga skyar? Semester var precis vad Morgan behövde en paus från jobbet som tolk inom FN och tid att fundera kring sitt liv. Lite lugn och ro så skulle hon nog få perspektiv på allt. Men hennes planer ställs på ända redan första kvällen. Nicholas Gregoras är Morgans närmaste granne på den lilla grekiska ön och det är något som gör att hon dras till honom. Vem är den mystiske mannen och kan han ha något att göra med de underliga saker som händer nere på stranden? När hon finner en mördad man inser Morgan att hon befinner sig i fara. Vem kan hon lita på? Är Nick svaret på hennes drömmar eller är han hennes värsta mardröm?"
 
 
Jag är ganska förvånad över hur lite handling det var i Nora Roberts Händelser vid vattnet. Även om kärleksförhållandena och de sexuella förhållandena vanligtvis tar ganska stor plats i hennes böcker, brukar det ändå finnas en grundhistoria som innehåller visst mått av spänning. Det gjorde det inte här och det gjorde mig mer besviken än att Nora Roberts skriver efter en förutbestämd mall.
 
Om du är ute efter en bok, vars enda handling består i att en snygg man försöker vinna en snygg kvinna, är Händelser vid vattnet en passande bok.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Storytel.
 


Dagens citat:

"Det finns en skillnad mellan misslyckanden och att kämpa med misslyckanden. Du behöver inte kämpa med misslyckanden. Det är ett val från din sida."
(Seth Godin)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

No hate-dagen

 
Som jag berättade tidigare, är det No hate-dagen idag - en dag då det är tänkt att vi ska sprida kärlek. Näthatet som tycks ha börjat råda allt mer måste bekämpas. Vad är då bättre än att medvetet sprida kärlek omkring sig? :-)
 
Det behöver inte vara något komplicerat. Det kan räcka med att ge någon en komplimang, en kram eller berätta för någon hur mycket personen betyder för en.
 
Själv skrev jag det här meddelandet på ett vitt skrivpapper från ett av mina block och lämnade kvar på Öresundståget imorse (jag blev inspirerad av den här händelsen);
 
"Stort tack för att du läser det här. Jag vill att du ska veta att du är tillräckligt bra och vacker som du är. Du behöver inte förändra något. Fortsätt att vara du och lysa upp världen med din närvaro. Ta hand om dig. Det finns bara en enda DU. Jag hoppas att du får en underbar dag idag. Det förtjänar du!"
 
Texten ovan vill jag även tillägna dig som läser det här inlägget och även tacka dig för att du läser min blogg. Och om du kommenterar mina inlägg, ska du ha ytterligare ett tack! Det värmer varje gång jag får en kommentar och att få respons på det man skriver betyder mycket. Tack!
 
Hur har du spritt kärlek idag? :-)
 


Dagens citat:

"Gör mot andra vad du vill att de ska göra mot dig. Om vi vill ha säkerhet, giv säkerhet. Om vi vill ha liv, låt oss ge liv. Om vi vill ha möjligheter, låt oss erbjuda möjligheter."
(Påve Franciskus)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Värre otursfågel än jag

Jag är allmänt klumpig och klantig och lyckas nästan alltid råka ut för något. Om jag inte skär mig på kniven när jag lagar mat, slår jag knät i badkarskanten. Bara som exempel. Fast nu har jag insett att det finns en värre otursfågel än jag.
 
 
Den här klockan köpte jag våren 2011 på Rättviks marknad. Jag använde den flitigt och den var till stor nytta på bröllopsresan i Rom. Dock trodde jag vid något tillfälle att jag hade tappat den efter en tågresa till och från Malmö, men det visade sig till sist att jag bara hade förlagt den. Därnäst lyckades remmen lossna från klockan och det tog evigheter innan jag tog mig i kragen och fick den fixad. När jag väl hade fått det, tog batteriet slut och återigen dröjde det innan jag fick batteriet utbytt. Tro dock inte att plågan var över där. Nej då, för när batteriet väl var bytt dröjde det inte länge förrän remmen gick sönder. Det har nog dröjt mer än ett år, men nu har jag äntligen fixat ny rem och nytt batteri! :-)
 
Fast med denna vanliga "tur" tar det nog inte någon längre stund innan något händer igen. *suck* Den som lever får se.


Dagens citat:

"Ett hjärta som älskat är alltid ungt."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Plankan-utmaning

För ett tag sedan hittade jag ett inlägg om en utmaning. Utmaningen går ut på att man ska göra plankan under 30 dagar. Planen ser ut så här:
 
  • Dag 1: 20 sek
  • Dag 2: 25 sek
  • Dag 3: 30 sek
  • Dag 4: 35 sek
  • Dag 5: 40 sek
  • Dag 6: 45 sek
  • Dag 7: VILA
  • Dag 8: 50 sek
  • Dag 9: 1 min
  • Dag 10: 1 min 10 sek
  • Dag 11: 1 min 20 sek
  • Dag 12: 1 min 30 sek
  • Dag 13: 1 min 40 sek
  • Dag 14: VILA
  • Dag 15: 1 min 50 sek
  • Dag 16: 2 min
  • Dag 17: 2 min 15 sek
  • Dag 18: 2 min 30 sek
  • Dag 19: 2 min 45 sek
  • Dag 20: 3 min
  • Dag 21: VILA
  • Dag 22: 3 min 10 sek
  • Dag 23: 3 min 20 sek
  • Dag 24: 3 min 30 sek
  • Dag 25: 3 min 50 sek
  • Dag 26: 4 min 10 sek
  • Dag 27: 4 min 30 sek
  • Dag 28: VILA
  • Dag 29: 4 min 45 sek
  • Dag 30: 5 min
 
Eftersom jag är otroligt dålig på just plankan, blev jag sugen på att ge mig i kast med den här utmaningen. Dock har jag inte kommit till skott. Inte förrän nu.
 
Min tanke är att vi kanske kan göra det tillsammans och peppa varandra? :-) Jag ska försöka uppdatera varje vecka om hur det har gått för mig och då skulle det vara roligt att få höra hur det har gått för dig. :-)
 
Är du med? Då kör vi!
 


Dagens citat:

"Ingenting bekymrar mig. Jag erbjuder inget motstånd till bekymmer – därför stannar det inte hos mig."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

NaNoWriMo - här kommer jag!

På sista tiden har det inte blivit av mycket skrivande för min del. Det har funnits olika anledningar till det, fast under november månad tänkte jag försöka ändra på det. Jag har nämligen skaffat ett konto på NaNoWriMo:s hemsida och planerar att skriva på min roman under november.

NaNoWriMo går ut på att man ska skriva minst 50.000 ord under november. Det innebär 1.667 ord varje dag. Det låter ganska ogenomförbart nu, men jag ska göra mitt bästa. Jag behöver trots allt komma vidare med boken om jag någon gång ska kunna bli klar med den.
 
 
Jag kommer att uppdatera dig löpande under månaden med information om hur det går för mig. Om du också har ett konto där och själv ska skriva i november, får du gärna berätta det så kan vi kanske peppa varandra under månaden. :-)

Jaha, då är det väl bara att köra igång. November - här kommer jag!


Dagens citat:

"Den som har lite skall få mer, den som har mycket skall förvillas."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!