Grannarna har blivit vräkta
Jag kan inte förstå hur Fabo kan vara så hjärtlösa?! I somras fick vi nya grannar - ett trevligt och lugnt par med ungar. Allt har flutit på riktigt bra och vi har inte haft några problem med dem, men i februari i år (eventuellt i januari, jag minns inte riktigt) bestämde sig Fabo för att vräka dem! Eftersom de inte har någon annanstans att ta vägen, tvingas de nu sitta här ute och kura ihop sig i kylan. En eftermiddag försökte de ta sig in igen, men uppenbarligen lyckades de inte för de har suttit utanför vår lägenhet sedan dess.
Våra grannar sedan förra sommaren.
Grannarnas förra hem vid vår lägenhet. Det är Fabo som satt upp plankan.
Stackarna. Jag förstår inte varför de inte kunde få bo kvar vid stuprännan intill vår lägenhet? I mina ögon gjorde de ingen skada. Det var mysigt att höra dem kuttra när man var på övervåningen. Jag hoppas verkligen att värmen kommer snart så de slipper sitta och frysa. Å andra sidan innebär vräkningen att lejonen här hemma nu tycks ha något att spana på om dagarna. Ett duvpar är väldigt intressant för två små vilda katter.
Dagens citat:
"Uppmärksamhet är den mest sällsynta och renaste formen av generositet."
(Simone Weil)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie