Daisypath Anniversary tickers

En mardrömsmorgon

Under helgen som var (24 - 26 februari) var jag nere i Malmö och firade min bästa vän  som fyllt år under veckan. Det var fantastiskt kul att få träffa henne igen och det var en väldigt trevlig fest. Framför allt mot slutet när jag, min kompis och en av hennes vänner fick en privat magdansföreställning som framfördes av min kompis ena syster (haha, jag tror nog att min kompis vän uppskattade det extra mycket Wink). Åh, vad jag saknar min kompis. Det är sjukt att vi inte hade sett varandra på ett halvår. Det får inte dröja lika länge tills vi ses igen. Utöver den trevliga samvaron med bästa vännen var även resten av Malmö-vistelsen behaglig. I alla fall tills jag skulle åka hem.


Jag hade bokat biljett till tåget som gick fyra minuter över åtta på söndagsmorgonen. Min plan var att stiga upp halv sju för att i lugn och ro hinna till Centralen. Man skulle inte kunna beskriva mitt uppvaknande som särskilt behagligt då jag vaknade av att min pappa kom inrusande i mitt gamla rum och ropade att klockan var halv åtta. Yrvaket såg jag på honom och trodde att han skämtade med mig. Förvirrat tog jag min mobil (som konstigt nog låg i sängen och inte på golvet där jag hade lagt den innan jag somnade kvällen innan) och tryckte fram klockan.




Paniken vällde fram när jag såg att klockan var fem över halv åtta! Det innebar att jag hade mindre än en halvtimme på mig att göra mig i ordning och ta mig till Centralen. Jag for upp ur sängen och tvättade som hastigast av mig innan jag slängde på mig kläderna. Därefter packade jag med fart ned det sista i mina väskor och slängde på mig ytterkläderna. Både jag och pappa rusade till garaget där hans bil står och smått olagligt körde han mig till Centralen.

Ingen av oss trodde att vi skulle hinna. Det var fullkomligt omöjligt. Ingen chans i världen. Paniken blandad med gråten klumpade sig i halsen. Jag hade aldrig tidigare missat ett tåg. Jag försöker alltid vara punktlig. Visserligen skulle det inte vara världens undergång eftersom det alltid går att köpa en ny biljett. Men jag ville verkligen hinna med det tåget.


Ett gammalt hederligt pågatåg. Jag tycker inte om de nya. Usch!


När det var fem minuter innan avgång (och vi fortfarande var på väg) ringde jag älsklingen för att tala om att jag skulle komma hem senare än vad som var sagt från början. När han inte svarade skickade jag istället ett sms, samtidigt som jag försökte komma på hur jag skulle lösa problemet.

Ungefär två minuter innan avgång stannade pappa bilen utanför tågstationen. Jag visste att jag aldrig skulle hinna, men jag tänkte kämpa till slutet. I samma stund som jag rusade ut ur bilen, vek sig min högra fot under mig och jag genomfors av en olidlig smärta. Till en början kunde jag inte stödja på foten, men det hindrade inte mig. Jag slet ut mina väskor ur bagageluckan och sprang så gott jag kunde in till Centralen utan att säga hejdå till min pappa (man har inte tid med långa avsked när man håller på att missa sitt tåg). Jag stannade bara tillräckligt framför den stora tavlan för att se vilket spår tåget skulle avgå från och sedan fortsatte jag med bultande hjärta.




Hoppet ökade en smula när jag såg att tåget stod vid perrongen, trots att inga andra än den kvinnliga tågvärden stod kvar där ute. När jag såg att tågvärden tittade på mig trodde jag att jag hade en chans. "Det var i sista stund!" sade hon när jag nådde fram till tåget. Flåsande kunde jag endast nicka till svar. Jag hann! Senare fick jag veta av tågvärden att jag hade kommit omkring trettio sekunder innan avgång - precis då de stänger dörrarna för att vara punktliga.

Det här är inget som jag vill återuppleva. Men visst är det typiskt att SJ är i tid när man skulle behöva en mindre försening? Vad har jag då lärt mig från den här upplevelsen? Det är inte bra att försova sig när man har ett tåg att passa!


Dagens citat:

"Den som fruktar lidandet lider redan av det han fruktar."
(Michel de Montaigne)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nutidsnovellen (Anders Textorius med fler …)

Minns du att jag under hösten 2010 publicerade inlägg om en skrivtävling som hette ”Nutidsnovellen”? De vinnande bidragen fick sedan var sin plats i antologin ”Nutidsnovellen” som senare gavs ut. Någon gång under förra hösten fick jag erbjudande om att förhandsboka den för att sedan ha den hemma innan jul. Jag tog chansen och nu har jag läst ut den. Här kommer mina tankar kring varje novell som finns med i antologin.

”Sprängda murar” av Anders Textorius (som var tävlingsledare och således ingen vinnare)
Kort handlar den om en man som lever ett mycket inrutat liv, men som plötsligt tror sig finna en väg till ett bättre liv. Novellen var ganska kort och för mig väldigt förvirrande. I dess början kände jag att den hade potential till att bli något mer. Något större än vad den blev. Men sedan flöt den ut i något väldigt filosofiskt och jag och filosofi har aldrig varit vänner. Gång på gång tappade jag tråden och hade därmed rätt svårt att ta till mig dess handling och innebörd.


”Bara några vingslag bort” av Jan Bryme

En historia om att vilja, men inte ha möjlighet att kunna, och att se någon som man tycker om försvinna utan att man kan göra något för att hjälpa till. Den här novellen var väldigt poetiskt skriven med ett vackert och målande språk. Samtidigt lyckades Jan Bryme med att väcka intresse hos mig. Vad hade berättaren varit med om? Vilket förhållande hade den till kvinnan? På ett snyggt sätt får man det förklarat fram mot slutet. Jag skulle gärna vilja läsa mer av honom.


”Ökenvandring” av Lotta Kaljo
En man som i fängelset finner frihet i fantasin. Jag håller med jurymotiveringen om att den var poetiskt skriven och redan där höjer den sig i mina ögon. Fast jag hade bitvis svårt att hänga med, men det beror säkert på mig själv och inte Lotta Kaljos förmåga att skriva. När man läser den här måste man för säkerhets skull vara skärpt i tanken för att klara av att hänga med och inte vara småstressad som jag.


”Arbetslinjen” av Kjell Åhsberg
En berättelse om ilska gentemot de borgerligas politik som utsätter sjuka människor för icke humana levnadsvillkor. Ilska är en naturlig reaktion när man läser Kjell Åhsbergs lite provokativa novell. Inte för att han har fel, utan för att jag inte kan förstå hur man kan tvinga ut människor att arbeta trots att det är uppenbart att de inte kan. Rädsla är också en naturlig reaktion. Vart är Sverige på väg?! Jag hade gärna läst en längre version av ”Arbetslinjen” för att få chans att komma djupare in på karaktärerna. Å andra sidan hade det kanske varit ännu mer skrämmande.


”Skymningsupproret” av Anna Lundgren
En lång ättelinje av kvinnor. De lever inte det liv de vill leva. Men nu kommer det att bli ändring på det. Jag känner en aning sorg när jag läser novellen ”Skymningsupproret”. Att inte få leva det liv man vill, utan att man lever det liv som förväntas av en, måste vara jobbigt. Att inte känna att man kan göra som man vill. Precis som andra noveller i antologin, är den här novellen väldigt poetiskt skriven. Slutet gör mig nyfiken på vad för sorts förändring som väntar. Jag hade gärna läst en förlängd version för att kunna fördjupa mig i kvinnan och hennes situation.


”Skärvor” av Desirée Fredlund
Berättelse om en kvinna som tänker tillbaka på sitt liv och männen i det. Bland det första som jag tänkte på när jag läste novellen var att kvinnan förmodligen är i behov av bekräftelse, men att hon i sitt sökande efter det hamnar fel. Jag tycker väldigt synd om kvinnan och önskar att jag kunde hjälpa henne. Desirée Fredlund skriver fängslande men har samtidigt en ton som antyder att det är okej att det är på det här sättet. I alla fall att kvinnan själv tycker det. Av den anledningen blir jag frustrerad på kvinnan i berättelsen för att hon tillåter att det är på det här sättet. Det är inget som någon behöver tåla! Jag ser fram emot att läsa mer av Desirée Fredlund.


”Om hösten och våren” av Björn Björkegren

En man och en kvinna möts, varav kvinnan är angelägen om att få klart sin teckning. För mig var den här novellen för kort. Den hann aldrig börja innan den avslutades. Jag tyckte att Björn Björkegren påbörjade en tråd för att abrupt byta till nästa. Kvar lämnades jag med känslan av att ha läst en oavslutad berättelse.


”Provsvar” av Cecilia Hultberg
En novell om en person som på ett rapsfält väntar med ett brev i handen. Språket i berättelsen är lekande lätt och är för ögonen som ljuv musik är för öronen. Hela tiden manar Cecilia Hultberg på läsarens nyfikenhet för vad det är för ett brev, samtidigt som hon väldigt målande beskriver omgivningen. På ett sätt känns det som att det här hade kunnat vara en del av en längre roman (en roman som jag gärna hade läst). ”Provsvar” har definitivt gett mig mersmak för det Cecilia Hultberg skriver.


”Den enes tak, den andres golv” av Tim Sterner

Alexander får en lärlingsplats på ett av landets största bokförlag. Under sin första dag möter han en man i källaren. Det var med stor förväntan som jag tog mig an Tim Sterners ”Den enes tak, den andres golv”. På sätt och vis känns det som att jag på något plan känner honom, trots att jag egentligen inte vet särskilt mycket om Tim Sterner. När jag under gymnasietiden var aktiv på Färdlektyr (en sida där man kunde publicera alster, en sida som Kapitel1 påminner om) var Tim Sterner också aktiv där. Jämt och ständigt hyllades han för sina vackert skrivna dikter. Dock tror jag inte att jag läste någon novell av honom. Då och då har jag undrat vart han tog vägen och vad det blev av honom. Nu vet jag (lite) och jag tyckte om att läsa den här novellen. Han skriver lika poetiskt och fängslande som jag minns det. Här kan man tala om begåvning!


”Resa i regnet” av Tina Knutson

Varje morgon som mannen ska till jobbet, ser han samma kvinna i fönstret tre våningar upp. Även den här novellen var djup. Nästan lite för djup för min del. Men tack vare det levande och fängslande språket fungerar novellen ändå.


Dagens citat:

"Jag vet att jag är redo för det här jobbet, och om inte så är det sådant som händer."
(George W. Bush)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

I mitt nästa liv

Under en eftermiddag (vid eftermiddagsfikat) började de kvinnliga administratörerna prata om vem som de skulle vilja gifta sig med i sitt nästa liv. Flera rabblade upp kändisar som de tycker är snygga och en (vad jag kunde uppfatta) nämnde vice chefsåklagarens namn. Då det är en ganska rolig tankelek började även jag fundera.

Pussar

Förr när jag var yngre hade jag kunnat rada upp några namn, men nu kunde jag inte det. Jag satt och funderade, men det var alldeles tomt. Nästan i alla fall, för den enda som jag kan tänka mig att gifta mig med i mitt nästa liv är älsklingen. Det finns visserligen några kändisar som jag kan hålla med om är snygga, fast mer än så är det inte. Vid tanken på dem fylls jag av någon slags likgiltig känsla. Men när jag tänker på älsklingen blir jag alldeles varm i kroppen.

Förmodligen är jag en av de tråkigaste som man kan leka den tankeleken med, då jag vill fortsätta att vara gift med den som jag är gift med i det här livet. Jag är helt enkelt nöjd med hur det är. För mig finns det ingen bättre att vara gift med.


Dagens citat:

"Lev i nuet och känn att du har tillfredsställelsen just där du är - inte runt knuten."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Söta lilla du

Någon gång under veckan var det några av oss på praktiken som pratade om sockerberoende och att ett avsockrande kanske vore på sin plats. Att vi kom att prata om det beror främst på att en av två systrar (båda arbetar på åklagarkammaren) pratade om sin nuvarande ”bikini-diet”. Hon och hennes syster ska om en eller två veckor till Thailand och hon försöker därför gå ned i vikt så att hon kommer in i sin gamla bikini. Det innebär att hon i princip inte äter något, vilket känns väldigt dumt eftersom hon inte är tjock eller på något sätt i behov av att gå ned i vikt.

I vilket fall som helst, vi pratade om sockerberoende och ju mer vi pratade om det, desto mer kände jag ett eget behov av att avsockra mig. Jag och älsklingen gjorde det innan, men sedan var det jag som åter försatte oss i sockerbegäret (stygga mig). Kanske vore det bra att testa igen? Dock drar jag mig för att göra verklighet av tanken eftersom jag vet att ett avsockrande är jobbigt, även om det endast är värst i början. Men det är just den perioden som man måste ta sig igenom och blotta tanken på att återuppleva den gör att jag hellre tänker på annat.

Hönsaskål

Å andra sidan är inte mitt sockerberoende särskilt hälsosamt. Varje dag känner jag ett enormt sug efter att äta något och det suget slutar med att jag antingen sitter och funderar på vad vi har hemma eller så rotar jag igenom skåpen på jakt efter något att stilla suget med. Genom att säga det högt (nåväl, skriva om det) får det mig att verkligen inse att jag behöver avsockring. Inte för att gå ned i vikt utan för att kroppen ska må bättre.

Någon på praktiken pratade om att ersätta sockersuget med något annat, men den idén tror jag inte är hållbar i längden. Det är förmodligen bättre att bryta suget en gång för alla, oavsett hur jobbigt det är. För att bryta ett beroende, vilket som helst, brukar aldrig vara lätt. Jag tycker i alla fall att det är värt ett försök. Sedan får vi se hur bra jag lyckas.


Dagens citat:

"Om du inte tar hand om din kropp, var ska du då bo?"
(Peggy Ayala)


Ha det så bra!
Sockrade kramar
Jessie

Stollar på gång, Dante (Bengt Linder)

De båda vännerna Dante och Tvärsan stöter en natt på utbildningsministern som desperat letar efter sin Matilda. Senare får pojkarna veta att utbildningsministern har planerat ett och annat för denna Matilda.


Det var inte alls min typ av bok. Varken dialoger, språk eller karaktärer var trovärdiga. Möjligtvis var Dantes syster den enda som faktiskt var trovärdig, men det var också den och det enda som var det. Det fanns för många begrepp som jag faktiskt inte tror att killar i Dantes och Tvärsans ålder använder. Man kände hur Bengt Linder försökte skämta jämt och ständigt, men i mina ögon föll det platt. Dessutom lade han ut för många trådar som inte hörde ihop med huvudkonflikten och en aningen krystat försökte han få ihop det på slutet.

Kanske behöver jag vara yngre, eller till och med ha varit yngre på den tiden då boken trycktes (1976) för att uppskatta ”Stollar på gång, Dante”. Nu gjorde jag inte det, utan retade mig endast på boken. Enligt mig försöker Linder helt enkelt för mycket.


Dagens citat:

"Det är med idéer som med små barn. Man tycker bäst om sina egna."
(Moa Martinson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Här var det låst. Eller ..?

När jag gick på mellanstadiet hände det en gång att jag glömde att låsa dörren till familjens bostad. Det var långt ifrån underligt att detta inte uppskattades av mina föräldrar. Men jag brukar vanligtvis vara noga med att låsa dörren till bostaden och allra helst om jag ska vara långt hemifrån, exempelvis när jag ska in till Stockholm för att ha lektion.

Det är inte sällan som jag drabbas av osäkerhet huruvida jag låst dörren eller inte. Allra jobbigast var när vi höll på att flytta nu senast. Vid ett tillfälle när jag och mina föräldrar var på väg till Köping för att lämna kartonger, sköljde osäkerheten över mig där jag satt i baksätet i mina föräldrars bil. "Låste jag verkligen dörren?" Det är förståeligt att magen krampaktigt drog ihop sig, då det enkel resa är omkring en timme mellan Åker och Köping, och att magen gjorde detta allra helst när djuren befinner sig i den eventuellt olåsta bostaden. Det hade inte spelat lika stor roll om jag hade känt samma känsla när vi var på väg tillbaka till Åker. Visserligen är det aldrig kul att bli av med sina ägodelar, men de kan man i alla fall ersätta. Det kan man inte med djur då de, precis som vi människor, är unika var och en på sitt vis. Att påstå att det bara är att köpa ett nytt djur, är som att säga att det bara är att skaffa ett nytt syskon eller ett nytt barn om de "ursprungliga" av någon anledning gått bort. Med andra ord innebar detta att jag eventuellt utsatte djuren för fara i ungefär två och en halv timmar. Hade det inte varit för att vi redan hade kommit iväg en bra bit, skulle jag ha bett att vi vände om. Nu gick det tyvärr inte och mitt dåliga samvete fortsatte att mala. Hur skulle jag kunna förlåta mig själv om något hände djuren?!

Låset till vårt rum

Nu var det så lyckligt att jag faktiskt hade låst dörren. Lättnaden som jag kände när jag tryckte ned dörrhandtaget var obeskrivlig. För att slippa återuppleva detta scenario, ser jag till att vara riktigt säker på att dörren är låst. Så att jag för min inre syn kan återuppleva låsningsproceduren.

Undrar egentligen hur det kommer sig att man blir så där nojig när man ska lämna sin bostad? Varför kan man inte bara lita på sig själv att man faktiskt har låst som man ska? Kanske för att man värnar om sin egendom, trots att en del av det kan ersättas. Hur gör du när du känner den här osäkerheten?


Dagens citat:

"Hjärtat har sina skäl som förnuftet inte förstår."
(Blaise Pascal)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kultur som krockar

Jag har för mig att jag har nämnt att trots att jag och min bästa vän kommer från helt olika kulturer, har vi (vad jag vet) inte varit med om några kulturkrockar. Vi förstod inte riktigt vad vår gymnasielärare menade trots att hon tyckte att vi två borde vara ett bra exempel. Däremot har jag och älsklingen (trots att båda har svenskt påbrå) stött på en del kulturkrockar. Jag anser att man kan benämna det som kultur, eftersom man gör saker på olika sätt i olika delar av vårt avlånga land. Ett exempel är när man ska räkna våningar.

Trappa

I Skåne gör vi det ganska enkelt för oss och anser att bottenvåningen och första våningen är samma våning. Om man då går upp en trappa kommer man till andra våningen, och så vidare. Så gör man inte uppåt landet. Där är nedersta våningen bottenvåningen (såvida man inte går upp för en trappa för att komma in). Om man går upp en trappa/våning kommer man till första våningen och om man fortsätter en trappa till kommer man till andra våningen, och så vidare. För att konkretisera det med ett exempel. Jag, älsklingen och djuren bor på tredje våningen enligt traktens räknesätt. Enligt skånskt räknesätt bor vi på fjärde våningen. Därför blev jag rätt snurrig då vi åkte hiss när vi hälsade på älsklingens ena kompis i Strängnäs.

Fast jag tycker att jag har anpassat mig ganska bra. Här hemma använder jag mig av älsklingens räknesätt och i Skåne använder jag mig av det som jag är uppvuxen med. Man brukar säga att man inte kan lära gamla hundar att sitta (min klassföreståndare på högstadiet preciserade det och sade att man inte kan lära gamla hundar att sitta på ett nytt sätt), fast i mitt fall stämmer inte det. Den här gamla hunden är rätt anpassningsbar, och har lärt sig att sitta på nya sätt.


Dagens citat:

"Demokrati är det samhällssystem där du säger vad du tycker och gör som du blir tillsagd."
(Gerald Barry)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag ser dubbelt!

När jag fick höra att min bästa vän arbetar med två skärmar på sitt jobb, förstod jag inte meningen med det. Varför två skärmar? Räcker det inte med en? Det visade sig sen att även min praktikplats arbetar med två skärmar, så det blev till att lära mig att göra detsamma.



Under de första dagarna förstod jag inte riktigt hur jag skulle bära mig åt för att arbetet med de två skärmarna skulle gå så smidigt och effektivt till som möjligt. Fast sedan blev det bättre och nu håller jag med min handledare om att det är väldigt skönt med två stycken. Dock är det inte så extremt för mig att jag inte kan gå tillbaka till att använda en skärm privat, för det kan jag. Men när man arbetar är det väldigt skönt. Till exempel när jag ska registrera från tingsrätten inkomna förordnanden. Då har jag förordnandet uppe på ena skärmen och ärendehanteringsprogrammet (där jag för in alla uppgifter) på den andra. På så sätt slipper jag hela tiden växla mellan flera fönster. Som sagt: väldigt praktiskt.


Dagens citat:

"I en familj är kvinnan regeringen, mannen folket och barnen oppositionen."
(Peter H Martin)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

På egen hand

Det där med att ta eget ansvar är inte riktigt min starka sida. Visst går det om jag verkligen anstränger mig, men oftast behöver jag ha någon som talar om för mig vad jag ska göra och när jag ska göra det - i alla fall vad gäller studier (när det kommer till arbete är jag mycket mer självgående). Allra helst nu när man verkligen ser ljuset i tunneln. Snart är det slut.

Innan praktiken gjorde jag upp planer om att jag skulle plugga än det ena och än det andra, till skillnad från förra praktiken trots att jag även då hade gjort upp planer. Har jag förbättrat mig då jämfört med förra praktiken? Knappast. När jag kommer hem på kvällarna är jag oftast så seg att jag hellre tar det lugnt. Dock har jag arbetat lite på examensarbetet och i stort sett fått klart det jag hade planerat att få klart under februari och mars, fast det mesta av "februari-arbetet" gjorde jag klart under förra praktiken. Alltså är det inget att skryta om.


En rådman på förra praktiken tyckte att lagboken ser ut som en julgran. Kanske har han rätt.


Fast nu har jag bestämt mig för att verkligen göra upp en arbetsplan och se till att försöka följa den. Den ser ut som så att jag har skrivit upp i min kalender vad jag varje vecka ska arbeta med. Jag tror att jag kommer tjäna på att arbeta med samma kurs under en veckas tid. På så sätt blir det mer sammanhängande och inte lika "hoppigt" som om jag skulle ta engelskan ena dagen och ekonomi nästa (eller allt på samma dag). Nu gäller det bara att jag följer min egen plan. Fast med tanke på att jag har det nedskrivet och det faktum att jag gillar olika former av listor, borde det inte vara några problem. Den som lever får se.


Dagens citat:

"Ingenting är omöjligt för en man som inte behöver göra det själv."
(Earl Wilson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Blodläge (Johan Theorin)

Vi befinner oss på Öland. Strax innan påsk börjar ön befolkas - dels av nytt folk, dels av återvändande invånare. En av dem är Per Mörner, som trots en enorm motvilja tar med sin iskalle och sjuke far till den gamla stenhuggarstugan som han ärvt. Fast någon vistelse i lugn och ro är inget att tänka på. Mystiska telefonsamtal och försvinnanden som slutar i olycka är bara början för invånarna i den lilla byn. Ibland är det bättre att låta det förflutna vara ifred.

Man får i berättelsen följa tre personer och deras familjer. Dock tyckte jag att det var en smula rörigt i bokens början då dessa personer presenterades. Men efter hand blev det enklare att hålla isär de olika karaktärerna. Med andra ord ska man inte läsa boken om man inte gillar att berättelsen hoppar mellan olika karaktärer. Själv har jag inga problem med det (brukar själv använda mig av det berättargreppet), såvida det inte blir för många karaktärer att hålla reda på. Dock vet jag inte riktigt varför det blev förvirrande den här gången.



Trots att det går rätt långsamt i början - det är först i de sista kapitlen som det blir fart - var Johan Theorins "Blodläge" en spännande berättelse, där det förflutna obehagligt kryper fram. På baksidan beskrivs den som en blandning av kriminalroman och relationsdrama, och det är precis vad den är. Dock är det absolut ingenting som stör, utan snarare ger boken ett mer trovärdigt djup. Och på tal om trovärdighet så beundrar jag Theorin som lyckats med att få dialogerna att bli så balanserat trovärdiga - något som är ganska svårt. Även personernas personligheter och reaktioner var i mina ögon så trovärdiga att man hade kunnat tro att personerna verkligen existerade. Till min glädje var inte slutet förutsägbart, vilket hos mig ger många pluspoäng.

Även språket var välbalanserat och lyckas väldigt snart att fånga mig. Måhända att det inte var lika magiskt som Nora Roberts, men det är heller inget som man kan kräva. Theorin skriver tillräckligt bra ändå.

Sammanfattningsvis var det en spännande berättelse som visar att mycket som sker har en naturlig förklaring och man får även en inblick i porrens värld. Man får även veta att under en perfekt yta vilar en inte lika perfekt tillvaro. Allt är inte som det tycks vara. Det här är definitivt en berättelse som länge kommer att stanna i mitt minne och även gjort mig nyfiken på de andra böckerna som Johan Theorin har skrivit.


Dagens citat:

"Den som ruvar på hämnd håller sina sår öppna."
(Francis Bacon)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det ger resultat!

Tidigare i veckan nämnde jag att åklagarkammaren för tillfället har en trapptävling (har nu fått veta att bästa kompisens arbetsplats kör med något som heter hälsotrappan som är något liknande och att de gjort det i flera år) och att jag hoppades på att det skulle ge resultat. Redan efter en veckas "spring" har det gett resultat. Typ. Mina lår skriker i alla fall av träningsvärk så pass mycket att det gör ont att röra mig. Träningsvärk är väl ett positivt tecken, eller?

Jag


Att gå upp- och nedför trapporna till och från bostaden har efter mer än en månad inte gett mig någon träningsvärk (vi bor på tredje våningen - fjärde våningen om du är från Skåne). Därför drar jag slutsatsen att det är åklagarkammarens trappor som ligger bakom denna smärta. Fast om det har blivit så här efter bara en vecka, kanske det kan vara värt att fortsätta att bojkotta hissen under mina resterande tio veckor på praktiken (dock får jag se hur det blir nästa fredag, då jag ska resa ned till Malmö och därmed måste ha med mig packningen till praktiken). Såvida inte smärtan tar kål på mig först - man vet aldrig! Vi får helt enkelt vänta och se.


Dagens citat:

"Det är alldeles för mycket sport inom idrotten."
(Percy Nilsson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dagen då oskiljaktigheten började

Jag tror att det var vår andra lektionsdag i ettan på gymnasiet (uppropsdagen är således inte inräknad eftersom det var innan man började ha lektioner på uppropsdagen). Vad vår samhällslektion som vi hade på morgonen handlade om minns jag inte. Däremot kommer jag ihåg att jag var arg på vår lärare i samhällskunskap (som sedan även var vår lärare i arbetssätt och lärande, historia, internationella relationer och livskunskap) därför att jag tyckte att hon varit spydig mot mig i början av lektionen. Jag minns också att jag satt bredvid en kille som trodde att han var störst bäst och vackrast (av den anledningen blev jag lite skadeglad när jag senare under en mattelektion gav honom svar på tal). Sedan kommer jag tydligt ihåg att jag lade märke till en tjej som fick ordet någon gång under lektionen. Varför jag reagerade är inget som jag kan svara på, utan det bara blev så. Det var något med henne som fångade min uppmärksamhet.


Gymnasieskolan där jag tillbringade mina två sista år på gymnasiet.

Dagen rullade på och jag hängde ihop med en tjej i klassen som jag hade fått kontakt med på mattelektionen dagen innan. Dock tyckte jag att hon var lite tråkig eftersom hon ville tillbringa varje rast uppe på fjärde våningen, vilket var högst upp i byggnaden (jösses vad mördande de trapporna var ...). Där ville hon sitta utanför ett klassrum och vänta på sin kusin. Problemet var bara att det var inte alltid som hennes kusin hann gå på rast innan vi var tvungna att gå tillbaka. När jag dessutom föreslog att vi kanske kunde försöka umgås med de andra i klassen, verkade hon inte vara intresserad av det.

Inför datorkunskapen hade klassen blivit uppdelad i två grupper (övre halvan av klasslistan samt nedre halvan av klasslistan) och innebar att de som tillhörde övre delen av klasslistan skulle ha datorkunskap under hösten och de som fanns på nedre delen av klasslistan skulle ha det under våren. Eftersom jag och den tjejen jag umgicks med skulle ha datorkunskap under våren, hade vi håltimma under den lektionstiden under hösten. Den här dagen (fortfarande andra lektionsdagen) tillbringade vi vår håltimma i Pildammsparken i Malmö och kom tillbaka till skolan lagom tills nästa lektion började.


Pildammsparken i Malmö.


På bänken utanför lektionssalen satt tjejen som fångat min uppmärksamhet under morgonens samhällslektion. Jag och den andra tjejen satte oss bredvid henne och när hon hälsade på oss, hälsade jag tillbaka. Vi pratade en del där vi satt på bänken. Strax innan lektionen började, gick tjejen jag umgåtts med eftersom hon hade tid hos läkaren. Sedan blev vi insläppta av läraren (som var densamma som vi haft på morgonens samhällslektion) och jag satte mig på en bänk. Till min förvånade glädje satte sig den andra tjejen (hon från samhällslektionen) bredvid mig.

Det här var den dagen då vänskapen med vem som kom att bli min bästa vän inleddes. Inspiration för att skriva det här inlägget kom från ett av Katten Jones inlägg.


Dagens citat:

"Jag mår som bäst när jag är glad."
(Winona Ryder)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hemmagjord müsli

För ett tag sedan började jag och älsklingen att äta müsli på vardagsmorgnarna. När vi kort därefter hittade ett basrecept på müsli var vi inte sena att testa. Om jag ska vara ärlig föredrar jag hemmagjord framför den köpta. Detta är alltså ett basrecept som man kan utgå från och experimentera fram sin egen favoritblandning.

Ugn
Sätt ugnen på 200°C.



Blanda 6 dl havregryn, 2 dl havrekli eller rågflingor eller vetegroddar, 1 dl solros- eller linfrön och 1 dl hackade nötter i en bunke. Vi blandar även i torkad frukt här, fast enligt receptet som vi hittade, ska man blanda i russin eller annan torkad frukt sist (efter att blandningen har varit i ugnen och sedan fått svalna)



Värm 1 dl vatten, lös upp 3 msk honung i det och tillsätt 4 msk olja. Vi gör varianten att vi rör ut honungen i kallt vatten och sedan blandar vi i oljan. Därefter värmer vi skålen i mikron tills vattenblandningen har blivit varm. Häll sedan över detta i bunken och rör om ordentligt.



Sprid ut detta i en ugnsform/långpanna och grädda mitt i ugnen i 15 - 20 minuter, tills müslin är torr men inte för mörk. Rör då och då. Låt sedan kallna och tillsätt därefter övriga ingredienser (det vill säga torkad frukt och annat som man kanske vill ha i). Förvara i burk med lock.


Dagens citat:

"Byråkrati: felfri metod att omvandla energi till ingenting."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Trapptävlingen

Jag blir mer och mer imponerad av min praktikplats. I måndags startade de en trapptävling och det är tänkt att den ska hålla på i tre veckor. Tävlingen innebär att de som deltar ska byta ut hissen mot trapporna de här veckorna och man får en poäng per våning som man går uppför (inte nedför). För att verkligen förstå innebörden med tävlingen bör man veta att åklagarkammaren ligger på våning fem (våning sex om du är från Skåne). Med andra ord blir det många trappor att ta sig uppför.


Vilket initiativ! Man tror kanske inte att det spelar någon större roll att gå i trappor, men faktum är att det spelar roll. Studier har visat att det är nyttigt. Några exempel på hälsosamma effekter är mindre midjemått, lägre vikt, mindre fettmassa, ökad kaloriförbrukning, lägre blodtryck, ökad muskelkraft, lägre kolesterolvärde, lägre mjölksyrenivå, bättre syreupptagningsförmåga, minskad risk för hjärt- och kärlsjukdom, och minskad mortalitet. Det är pinsamt hur dålig kondition jag har, då jag flämtar och frustar av att gå i trapporna. Fast jag tycks inte vara den enda på åklagarkammaren som "mår" på det här sättet, och det är en liten tröst. Å andra sidan ska man ju bli andfådd för att det ska ge resultat. Får hoppas att tävlingen gör det i längden så att man verkligen märker det.

Tänk om fler arbetsplatser gjorde så. Att maskera nyttig träning till en rolig tävling är väldigt smart. Det ger en motivation till att faktiskt ta trapporna istället för hissen då det finns ett "fint pris" att vinna. En sådan här tävling kan man anordna hemma också, om man bor på något våningsplan förutom bottenvåningen eller har trappor i sitt hus. Då känns det kanske inte lika motvilligt att exempelvis gå och slänga sopor eller ta sig upp till vinden.


Dagens citat:

"Det finns dagar som är som trappor, man måste välja om man ska gå upp eller ner."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Time, love and tenderness

Jag är verkligen förälskad. Jag tror jag befinner mig i himmelriket. Jag svävar på moln! Så känns det i alla fall när jag hör Michael Boltons ljuva sångröst och för varje "ny" låt som jag "upptäcker" blir jag mer och mer fast (förlåt mig Josh Groban för min otrohet!). Bland mina senaste fynd finns låten "Time, love and tenderness". Utan att överdriva kändes det som om tiden stod still när jag hörde låten. Igen. Och igen. Och igen ... Hur kunde jag under så många år undgå att stifta bekantskap med skönsjungande Bolton? Ett mysterium som jag aldrig kommer lösa. Visst att man hört en del av hans låtar på radion, men aldrig att jag satt och verkligen lyssnade igenom hans samlingar. Jag upprepar det gärna igen: det är ren njutning att höra honom, och givetvis vill jag dela med mig av upplevelsen. Varsågod. Bara för att jag är så snäll. Wink


Titel: Time, love and tenderness
Artist: Michael Bolton



So you say that you can't go on
Love left you cryin'
And you say all your hope is gone
And what's the use in tryin'
What you need is to have some faith
Shake off those sad blues
Get yourself a new view

Oh, nothing is a sad as it seems, you know
'Cause someday you'll laugh at the heartache
Someday, you'll laugh at the pain
Somehow you'll get through the heartache
Somehow you can get through the rain

When love puts you through the fire
When love puts you through the test
Nothing cures a broken heart
Like time, love and tenderness
When you think your world is over
Baby just remember this
Nothing heals a broken heart
Like time, love and tenderness
Time, love and tenderness

I understand how you're feeling now
And what you've been through
But your world's gonna turn around
So baby don't you be blue
All it takes is a little time
To make it better
The hurt won't last forever

Oh, all the tears are gonna dry you know
'Cause someday you'll laugh at the heartache
Someday you'll laugh at the pain
You may be down on your luck
But baby that old luck's gonna change

When love puts you through the fire
When love puts you through the test
Nothing cures a broken heart
Like time, love and tenderness
When you think your world is over
Baby just remember this
Nothing heals a broken heart
Like time, love and tenderness
Time, love and tenderness

Baby, oh baby you just need some
You just need some
Time, love and tenderness

Time, love and tenderness
The hurt ain't gonna last forever
Time, love and tenderness
Time, love and tenderness

When love puts you through the fire
When love puts you through the test
Nothing cures a broken heart
Like time, love and tenderness
When you think your world is over
Baby just remember this
Nothing heals a broken heart
Like time, love and tenderness
Time, love and tenderness

Baby, oh baby all you need
All you need is time, love and tenderness


Dagens citat:

"Musiken börjar där orden upphör."
(Heinrich Heine)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kärlekens dag

Att säga det här i dag får mig att känna mig rätt cynisk. Men för mig är Alla hjärtans dag en väldigt kommersiell dag. Det är företagens dag då de tjänar på alla gåvor som vi köper till varandra (precis som julen). Hysterin att man i dag antingen ska vara i ett förhållande med någon eller i alla fall vara på en dejt får många som är singlar att känna sig misslyckade om de inte har något romantiskt inplanerat (been there, done that). En del blir deprimerade. Vissa får ångest som sin följeslagare, bara för att en dag har blivit utnämnd till Kärlekens dag.

Kärleksparet

Men samtidigt kan jag faktiskt se en positiv sida med Alla hjärtans dag (chockerande, eller hur?) och det är att om man nu är tillsammans med någon, har man chansen att uppvakta varandra lite extra. Visserligen kan man göra det när som helst och inte endast i dag. Fast det är kanske inte alltid som man tänker på det eller tar sig tid till det mitt i vardagsstressen. Att då vara medveten om att det finns en dag som fokuserar på kärleken, kan göra att man visar sin kärlek lite extra uppskattning.

Glasnalle

Fast om du inte är tillsammans med någon ska du inte bli ledsen för det. Absolut inte! Använd dagen till att visa din familj eller vänner uppskattning. Eller husdjur (om du har något eller några). De behöver också få veta att man tycker om dem. Varför inte skämma bort dig själv? Hur ofta brukar man göra det? Smile Oavsett hur du väljer att spendera dagen, hoppas jag att du har det trevligt. Och till alla blodgivare: i dag lyser "Globen" i Stockholm rött för att hylla oss! Hur trevligt är inte det? Biggrin


Dagens citat:

"Kärleken kan göra en människa tjugo kilo lättare."
(Okänd)


Ha det så bra!
Massor av kramar
Jessie

Det där med parallelläsa

Jag följer ganska många bokbloggar och jag har förstått att det är rätt vanligt med att man som läsare läser flera böcker parallellt. I dag kan jag inte minnas om även jag sysslade med parallelläsning, men om jag gjorde det när jag var yngre tror jag inte att jag gjorde det särskilt ofta.

När jag läser föredrar jag att hålla mig till en berättelse åt gången. Annars blir det för snurrigt för min del. Jag hade problem bara av att läsa böckerna i Kurt Wallander-serien huller om buller när jag gick på högstadiet. Hur skulle det inte då vara om jag började läsa flera böcker parallellt?

Böcker

Vad är egentligen tjusningen med parallelläsning? Jag var först på väg att föreslå att det är tidssparande, men vid en närmare fundering kom jag på att det inte är det. Man måste ju fortfarande läsa en bok i taget, även om man läser ett kapitel åt gången. Däremot hade det varit tidssparande om man haft ögon i nacken och därmed kunnat läsa två böcker på samma gång. Fast hur hjärnan hade hanterat den situationen - med att få information från två olika håll samtidigt - är en annan femma.

Jag kommer fortsätta att hålla mig till en-bok-i-taget-principen. För mig är det enklast och minst förvirrande. Hur gör du när du läser?


Edit: När jag här pratar om parallelläsa, menar jag givetvis när det gäller läsning av skönlitteratur. Att parallelläsa kurslitteratur är en helt annan sak och oftast ett måste.


Dagens citat:

"We need to make books cool again. If you go home with somebody and they don't have books, don't fuck them."
(John Waters)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Marknad i Köping

I går var det marknad här i Köping på Stora torget. Jag gillar att besöka olika marknader och titta bland stånden, fast det är inte ofta som jag gör det. Besöker marknader alltså. Jag brukar blir imponerad av hantverken som många gånger säljs på marknader. I går i två marknadsstånd fann jag servetter med ett så otroligt gulligt motiv av rävungar. Dock köpte jag det aldrig trots att jag var väldigt sugen. Däremot köpte vi fem enrisrökta (tror jag?) korvar (älgkorv, hjortkorv, jägarkorv, vildsvinskorv och renkorv) och en liten spettekaka (uttalas "spiddekaga" och är ett sött "bakverk" som härstammar från Skåne). Om du inte har testat att äta spettekaka innan, kan jag tala om att den är väldigt söt men fruktansvärt god. Priset gör dock att det inte är något som man köper dagligen och tur är väl det. Annars hade jag nog förätit mig (till och med nu när jag tänker på kakan vattnas det i munnen, så jag ser lite ut som Homer Simpson när han tänker på donuts).



MUMS!!!


Jag blev både förvånad och imponerad över att marknaden var ganska stor. I jämförelse med marknaderna i Mariefred var den här kanske dubbelt, eller tre gånger så stor. Ganska imponerande. Det är kul när det händer lite saker (var även bröllopsmässa i går här i Köping, fast den besökte vi aldrig). Hoppas att det blir fler marknader under året. Helst när det är lite varmare så att man har tålamod att gå runt och njuta av det som erbjuds.

Köpings marknad - en liten del av den


Dagens citat:

"Ett fynd är något du inte har användning för till ett pris som du inte kan motstå."
(Franklin Jones)


Ha det så bra!
Marknadskramar
Jessie

Där rök den ordvitsen

Självklart tycker jag att det ska vara jämställt i samhället. Alla är lika mycket värda. Fast på samma gång blir jag nästintill vansinnig när folk gnäller och framställer kvinnor som offer. Så illa är det faktiskt inte! Det är knappast så att vi kvinnor blir nedtryckta. Snarare har jag fått den uppfattningen att vi kvinnor trycker ned männen allt vad vi kan.

Jag tror att det var under min andra termin vid Lunds universitet som jag fick höra talas om den här idén. Idén om att byta ut vissa skyltar vid övergångsställen. Byta ut gubben "Herr Gårman" till kvinnan "Fru Gårman". Jag minns att vi satt och pratade om det här under en av våra semiotiklektioner under b-kursen i retorik. Att säga att vi diskuterade vore att tala en smula osanning, eftersom jag uppfattade det som att i princip alla var rörande överens om att ett sådant byte var extremt onödigt. Några lustigkurrar menade att om man ska dela upp män och kvinnor på det här sättet, måste man även avbilda de som inte tillhör något visst kön och sedan även alla olika folkslag med alla de attribut som kännetecknar dem. Mina kurskamrater fortsatte med att till slut skulle vi bli tvungna att ha väldigt många skyltar vid varje övergångsställe som skulle tala om vem som skulle få gå över. Det lät roligare när de sade det, även om jag håller med om att de överdrev en del.



Bilderna är tagna precis där Drottninggatan blir Norrtullsgatan i Stockholm, strax innan Odenplan. Bilderna togs innan den "ordentliga" snön kom.

Men jag är inte förtjust över att man vill (och även har gjort det på vissa ställen, bland annat i Åker) ersätta "Herr Gårman" med "Fru Gårman". Testa att säga det högt. "Herr Gårman". Visst låter det identiskt med "här går man" som betyder att det är här man ska gå? Ett enkelt och lekfullt sätt att lära barn att använda övergångsställen. Denna ordlek är ungefär som uttrycket "en svensk tiger". Genom att ersätta "Herr Gårman" med "Fru Gårman" förlorar man ordvitsen. Bara för att man vill vara överdrivet jämställda. Jämställdhet i all ära, men vissa saker tycker jag att man ska låta bli. Se men inte röra.


Dagens citat:

"Sanningen är i likhet med moralen, något relativt: det finns inga fakta, bara tolkningar."
(Friedrich Wilhelm Nietzsche)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Accidentally in Love

Jag är lite förvånad över att mycket som jag börjar tycka om i mitt liv, är sådant som från början kom in i mitt liv av en slump. Den här låten är en sådan sak. Riktigt hur jag kom att snubbla över den minns jag inte, men efter att jag gjort det har jag mer än gärna lyssnat på den. Jag blir så himla glad varje gång jag hör den spelas, vilket innebär att den spelas upp flera gånger i rad. Utöver det tänker jag på fantastisk natur under en tidig höst. Varför? För att den spelades i min mp3 under mina promenader till Läggesta när vi bodde i Åker och precis som jag har sagt innan, så tycker jag om naturen där. Den är så fin. Tack vare den naturen har jag kommit att tycka om hösten. Hoppas att du blir lika glad som jag av att höra den här låten.



Artist: Counting Crows
Låt: Accidentally in Love






So she said, "What's the problem, baby?"
What's the problem? I don't know
Well, maybe I'm in love (love)
Think about it
Every time I think about it
Can't stop thinking 'bout it.

How much longer will it take to cure this?
Just to cure it 'cause I can't ignore it if it's love (love)
Makes me wanna turn around and face me
But I don't know nothing 'bout love, oh.

Come on, come on
Turn a little faster
Come on, come on
The world will follow after
Come on, come on
Because everybody's after love.

So I said I'm a snowball running
Running down into the spring that's coming
All this love
Melting under blue skies; belting out sunlight
Shimmering love.

Well, baby, I surrender
To the strawberry ice cream
Never, ever end of all this love
Well, I didn't mean to do it
But there's no escaping your love, oh.

These lines of lightning mean we're never alone
Never alone
No, no.

Come on, come on
Move a little closer
Come on, come on
I wanna hear you whisper
Come on, come on
Settle down inside my love.

Come on, come on
Jump a little higher
Come on, come on
If you feel a little lighter
Come on, come on
We were once upon a time in love
We're accidentally in love.

Accidentally in love
Accidentally in love
Accidentally in love
Accidentally in love
Accidentally in love
Accidentally in love
Accidentally in love
Accidentally!

I'm in love, I'm in love
I'm in love, I'm in love
I'm in love, I'm in love
Accidentally!

I'm in love, I'm in love
I'm in love, I'm in love
I'm in love, I'm in love
Accidentally!

Come on, come on
Spin a little tighter
Come on, come on
And the world's a little brighter
Come on, come on
Just get yourself inside her
Love...
I'm in love.




Dagens citat:

"Ingen är så rå, så hård och full av ondska att ej musiken ändrar hans natur."
(William Shakespeare)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Stor framgång - men ännu brister

När jag flyttade från Malmö och upp till älsklingen blev jag tvungen att byta blodcentral. Det hade liksom blivit långt att pendla ned till Malmö varje gång som jag skulle ge blod. Tanken på att byta bekom inte mig något. För mig är det viktigaste att jag kan ge blod och därigenom göra en god gärning.

Dock var det inte så enkelt som att bara knalla in på den nya blodcentralen och ge blod. I telefon förklarade kvinnan på sjukhuset att de dessvärre inte delade det datasystem som Malmö (och Skåne) hade, vilket för mig innebar att jag blev tvungen att göra om allt - ta nytt prov så att de kunde kolla så att jag var lämplig som blodgivare och sedan skulle jag få vänta omkring fem veckor på svar innan jag kunde ge blod (om de godkände mig). Måhända att detta inte är någon särskilt stor uppoffring med tanke på hur motiverad jag är att ge blod. Fast det är ändå tillräckligt ansträngande för att få en del att strunta i det. Ena sköterskan på Mälarsjukhuset i Eskilstuna sade att det oftast är ett väldigt stort steg för den person som bestämt sig för att ge blod. Om man då inte är lika motiverad som exempelvis jag, tycker man då att det verkligen är värt det med allt krångel?

Bli blodgivare

Därför blev jag väldigt glad när jag nu efter flytten till Västmanland såg att GeBlod har ändrat rutin vad gäller byte av blodcentral. Nu tycks man kunna byta blodcentral via nätet. Man fyller bara i vilken blodcentral som man i dag tillhör och sedan vilken man vill flytta till. Hur smidigt som helst! Just den här funktionen har jag gått och längtat efter i två och ett halv år.

Men systemet tycks vara nytt. Vissa blodcentraler har problem med det systemet. Det fick jag och älsklingen erfara när vi i förra veckan (efter att ha bytt blodcentral på nätet) besökte blodcentralen i Köping - båda ivriga att få ge blod igen. Vårt besök den kvällen blev ganska kortvarig. Sköterskan meddelade oss efter att jag förklarat att vi bytt blodcentral, att de har problem med systemet och att ett sådant byte alltså inte riktigt är möjligt. De skickade hem oss och sade att någon skulle kontakta oss med instruktioner om hur vi skulle göra. Jag var väldigt besviken. Men dagen efter fick jag ett samtal. Vad vi skulle få göra var att när vi besökte blodcentralen igen, fylla i dels den hälsodeklaration som man ska fylla i varje gång, dels den registreringsdeklarationen som man ska fylla i vid sitt första besök. Fast vi skulle få ge blod. Vi behövde inte vänta de där veckorna. Dock var vi tvungna att ringa innan och "förvarna" dem att vi skulle komma så de kunde plocka fram registreringsdeklarationerna.

Sedan i tisdags är vi alltså blodgivare här i Köping, efter lite strul. Mitt tips till dig är alltså att om du, precis som vi, flyttat och ska byta blodcentral - gör det gärna via nätet, men kontakta din nya blodcentral för att höra om det har gått bra med "flytten" av dina uppgifter. Annars riskerar du att mötas av samma krångel som vi.


Dagens citat:

"I de flesta bilarna på våra vägar sitter det bara en person, vanligtvis föraren."
(Carol Malia, nyhetsankare på BBC)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Förebild i fråga om miljöarbete

Jag är mäkta imponerad över "min" åklagarkammares miljöinsats. Det allra mesta sker elektroniskt, vilket innebär att de har avtalat med tingsrätten att de ska mejla dokument till varandra. Förutom dokument med känsliga uppgifter. Med andra ord skickas inte FUPar (förundersökningsprotokoll), domar etc. med vanlig snigelpost. Inga onödiga utskrifter eller kopior. Man skriver bara ut det som man behöver skriva ut. Till och med tingsrätten här gör det. De skriver inte ut några ersättningslappar till målsäganden och vittnen, utan det mejlar protokollföraren till receptionen (att de kommer för att begära ersättning) och sedan får personen (vittnet eller målsäganden) gå till receptionen. En enorm skillnad i jämförelse med min förra praktikplats, där pappersåtgången var gigantisk. Visserligen hade de pappersinsamling och det är bra, men det bästa är om man från början undviker att skriva ut sådant som inte behövs skrivas ut.

Datorer


Det är bra att fler och fler blir miljömedvetna. För att göra en insats för miljön krävs inga jätteuppoffringar eller flera timmars arbete. Små handlingar har också betydelse. Släcka lamporna när man lämnar ett rum som man inte ska vara i. Källsortera. Inte skriva ut mer än nödvändigt. Alla kan vi hjälpas åt och tillsammans gör vi skillnad.


Dagens citat:

"I think there is a world market for maybe five computers."
(Thomas Watson, IBMs styrelseordföranden 1943)


Ha det så bra!
Miljömedvetna kramar
Jessie

Ett trevligt första intryck

I går var det min första praktikdag på åklagarkammaren och man kan knappast påstå att den började illa. Vi fick följa med på studiebesök på häktet, något som verkligen fick en att fundera. Arrestrummen är ganska små och väldigt tråkiga. Häktesrummen är en aning större och det finns lite mer att göra, men jag skulle ändå inte vilja tillbringa min tid där. Det här häktet har inte alltför mycket att erbjuda "klienterna". Det finns ett litet utrymme som kallas för "promenaden" där "klienterna" får tillbringa tid. De med restriktioner har möjlighet att vika tvätt. Dessutom finns ett rum där de kan spela pingis och precis vid detta rum finns ett bibliotek. Och snacka om boksamling! De har fruktansvärt många böcker (alltså fler än vad vi har här hemma). Man blev alldeles salig av att befinna sig där. Dock är det fortfarande inte skäl nog för att jag skulle vilja vara häktad. Blev jag genom besöket avskräckt från att begå brott? Absolut (inte för att jag innan besöket hade tanke på att begå brott, men efter studiebesöket vill jag definitivt inte göra det)!


Mitt skrivbord i mitt arbetsrum.

Sedan fick vi en säkerhetsgenomgång (om nödutgångar, polislarm, återsamlingsplats etc.) och vi fick även nyckelbricka till dörrarna samt en praktikplan som innehöll mål för vår utbildning som vi ska få på praktiken och vad som är tänkt att vi ska göra. Det är ingen överdrift att säga att de verkligen tar seriöst på det här - vilket är väldigt bra! Om tingsrätten som jag var hos tidigare hade gjort samma sak hade säkert vistelsen där blivit ännu bättre. Resten av dagen bestod av ännu mer information samt att vi fick delta på deras APT-möte.

Med andra ord blev inget arbete utfört, vilket det heller aldrig brukar bli under första dagen. Jag ser fram emot min vistelse på åklagarkammaren och de arbetsuppgifter som väntar. Ska bli spännande att få komma gång med arbetet! Fast jag saknar tingsrätten och arbetet där ...


Dagens citat:

"So you just figured you'd come here, to the most hostile environment known to men, with no training of any kind, and see how it went? What was going through your head?"
(Sigourney Weaver i "Avatar")


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Blått blod - en saga i kunglig miljö (Lars Ragnar Forssberg)

Eftersom jag tyckte att baksidetexten var festligt skriven, låter jag den tala vad gäller handlingen: "Konungariket Sverige skakas i grunden. Den avgående statsministern fattar ett beslut som försätter landet i chock. Tronföljden är plötsligt osäker.

Men statsministern lurar på fler överraskningar. Att avstå från makt ingår inte i hans värld och han planerar för en framtid utanför regering och riksdag. Han sneglar åt Sveriges mäktigaste utomparlamentariska rörelse, hovet, och integrerar för att bli riskmarskalk. Statsministern avser att återge ämbetet dess forna glans. Han ska bli den som styr det svenska riket. Men eftersom kungen blivit en belastning behövs ett nytt statsöverhuvud. Ett iskallt maktspel följer.

Blått blod är en modern saga om ett Sverige där gamla dygder som flit, respekt och fosterlandskärlek inte har spelat ut sina roller. Vi får ta del av en värld där adelstitlar och traditionella värderingar möter nyrikedom och makthunger. Med en stor portion humor och insikt skildras en för de flesta okänd värld.

Överklassens diskreta charm, hemliga koder och umgängesvanor utgör den snåriga spelplan som den nye riksmarskalken måste lära sig att utnyttja och bemästra för att ta makten.

Lägg till en nyförälskad monark, en underjordisk opposition och ond bråd död, så finns alla upptänkliga ingredienser i denna lika träffande som humoristiska politiska satir.
"


Lars Ragnar Forssbergs "Blått blod" var så rolig att läsa, att jag nästan sträckläste den (tog mig fyra dagar, vilket är imponerande då jag hade en hel del annat att göra också). När jag inte läste i den satt jag och funderade över det jag hade läst och vad som kunde tänkas komma. Forssberg låter läsaren möta kända personer som ibland till och med visar upp sidor som man kanske inte kände till, och han gör knappast någon hemlighet av vilka det är som han porträtterar. Jag skrattade mycket och några gånger var det för att han tydliggjorde hur utrikesministern talar, exempelvis: "... överrhuvudtaget borrde ha blivit förremål förr kidnappning" (sidan 275). När jag läste de meningarna kunde jag tydligt höra hans röst i huvudet. Samtidigt sitter man och funderar på vad som är verkligt och vad som är fiktion (för allt är inte sanning i boken). Vissa beteenden var för mig skrämmande att läsa om, men det är inte omöjligt att det går till på det sättet. Forssberg ska även ha beröm för slutet. Eftersom jag satt och räknade med att det skulle sluta på ett visst sätt, var det faktiska slutet ganska oväntat. Det gillar jag! Jag tycker inte om förutsägbarhet i litteratur. På samma gång ger slutet läsaren en tankeställare. Eller, jag skulle vilja påstå att hela berättelsen gör det.

Dessvärre fanns det en del irritationsmoment (dock bagatellartade). Under läsningens gång fann jag några konstiga meningsbyggnader och trots att jag läste om meningarna flera gånger kunde jag inte få ut något vettigt av det. Det som jag nu kommer säga, säger jag inte i rollen som kommateringsmissbrukare, men jag hade gärna sett fler kommatecken på vissa ställen. Det hade underlättat läsningen lite. I början tyckte jag att bokens kapitel var lite för korta eftersom jag lämnades med känslan av att det gick för fort och att Forssberg endast skrapat lite på ytan. Visserligen är jag tacksam för korta kapitel, men jag hade gärna velat få komma djupare in i vissa kapitel. Å andra sidan hade kanske sådant förstört helheten. Det sista som jag har att anmärka på var att det fanns väldigt mycket könsprat, särskilt bland de äldre männen. Kanske är det så att män, tydligen mest bland äldre, ofta tänker i dessa banor och använder sig av sådana här uttryck. Jag vet inte. Jag är ingen man. Men det jag vet är att det i längden blir irriterande att läsa då det nästan hela tiden förekommer den här typen av uttryck. Tyvärr hittar jag inte det stycket som jag tyckte var värst - som var fullproppat med  dessa uttryck. Tycks nästan alltid vara äldre manliga författare som har en förkärlek för att överanvända könsord.

Över lag tyckte jag att det var underhållande läsning och jag kommer att ge mig i kast med hans debutroman så fort jag får tillfälle.


Dagens citat:

"I just wanna scream and lose control. Throw my hands up and let it go. Forget about everything and runaway."
(Avril Lavigne - Runaway)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Klassiska engelska scones

Bröd är inget som man direkt kan spontan-baka såvida man inte jämt har jäst liggande hemma, vilket kan vara svårt om man inte har torrjäst (något som jag själv aldrig har prövat). För min del blir det alltså att planera innan jag kan baka bröd. Dock finns det ett undantag. Scones. Där krävs ingen jäst och dess ingredienser är sådana som man oftast har hemma. Inför en middag bestämde jag mig för att scones skulle vara gott att ha till och det var dessa scones som jag testade. Fast jag tyckte att de var lite för bakelseaktiga i smaken och passar därför inte riktigt som middagstillbehör. Då föredrar jag vanliga till det. Men i andra sammanhang var de här riktigt goda.

Ugn
Sätt ugnen på 225°C (om det är en vanlig ugn - om det däremot är varmluftsugn ska det vara 250°C).



Blanda 7,5 dl vetemjöl, ½ tsk salt, 1,5 bakpulver och ½ dl råsocker i en bunke.



Tärna 125 gram smör eller margarin och blanda det med de torra ingredienserna.



Vispa samman 1 ägg och 2 dl mjölk och blanda det sedan med de övriga ingredienserna.



Lägg degen på ett mjölat bakbord och platta ut den, cirka 3 cm tjock, till en cirkel. Skär sedan degen i 8 trekantiga bitar. Lägg bitarna på en plåt med bakplåtspapper.



Pensla bitarna med ägg och strö över mandelspån och råsocker. Grädda sedan sconesen i ugnen tills de får en gyllene färg, cirka 10 till 15 minuter. Mina blir klara efter omkring 10 minuter, men tiden kan variera från ugn till ugn.




Dagens citat:

"När jag blivit rik, har fått en egen cykel och har råd att dricka öl till frukost - då tänker jag sluta skriva poesi och rätt och slätt vara motbjudande."
(Dylan Thomas)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vad är egentligen ett överklagande?

När jag hade min praktik på tingsrätten fick jag tillbringa ett par, tre dagar med en av sekreterarna för att se hur deras arbete gick till. Den här sekreteraren jobbar på en rotel (avdelning på tingsrätten) där åtalen antingen avgörs på handlingarna eller avgörs efter förhandling i form av ett c-mål. Att ett mål avgörs på handlingarna innebär precis det uttrycket antyder - att den som ska döma (i den här sortens mål var det beredningsjuristen som dömde på handlingarna) endast läser utredningen i målet (stämningsansökan, förundersökningsprotokoll, yttrande från den tilltalade samt eventuellt annan utredning) och utifrån det avkunnar dom. Ett c-mål (eller notariebrottmål som det också kallas) är ett brottmål av enklare art. Dels kan endast böter komma på tal i påföljdsfrågan, dels behöver oftast den tilltalade ingen försvarare. Givetvis kan den tilltalade välja att ändå ha en, men då får denne stå för det själv då staten inte bekostar en offentlig försvarare i de här målen. Dessutom är det en tingsnotarie som dömer vid en sådan förhandling.

Sekreteraren hade i ett c-mål skickat en stämning med den övriga utredningen bifogad till den tilltalade där det stod att den tilltalade skulle inkomma med ett yttrande. Om inte, skulle målet kunna komma att avgöras på handlingarna. Den tilltalade inkom med en skrivelse, fast hade valt att rubricera det som "överklagande".

Sveriges Rikes Lag

Först och främst är det skillnad på "yttrande" och "överklagande" och i det här fallet var det inte någon fråga om överklagande. Varför då? Därför att det inte fanns något beslut eller någon dom att överklaga. När man överklagar, gör man det till en högre instans och begär att beslutet eller domen prövas på nytt av den anledningen att den första instansen hade fel. Man är med andra ord inte nöjd med beslutet eller domen och vill ha det ändrat. När man lämnar in ett yttrande redogör man för sina åsikter - sin syn av saken.

För att göra det extra tydligt, finner man följande definitioner i SO:
Överklagande = klaga över (dom eller beslut) hos högre instans
Yttrande = något som yttras (särsk. i formella sammanhang = offentligt framförd uppfattning)
Yttra = framföra något

Sammanfattningsvis: Om du får ett brev från tingsrätten (eller annan domstol) där det inte finns "dom" eller "beslut" skrivet och de vill att du hör av dig - då är det inte fråga om överklagande, utan endast yttrande. Om det däremot finns ett beslut eller en dom som du inte är nöjd med - då är det ett överklagande om du skriver till högre instans och talar om varför du inte är nöjd och vad du vill ha ändrat.


Dagens citat:

She's one of those girls, nothing but trouble. Just one look and now you're seeing double."
(Avril Lavigne - One of those girls)


Ha det så bra!
Överklagande kramar
Jessie

Att ha något eget

Ända sedan förra terminen har jag varit sugen på att skaffa något eget. Där man själv bestämmer. Man kämpar för sin egen skull och gör något som man tycker om.

Jag pratar om att starta eget företag. Suget och nyfikenheten blandat med intresse finns där, men för att kunna starta något måste man veta vad det är man vill göra. Dessutom måste man ha en hel del pengar och tid, något som jag långt ifrån har obegränsat av. Men om vi för ett ögonblick leker med tanken att jag har de där pengarna och den där tiden som krävs. Då återstår bara frågan om vad man vill göra. Vad jag vill göra.

Böckerna i Wallander-serien

Det finns en hel del som jag tycker om, men skulle något av det passa till att ha som ett eget företag? Om jag hade startat ett eget förlag skulle jag definitivt ha lättare för att ge ut det som jag skriver och planerar att skriva. Fast vad kan jag om förlagsbranschen? För närvarande måste jag erkänna att det är pinsamt lite. Dock skulle en hel del efterforskning råda bot på det problemet. Men då skulle det krävas att komma på hur just mitt förlag skulle sticka ut och därmed ha större chans att gå med vinst. Med det menar jag vilka böcker, genrer, som man skulle satsa på. Helst något som lockar läsare. Att endast ge ut det jag skriver skulle således inte räcka.

Att brodera är något som jag tycker mycket om att göra, men om det är något som jag har lärt mig från min mammas hobby så är det att det är svårt att gå med vinst vad gäller handarbeten. Materialet kostar en del och så vill man även ha lite för den tid som man lägger ned på arbetet. Dock vill en del inte gärna betala särskilt mycket för det de köper. Helst ska det vara så billigt som möjligt (jag tänker själv så). Därmed känns det dömt att misslyckas med ett eget företag där man satsar på handarbeten, om man inte vill gå med förlust.

Glaserad

Trots att jag även tycker mycket om att baka, tror jag inte att ett café är någon idé för mig. Det kryllar redan av dem. Ibland undrar man om de förökar sig som kaniner. I Köping finns det en del caféer, varav två är mitt emot varandra. För att locka till sig kunderna krävs det att man dels är prisvänlig, dels nischar sig. Dessvärre besitter jag inte tillräcklig initiativförmåga för att klara av en sådan utmaning. Inte heller bakar jag på någon särskild proffsig nivå. Dessutom finns det väldigt många krav för en sådan verksamhet som man måste ta hänsyn till.

En egen djuraffär hade inte varit helt fel. Men går man verkligen runt med sådant? Finns det tillräckligt med djurägare? I Köping har jag sett minst två stycken djuraffärer. I så fall skulle man kanske kunna satsa på att starta en djuraffär där det inte finns andra affärer av det slaget. Å andra sidan finns det fortfarande risk att man inte går runt. Se bara på djuraffären i Åker - den lades ned.

Bok

Bokaffär är inget att ens fundera på. De som redan finns hotas av att behöva lägga ned eftersom fler och fler handlar böcker via nätet (ja, jag har riktigt dåligt samvete över det!). Lösningen skulle väl i så fall vara att man startar en webbaserad bokaffär. Där kan det i alla fall finnas en möjlighet.

Nu har jag hela tiden tjatat om att gå med vinst (vad då? Påstår du att jag har blivit påverkad av våra ekonomilektioner?) och realistiskt sett är det sanningen. Trots att det ska vara viktigt att man tycker om och tror på det man gör, måste man gå med vinst för att kunna fortsätta hålla på med detta. I alla fall behöver man gå på minst plus-minus-noll. Annars riskerar man att skuldsätta sig rejält och i slutändan förlora det man har byggt upp. Jag får se om det blir att starta något eget i framtiden och vad det i så fall blir.


Dagens citat:

"Motgångar får vissa människor att bryta samman, andra att överträffa sig själva."
(Okänd)

Ha det så bra!
Egna företagskramar
Jessie

Svårt att sätta ord på

Under en engelsklektion bestämde sig läraren för att vi skulle få tala om vilket område inom juridiken som vi gillar och varför vi tycker om det. Jag behövde inte ens fundera på vilket område som jag tycker bäst om. Det givna svaret är straffrätt. Fast när jag skulle komma på en motivering till varför, blev det med ens svårare. Jag tycker att straffrätten är spännande. Men varför tycker jag det?

Jag satt och funderade till den grad att jag inte hade blivit förvånad om någon påpekat att det luktade bränt. Jag tycker om straffrätt. Det har jag i princip alltid varit intresserad av. Straffrätt är spännande. Men ... VARFÖR?! Är det för att jag tycker att det är roligt att folk blir straffade för de brott de begått (även om det svenska rättssystemet inte går ut på hämnd)? Är det för att det i högsta grad berör människor? Eller är det helt enkelt så att jag är ond och tycker om att människor och/eller deras ägodelar kommer till skada? Jag vet helt enkelt inte! På ett sätt tycker jag om att det är lite av ett pussel (att granska någons handlande, dennes uppsåt och effekter av handlandet, för att sedan se om det omfattas av rådande lagstiftning), fast hela juridiken är ett pussel och inte enbart straffrätten.

Utsikt från tåget
En vacker Skånebyggnad som jag vid något tillfälle tog bild på när tåget ner mot Malmö när vi rusade genom det skånska landskapet.

Hela tiden kommer jag tillbaka till att jag tycker att det är spännande. Men jag kan fortfarande inte sätta ord på varför. Befinner du dig i en liknande situation - att du tycker om något men att du inte kan sätta ord på varför? För mig är det irriterande och ju mer jag tänker på det, desto mer benägen blir jag att finna en konkret anledning.

Nu ska jag hur som helst sluta tänka på det eftersom det finns andra saker som jag behöver fokusera på. Gäller bara att få med hjärnan på det beslutet.


Dagens citat:

"När en kvinna sträcker ut vänster hand genom bilfönstret kan det betyda två saker: antingen torkar hon nagellacket eller också tänker hon svänga höger."
(Rudi Carrell)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Måluppdatering: Januari

Som du kanske minns satte jag upp tio publika mål för det här året och min tanke var att jag i början av varje månad (med start i dag) berättar hur det gick under föregående månad.

Under januari nådde jag endast ett delmål, nämligen läsa minst en bok i månaden. Boken som blev läst var "Yxan".


Sedan tidigare har jag införskaffat garn och en bok med mönsterbeskrivningar till olika tröjor. I början av januari fick jag ett par stickor, garn och en pärm med beskrivningar på hur man stickar, av mina föräldrar. En bra start enligt mig. Nu gäller det bara att finna tid till att återinlära stickandet.


Dagens citat:

"So we went to Atari and said, “Hey we’ve got this amazing thing, even built with some of your parts, what do you think about funding us? Or we’ll give it to you. We just want to do it. Pay our salary, we’ll come work for you.” And they said, “No”. So then we went to Hewlett Packard and they said, “Hey, we don’t need you; you haven’t even got through college yet. "
(Apple Computer Co–Founder Steve Jobs on attempts to get Atari and HP interested in him and Steve Wozn)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!