Äntligen något konkret!
Jag gnällde tidigare om att i och med mitt jobb med examensarbetet har jag upptäckt att lagstiftaren i förarbetena till våra svenska författningar gärna talar om att saker och ting är på ett visst sätt, men inte varför. Att göra på det sättet kan ha diverse anledningar. Kanske anser man själv att det är en självklarhet och att det därför inte behöver någon närmare förklaring. Fast då anser jag att man inte har tänkt till särskilt grundligt. Bara för att man själv tycker att något är en självklarhet, innebär det inte att alla andra också tycker det. Särskilt inte om man skriver en uppsats och behöver något mer konkret än endast sina egna slutsatser. Jag menar, hur svårt kan det vara att säga varför saker och ting är på ett visst sätt? Bara för tydlighetens skull?
Hur som helst har jag börjat känna hopp. I alla fall vad gäller adoptionsdelen. I helgen hittade jag en utredning (en SOU - Statens Offentliga Utredningar) och fick på så vis min konkreta förklaring som jag har varit ute efter. En förklaring som jag för visso anade, men gärna ville ha svart på vitt. Det känns skönt att det går framåt, om än ganska långsamt. Men snart är första utkastet till arbetet klart och då hade jag tänkt att jag ska mejla det till min handledare. Fast jag ska nog vid närmare eftertanke försöka mejla det jag har hunnit med hittills - bara för att följa tidsplanen jag skickade till honom i höstas. Nu börjar jag verkligen se ljuset i tunneln.
Hur som helst har jag börjat känna hopp. I alla fall vad gäller adoptionsdelen. I helgen hittade jag en utredning (en SOU - Statens Offentliga Utredningar) och fick på så vis min konkreta förklaring som jag har varit ute efter. En förklaring som jag för visso anade, men gärna ville ha svart på vitt. Det känns skönt att det går framåt, om än ganska långsamt. Men snart är första utkastet till arbetet klart och då hade jag tänkt att jag ska mejla det till min handledare. Fast jag ska nog vid närmare eftertanke försöka mejla det jag har hunnit med hittills - bara för att följa tidsplanen jag skickade till honom i höstas. Nu börjar jag verkligen se ljuset i tunneln.
Dagens citat:
"Resenären ser det han ser, utflyktsdeltagaren ser det man visar honom."
(Gilbert Keith Chesterton)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
På egen hand
Det där med att ta eget ansvar är inte riktigt min starka sida. Visst går det om jag verkligen anstränger mig, men oftast behöver jag ha någon som talar om för mig vad jag ska göra och när jag ska göra det - i alla fall vad gäller studier (när det kommer till arbete är jag mycket mer självgående). Allra helst nu när man verkligen ser ljuset i tunneln. Snart är det slut.
Innan praktiken gjorde jag upp planer om att jag skulle plugga än det ena och än det andra, till skillnad från förra praktiken trots att jag även då hade gjort upp planer. Har jag förbättrat mig då jämfört med förra praktiken? Knappast. När jag kommer hem på kvällarna är jag oftast så seg att jag hellre tar det lugnt. Dock har jag arbetat lite på examensarbetet och i stort sett fått klart det jag hade planerat att få klart under februari och mars, fast det mesta av "februari-arbetet" gjorde jag klart under förra praktiken. Alltså är det inget att skryta om.
En rådman på förra praktiken tyckte att lagboken ser ut som en julgran. Kanske har han rätt.
Fast nu har jag bestämt mig för att verkligen göra upp en arbetsplan och se till att försöka följa den. Den ser ut som så att jag har skrivit upp i min kalender vad jag varje vecka ska arbeta med. Jag tror att jag kommer tjäna på att arbeta med samma kurs under en veckas tid. På så sätt blir det mer sammanhängande och inte lika "hoppigt" som om jag skulle ta engelskan ena dagen och ekonomi nästa (eller allt på samma dag). Nu gäller det bara att jag följer min egen plan. Fast med tanke på att jag har det nedskrivet och det faktum att jag gillar olika former av listor, borde det inte vara några problem. Den som lever får se.
Innan praktiken gjorde jag upp planer om att jag skulle plugga än det ena och än det andra, till skillnad från förra praktiken trots att jag även då hade gjort upp planer. Har jag förbättrat mig då jämfört med förra praktiken? Knappast. När jag kommer hem på kvällarna är jag oftast så seg att jag hellre tar det lugnt. Dock har jag arbetat lite på examensarbetet och i stort sett fått klart det jag hade planerat att få klart under februari och mars, fast det mesta av "februari-arbetet" gjorde jag klart under förra praktiken. Alltså är det inget att skryta om.
En rådman på förra praktiken tyckte att lagboken ser ut som en julgran. Kanske har han rätt.
Fast nu har jag bestämt mig för att verkligen göra upp en arbetsplan och se till att försöka följa den. Den ser ut som så att jag har skrivit upp i min kalender vad jag varje vecka ska arbeta med. Jag tror att jag kommer tjäna på att arbeta med samma kurs under en veckas tid. På så sätt blir det mer sammanhängande och inte lika "hoppigt" som om jag skulle ta engelskan ena dagen och ekonomi nästa (eller allt på samma dag). Nu gäller det bara att jag följer min egen plan. Fast med tanke på att jag har det nedskrivet och det faktum att jag gillar olika former av listor, borde det inte vara några problem. Den som lever får se.
Dagens citat:
"Ingenting är omöjligt för en man som inte behöver göra det själv."
(Earl Wilson)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Ett trevligt första intryck
I går var det min första praktikdag på åklagarkammaren och man kan knappast påstå att den började illa. Vi fick följa med på studiebesök på häktet, något som verkligen fick en att fundera. Arrestrummen är ganska små och väldigt tråkiga. Häktesrummen är en aning större och det finns lite mer att göra, men jag skulle ändå inte vilja tillbringa min tid där. Det här häktet har inte alltför mycket att erbjuda "klienterna". Det finns ett litet utrymme som kallas för "promenaden" där "klienterna" får tillbringa tid. De med restriktioner har möjlighet att vika tvätt. Dessutom finns ett rum där de kan spela pingis och precis vid detta rum finns ett bibliotek. Och snacka om boksamling! De har fruktansvärt många böcker (alltså fler än vad vi har här hemma). Man blev alldeles salig av att befinna sig där. Dock är det fortfarande inte skäl nog för att jag skulle vilja vara häktad. Blev jag genom besöket avskräckt från att begå brott? Absolut (inte för att jag innan besöket hade tanke på att begå brott, men efter studiebesöket vill jag definitivt inte göra det)!
Mitt skrivbord i mitt arbetsrum.
Sedan fick vi en säkerhetsgenomgång (om nödutgångar, polislarm, återsamlingsplats etc.) och vi fick även nyckelbricka till dörrarna samt en praktikplan som innehöll mål för vår utbildning som vi ska få på praktiken och vad som är tänkt att vi ska göra. Det är ingen överdrift att säga att de verkligen tar seriöst på det här - vilket är väldigt bra! Om tingsrätten som jag var hos tidigare hade gjort samma sak hade säkert vistelsen där blivit ännu bättre. Resten av dagen bestod av ännu mer information samt att vi fick delta på deras APT-möte.
Med andra ord blev inget arbete utfört, vilket det heller aldrig brukar bli under första dagen. Jag ser fram emot min vistelse på åklagarkammaren och de arbetsuppgifter som väntar. Ska bli spännande att få komma gång med arbetet! Fast jag saknar tingsrätten och arbetet där ...
Mitt skrivbord i mitt arbetsrum.
Sedan fick vi en säkerhetsgenomgång (om nödutgångar, polislarm, återsamlingsplats etc.) och vi fick även nyckelbricka till dörrarna samt en praktikplan som innehöll mål för vår utbildning som vi ska få på praktiken och vad som är tänkt att vi ska göra. Det är ingen överdrift att säga att de verkligen tar seriöst på det här - vilket är väldigt bra! Om tingsrätten som jag var hos tidigare hade gjort samma sak hade säkert vistelsen där blivit ännu bättre. Resten av dagen bestod av ännu mer information samt att vi fick delta på deras APT-möte.
Med andra ord blev inget arbete utfört, vilket det heller aldrig brukar bli under första dagen. Jag ser fram emot min vistelse på åklagarkammaren och de arbetsuppgifter som väntar. Ska bli spännande att få komma gång med arbetet! Fast jag saknar tingsrätten och arbetet där ...
Dagens citat:
"So you just figured you'd come here, to the most hostile environment known to men, with no training of any kind, and see how it went? What was going through your head?"
(Sigourney Weaver i "Avatar")
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Begränsningar = no-no!
Jag tycker inte om att bli begränsad i mitt skrivande, även om jag förstår att man inte alltid kan sväva ut hur mycket som helst. Fast jag tycker fortfarande inte om att bli begränsad. Exempelvis de få gånger på gymnasiet som vi fick i uppgift att skriva noveller. Då satte läraren en gräns på max två sidor. Visst förstår jag att läraren varken har tid eller lust att läsa tiosidiga noveller från ett tjugo- eller trettiotal elever, men för mig kan det vara svårt att få till något bra på endast två sidor. Framför allt om jag i förväg vet om det här begräningen. Å andra sidan brukar mina noveller vara ganska korta, men det är en principsak som jag pratar om!
I juridisk svenska har vi en PM-uppgift att göra och som ska vara klar att mejlas in den 23 januari. Det är rättsutredningsdelen som orsakar mest tandgnissel för min del. Sist vi skulle skriva en PM-uppgift i juridisk svenska sattes en gräns på maximalt två sidor för den här delen (rättsutredningen). Dock landade mitt på ungefär två och en halv sidor, vilket naturligtvis var för långt! Men jag kunde inte för mitt liv få ned det till två sidor, trots mina gedigna ansträngningar att omformulera, göra om till förkortningar etc. Som ett brev på posten blev det en aningen sänkt betyg.
Nu är jag rädd (mycket rädd) att den nya rättsutredningen kommer gå samma öde till mötes. Det är omänskligt att maximera något av det här slaget till två sidor! Hur tänkte vår lärare? Det finns ju en mängd viktiga fakta som förtjänar att få vara med. Men jag ska göra mitt bästa för att göra läraren nöjd. Han får skylla sig själv att vissa viktiga saker sållas bort.
Kort sagt: att begränsa någons skrivande är som att svära i kyrkan - ett stort no-no!
I juridisk svenska har vi en PM-uppgift att göra och som ska vara klar att mejlas in den 23 januari. Det är rättsutredningsdelen som orsakar mest tandgnissel för min del. Sist vi skulle skriva en PM-uppgift i juridisk svenska sattes en gräns på maximalt två sidor för den här delen (rättsutredningen). Dock landade mitt på ungefär två och en halv sidor, vilket naturligtvis var för långt! Men jag kunde inte för mitt liv få ned det till två sidor, trots mina gedigna ansträngningar att omformulera, göra om till förkortningar etc. Som ett brev på posten blev det en aningen sänkt betyg.
Nu är jag rädd (mycket rädd) att den nya rättsutredningen kommer gå samma öde till mötes. Det är omänskligt att maximera något av det här slaget till två sidor! Hur tänkte vår lärare? Det finns ju en mängd viktiga fakta som förtjänar att få vara med. Men jag ska göra mitt bästa för att göra läraren nöjd. Han får skylla sig själv att vissa viktiga saker sållas bort.
Kort sagt: att begränsa någons skrivande är som att svära i kyrkan - ett stort no-no!
Dagens citat:
"Kan man använda sin AM-radio på eftermiddagen?"
(Okänd)
Ha det så bra!
Begränsade kramar
Jessie
Muf och huf
Under min andra praktikdag (för fyra veckor sedan) blev jag en smula omskakad. Ja, det är nog rätt sätt att benämna det på. Det var nämligen så att jag på eftermiddagen skulle bisitta en av notarierna vid en "muf". Bisitta innebär att sitta med vid en förhandling/muntlig förberedelse/ett sammanträde och helt enkelt iaktta. I vårt fall (vi praktikanter) var det tingsnotariens arbete som vi skulle se på och försöka ta till oss. Men vad är en "muf"? Nej, det är ingen fluffig sak man har över öronen eller på ratten även om de uttalas på samma sätt. Nej, det är heller inget möte då man sitter och käkar muffins (även om det hade varit trevligt - med rätt muffins då!). Okej, jag ska bespara dig lidandet och tala om vad det är. "Muf" står helt enkelt för muntlig förberedelse och förekommer i tvistemål. Oftast lyckas domstolen få parterna att i det här skedet lösa tvisten och slippa gå till ... "huf". Kan du lyckas lösa vad det mysteriet står för då? Nej, det innebär inget suckande (eller, det beror i och för sig på). Just det! "Huf" är huvudförhandling och är vanligare i brottmål än i tvistemål. Fast nu tror jag att jag kom på villovägar ... Var någonstans var jag?
Jo, jag skulle sitta på en "muf". Nu var det dock så att den där notarien var sjuk, fast med tanke på att han hade varit det även dagen innan, hade min handledare sagt att jag i så fall skulle sitta med min studiekamrat vid den förhandling där hon skulle bisitta. Om "min" notarie var sjuk. Och det var han. Fast på morgonen hade tingsfiskalen (domaren) kommit till mitt rum och sagt att vi säkert kunde klara av det själva. Med andra ord skulle det vara jag som skulle protokollföra. Jag! På min andra dag och ingen som helst erfarenhet av det tidigare. Hur skulle det här sluta?
Under dagen läste jag in mig på målet och stressade (i vanlig ordning när det gäller nya saker) upp mig. Fast det var inget komplicerat. Det var mest tingsfiskalen som antecknade och det var även hon som sammanställde protokollet efteråt. Dock fick jag skriva under och hade titeln "paralegalen". Men jag fick ändå göra lite. Strax innan den muntliga förberedelsen skulle börja frågade fiskalen om jag ville ropa på målet (kalla in parterna)? Visserligen hade en notarie sagt vad jag skulle säga, men min första impuls sade åt mig att be henne göra det istället. Å andra sidan, vad tjänar jag på att vara feg? Någon gång måste ju bli den första, för annars kommer jag vilja avstå varje gång. Jag beslutade mig för att ropa på målet och bli av med min påropsoskuld. Trots att jag hade exakt vad jag skulle säga (ord för ord) framför mig, blev jag nervös i samma ögonblick som jag skulle prata. Jag fick knappt fram ett ord. Men det gick. Den ögonblickslånga chocken släppte och tydligen hörde parterna vad jag sade, eftersom de strax därefter kom in.
Jo, jag skulle sitta på en "muf". Nu var det dock så att den där notarien var sjuk, fast med tanke på att han hade varit det även dagen innan, hade min handledare sagt att jag i så fall skulle sitta med min studiekamrat vid den förhandling där hon skulle bisitta. Om "min" notarie var sjuk. Och det var han. Fast på morgonen hade tingsfiskalen (domaren) kommit till mitt rum och sagt att vi säkert kunde klara av det själva. Med andra ord skulle det vara jag som skulle protokollföra. Jag! På min andra dag och ingen som helst erfarenhet av det tidigare. Hur skulle det här sluta?
Under dagen läste jag in mig på målet och stressade (i vanlig ordning när det gäller nya saker) upp mig. Fast det var inget komplicerat. Det var mest tingsfiskalen som antecknade och det var även hon som sammanställde protokollet efteråt. Dock fick jag skriva under och hade titeln "paralegalen". Men jag fick ändå göra lite. Strax innan den muntliga förberedelsen skulle börja frågade fiskalen om jag ville ropa på målet (kalla in parterna)? Visserligen hade en notarie sagt vad jag skulle säga, men min första impuls sade åt mig att be henne göra det istället. Å andra sidan, vad tjänar jag på att vara feg? Någon gång måste ju bli den första, för annars kommer jag vilja avstå varje gång. Jag beslutade mig för att ropa på målet och bli av med min påropsoskuld. Trots att jag hade exakt vad jag skulle säga (ord för ord) framför mig, blev jag nervös i samma ögonblick som jag skulle prata. Jag fick knappt fram ett ord. Men det gick. Den ögonblickslånga chocken släppte och tydligen hörde parterna vad jag sade, eftersom de strax därefter kom in.
Dagens citat:
"Terminer, lov, terminer, lov, ända tills vi slutar skolan, och sedan arbete, arbete, arbete, ända tills vi dör."
(C.S. Lewis)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Tittut, lilla examensarbete
Under höstens praktikperiod kommer jag ha svårt för att plugga ordentligt. När jag kommer hem på kvällarna har jag inte mycket tid med älsklingen eller att göra något speciellt, så jag försöker ta vara på den tiden. På helgerna finns annat som ska göras, så där försvinner också tid. Då återstår det den extra tid som dyker upp på tingsrätten då det inte finns något annat att göra. Efter klartecken från min handledare har jag börjat utnyttja dessa tillfällen.
Det som jag främst har ägnat tid åt är PM-uppgiften i juridisk svenska och examensarbetet. I och för sig har jag hittills inte haft väldigt mycket tid till att syssla med det, men några tillfällen har jag i alla fall haft. Det som har orsakat mest irritation hos mig är mitt examensarbete.
Min gamla lagbok. Just nu får min lagbok från 2011 bo på tingsrätten under min praktik.
Kanske tog jag mig vatten över huvudet när jag valde att skriva om två familjerättsliga orättvisor. Eller, problemet är inte att skriva om dem, utan att hitta motivering till varför de, i mitt fall, aktuella lagrummen är utformade på det sätt som de är! Lagstiftaren och i doktrinen (böcker etc.) är väldigt duktiga med att lyfta fram att det är så, men inte varför det är så. Det gör det lite problematiskt för mig eftersom det är just det där varför som jag måste hitta. Just nu känns situationen lite som att leta efter en nål i en höstack. *suck*
Får ta och slänga ihop den där dispositionen som ska skickas till handledaren och sedan fråga honom om han har någon idé om var jag ska leta. I förarbetena finns det i alla fall inte!
Det som jag främst har ägnat tid åt är PM-uppgiften i juridisk svenska och examensarbetet. I och för sig har jag hittills inte haft väldigt mycket tid till att syssla med det, men några tillfällen har jag i alla fall haft. Det som har orsakat mest irritation hos mig är mitt examensarbete.
Min gamla lagbok. Just nu får min lagbok från 2011 bo på tingsrätten under min praktik.
Kanske tog jag mig vatten över huvudet när jag valde att skriva om två familjerättsliga orättvisor. Eller, problemet är inte att skriva om dem, utan att hitta motivering till varför de, i mitt fall, aktuella lagrummen är utformade på det sätt som de är! Lagstiftaren och i doktrinen (böcker etc.) är väldigt duktiga med att lyfta fram att det är så, men inte varför det är så. Det gör det lite problematiskt för mig eftersom det är just det där varför som jag måste hitta. Just nu känns situationen lite som att leta efter en nål i en höstack. *suck*
Får ta och slänga ihop den där dispositionen som ska skickas till handledaren och sedan fråga honom om han har någon idé om var jag ska leta. I förarbetena finns det i alla fall inte!
Dagens citat:
"Televisionen uppfanns av en rastlös man som ville ha bilder att titta på medan han väntade på att det skulle komma något bra på radion."
(Okänd)
Ha det så bra!
Frustrerande examenskramar
Jessie
Doris, Vera och Kim
Då hade jag min första praktikdag på tingsrätten förra måndagen (den 19 september). "Hur känns det?" Spännande, skrämmande och intressant. De som arbetar där är vänliga och hjälpsamma, fast vad alla heter har jag inte en susning om. Inte för att vi inte har hälsat på praktiskt taget alla (tror att jag har gjort det två gånger nu - först i våras vid mitt och studiekamratens första besök och sedan förra måndagen), utan för att jag är ganska dålig på namn. Ansikten är jag bättre på.
Inledningsvis fick jag en passer-bricka med en tillhörande kod, eftersom i princip alla dörrar är låsta och för att öppna dem krävs en bricka av det slag som jag fick (och givetvis glömde jag bort min bricka i går, så jag fick be om ett lånekort i receptionen). Därefter kom handledaren och visade runt oss på de två våningar där tingsrätten är verksam. Under rundturen fick vi hälsa på nästan alla (de som hade kommit i alla fall) och vi fick även se våra arbetsrum. Lilla jag får sitta själv och uggla i ett ganska rymligt rum, fast jag behöver inte oroa mig eftersom handledaren har sitt rum i närheten och i rummet intill mitt sitter en annan tingsnotarie. Dock ska notarierna rotera om någon vecka, vilket innebär att både handledaren och den andra notarien försvinner. Undrar vem som ska bli mina nya grannar.
Min praktikplats de närmaste tolv veckorna.
Sedan var det dags att bli introducerade för Doris och Vera inne hos vår handledare. Till skillnad från vad man kan tro är dessa inga mossiga tanter. De är inga tanter alls. Eller, det beror på hur man definierar ordet "tant". Doris och Vera är två program (intranätet respektive ett ärendehanteringsprogram) som domstolen använder sig av. Vår handledare förklarade lite hur de fungerade, för att sedan lämna över oss i en annan notaries vård eftersom han själv (vår handledare alltså) skulle närvara vid ett möte. Vi fick en lite djupare genomgång av Vera och vi fick samtidigt nosa på förberedande av de mål som vi själva skulle närvara vid under veckan. Jag var nervös när notarien bad mig att själv gå igenom och förklara vad som stod om ett mål efter att hon hade demonstrerat med ett annat. Men det gick bra. Här fick vi också bekanta oss med Kim - ett program för utbetalning av ersättning för t.ex. vittnen som ska närvara vid en förhandling och på grund av det kanske har varit tvungna att ta ledigt från jobb eller liknande.
Därpå kom vår handledare och hämtade oss eftersom mötet var klart och han tänkte visa oss tekniken i förhandlingssalarna. Man kan lugnt säga att det var en hel del information. Trots att man just då trodde att allt (eller i varje fall nästan allt) fastnade, insåg man i efterhand att bara en bråkdel stannade kvar i huvudet. Vad tror du om att man skulle testa att ha på sig en plåtmössa eller liknande? Tror du att jag hade kommit ihåg mer då?
Efter lunch fick vi testa våra olika datorkonton innan vi fick delta på juristmötet som de hade på eftermiddagen. När det mötet var slut fick vi åka hem för dagen och försöka smälta alla intryck. Lättare sagt än gjort.
Inledningsvis fick jag en passer-bricka med en tillhörande kod, eftersom i princip alla dörrar är låsta och för att öppna dem krävs en bricka av det slag som jag fick (och givetvis glömde jag bort min bricka i går, så jag fick be om ett lånekort i receptionen). Därefter kom handledaren och visade runt oss på de två våningar där tingsrätten är verksam. Under rundturen fick vi hälsa på nästan alla (de som hade kommit i alla fall) och vi fick även se våra arbetsrum. Lilla jag får sitta själv och uggla i ett ganska rymligt rum, fast jag behöver inte oroa mig eftersom handledaren har sitt rum i närheten och i rummet intill mitt sitter en annan tingsnotarie. Dock ska notarierna rotera om någon vecka, vilket innebär att både handledaren och den andra notarien försvinner. Undrar vem som ska bli mina nya grannar.
Min praktikplats de närmaste tolv veckorna.
Sedan var det dags att bli introducerade för Doris och Vera inne hos vår handledare. Till skillnad från vad man kan tro är dessa inga mossiga tanter. De är inga tanter alls. Eller, det beror på hur man definierar ordet "tant". Doris och Vera är två program (intranätet respektive ett ärendehanteringsprogram) som domstolen använder sig av. Vår handledare förklarade lite hur de fungerade, för att sedan lämna över oss i en annan notaries vård eftersom han själv (vår handledare alltså) skulle närvara vid ett möte. Vi fick en lite djupare genomgång av Vera och vi fick samtidigt nosa på förberedande av de mål som vi själva skulle närvara vid under veckan. Jag var nervös när notarien bad mig att själv gå igenom och förklara vad som stod om ett mål efter att hon hade demonstrerat med ett annat. Men det gick bra. Här fick vi också bekanta oss med Kim - ett program för utbetalning av ersättning för t.ex. vittnen som ska närvara vid en förhandling och på grund av det kanske har varit tvungna att ta ledigt från jobb eller liknande.
Därpå kom vår handledare och hämtade oss eftersom mötet var klart och han tänkte visa oss tekniken i förhandlingssalarna. Man kan lugnt säga att det var en hel del information. Trots att man just då trodde att allt (eller i varje fall nästan allt) fastnade, insåg man i efterhand att bara en bråkdel stannade kvar i huvudet. Vad tror du om att man skulle testa att ha på sig en plåtmössa eller liknande? Tror du att jag hade kommit ihåg mer då?
Efter lunch fick vi testa våra olika datorkonton innan vi fick delta på juristmötet som de hade på eftermiddagen. När det mötet var slut fick vi åka hem för dagen och försöka smälta alla intryck. Lättare sagt än gjort.
Dagens citat:
"De flesta författare betraktar sanningen som deras dyrbaraste ägodel; de är därför snåla med att utnyttja den."
(Mark Twain)
Ha det så bra!
Tingsrättsliga kramar
Jessie
Krossad som ett kryp
Har du varit med någon gång om att du har haft en idé till något och ju mer du har tänkt på det, desto säkrare har du blivit på att det är en toppenidé? En idé som du skulle kunna utföra rätt så bra? Om du har svarat ja på det, har det också då hänt att någon som måste ge sitt godkännande för att den här idén ska kunna utföras, fullkomligt har krossat dig och din idé som om du vore ett kryp? I så fall vet du förmodligen hur jag kände det för bara några få veckor sedan.
Innan terminen är slut vill skolan att vi ska ha kommit på vad vi ska ha för examensarbete (vad vi ska skriva om). Under en del av våren och under hela sommaren gick jag med en idé i huvudet som jag fått från Jonesys blogg som hon hade på Blogg.se (dock är det hennes nya som är aktiv). Det sade bara klick när jag läste det där inlägget och efter det kunde jag inte tänka på något annat när det kom till examensarbetet. Fast lika exalterad som jag var över ämnet tycktes inte vår huvudlärare (som vi skulle anmäla ämnet till) vara. Efter hans svarsmejl kände jag mig helt och hållet mosad och panikslagen! Hur ska jag kunna utvidga mitt ämne?!
Jag gnällde om det här hos min kompis, som kom med ett bra förslag, och även vår lärarassistent gillade det. Men jag tänkte nu be dig om hjälp. Vilka familjerättsliga "orättvisor" skulle man kunna skriva om? Se så, dags att massera geniknölarna och skriva ett svar i kommentarsfältet nedan. Bums. Snälla ..?
Innan terminen är slut vill skolan att vi ska ha kommit på vad vi ska ha för examensarbete (vad vi ska skriva om). Under en del av våren och under hela sommaren gick jag med en idé i huvudet som jag fått från Jonesys blogg som hon hade på Blogg.se (dock är det hennes nya som är aktiv). Det sade bara klick när jag läste det där inlägget och efter det kunde jag inte tänka på något annat när det kom till examensarbetet. Fast lika exalterad som jag var över ämnet tycktes inte vår huvudlärare (som vi skulle anmäla ämnet till) vara. Efter hans svarsmejl kände jag mig helt och hållet mosad och panikslagen! Hur ska jag kunna utvidga mitt ämne?!
Jag gnällde om det här hos min kompis, som kom med ett bra förslag, och även vår lärarassistent gillade det. Men jag tänkte nu be dig om hjälp. Vilka familjerättsliga "orättvisor" skulle man kunna skriva om? Se så, dags att massera geniknölarna och skriva ett svar i kommentarsfältet nedan. Bums. Snälla ..?
Dagens citat:
"I vår fabrik tillverkar vi kosmetika, i våra butiker säljer vi förhoppningar ..."
(Charles Revson, VD Revlon)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Nervositeten ökar
Min klass fick besök av en domare från Stockholms tingsrätt torsdagen den 8 september. Jag och i alla fall en annan studiekamrat förvånades över hur ung han var! Vi hade båda föreställt oss en ganska gammal man, men in i klassrummet vandrade en ung man. Skojfrisk var han också och fick klassen att skratta flera gånger. Dessutom är han ursprungligen en lundensare, så vad fann det att inte tycka om? Skämt åsido, det var trevligt att lyssna på det han hade att säga och jag kom på mig själv med att känna att jag gärna hade gjort min praktik där. Fast tingsrätten i Nyköping verkar också vara ett angenämt ställe med trevliga människor, så jag är säker på att jag har gjort ett bra val av praktikplats.
Praktiken ja ... Snart är det dags att visa vad jag går för och testa på och se i fall myndighet (och framför allt domstol) känns lockande som en framtida arbetsplats. Måndag den 19 september blir min första arbetsdag och jag längtar verkligen dit. Då får jag möjlighet att testa mina vingar och se om de bär. Samtidigt är jag nervös och även rädd. Tänk om jag inte klarar av mina arbetsuppgifter och visar mig vara fullkomligt värdelös? Har jag för höga tankar om mig när det kommer till min egen prestationsförmåga? Kommer jag passa att vara på en tingsrätt? Alla möjliga tankar och känslor flyger omkring i mig och min första praktikdag närmar sig med ljusets hastighet.
Jag har i alla fall tagit reda på när jag ska vara på plats och hur jag ska ta mig dit (eftersom Nyköping ligger här i Sörmland har jag fler färdalternativ än när jag ska ta mig till Stockholm). Dum som jag var kollade jag inte upp det här tidigare och insåg den 5 september att om jag skulle vara på plats klockan åtta (vilket jag fått reda på av studiekamraten som också ska vara där), skulle det krävas flera färdbyten och okristligt tidiga morgnar. Å andra sidan kan jag anpassa mig till det, så det är egentligen inget problem. Fast mer passande hade varit om jag hade kunnat anlända halv nio eller tjugo i nio. Förbindelserna till och från Nyköping är nämligen nästan värre än tågavgångar och -ankomster till och från Läggesta. Fast det var inte säkert att arbetsplatsen skulle godkänna att jag kom senare än åtta. Febrilt började jag alltså leta efter numret till kvinnan som kontaktade mig för att tala om att de ville ha mig som praktikant och som jag sedan hade kontakt med. Jag som är en hyfsad ordningsmänniska blev irriterad på mig själv och skämdes även en aning. Hur kunde jag ha blivit av med lappen med hennes nummer?! Då klickade jag mig fram till pappret som den där kvinnan hade fyllt i med uppgifter om min praktikplats och vem som skulle vara min handledare. Sedan var det bara att mejla honom och fråga om det fanns möjlighet att komma lite senare.
Det gick. Tydligen är det det tåget som de som pendlar från Stockholm tar. Med andra ord ska jag infinna mig på tingsrätten tjugo i nio den 19 september. Och lämpliga kläder (det vill säga kavaj, matchande byxor och passande skor) har jag också införskaffat, men problemet ligger i när jag har dem på mig. Jag har testat att ha på mig dem två gånger, men varje gång har jag känt mig ... dum. Det känns inte som jag och jag tycker inte att jag själv passar i det. Men jag får helt enkelt vänja mig då jag faktiskt har valt att i framtiden arbeta inom det juridiska. *skrattar* Jag som inte tycker om kostymnissar! 
Fast det löser sig. Jag kommer att vänja mig. Får helt enkelt tänka på annat och inte på hur obekväm jag är i kläderna. Praktiken ska bli spännande i alla fall. Med eller utan kläder. Jag menar ... Med eller utan de kläder som jag ska bära under praktiken. Tro inte att jag ska springa runt naken. Så kul ska vi inte ha det!
Skämt åsido, det var trevligt att lyssna på det han hade att säga och jag kom på mig själv med att känna att jag gärna hade gjort min praktik där. Fast tingsrätten i Nyköping verkar också vara ett angenämt ställe med trevliga människor, så jag är säker på att jag har gjort ett bra val av praktikplats.Praktiken ja ... Snart är det dags att visa vad jag går för och testa på och se i fall myndighet (och framför allt domstol) känns lockande som en framtida arbetsplats. Måndag den 19 september blir min första arbetsdag och jag längtar verkligen dit. Då får jag möjlighet att testa mina vingar och se om de bär. Samtidigt är jag nervös och även rädd. Tänk om jag inte klarar av mina arbetsuppgifter och visar mig vara fullkomligt värdelös? Har jag för höga tankar om mig när det kommer till min egen prestationsförmåga? Kommer jag passa att vara på en tingsrätt? Alla möjliga tankar och känslor flyger omkring i mig och min första praktikdag närmar sig med ljusets hastighet.
Jag har i alla fall tagit reda på när jag ska vara på plats och hur jag ska ta mig dit (eftersom Nyköping ligger här i Sörmland har jag fler färdalternativ än när jag ska ta mig till Stockholm). Dum som jag var kollade jag inte upp det här tidigare och insåg den 5 september att om jag skulle vara på plats klockan åtta (vilket jag fått reda på av studiekamraten som också ska vara där), skulle det krävas flera färdbyten och okristligt tidiga morgnar. Å andra sidan kan jag anpassa mig till det, så det är egentligen inget problem. Fast mer passande hade varit om jag hade kunnat anlända halv nio eller tjugo i nio. Förbindelserna till och från Nyköping är nämligen nästan värre än tågavgångar och -ankomster till och från Läggesta. Fast det var inte säkert att arbetsplatsen skulle godkänna att jag kom senare än åtta. Febrilt började jag alltså leta efter numret till kvinnan som kontaktade mig för att tala om att de ville ha mig som praktikant och som jag sedan hade kontakt med. Jag som är en hyfsad ordningsmänniska blev irriterad på mig själv och skämdes även en aning. Hur kunde jag ha blivit av med lappen med hennes nummer?! Då klickade jag mig fram till pappret som den där kvinnan hade fyllt i med uppgifter om min praktikplats och vem som skulle vara min handledare. Sedan var det bara att mejla honom och fråga om det fanns möjlighet att komma lite senare.
Det gick.
Tydligen är det det tåget som de som pendlar från Stockholm tar. Med andra ord ska jag infinna mig på tingsrätten tjugo i nio den 19 september. Och lämpliga kläder (det vill säga kavaj, matchande byxor och passande skor) har jag också införskaffat, men problemet ligger i när jag har dem på mig. Jag har testat att ha på mig dem två gånger, men varje gång har jag känt mig ... dum. Det känns inte som jag och jag tycker inte att jag själv passar i det. Men jag får helt enkelt vänja mig då jag faktiskt har valt att i framtiden arbeta inom det juridiska. *skrattar* Jag som inte tycker om kostymnissar! Fast det löser sig. Jag kommer att vänja mig. Får helt enkelt tänka på annat och inte på hur obekväm jag är i kläderna. Praktiken ska bli spännande i alla fall. Med eller utan kläder. Jag menar ... Med eller utan de kläder som jag ska bära under praktiken. Tro inte att jag ska springa runt naken. Så kul ska vi inte ha det! Dagens citat:
"Alla önskar leva länge, men ingen vill vara gammal."
(Jonathan Swift)
Ha det så bra!
Nervösa kramar
Jessie
Att ändå göra när man vet att man inte ska
Jag föredrar att få litteraturlistan för utbildningen i god tid innan studiestart så man vet hur mycket ens plånbok kommer gnälla och så man har böckerna när lektionen börjar. Adlibris är väldigt snabba med leveranser och jag kan inte påminna mig om att jag någonsin har haft problem med dem. Fast, Lycknis kan vara billigare ibland med viss litteratur (men inte alltid!) och enda gången som jag har haft några problem med dem var innan de tillät att man hade en c/o-adress, vilket var precis när jag flyttat ihop med älsklingen och ännu inte bytt adress. Men för övrigt har jag bara positivt att säga om dem. Dock ska man inte beställa kurslitteratur från Bokus av den anledningen att de tar femtioelva år på sig att leverera ens beställning. Det här vet jag. Fick lära mig det under min första termin som lundastudent då en kurskamrat gjorde misstaget att förlita sig på Bokus.
De två av tre böcker som hittat hem till mig. Den sista är ännu i onda Bokus våld.
Under senaste halvåret har jag emellertid beställt lite vanlig litteratur från Bokus och det har fungerat hur fint som helst. Leveranserna har inte varit av snigelfartskaraktär. Därför antog jag dumt nog att de har skärpt till sig och beställde den 11 augusti de ekonomiböcker som vi ska ha under mina sista två terminer på paralegalutbildningen. Hade först beställt från Lycknis, men efter att jag hade gjort min beställning fick vi mejl från skolan om att det var fel upplagor, så det blev till att avbeställa och beställa om. Fast Lycknis hade inte rätt upplagor. Därför valde jag Bokus. Vi skulle inte behöva ha böckerna förrän den 26 augusti, vilket är ungefär två veckor. Gott om tid tycker man.
Två av böckerna kom den 29 augusti och i skrivande stund har sista boken ännu inte kommit. De av mina studiekamrater som beställde från Adlibris fick sina (alla tre) böcker bara få dagar efter beställning. Du förstår kanske att jag ångar mig?
Slutsats: Kurslitteratur ska man inte under några omständigheter beställa från Bokus. Sådan litteratur ska man köpa från Adlibris eller Lycknis. Annan litteratur kan gå bra att inhandla från Bokus. Underligt nog. Kan det måhända vara mobbing gentemot studenter från Bokus sida ..?
De två av tre böcker som hittat hem till mig. Den sista är ännu i onda Bokus våld.
Under senaste halvåret har jag emellertid beställt lite vanlig litteratur från Bokus och det har fungerat hur fint som helst. Leveranserna har inte varit av snigelfartskaraktär. Därför antog jag dumt nog att de har skärpt till sig och beställde den 11 augusti de ekonomiböcker som vi ska ha under mina sista två terminer på paralegalutbildningen. Hade först beställt från Lycknis, men efter att jag hade gjort min beställning fick vi mejl från skolan om att det var fel upplagor, så det blev till att avbeställa och beställa om. Fast Lycknis hade inte rätt upplagor. Därför valde jag Bokus. Vi skulle inte behöva ha böckerna förrän den 26 augusti, vilket är ungefär två veckor. Gott om tid tycker man.
Två av böckerna kom den 29 augusti och i skrivande stund har sista boken ännu inte kommit. De av mina studiekamrater som beställde från Adlibris fick sina (alla tre) böcker bara få dagar efter beställning. Du förstår kanske att jag ångar mig?
Slutsats: Kurslitteratur ska man inte under några omständigheter beställa från Bokus. Sådan litteratur ska man köpa från Adlibris eller Lycknis. Annan litteratur kan gå bra att inhandla från Bokus. Underligt nog. Kan det måhända vara mobbing gentemot studenter från Bokus sida ..?
Dagens citat:
"Att bli far är inte svårt, att vara det är svårt."
(Wilhelm Buch)
Ha det så bra!
Arga kramar
Jessie
Känslococktail
Den 23 augusti hade vi vår första engelsklektion och den här terminen ska de här lektionerna ge oss den grundläggande engelskan som vi kommer behöva inför nästa termin, då juridisk engelska tar sin början. Låter måhända inte så svårt, men med tanke på att jag är riktigt usel på engelska (utan överdrift) kommer det här bli kämpigt för mig. Fast vår lärare verkar vara schysst, så trevlig stämning kommer det nog bli i alla fall.
Vår lärare, ja ... Här kan man snacka om att ha en riktig cocktail av känslor. Han verkar vara väldigt trevlig, men ... Rent ut sagt är han läskig och då syftar jag på när han ler. Han drar upp sin överläpp och blottar på så sätt sina tänder i ett ondskefullt hånleende. Nästan som taget ur en film. Man kan inte bli annat än rädd när man ser det. Sedan gör han något med sina ögonbryn när han tycks fundera och då ser han nästan förbannad ut. Men samtidigt är han trevlig och behaglig att lyssna på eftersom han pratar brittisk engelska (vilket är den engelska dialekt som jag är förtjust i). Vissa enstaka svenska ord tar ett skutt då och då från hans tunga och hans svenska låter gullig.
Kort och gott kan man konstatera att jag dras mellan att tycka om honom och att vara rädd för honom samtidigt som jag plågas av att tala ett språk som jag inte behärskar. Förstå gör jag utan några större svårigheter. Det är att uttrycka mig i tal och skrift som pinar mig. Har dock bestämt mig för att klara av det, så vi får se hur det går. Får se om vår lärare äter upp mig också ...
Vår lärare, ja ... Här kan man snacka om att ha en riktig cocktail av känslor. Han verkar vara väldigt trevlig, men ... Rent ut sagt är han läskig och då syftar jag på när han ler. Han drar upp sin överläpp och blottar på så sätt sina tänder i ett ondskefullt hånleende. Nästan som taget ur en film. Man kan inte bli annat än rädd när man ser det. Sedan gör han något med sina ögonbryn när han tycks fundera och då ser han nästan förbannad ut. Men samtidigt är han trevlig och behaglig att lyssna på eftersom han pratar brittisk engelska (vilket är den engelska dialekt som jag är förtjust i). Vissa enstaka svenska ord tar ett skutt då och då från hans tunga och hans svenska låter gullig.
Kort och gott kan man konstatera att jag dras mellan att tycka om honom och att vara rädd för honom samtidigt som jag plågas av att tala ett språk som jag inte behärskar. Förstå gör jag utan några större svårigheter. Det är att uttrycka mig i tal och skrift som pinar mig. Har dock bestämt mig för att klara av det, så vi får se hur det går. Får se om vår lärare äter upp mig också ...
Dagens citat:
"Every now and then I get a little bit tired, of listening to the sound of my tears."
(Bonnie Tyler - Total Eclipse Of The Heart)
Ha det så bra!
Rädda kramar
Jessie
