Daisypath Anniversary tickers

Dag 20: Hur viktig tycker du att utbildning är? [30 dagar]

Går det ens att svara något annat på den här frågan än att utbildning är viktigt? För mig personligen är utbildning viktigt - främst för att man ska kunna få jobb, men även för allmänbildningen - fast vad det är för utbildning som man anser är viktig för just en själv, är ju upp till var och en. Exempelvis har jag själv ingen högskoleutbildning, utan "endast" yrkeshögskoleutbildning. Men för mig räcker det gott och väl. Jag kan arbeta på intressanta arbetsplatser, såsom tingsrätt, åklagarkammare etc. Jag är nöjd med det.
 
 
 
 
Fast i dagens läge räcker det inte enbart att vara utbildad. Även om man går en högskole- eller universitetsutbildning, är det inte säkert att man får något jobb när man väl är klar. Så visst, utbildning är viktigt för att man ska få jobb, men en utbildning innebär inte per automatik att man får jobb. För att få jobb måste man många gånger ha erfarenhet. Därför tycker jag att det är guld värt att kunna ha praktik som en del av utbildningen. Det var till mycket stor del tack vare mina praktikperioder under min utbildning som gjorde att jag fick jobb.
 
Ha det så bra.
Kramar
Jessie
 

Den lilla ekonomen inom mig

Just nu sitter jag med "tappad haka" och vilt uppspärrade ögon. Okej, kanske inte bokstavligt talat (fast det skulle nog se rätt festligt ut), men likväl bildligt.
 
Jag avskyr allt vad matematik och ekonomi heter. En drivkraft till att jag valde att gå samhällsprogrammet på gymnasiet var för att jag inte skulle behöva räkna särskilt mycket matte (haha! Se hur bra det gick ...). En annan - och mycket väsentlig - anledning var att det vid den tiden endast var Öresundsgymnasiet i Malmö (som sedan slogs ihop med Pauliskolan och blev Pauli Gymnasium) som erbjöd ett program (samhällsprogrammet) med juridisk inriktning. Fast om man bortser från det, var matematiken en anledning till att jag inte ville bli naturvetare.
 
Bara för att jag i princip alltid har haft ganska lätt för matematik, har personer i min omgivning alltid trott att jag tycker att det är kul. Helt fel! Visst, en gång i tiden tyckte jag att det var kul, men från och med andra klass tyckte jag inte längre om matten. Anledningen? Vid något tillfälle hade jag räknat fler uppgifter i boken än vad vi hade i hemläxa och stolt berättade jag detta för en tjej som i första klass hade varit min bästa vän. Hon gick sedan och skvallrade för vår lärare, som därefter ropade fram mig och skällde ut mig inför hela klassen. Jag begrep väl att jag bara skulle räkna så långt som hon sagt? När min pappa konfronterade henne med detta under ett utvecklingssamtal, nekade hon helt och hållet. Varför skulle hon ha skällt ut mig? Det var ju klart att man fick räkna så långt man ville i boken och om någon elev gjorde det, var detta något hon skulle uppmuntra. Eftersom mina föräldrar uppfostrat mig till att respektera vuxna och inte avbryta dem, satt jag tyst under det samtalet. Fast jag blängde ilsket på henne. Jag visste att hon satt och ljög för min pappa därför att hon var lite rädd för honom. Han hade tidigare skällt ut henne när hon behandlat min syster illa utan anledning. Som tur var trodde min pappa mer på mig än på läraren, men dessvärre var skadan redan skedd.
 
 
 
Alltså var det med smått motstånd som jag mottog informationen från min nuvarande chef om att hon vill att jag med tiden tar över bokföringen från den revisor som vi har nu. Samma inställning hade jag till att börja på en bokföringskurs för att kunna ta över bokföringen. Fast vet du vad? Jag tror faktiskt att jag börjar tycka att det är kul ... Jag vet hur knäppt det låter - åtminstone för att komma från mig! Jag trodde knappt själv mina öron (även om jag bara tänkte det för mig själv) när jag insåg vid tredje kurstillfället att jag började tycka att det var lite roligt och intressant.
 
Vart är världen på väg ..?


Dagens citat:

"Med överflödig rikedom kan man bara köpa överflödigheter."
(Henry David Thoreau)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tillbaka till skolbänken

Jaha, då ska jag börja plugga igen då ... Fast som tur är, är det bara en kort kvällskurs (totalt sex tillfällen). En bokföringskurs närmare bestämt.
 
Min chef vill att jag ska ta över bokföringen efter den revisor som vi har nu i och med att hon ska sluta. För att jag ska kunna ta över bokföringen, behöver jag därför lära mig bokföring. Jippi, jag som... älskar ekonomi och allt vad det innebär. Dock har jag lite tur som läste lite företagsekonomi på paralegalutbildningen. Det negativa är att läraren vi hade där inte var kompetent för fem öre. Han föredrog att prata om att han varit rektor och sedan VD för ett företag som tillverkade skivor. När vi inte förstod saker och ting och frågade honom, blev han sur på oss.
 
 
Läraren som jag har på den här kursen verkar definitivt mer kompetent (och väldigt trevlig!). Det här kan kanske bli bra. Jag verkar ha ett litet försprång jämfört med de andra sju. Till skillnad från dem, har jag arbetat i Vismas bokföringsprogram - jag har ju sedan förra hösten skött bokföringen för chefens lilla fastighetsbolag. Givetvis sköter jag den bokföringen under den nuvarande revisorns insyn, men ändå. Jag har kommit en bit på vägen.
 
Jag ska kanske satsa på en karriär som revisor? Haha! Visst är jag rolig ibland? ;-D


Dagens citat:

"Om livet inte möter dina förväntningar, släpp förväntningarna så att du kan möta livet och acceptera och uppskatta det så som det är."
(Steve Taylor)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

För jag ska ta examen ...

Äntligen! Den efterlängtade dagen är äntligen här. I dag får jag mitt bevis på att jag är en färdig och nybakad paralegal. Efter två års hårt slit har jag äntligen fått belöning för mödan. Efter femton års pluggande (med undantag från ett halvårs uppehåll då jag väntade på att få börja på utbildningen och var då även inskriven hos Arbetsförmedlingen) är det över. I skrivande stund har jag fortfarande svårt att smälta det.



Man skulle kunna jämföra den här dagen med att ta studenten, fast för mig är det faktiskt en skillnad. I alla fall känslomässigt. Att skiljas från gymnasieklassen var nästintill plågsamt eftersom jag kände stor samhörighet med dem och trivdes otroligt bra. Det är inte alls så på den här utbildningen. Visst trivs jag och det är tråkigt att man ska skiljas från vissa, men den övervägande känslan är lättnad. Kan förvisso ha att göra med att jag vid det här laget är obeskrivligt skoltrött. Nu börjar äntligen det riktiga livet!

Hur ser då dagen ut? Jag och älsklingen börjar med att åka in till Stockholm för att äta lunch med ett par av mina studiekamrater. Sedan bär det av till Påhlmans för betygsutdelning, tårta och bubbel. Får se om jag och älsklingen hittar på något efteråt, innan vi åker hem för att äta av den lagbokstårta som jag har bakat (inlägg om det kommer senare).


 

Den här gången är jag inte orolig eller rädd för att ta språnget ut (vilket jag var när jag tog studenten). Jag vet att jag överlever. Att jag klarar det. Dessutom vet jag vad som väntar! Efter en veckas semester med älsklingen påbörjar jag min anställning som nämnd-sekreterare/protokollförare på Hyresnämnden. Lyckan var obeskrivlig när jag fick jobberbjudandet och sedan även anställningsbeviset. Det ska bli olidligt spännande med jobbet. Något som jag verkligen ser fram emot.

Ready or not, here I come!


Dagens citat:

"Lycka är att vara behövd."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag är nästan där!

I dag genomför jag det sista momentet på utbildningen (utöver självaste examensdagen), nämligen presentationen av mitt examensarbete. Mitt arbete fick namnet "Gifta vs Sambor - En studie i familjerättsliga 'orättvisor' " och gick ut på att jag skulle undersöka varför gifta män automatiskt anses vara pappor till barn som föds inom äktenskapet, medan män i samboförhållanden inte gör det samt varför endast gifta har rättigheten att kunna adoptera gemensamt och inte även sambor. Alltså, varför inte även sambor har rättigheten att adoptera gemensamt (inte att gifta ska få adoptera sambor ...). Oj, nu lät det väldigt ambitiöst, men dessvärre blev inte slutprodukten lika ambitiös. Kort sagt är jag inte nöjd med arbetets slutdiskussioner, fast jag har i alla fall gjort så gott jag har kunnat och det är huvudsaken. Nu är det bara att hoppas på att jag blir godkänd.
 
 
Det är kanske på sin plats att jag även ger de korta svaren på mina två frågeställningar. Jag ska erkänna att det var svårt att hitta ett konkret svar på varför endast gifta män per automatik anses vara pappor till barn som föds inom äktenskapet. Men det svar som jag fann (och även fick bekräftat av lagmannen på tingsrätten där jag hade min första praktik) var att man registrerar vilka som är gifta med varandra, vilket man inte gör med sambor. Därför är det lättare att anta vem som är barnets pappa i ett äktenskap. I jämförelse med finnandet av svaret på faderskapsfrågan, var det en aning lättare att hitta svaret angående gemensam adoption, som är att då separationer är vanligare bland sambor än gifta tycker man att det är riskabelt för de barn som adopteras om man tillåter att sambor adopterar dem. Det är inte för barnets bästa om (adoptiv)föräldrarna separerar. Jag håller inte med det sistnämnda argumentet, vilket jag även redogör för i min uppsats.
 
Mina talkort som jag ska använda. Av en slump hittade jag några vykort inne i SJ:s Resebutik med blank baksida. Perfekt!
 
Nu är jag glad för att jag studerade retorik på universitetet, trots att b-kursen kändes som slöseri med tid. Innan fick jag panik vid blotta tanken på att räcka upp handen på lektionen, och då kan du nog tänka dig hur ångestframkallande det var att stå framför en grupp och prata. Där var det nästan tal om dödsångest. Utan överdrift. Men jag tvingade mig till det i grundskolan och gymnasiet. Till en början var det jobbigt att på retorikkursen utsätta mig för de obligatoriska talen, men kombinationen av otroligt stöttande studiekamrater och lärare gjorde att jag blev ... "botad", i brist på bättre ord. Visst kan jag känna nervositet, men jag har lärt mig att hantera det.
 
Jag längtar tills i eftermiddag då presentationen är över. Då kan jag på allvar koppla av och invänta den ljuva examensdagen på fredag.


Dagens citat:

"Det finns folk som hävdar att baseball bara är ett bollspel. Sant. Men då är det också sant att Grand Canyon bara är ett hål i marken i Arizona."
(George F. Will)


Ha det så bra!
Presentationskramar
Jessie

Äntligen något konkret!

Jag gnällde tidigare om att i och med mitt jobb med examensarbetet har jag upptäckt att lagstiftaren i förarbetena till våra svenska författningar gärna talar om att saker och ting är på ett visst sätt, men inte varför. Att göra på det sättet kan ha diverse anledningar. Kanske anser man själv att det är en självklarhet och att det därför inte behöver någon närmare förklaring. Fast då anser jag att man inte har tänkt till särskilt grundligt. Bara för att man själv tycker att något är en självklarhet, innebär det inte att alla andra också tycker det. Särskilt inte om man skriver en uppsats och behöver något mer konkret än endast sina egna slutsatser. Jag menar, hur svårt kan det vara att säga varför saker och ting är på ett visst sätt? Bara för tydlighetens skull?


Hur som helst har jag börjat känna hopp. I alla fall vad gäller adoptionsdelen. I helgen hittade jag en utredning (en SOU - Statens Offentliga Utredningar) och fick på så vis min konkreta förklaring som jag har varit ute efter. En förklaring som jag för visso anade, men gärna ville ha svart på vitt. Det känns skönt att det går framåt, om än ganska långsamt. Men snart är första utkastet till arbetet klart och då hade jag tänkt att jag ska mejla det till min handledare. Fast jag ska nog vid närmare eftertanke försöka mejla det jag har hunnit med hittills - bara för att följa tidsplanen jag skickade till honom i höstas. Nu börjar jag verkligen se ljuset i tunneln. Smile


Dagens citat:

"Resenären ser det han ser, utflyktsdeltagaren ser det man visar honom."
(Gilbert Keith Chesterton)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

På egen hand

Det där med att ta eget ansvar är inte riktigt min starka sida. Visst går det om jag verkligen anstränger mig, men oftast behöver jag ha någon som talar om för mig vad jag ska göra och när jag ska göra det - i alla fall vad gäller studier (när det kommer till arbete är jag mycket mer självgående). Allra helst nu när man verkligen ser ljuset i tunneln. Snart är det slut.

Innan praktiken gjorde jag upp planer om att jag skulle plugga än det ena och än det andra, till skillnad från förra praktiken trots att jag även då hade gjort upp planer. Har jag förbättrat mig då jämfört med förra praktiken? Knappast. När jag kommer hem på kvällarna är jag oftast så seg att jag hellre tar det lugnt. Dock har jag arbetat lite på examensarbetet och i stort sett fått klart det jag hade planerat att få klart under februari och mars, fast det mesta av "februari-arbetet" gjorde jag klart under förra praktiken. Alltså är det inget att skryta om.


En rådman på förra praktiken tyckte att lagboken ser ut som en julgran. Kanske har han rätt.


Fast nu har jag bestämt mig för att verkligen göra upp en arbetsplan och se till att försöka följa den. Den ser ut som så att jag har skrivit upp i min kalender vad jag varje vecka ska arbeta med. Jag tror att jag kommer tjäna på att arbeta med samma kurs under en veckas tid. På så sätt blir det mer sammanhängande och inte lika "hoppigt" som om jag skulle ta engelskan ena dagen och ekonomi nästa (eller allt på samma dag). Nu gäller det bara att jag följer min egen plan. Fast med tanke på att jag har det nedskrivet och det faktum att jag gillar olika former av listor, borde det inte vara några problem. Den som lever får se.


Dagens citat:

"Ingenting är omöjligt för en man som inte behöver göra det själv."
(Earl Wilson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ett trevligt första intryck

I går var det min första praktikdag på åklagarkammaren och man kan knappast påstå att den började illa. Vi fick följa med på studiebesök på häktet, något som verkligen fick en att fundera. Arrestrummen är ganska små och väldigt tråkiga. Häktesrummen är en aning större och det finns lite mer att göra, men jag skulle ändå inte vilja tillbringa min tid där. Det här häktet har inte alltför mycket att erbjuda "klienterna". Det finns ett litet utrymme som kallas för "promenaden" där "klienterna" får tillbringa tid. De med restriktioner har möjlighet att vika tvätt. Dessutom finns ett rum där de kan spela pingis och precis vid detta rum finns ett bibliotek. Och snacka om boksamling! De har fruktansvärt många böcker (alltså fler än vad vi har här hemma). Man blev alldeles salig av att befinna sig där. Dock är det fortfarande inte skäl nog för att jag skulle vilja vara häktad. Blev jag genom besöket avskräckt från att begå brott? Absolut (inte för att jag innan besöket hade tanke på att begå brott, men efter studiebesöket vill jag definitivt inte göra det)!


Mitt skrivbord i mitt arbetsrum.

Sedan fick vi en säkerhetsgenomgång (om nödutgångar, polislarm, återsamlingsplats etc.) och vi fick även nyckelbricka till dörrarna samt en praktikplan som innehöll mål för vår utbildning som vi ska få på praktiken och vad som är tänkt att vi ska göra. Det är ingen överdrift att säga att de verkligen tar seriöst på det här - vilket är väldigt bra! Om tingsrätten som jag var hos tidigare hade gjort samma sak hade säkert vistelsen där blivit ännu bättre. Resten av dagen bestod av ännu mer information samt att vi fick delta på deras APT-möte.

Med andra ord blev inget arbete utfört, vilket det heller aldrig brukar bli under första dagen. Jag ser fram emot min vistelse på åklagarkammaren och de arbetsuppgifter som väntar. Ska bli spännande att få komma gång med arbetet! Fast jag saknar tingsrätten och arbetet där ...


Dagens citat:

"So you just figured you'd come here, to the most hostile environment known to men, with no training of any kind, and see how it went? What was going through your head?"
(Sigourney Weaver i "Avatar")


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Begränsningar = no-no!

Jag tycker inte om att bli begränsad i mitt skrivande, även om jag förstår att man inte alltid kan sväva ut hur mycket som helst. Fast jag tycker fortfarande inte om att bli begränsad. Exempelvis de få gånger på gymnasiet som vi fick i uppgift att skriva noveller. Då satte läraren en gräns på max två sidor. Visst förstår jag att läraren varken har tid eller lust att läsa tiosidiga noveller från ett tjugo- eller trettiotal elever, men för mig kan det vara svårt att få till något bra på endast två sidor. Framför allt om jag i förväg vet om det här begräningen. Å andra sidan brukar mina noveller vara ganska korta, men det är en principsak som jag pratar om!

Studier

I juridisk svenska har vi en PM-uppgift att göra och som ska vara klar att mejlas in den 23 januari. Det är rättsutredningsdelen som orsakar mest tandgnissel för min del. Sist vi skulle skriva en PM-uppgift i juridisk svenska sattes en gräns på maximalt två sidor för den här delen (rättsutredningen). Dock landade mitt på ungefär två och en halv sidor, vilket naturligtvis var för långt! Men jag kunde inte för mitt liv få ned det till två sidor, trots mina gedigna ansträngningar att omformulera, göra om till förkortningar etc. Som ett brev på posten blev det en aningen sänkt betyg.

Nu är jag rädd (mycket rädd) att den nya rättsutredningen kommer gå samma öde till mötes. Det är omänskligt att maximera något av det här slaget till två sidor! Hur tänkte vår lärare? Det finns ju en mängd viktiga fakta som förtjänar att få vara med. Men jag ska göra mitt bästa för att göra läraren nöjd. Han får skylla sig själv att vissa viktiga saker sållas bort. Wink

Kort sagt: att begränsa någons skrivande är som att svära i kyrkan - ett stort no-no!


Dagens citat:

"Kan man använda sin AM-radio på eftermiddagen?"
(Okänd)

Ha det så bra!
Begränsade kramar
Jessie

Muf och huf

Under min andra praktikdag (för fyra veckor sedan) blev jag en smula omskakad. Ja, det är nog rätt sätt att benämna det på. Det var nämligen så att jag på eftermiddagen skulle bisitta en av notarierna vid en "muf". Bisitta innebär att sitta med vid en förhandling/muntlig förberedelse/ett sammanträde och helt enkelt iaktta. I vårt fall (vi praktikanter) var det tingsnotariens arbete som vi skulle se på och försöka ta till oss. Men vad är en "muf"? Nej, det är ingen fluffig sak man har över öronen eller på ratten även om de uttalas på samma sätt. Nej, det är heller inget möte då man sitter och käkar muffins (även om det hade varit trevligt - med rätt muffins då!). Okej, jag ska bespara dig lidandet och tala om vad det är. "Muf" står helt enkelt för muntlig förberedelse och förekommer i tvistemål. Oftast lyckas domstolen få parterna att i det här skedet lösa tvisten och slippa gå till ... "huf". Kan du lyckas lösa vad det mysteriet står för då? Nej, det innebär inget suckande (eller, det beror i och för sig på). Just det! "Huf" är huvudförhandling och är vanligare i brottmål än i tvistemål. Fast nu tror jag att jag kom på villovägar ... Var någonstans var jag?

Jo, jag skulle sitta på en "muf". Nu var det dock så att den där notarien var sjuk, fast med tanke på att han hade varit det även dagen innan, hade min handledare sagt att jag i så fall skulle sitta med min studiekamrat vid den förhandling där hon skulle bisitta. Om "min" notarie var sjuk. Och det var han. Fast på morgonen hade tingsfiskalen (domaren) kommit till mitt rum och sagt att vi säkert kunde klara av det själva. Med andra ord skulle det vara jag som skulle protokollföra. Jag! På min andra dag och ingen som helst erfarenhet av det tidigare. Hur skulle det här sluta?

Tingsrätten

Under dagen läste jag in mig på målet och stressade (i vanlig ordning när det gäller nya saker) upp mig. Fast det var inget komplicerat. Det var mest tingsfiskalen som antecknade och det var även hon som sammanställde protokollet efteråt. Dock fick jag skriva under och hade titeln "paralegalen". Men jag fick ändå göra lite. Strax innan den muntliga förberedelsen skulle börja frågade fiskalen om jag ville ropa på målet (kalla in parterna)? Visserligen hade en notarie sagt vad jag skulle säga, men min första impuls sade åt mig att be henne göra det istället. Å andra sidan, vad tjänar jag på att vara feg? Någon gång måste ju bli den första, för annars kommer jag vilja avstå varje gång. Jag beslutade mig för att ropa på målet och bli av med min påropsoskuld. Trots att jag hade exakt vad jag skulle säga (ord för ord) framför mig, blev jag nervös i samma ögonblick som jag skulle prata. Jag fick knappt fram ett ord. Men det gick. Den ögonblickslånga chocken släppte och tydligen hörde parterna vad jag sade, eftersom de strax därefter kom in.


Dagens citat:

"Terminer, lov, terminer, lov, ända tills vi slutar skolan, och sedan arbete, arbete, arbete, ända tills vi dör."
(C.S. Lewis)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tittut, lilla examensarbete

Under höstens praktikperiod kommer jag ha svårt för att plugga ordentligt. När jag kommer hem på kvällarna har jag inte mycket tid med älsklingen eller att göra något speciellt, så jag försöker ta vara på den tiden. På helgerna finns annat som ska göras, så där försvinner också tid. Då återstår det den extra tid som dyker upp på tingsrätten då det inte finns något annat att göra. Efter klartecken från min handledare har jag börjat utnyttja dessa tillfällen.

Det som jag främst har ägnat tid åt är PM-uppgiften i juridisk svenska och examensarbetet. I och för sig har jag hittills inte haft väldigt mycket tid till att syssla med det, men några tillfällen har jag i alla fall haft. Det som har orsakat mest irritation hos mig är mitt examensarbete.

Sveriges Rikes Lag
Min gamla lagbok. Just nu får min lagbok från 2011 bo på tingsrätten under min praktik.

Kanske tog jag mig vatten över huvudet när jag valde att skriva om två familjerättsliga orättvisor. Eller, problemet är inte att skriva om dem, utan att hitta motivering till varför de, i mitt fall, aktuella lagrummen är utformade på det sätt som de är! Lagstiftaren och i doktrinen (böcker etc.) är väldigt duktiga med att lyfta fram att det är så, men inte varför det är så. Det gör det lite problematiskt för mig eftersom det är just det där varför som jag måste hitta. Just nu känns situationen lite som att leta efter en nål i en höstack. *suck*

Får ta och slänga ihop den där dispositionen som ska skickas till handledaren och sedan fråga honom om han har någon idé om var jag ska leta. I förarbetena finns det i alla fall inte!


Dagens citat:

"Televisionen uppfanns av en rastlös man som ville ha bilder att titta på medan han väntade på att det skulle komma något bra på radion."
(Okänd)

Ha det så bra!
Frustrerande examenskramar
Jessie

Doris, Vera och Kim

Då hade jag min första praktikdag på tingsrätten förra måndagen (den 19 september). "Hur känns det?" Spännande, skrämmande och intressant. De som arbetar där är vänliga och hjälpsamma, fast vad alla heter har jag inte en susning om. Inte för att vi inte har hälsat på praktiskt taget alla (tror att jag har gjort det två gånger nu - först i våras vid mitt och studiekamratens första besök och sedan förra måndagen), utan för att jag är ganska dålig på namn. Ansikten är jag bättre på.

Inledningsvis fick jag en passer-bricka med en tillhörande kod, eftersom i princip alla dörrar är låsta och för att öppna dem krävs en bricka av det slag som jag fick (och givetvis glömde jag bort min bricka i går, så jag fick be om ett lånekort i receptionen). Därefter kom handledaren och visade runt oss på de två våningar där tingsrätten är verksam. Under rundturen fick vi hälsa på nästan alla (de som hade kommit i alla fall) och vi fick även se våra arbetsrum. Lilla jag får sitta själv och uggla i ett ganska rymligt rum, fast jag behöver inte oroa mig eftersom handledaren har sitt rum i närheten och i rummet intill mitt sitter en annan tingsnotarie. Dock ska notarierna rotera om någon vecka, vilket innebär att både handledaren och den andra notarien försvinner. Undrar vem som ska bli mina nya grannar.

Tingsrätten
Min praktikplats de närmaste tolv veckorna.

Sedan var det dags att bli introducerade för Doris och Vera inne hos vår handledare. Till skillnad från vad man kan tro är dessa inga mossiga tanter. De är inga tanter alls. Eller, det beror på hur man definierar ordet "tant". Doris och Vera är två program (intranätet respektive ett ärendehanteringsprogram) som domstolen använder sig av. Vår handledare förklarade lite hur de fungerade, för att sedan lämna över oss i en annan notaries vård eftersom han själv (vår handledare alltså) skulle närvara vid ett möte. Vi fick en lite djupare genomgång av Vera och vi fick samtidigt nosa på förberedande av de mål som vi själva skulle närvara vid under veckan. Jag var nervös när notarien bad mig att själv gå igenom och förklara vad som stod om ett mål efter att hon hade demonstrerat med ett annat. Men det gick bra. Här fick vi också bekanta oss med Kim - ett program för utbetalning av ersättning för t.ex. vittnen som ska närvara vid en förhandling och på grund av det kanske har varit tvungna att ta ledigt från jobb eller liknande.

Därpå kom vår handledare och hämtade oss eftersom mötet var klart och han tänkte visa oss tekniken i förhandlingssalarna. Man kan lugnt säga att det var en hel del information. Trots att man just då trodde att allt (eller i varje fall nästan allt) fastnade, insåg man i efterhand att bara en bråkdel stannade kvar i huvudet. Vad tror du om att man skulle testa att ha på sig en plåtmössa eller liknande? Tror du att jag hade kommit ihåg mer då?

Efter lunch fick vi testa våra olika datorkonton innan vi fick delta på juristmötet som de hade på eftermiddagen. När det mötet var slut fick vi åka hem för dagen och försöka smälta alla intryck. Lättare sagt än gjort. Tunga


Dagens citat:

"De flesta författare betraktar sanningen som deras dyrbaraste ägodel; de är därför snåla med att utnyttja den."
(Mark Twain)

Ha det så bra!
Tingsrättsliga kramar
Jessie

Krossad som ett kryp

Har du varit med någon gång om att du har haft en idé till något och ju mer du har tänkt på det, desto säkrare har du blivit på att det är en toppenidé? En idé som du skulle kunna utföra rätt så bra? Om du har svarat ja på det, har det också då hänt att någon som måste ge sitt godkännande för att den här idén ska kunna utföras, fullkomligt har krossat dig och din idé som om du vore ett kryp? I så fall vet du förmodligen hur jag kände det för bara några få veckor sedan.

Insekt här i Sörmland

Innan terminen är slut vill skolan att vi ska ha kommit på vad vi ska ha för examensarbete (vad vi ska skriva om). Under en del av våren och under hela sommaren gick jag med en idé i huvudet som jag fått från Jonesys blogg som hon hade på Blogg.se (dock är det hennes nya som är aktiv). Det sade bara klick när jag läste det där inlägget och efter det kunde jag inte tänka på något annat när det kom till examensarbetet. Fast lika exalterad som jag var över ämnet tycktes inte vår huvudlärare (som vi skulle anmäla ämnet till) vara. Efter hans svarsmejl kände jag mig helt och hållet mosad och panikslagen! Hur ska jag kunna utvidga mitt ämne?!

Jag gnällde om det här hos min kompis, som kom med ett bra förslag, och även vår lärarassistent gillade det. Men jag tänkte nu be dig om hjälp. Vilka familjerättsliga "orättvisor" skulle man kunna skriva om? Se så, dags att massera geniknölarna och skriva ett svar i kommentarsfältet nedan. Bums. Snälla ..? Wink


Dagens citat:

"I vår fabrik tillverkar vi kosmetika, i våra butiker säljer vi förhoppningar ..."
(Charles Revson, VD Revlon)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nervositeten ökar

Min klass fick besök av en domare från Stockholms tingsrätt torsdagen den 8 september. Jag och i alla fall en annan studiekamrat förvånades över hur ung han var! Vi hade båda föreställt oss en ganska gammal man, men in i klassrummet vandrade en ung man. Skojfrisk var han också och fick klassen att skratta flera gånger. Dessutom är han ursprungligen en lundensare, så vad fann det att inte tycka om? Wink Skämt åsido, det var trevligt att lyssna på det han hade att säga och jag kom på mig själv med att känna att jag gärna hade gjort min praktik där. Fast tingsrätten i Nyköping verkar också vara ett angenämt ställe med trevliga människor, så jag är säker på att jag har gjort ett bra val av praktikplats.

Praktiken ja ... Snart är det dags att visa vad jag går för och testa på och se i fall myndighet (och framför allt domstol) känns lockande som en framtida arbetsplats. Måndag den 19 september blir min första arbetsdag och jag längtar verkligen dit. Då får jag möjlighet att testa mina vingar och se om de bär. Samtidigt är jag nervös och även rädd. Tänk om jag inte klarar av mina arbetsuppgifter och visar mig vara fullkomligt värdelös? Har jag för höga tankar om mig när det kommer till min egen prestationsförmåga? Kommer jag passa att vara på en tingsrätt? Alla möjliga tankar och känslor flyger omkring i mig och min första praktikdag närmar sig med ljusets hastighet.

Jag

Jag har i alla fall tagit reda på när jag ska vara på plats och hur jag ska ta mig dit (eftersom Nyköping ligger här i Sörmland har jag fler färdalternativ än när jag ska ta mig till Stockholm). Dum som jag var kollade jag inte upp det här tidigare och insåg den 5 september att om jag skulle vara på plats klockan åtta (vilket jag fått reda på av studiekamraten som också ska vara där), skulle det krävas flera färdbyten och okristligt tidiga morgnar. Å andra sidan kan jag anpassa mig till det, så det är egentligen inget problem. Fast mer passande hade varit om jag hade kunnat anlända halv nio eller tjugo i nio. Förbindelserna till och från Nyköping är nämligen nästan värre än tågavgångar och -ankomster till och från Läggesta. Fast det var inte säkert att arbetsplatsen skulle godkänna att jag kom senare än åtta. Febrilt började jag alltså leta efter numret till kvinnan som kontaktade mig för att tala om att de ville ha mig som praktikant och som jag sedan hade kontakt med. Jag som är en hyfsad ordningsmänniska blev irriterad på mig själv och skämdes även en aning. Hur kunde jag ha blivit av med lappen med hennes nummer?! Då klickade jag mig fram till pappret som den där kvinnan hade fyllt i med uppgifter om min praktikplats och vem som skulle vara min handledare. Sedan var det bara att mejla honom och fråga om det fanns möjlighet att komma lite senare.

Det gick. Smile Tydligen är det det tåget som de som pendlar från Stockholm tar. Med andra ord ska jag infinna mig på tingsrätten tjugo i nio den 19 september. Och lämpliga kläder (det vill säga kavaj, matchande byxor och passande skor) har jag också införskaffat, men problemet ligger i när jag har dem på mig. Jag har testat att ha på mig dem två gånger, men varje gång har jag känt mig ... dum. Det känns inte som jag och jag tycker inte att jag själv passar i det. Men jag får helt enkelt vänja mig då jag faktiskt har valt att i framtiden arbeta inom det juridiska. *skrattar* Jag som inte tycker om kostymnissar! Biggrin Fast det löser sig. Jag kommer att vänja mig. Får helt enkelt tänka på annat och inte på hur obekväm jag är i kläderna. Praktiken ska bli spännande i alla fall. Med eller utan kläder. Jag menar ... Med eller utan de kläder som jag ska bära under praktiken. Tro inte att jag ska springa runt naken. Så kul ska vi inte ha det! Tunga


Dagens citat:

"Alla önskar leva länge, men ingen vill vara gammal."
(Jonathan Swift)

Ha det så bra!
Nervösa kramar
Jessie

Att ändå göra när man vet att man inte ska

Jag föredrar att få litteraturlistan för utbildningen i god tid innan studiestart så man vet hur mycket ens plånbok kommer gnälla och så man har böckerna när lektionen börjar. Adlibris är väldigt snabba med leveranser och jag kan inte påminna mig om att jag någonsin har haft problem med dem. Fast, Lycknis kan vara billigare ibland med viss litteratur (men inte alltid!) och enda gången som jag har haft några problem med dem var innan de tillät att man hade en c/o-adress, vilket var precis när jag flyttat ihop med älsklingen och ännu inte bytt adress. Men för övrigt har jag bara positivt att säga om dem. Dock ska man inte beställa kurslitteratur från Bokus av den anledningen att de tar femtioelva år på sig att leverera ens beställning. Det här vet jag. Fick lära mig det under min första termin som lundastudent då en kurskamrat gjorde misstaget att förlita sig på Bokus.

Ekonomiböcker
De två av tre böcker som hittat hem till mig. Den sista är ännu i onda Bokus våld.

Under senaste halvåret har jag emellertid beställt lite vanlig litteratur från Bokus och det har fungerat hur fint som helst. Leveranserna har inte varit av snigelfartskaraktär. Därför antog jag dumt nog att de har skärpt till sig och beställde den 11 augusti de ekonomiböcker som vi ska ha under mina sista två terminer på paralegalutbildningen. Hade först beställt från Lycknis, men efter att jag hade gjort min beställning fick vi mejl från skolan om att det var fel upplagor, så det blev till att avbeställa och beställa om. Fast Lycknis hade inte rätt upplagor. Därför valde jag Bokus. Vi skulle inte behöva ha böckerna förrän den 26 augusti, vilket är ungefär två veckor. Gott om tid tycker man.

Två av böckerna kom den 29 augusti och i skrivande stund har sista boken ännu inte kommit. De av mina studiekamrater som beställde från Adlibris fick sina (alla tre) böcker bara få dagar efter beställning. Du förstår kanske att jag ångar mig?

Slutsats: Kurslitteratur ska man inte under några omständigheter beställa från Bokus. Sådan litteratur ska man köpa från Adlibris eller Lycknis. Annan litteratur kan gå bra att inhandla från Bokus. Underligt nog. Kan det måhända vara mobbing gentemot studenter från Bokus sida ..?


Dagens citat:

"Att bli far är inte svårt, att vara det är svårt."
(Wilhelm Buch)

Ha det så bra!
Arga kramar
Jessie

Känslococktail

Den 23 augusti hade vi vår första engelsklektion och den här terminen ska de här lektionerna ge oss den grundläggande engelskan som vi kommer behöva inför nästa termin, då juridisk engelska tar sin början. Låter måhända inte så svårt, men med tanke på att jag är riktigt usel på engelska (utan överdrift) kommer det här bli kämpigt för mig. Fast vår lärare verkar vara schysst, så trevlig stämning kommer det nog bli i alla fall.

Klassrummet

Vår lärare, ja ... Här kan man snacka om att ha en riktig cocktail av känslor. Han verkar vara väldigt trevlig, men ... Rent ut sagt är han läskig och då syftar jag på när han ler. Han drar upp sin överläpp och blottar på så sätt sina tänder i ett ondskefullt hånleende. Nästan som taget ur en film. Man kan inte bli annat än rädd när man ser det. Sedan gör han något med sina ögonbryn när han tycks fundera och då ser han nästan förbannad ut. Men samtidigt är han trevlig och behaglig att lyssna på eftersom han pratar brittisk engelska (vilket är den engelska dialekt som jag är förtjust i). Vissa enstaka svenska ord tar ett skutt då och då från hans tunga och hans svenska låter gullig.

Kort och gott kan man konstatera att jag dras mellan att tycka om honom och att vara rädd för honom samtidigt som jag plågas av att tala ett språk som jag inte behärskar. Förstå gör jag utan några större svårigheter. Det är att uttrycka mig i tal och skrift som pinar mig. Har dock bestämt mig för att klara av det, så vi får se hur det går. Får se om vår lärare äter upp mig också ...


Dagens citat:

"Every now and then I get a little bit tired, of listening to the sound of my tears."
(Bonnie Tyler - Total Eclipse Of The Heart)

Ha det så bra!
Rädda kramar
Jessie

Tänker så att det knakar

Igår satt vår klass och lyssnade på några P4ors examensarbeten. Ifall du har glömt det är P4orna paralegal-kullen innan oss. Vi går i P5. I vilket fall som helst, bortsett från deras väldigt dåliga retorik, fick detta mig att frenetiskt börja tänka på vad jag ska skriva om. Trots att jag tänkte under dagen (och flera gånger innan dess) på vad jag skulle kunna tänka att skriva om, har jag inte kommit på ett enda dugg. Dessutom verkar det som om man ska skriva det här arbetet själv (bortsett från en grupp på två personer idag), vilket gör det där med att komma på något att skriva, ännu svårare.

Fast å andra sidan föredrar jag nog egentligen att göra ett sådant arbete själv, fastän det kan vara bra att ha någon annans syn och infallsvinklar. Jag är ganska mycket av ett kontrollfreak, så jag vill gärna ha så mycket kontroll som möjligt över det som jag gör. Men om bästa kompisen hade pluggat ihop med mig hade jag mer än gärna velat göra examensarbetet med  henne BiggrinTungaSmile Vi överlevde ju projektarbetet i trean på gymnasiet, och detta ska dessutom handla om juridik så vi skulle säkert ha haft riktigt roligt under arbetets gång WinkSmile Dock pluggar jag inte med min bästa kompis, och därför får jag göra det här arbetet själv Ledsen smilis Men någon gång kommer jag säkert på vad jag ska skriva. Hoppas bara att jag gör det innan nästa termin, för jag tror att det är då som vi ska börja med arbetet.

Men just nu ska jag nog fokusera på mina LiA-ansökningar. Har fortfarande inte skrivit något personligt brev eller fixat till mitt CV. Jag antar att jag får göra det på tisdag när jag ändå är ledig. Älsklingen har börjat jobba då, så jag får ändå försöka fördriva tiden själv. Problemet är emellertid inte själva skrivandet av det personliga brevet. Nej, det som är "problemet" är att jag måste få ihop vad en paralegal är och vad en sådan gör samt måste jag ange vad jag kommer kunna tillföra på arbetsplatsen så att de vill ha mig. Känns lite som en arbetsansökning och på sätt och vis är det faktiskt det. Meningen med LiA är dels att vi ska få inblick i hur det är att arbeta som paralegal och en chans att kunna känna efter vad vi vill göra, dels är det en chans till jobb (om praktikplatsen tycker att man gör så pass bra ifrån sig och/eller om de behöver anställa någon ny). Den här LiAn skrämmer mig ganska mycket, men jag får ta tjuren vid hornen och få ihop min ansökan och se till att få ut den någon gång. Eller i alla fall kolla ut vilka arbetsplatser som jag ska söka till.

I bakhuvudet ska jag dock fortsätta att tänka ut ämnet för mitt examensarbete. Även det skrämmer mig.


Dagens citat:

"Den dagen den sorgen."
(Bibeln)

Ha det så bra!
Funderande kramar
Jessie

Börja fokusera!

Sedan i måndags har jag försökt att vara en duktig flicka och börjat plugga till tentan som jag ska ha 13e januari. Fast det där med koncentration är en knepig grej ... Det finns ju så mycket annat roligt som man vill göra (exempelvis spela the Sims 3 Kvällsnöjen som jag fick av älsklingen - har ju fått min sim att bli vampyr!) och på kvällen vill jag hellre vara med älsklingen när han kommer hem. Vi har visserligen pratat om det och båda tycker att det är bättre att jag fokuserar på denna läskiga tenta, så kan vi umgås senare. Fast det känns ändå inte roligt att behöva sitta och plugga när älsklingen finns där inom räckhåll.

Koncentrationen försvinner också då jag känner att jag redan kan det som jag läser om. Har ju trots allt läst juridik under gymnasietiden samt även en termin vid Lunds Universitet (distanskurser). När den känslan då kommer, glider all mitt fokus bort och tankarna börjar leta upp annat trevligt att fastna vid, vilket innebär att jag tvingas läsa om sidan som jag nyss läst. För trots att jag redan har läst det här, vill jag ändå känna mig lite säker på tentan och därför försöker jag att plugga.

Vår historie- och samhällskunskapslärare på gymnasiet pratade lite om lärande i ettan när vi läste LPL (Arbetssätt och lärande) och då pratade hon något om överinlärning. Eller, hon pratade ju om lärande i allmänhet och att när vi sover försvinner några procent, men när vi håller på med överinlärning (som innebär att vi fortsätter att lära trots att vi kan det) försvinner inte lika många procent. Får kanske försöka tänka på det sättet. Hur som helst är jag skoltrött, så plugga är inget roligt sätt att tillbringa sin tid med. Får ändå försöka vara en duktig flicka. Vill ju så gärna ha godkänt på tentan!


Dagens citat:

"Det tog mig femton år att upptäcka att jag inte hade någon författartalang, men då var det försent att sluta för då var jag redan berömd."
(Robert Benchley)

Ha det så bra!
Ofokuserade kramar
Jessie

Starta paniken!

I förra veckan, vilket blev min sista skolvecka innan jul, pratade juristen som vi hade då väldigt mycket om vår LiA-period och han tyckte även att vi redan nu skulle börja tänka ut vad vi vill ha ut med vår utbildning. Även advokaten som vi hade i straff- och processrätt/fastighetsrätt pratade mycket om vår LiA-period. Ifall du har missat det är vår LiA praktiktillfällen som vi kommer att ha.

Jag sade ju för ett tag sedan att jag skulle börja fila på personligt brev som jag skulle ha till min LiA-ansökan samt att jag också skulle börja söka efter en plats att vara på under september (då vår LiA förmodligen äger rum). Har detta ännu skett? Svar: nej. Precis som med annat har det fått läggas åt sidan då andra saker som jag för tillfället ansett har varit viktigare, har kommit emellan. Men redan i januari ska vi ha en lektion då vi ska få närmare information om vår praktik och efter det ska vi också börja söka plats. Jag vet på ett ungefär var jag ska vara, det är bara det att jag måste ta mig tid för att skriva ihop den där ansökan. Tanken att jag skulle kunna göra det under jullovet (efter julafton) har slagit mig, men i samma stund som tanken kommer får jag skuldkänslor över att jag inte har börjat plugga till tentan som vi ska ha 13 januari. Nåväl, börjat har jag väl, men jag har inte kommit långt och jag borde ha pluggat mer än vad jag har gjort! Jag måste också skriva rent mina anteckningar. Skriva rent anteckningarna kommer jag kanske ha tid till i morgon när jag följer med älsklingen till Skara (hans sista dag på griskursen). Åh! Då vet jag vad jag ska göra förutom att gå till domkyrkan och ta bilder.

Det är inte bara faktumet att jag inte har sökt plats som ger mig panikkänslor (för att citera Aladdin; "Starta paniken!"), utan det är också tankarna som rör själva praktiken. Givetvis ser jag fram emot att få komma ut och jobba, eller i alla fall få testa på hur det är att jobba med juridik. Fast sen är det just det ... Hur kommer det att fungera? Kommer jag att vara klantig och göra bort mig? Kommer jag att klara av att arbeta ensam? Hur kommer uppgifterna att vara? Kommer det finnas en möjlighet att arbetsplatsen vill anställa mig efter utbildningen? Med andra ord är det en stor portion osäkerhet som frodas i mig just nu. Det och en nypa nervositet. Ett perfekt recept för misslyckande! Håller du inte med?

Nej, nu ska jag inte överdriva. Det kommer säkert att ordna sig. Bara jag får tummarna ur rumpan och sätter igång med att söka efter praktikplats.


Dagens citat:

"Om du tror att du vet allt är du dåligt underrättad."
(Kina)

Ha det så bra!
Panikartade kramar
Jessie

En para-vad då?!

Som du vet läser jag Paralegal-utbildningen på Påhlmans Handelsinstitut i Stockholm. Varje gång andra frågar vad jag pluggar till, blir de alltid lika storögda när jag talar om vad det är för en utbildning. Därför har jag slutat att säga paralegal och säger istället juristassistent. Fast när man säger det får folk för sig att man blir någon slags sekreterare och det är ju inte direkt hela sanningen ...

I det här inlägget tänkte jag därför redogöra lite kort för vad en paralegal kan göra (för den frågan får jag i stort sett varje gång som jag talar om vad jag utbildar mig till ...).

I en broschyr från PHI (Påhlmans HandelsInstitut) står följande;

"Utbildningens övergripande mål är att ge den studerande nödvändiga kunskaper för att kunna utföra arbetsuppgifter motsvarande en juristassistent vid en advokatbyrå, eller specifika juridiska arbetsuppgifter vid ett större företag, offentlig förvaltning eller tingsrätt, dock utan krav på juridisk examen från högskolan.

En paralegal kan arbeta vid större företag eller offentlig förvaltning: ingå i kvalificerade arbetslag och handlägga juridiska och ekonomiska frågor, självständigt handlägga juridiska frågor inom företagets/förvaltningens specialområde, handlägga arbetsrättsliga frågor inom företaget/förvaltningen.
"

I en fyra-sidor lång text om rollen som paralegal, som vi har fått från skolan (i syfte att kunna förmedla informationen vidare till de arbetsplatser där vi söker LiA-plats) står det ganska bra om en paralegal, och därför tänker jag citera den texten;


Paralegal

 

Namnet kommer från den latinska termen ”para” vilket med ett enkelt språk betyder att ”täcka/skydda”. Det innebär att en paralegal täcker upp för eller skyddar advokaten eller en motsvarande person om arbetet utförs utanför en advokatbyrå.

 

En paralegal är ansedd som en viktig medarbetare i ett ”legal team” och spelar ofta huvudrollen i den legala processen. En paralegal kan arbeta inom många områden, både som generalist och som specialist. De har dock det gemensamt att de behärskar landets rättssystem och att de har kunskap om landets olika lagar och hur processordningen fungerar.

 

USA

 

Paralegal var en ny yrkeskategori som kom i slutet av 60-talet. De amerikanska advokatbyråerna behövde effektivisera sin verksamhet avseende både administrationen och hur man sparade pengar. Samtidigt hade arbetsbelastningen ökat på byråerna och allmänheten hade börjat visa större intresse för möjligheterna att rikta skadestånd mot olika aktörer.

 

En paralegal kan inte ge legala råd, representera klienter, bestämma arvode eller acceptera ärende. I övrigt kan de göra i stort sett allting annat inom ramen för det juridiska arbetet på en advokatbyrå. Förutsättningen är att de står under en advokats tillsyn.

 

En paralegals arbete ”sammansmälter” med advokatens arbete:

  • Kommunicera med klienter

  • Intervjua klienter

  • Upprätthålla kontakten med klienter
    allt under förutsättning att de är tydligt kommunicerat till klienten vilken status de har

  • Hitta vittnen och intervjua vittnen

  • Ta fram utredningar, statistik och underlag till advokaterna

  • Göra rättsutredningar

  • Skriva juridiska dokument, korrespondens och pläderingar

  • Summera olika juridiska dokument som t ex förhör och testamenten

  • Vara med vid ”arvsavgörande”, fastighetsaffärer, domstols- och administrativa förhandlingar tillsammans med en advokat

 

Faktureringen för en paralegal sker i stort sett på samma sätt som för advokatens arbete men med en lägre timdebitering. Det vill säga högre än för normalt administrativt arbete.

 

I USA kan en paralegal få sin utbildning certifierad av ABA (Advokatsamfundet i USA). Detta vore naturligtvis önskvärt även här i Sverige.

 

Den vanligaste arbetsgivaren för en paralegal i USA är advokatbyråer (av skiftande storlek), men man ser ett ökat intresse även från andra organisationer, t ex företag med egen juridisk enhet, försäkringsbolag, fastighetsbolag (mäklare) och banker.

 

 

En paralegal utför också självständigt arbete direkt mot klienter och kunder, t ex:

 

  • Arbetsrätt

  • Anställningsavtal

  • Aktieägaravtal

  • Optionsprogram

  • Bonusprogram

  • Sammanställa finansiella rapporter (kvartalsrapporter etc)

  • Företagslån

  • Hålla koll på den lagstiftning som berör bolaget och att bolaget håller sig inom ramarna för denna lagstiftning

 

Storbritannien

 

Paralegal kom även i Storbritannien under 60-talet, men det var inte förrän på 80-talet på grund av uppsvinget i USA som yrkeskategorin fick ett större genomslag i Storbritannien. Förutom uppsvinget i USA så berodde populariteten hos yrkeskategorin i Storbritannien på att landet befann sig i en lågkonjunktur och att advokaterna märkte att deras klienter blev mer och mer kostnadskrävande. Genom att använda en paralegal kunde de både spara pengar och samtidigt framstå som mer moderna. 1997 tog advokatsamfundet i Storbritannien fram en rapport som kan sammanfattas med följande ord: ”Paralegals är en starkt bidragande faktor till effektiviteten hos advokater, företag och till att deras klienterna har ett så stort förtroende för dem”.

 

I övrigt har en paralegal i Storbritannien i stort sett samma roll som i USA.

Danmark

 

Här kallas en paralegal även elitsekreterare. I Danmark har advokatsamfundet dragit den slutsatsen att en person med bred, generell kunskap, som kan vara specialist inom ett eller flera juridiska områden, är en långt mer självständig och flexibel medarbetare än en ”vanlig” sekreterare. På grund av den ökande internationaliseringen använder man även här uttrycket ”paralegal”.

 

I Danmark har man lagt upp utbildningen i tre moduler, som är väldigt korta då det framförallt rört sig om att utveckla redan befintliga advokatsekreterare.

 

Modulernas rättsområden är bland annat skatterätt, egendomsrätt, arvsrätt, familjerätt, konkursrätt, obeståndsrätt, tvångsauktioner, skadeståndsrätt och straffrätt.

 

Utöver detta läser även de studerande räkenskapsanalys, personskadeersättning samt engelska. Även här är Advokatsamfundet inne och certifierar.

 

Sverige

 

Naturligtvis kan det fungera på samma sätt i Sverige som i övriga länder. Det gäller bara att kunna övertyga advokatbyråerna, företagen och andra involverade att det finns pengar att tjäna på att ha en så välutbildad person som en paralegal. Viktigaste argumentet är troligen att en paralegals arbete kan faktureras på samma sätt som en advokats arbete, men med en lägre timdebitering.

 

Du kan låta en paralegal arbeta med i stort sett det som en biträdande jurist gör idag, men till en lägre lönekostnad. Kravbilden är att allt är välkommunicerat från början av anställningen och att de som anställer faktiskt ser till att den de anställt får arbeta med betydligt mer avancerade uppgifter än en vanlig sekreterare.

 

För de sekreterare som redan är i branschen kan det vara svårare att växla spår. De har idag redan tagit på sig en traditionell sekreterarroll som kan vara svårare att förändra.

 

Nackdelen är att advokatbyråerna idag, både i Sverige och i andra delar av världen, är traditionella och väldigt hierarkiska. Sekreteraren har låg status och får sällan mer utbildning än vad som är absolut nödvändigt. Advokatbyråerna bör därför ha någon delaktig partner med som kan öppna upp byrån och även vara garant för att byrån inte är gammalmodig utan lever i den nya tiden.

 

Övriga tänkbara arbetsgivare är förmodligen betydligt mindre traditionellt styrda än advokatbyråerna, varför det kan vara enklare att komma in som paralegal och få avancerade arbetsuppgifter där än på en advokatbyrå.

 

För den senare typen av företag blir det fråga om att övertyga att det finns ett behov av den här typen av medarbetare. Naturligtvis är en paralegal bra både för de företag som redan har en juridisk enhet (då lär rollen fungera ungefär på samma sätt som på en större advokatbyrå d v s med specialistinriktning inom de områden som företaget arbetar med) och för de företag som saknar juridisk enhet. För de företag som saknar juridisk enhet kan företaget utnyttja både generalisten och specialisten utan att därmed behöva ha kostnaderna för en färdigutbildad jurist. Dessutom får de en medarbetare som kan inse när det är dags att ta in extern hjälp i form av en jurist. En paralegal kan då både spara pengar åt företaget genom att förbereda problemställningarna för att minimera den externa kostnaden som att vara en ”speaking partner” till den externa juristen.

Vad kan då hjälpen bestå i?

 

  • Rättsutredningar

  • Vittnesutsagor (brottmål ev enklare skadeståndsärende)

  • Kontakt med myndigheter

  • Kontakt med domstolar

  • Plocka fram alla underlag som kan vara av intresse för advokaterna

  • Finnas som stöd vid större rättegångar både vad avser IT och annat

 

 

 

Se vidare under USA.

 

Vad beträffar diplom, så anser jag som vanligt att man måste ha nått godkänd nivå i samtliga tester och att all praktik är genomförd.

 

Om advokatsamfundet skulle vara villiga att certifiera utbildningen så krävs troligen en poänggivande kurs. Där får nog Konrad vara den som styr upp vad som behövs i utbildningen för ev certifiering.

 

Juristens roll har som tidigare nämnt blivit mer utsatt vad avser kravet på effektivitet.

Rättsutredningarna är idag mer kvalificerade och mer omfattande än de var tidigare, vilket innebär att de tar betydligt mycket längre tid för juristerna. Några anledningar till detta är bl a den snabba samhällsförändringen, den ökade graden av internationalisering samt mängden information som finns att tillgå. Även nya företagsformer och förändringar i affärsverksamheter påverkar naturligtvis juristernas arbete.

 

Klienterna har ökat sina krav på att juristerna är väl pålästa, har tagit del av all tillgänglig information samt kan applicera sina kunskaper på det område ärendet gäller. Även kvalitetskravet på juristernas arbete har ökat. Kravet på kunskaper om vad som händer internationellt och hur det kan påverka Sverige har också ökat. Idag

använder juristerna också presentationsmaterial i en rad olika sammanhang t ex i domstolarna, vid föredrag, större mål, seminarier eller i samband med ”Due diligence”. Kravet på dessa presentationer är att de, förutom att vara av senaste modell, även är upplagda som en juridisk presentation; d v s det krävs både it-kunskaper och juridisk bakgrundskunskap för att kunna lägga upp presentationerna.

Sammantaget innebär detta att en paralegal med rätt utbildning är en oerhörd besparing för det företag som han/hon arbetar i, både vad avser tid och pengar.

 

En rättsutredning innebär mycket informationssökande för en jurist. Detta skulle en paralegal underlätta, och dessutom bespara byrån eller företaget pengar.

 

Det vore dessutom bra om vi kunde få fram att vår paralegal-utbildning kunde bli gångbar även internationellt. Fördelar både på grund av arbetsmarknad men också i samband med rekrytering.

 

Så vitt jag kan förstå är medelåldern på dagens advokatsekreterare hög. Byråernas arbete behöver moderniseras och vara en del av det nya samhället. Kravbilderna på juristerna har ökat, arbetsbelastningen har ökat. Sammantaget ger detta vid handen att behovet av paralegals borde vara stort. Kan de sedan dessutom debitera paralegals arbete på klienterna torde det innebär stora besparingar.

 

Det gäller bara att kunna övertyga dem.

 

Utbildningen kan också få vissa synergieffekter genom att plocka in personal som redan är i branschen på de utbildningsmoment som behövs för att de ska kunna bli certifierade; alternativt få sitt diplom. Dessa personer behöver inte gå hela KY-utbildningen, utan det räcker att de fyller upp grupperna där de behöver fylla på sin kompetens.




Dagens citat:

"Om man tänker efter en stund kan det hända att man kommer fram till ett mycket viktigt beslut."
(Nalle Puh)

Ha det så bra!
Juridiska kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!