Att lära en gammal hund att virka igen
Det måste vara ungefär tio år sedan jag virkade sist. Då försökte jag mig på att virka en isbjörn som jag tänkte ge till älsklingen, men sedan flyttade jag och virkningen försvann.
Nu har jag bestämt mig för att försöka igen. Under graviditeten ville jag gärna virka babyskor till tösen (som vi inte visste var en tös då), men tiden och orken fanns inte. Sedan blev det inget efter att hon fötts heller, på grund av allt som hände. Men för ett litet tag sedan tog jag tag i det och började försöka virka.
Jag har försökt virka, kollat på nätet hur man ska göra, dragit upp det jag har virkat och försökt igen. Dock har jag för tillfället gett upp, eftersom jag tycker att just det mönstret som jag tänkte ge ett försök, är lite svårt att förstå. Svårt för mig alltså. Jag var ju aldrig någon hejare på virkning innan och när man sedan inte har gjort det på ungefär ett decennium, då haltar virkandet rejält.
Jag ska se om jag kan lösa problemet, men i annat fall får jag ge upp det där med skorna för tillfället och kanske försöka mig på något enklare mönster till att börja med. Jag försöker intala mig själv att det är inte hela världen om jag inte virkar eller stickar något till tösen nu när hon är en bebis (dock känns det som att många förväntar sig att man ska göra det, åtminstone utifrån de kommentarer och frågor jag fått från olika håll...). Jag kan alltid försöka göra klart tavlan som jag började brodera under graviditeten. Vill ju inte att den ska ta fyra, fem år som tavlan till min systerson gjorde...
Ha det så bra
Kramar
Jessie