Insidan: Brotten, pengarna, tiden (Liam Norberg)
"Livet såg ljust ut för Liam Norberg den där vinterdagen 1993. Han hade gott om kontanter efter ett flertal lyckade kupper och han hade sopat igen alla spår efter sig. Trodde han.
Insidan är berättelsen om Liams väg, från hängiven kampsportskille till yrkeskriminell. Det är en berättelse om ger en unik inblick i de kriminellas värld och deras sätt att se på samhället. Men det är också en bok som visar att det finns en väg ut, en väg till något nytt.
Liam Norberg är känd för sina filmroller i bland annat Stockholmsnatt och Sökarna. Men även för att han dömdes till ett rekordlångt fängelsestraff för 930-miljonerskuppen mot Gota-banken 1990 och ett värdetransportrån i Göteborg."
Insidan är berättelsen om Liams väg, från hängiven kampsportskille till yrkeskriminell. Det är en berättelse om ger en unik inblick i de kriminellas värld och deras sätt att se på samhället. Men det är också en bok som visar att det finns en väg ut, en väg till något nytt.
Liam Norberg är känd för sina filmroller i bland annat Stockholmsnatt och Sökarna. Men även för att han dömdes till ett rekordlångt fängelsestraff för 930-miljonerskuppen mot Gota-banken 1990 och ett värdetransportrån i Göteborg."
När jag köpte Liam Norbergs bok Insidan: Brotten, pengarna, tiden, hade jag ingen aning om vem han var. Då brotten begicks och när han släpptes, var jag för ung för att bry mig om nyheter m.m. Jag tror inte att jag ens sett filmerna som han medverkar i. Denna okunnighet gjorde att jag inte hade några förväntningar på boken.
Om man bortser från att berättelsen säkert hade mått bra av att korrekturläsas ytterligare en gång, att Liam Norberg använder juridiska begrepp på fel sätt (såsom häktad, omhäktad och domsaga) och att han skriver "brottsmål" (vilket är felaktigt) när det rätteligen heter "brottmål" - utan "s", skriver han bra. Förutom vissa tillbakablicksutsvävningar som gjorde mig lite förvirrad, håller han en bra kronologi i sin berättelse och det är relativt lätt att hänga med. Jag fångades nästan med en gång och hölls kvar i ett järngrepp till sista punkten. Jag ville bara läsa vidare hela tiden och hade därför svårt att lägga ifrån mig boken. Om jag hade kunnat, skulle jag ha läst Insidan i ett enda svep.
Jag insåg också att det var lätt att fatta tycke för Liam. Trots att jag har en ganska klar åsikt om kriminella och brott, tyckte jag synd om honom och önskade då och då att han skulle klara sig och slippa undan "blåhattarna".
Liam Norberg använder ganska mycket slang och vardagsuttryck, men bortsett från detta var det ändå lätt att hänga med och ta till sig berättelsen.
Insidan var intressant att läsa och jag rekommenderar den varmt, men jag hade gärna sett att Liam Norberg nämnt lite mer om filmprojekten som han hade vid sidan av - hur han fick det att passa ihop med sitt kriminella liv o.s.v. Nu kom det lite som en chock att han plötsligt spelade huvudrollen i en film.
Nyfiken som jag är, kände jag mig tvungen att google på honom under tiden som jag läste boken och fick mig ett gott skratt när jag gick in på Wikipedia. Jag gillar beskrivningen av hans yrkesliv:
Det här exemplaret har jag köpt.
Dagens citat:
"Ingenting hände i det förflutna som kan hindra dig från att vara närvarande nu."
(Eckhart Tolle)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie