Första gången
Nu kommer du säkert skratta när du läser det här, men idag var det faktiskt första gången som jag åkte pendeltåg från Stockholm! Kan ju knappast påstå att det var en särskilt spännande upplevelse, för det var som vilket tåg som helst. Okej, bortsett från att jag kände igen den där rösten som presenterar stationer från radion. Fast vad gjorde jag i Stockholm?
Till att börja med kan jag tala om att igår när jag satt vid datorn och fixade ringde plötsligt telefonen. Den som ringde var en kvinna från ett jobb jag har sökt (kontorsassistent) som undrade om jag skulle kunna komma på intervju idag klockan två i Stockholm. Jag tackade givetvis ja och bokade genast biljett in. Sedan passade jag på att träffa min kompis som bor i Stockholm och hennes söta (men dock ouppfostrade!) hund. Det var trevligt att få träffa henne eftersom det var ett ganska bra tag sedan sist. Ska heller inte klaga på det fina vädret, fast med tanke på att jag fortfarande är lite sjuk var jag väl inte så glad över vädret (och kanske inte heller ett så trevligt sällskap).
Klockan blev fem i två och det var dags för mig att gå in till en intervju som jag började känna nervositet inför. Till en början tyckte jag att det gick bra, för de båda kvinnorna som jag pratade med verkade mycket positiva. Men det var när jag nämnde att jag väntar på svar från juristutbildningen (har fått ett nej från juristassistentutbildningen...) och att jag kommer tacka ja till utbildningen om jag kommer in, som de blev mindre positiva och jag fick känslan av att de med stor sannolikhet kommer att ta någon av de andra som de har intervjuat... Varför kan jag aldrig vara tyst när jag borde vara det..? Hur som helst ska de höra av sig i nästa vecka för att höra om jag har fått svar från juristutbildningen, så får jag se sen om jag får det där jobbet. Som vanligt har jag inga högre förväntningar eftersom man bara blir besviken då. Men vi får se. Jag håller dig uppdaterad.
När jag skulle hem igen var min sambo så otroligt snäll att han bokade en biljett till mig, eftersom jag inte visste hur länge intervjun skulle vara. Fast det blev ganska ont om tid för mig att ta mig till Stockholm C och eftersom jag inte riktigt hittar i stan blev jag stressad. Minuterna tickade ned och jag skulle få den utskriven i en av de där automaterna som finns på stationen. Blind som jag var kunde jag inte hitta dem och tänkte först ställa mig i kö till SJ Resebyrå. Men eftersom det var mindre än tio minuter kvar tills tåget skulle gå insåg jag att jag inte skulle hinna och fick fråga någon om hjälp att hitta de där biljettautomaterna. Till och med till dem var det lång kö! Stressad som jag var frågade jag de två män som stod före mig i kön om jag kunde få gå före eftersom mitt tåg skulle gå när som helst. De var jättesnälla och lät mig gå före, men jag hörde fel när min sambo läste upp beställningsnumret, så jag förlorade ju tid på det! Men det gick till slut och jag hann med pendeltåget med några sekunders marginal! Men jag ska erkänna att det blev ganska stressigt.
Dagens citat:
"Den som går och väntar på svårigheter får genomlida dem två gånger."
(B Porteus)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Till att börja med kan jag tala om att igår när jag satt vid datorn och fixade ringde plötsligt telefonen. Den som ringde var en kvinna från ett jobb jag har sökt (kontorsassistent) som undrade om jag skulle kunna komma på intervju idag klockan två i Stockholm. Jag tackade givetvis ja och bokade genast biljett in. Sedan passade jag på att träffa min kompis som bor i Stockholm och hennes söta (men dock ouppfostrade!) hund. Det var trevligt att få träffa henne eftersom det var ett ganska bra tag sedan sist. Ska heller inte klaga på det fina vädret, fast med tanke på att jag fortfarande är lite sjuk var jag väl inte så glad över vädret (och kanske inte heller ett så trevligt sällskap).
Klockan blev fem i två och det var dags för mig att gå in till en intervju som jag började känna nervositet inför. Till en början tyckte jag att det gick bra, för de båda kvinnorna som jag pratade med verkade mycket positiva. Men det var när jag nämnde att jag väntar på svar från juristutbildningen (har fått ett nej från juristassistentutbildningen...) och att jag kommer tacka ja till utbildningen om jag kommer in, som de blev mindre positiva och jag fick känslan av att de med stor sannolikhet kommer att ta någon av de andra som de har intervjuat... Varför kan jag aldrig vara tyst när jag borde vara det..? Hur som helst ska de höra av sig i nästa vecka för att höra om jag har fått svar från juristutbildningen, så får jag se sen om jag får det där jobbet. Som vanligt har jag inga högre förväntningar eftersom man bara blir besviken då. Men vi får se. Jag håller dig uppdaterad.
När jag skulle hem igen var min sambo så otroligt snäll att han bokade en biljett till mig, eftersom jag inte visste hur länge intervjun skulle vara. Fast det blev ganska ont om tid för mig att ta mig till Stockholm C och eftersom jag inte riktigt hittar i stan blev jag stressad. Minuterna tickade ned och jag skulle få den utskriven i en av de där automaterna som finns på stationen. Blind som jag var kunde jag inte hitta dem och tänkte först ställa mig i kö till SJ Resebyrå. Men eftersom det var mindre än tio minuter kvar tills tåget skulle gå insåg jag att jag inte skulle hinna och fick fråga någon om hjälp att hitta de där biljettautomaterna. Till och med till dem var det lång kö! Stressad som jag var frågade jag de två män som stod före mig i kön om jag kunde få gå före eftersom mitt tåg skulle gå när som helst. De var jättesnälla och lät mig gå före, men jag hörde fel när min sambo läste upp beställningsnumret, så jag förlorade ju tid på det! Men det gick till slut och jag hann med pendeltåget med några sekunders marginal! Men jag ska erkänna att det blev ganska stressigt.
Dagens citat:
"Den som går och väntar på svårigheter får genomlida dem två gånger."
(B Porteus)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie