Ur vägen! Här kommer barnvagnar!
Kanske är det för att jag själv inte har barn som gör att jag inte förstår det här. Antagligen är det därför. Vad jag inte förstår är varför minst två (men gärna tre eller fler) personer med barnvagnar nästan alltid ska gå i bredd - även när de får möte? Varje gång jag möter en person med barnvagn, vägrar denne att flytta sig och om det då är minst två (för de vägrar också flytta sig det allra minsta) tvingar de därför ut mig - ibland på trafikerade gator/vägar.
Jag ska erkänna att jag inte har varit ute och gått med någon barnvagn tidigare och vet således inte hur pass svårt det är att maka på sig. Fast jag inbillar mig att det inte är så svårt att sakta in lite och gå bakom sin kompis med barnvagn de stunder man får möte. När bestämdes det att barnvagnspersoner får vara egoistiska och inte ta hänsyn till personer som de möter när de är ute och går? Är det inte meningen att vi alla ska ta hänsyn till varandra - oavsett om vi har barnvagn eller inte? Varför ska barnvagnspersoner ha företräde till gångbanorna?
Missförstå mig rätt. Jag klagar inte på att behöva flytta på mig när jag är ute och går de tillfällen då jag får möte, för jag är den typ av person som praktiskt taget alltid brukar väja när jag får möte. Vad jag däremot är trött på är att alltid behöva gå ut på en gata/väg eller ned i ett dike, för att barnvagnspersoner tar för givet att de ska gå i bredd och att vi andra - i alla situationer det än må vara - ska väja undan. Skulle det inte vara bättre om vi alla kan ta hänsyn till varandra och agera utefter vilken situation vi hamnar i? Det skulle åtminstone jag föredra. Världen blir inte en bättre plats av att vissa tar för givet att deras behov alltid kommer i första hand.
Dagens citat:
"Målet är ingenting, vägen är allt."
(Robert Broberg)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie