Jessicas grotta

 

"Boel och Oscar är nyblivna grannar i ett sekelskifteshus i centrala Stockholm. Den ene, Oscar, är 90 år gammal och fördriver dagarna med att titta genom köksfönstret ut på gården och på grannarna. En belevad äldre man som brottas med kval och skuldkänslor över sonens död och som sörjer sin dåliga kontakt med dottern. Sedan hustrun flyttade till ett demensboende har han blivit mer och mer ensam.

Den andra, Boel, är en blond före detta gallerist i 30-årsåldern som tappat livsgnistan. Den unga lovande konstnären Daniel hade kommit in i hennes liv, fått henne att blomma ut och öppnat en ny värld för henne. Hans otrohet blev därför ett stort dråpslag och hon har nu bestämt sig för att aldrig mer släppa någon annan in på livet. Både dörren och hennes hjärta har dubbla lås.

Men, en vattenläcka som tvingar Boel och Oscar att bryta isoleringen blir början på en serie händelser som kommer att påverka deras liv. Detta är en berättelse om vänskap över generationsgränserna. Om svek, sorg och konsten att förlåta."

 

 

Jag ska erkänna att jag till en början tyckte att Boel och Oscar  var lite seg och det enda som höll mig kvar, var nyfikenheten på att få veta vad som hände mellan dels Boel och Daniel, dels Oscar och John. Fast efter ett tag tyckte jag att berättelsen växte och det blev en vacker historia om vänskapen mellan två så olika personer som Boel och Oscar.

 

Boel och Oscar är kanske inte min favoritbok, men den är definitivt vackert skriven och fyllde mig med värme. Jag ser fram emot att läsa mer av Josefine Sundström.