En studie i isländska
En kväll när vi satt och åt middag, bläddrade älsklingen bland de få TV-kanaler vi har för att försöka hitta något vi kunde ha på i bakgrunden och stannade slutligen vid ett matlagningsprogram. När kvinnan i rutan började prata, kunde jag konstatera att det var finsk matlagning vi satt och tittade på.
Efter en stunds tystnad sade älsklingen tvekande att det kunde väl inte vara finska? Enligt honom måste det ju vara danska eller norska. Mycket bestämt höll jag fast vid att det måste vara finska, för hade det varit danska skulle jag ha hört det direkt.
Dock blev jag tvungen att efter en stunds lyssnande medge att det nog inte var finska när allt kom omkring, för det var ju flera ord som liknande svenska. Men danska eller norska var det i alla fall inte. På den punkten vek jag mig inte. Då kollade älsklingen upp via tv.nu att det var ett isländskt matlagningsprogram. Minsann? Kunde det verkligen stämma att isländska påminde så pass mycket om svenska? På högstadiet hade jag ju fått lära mig att isländska är obegripligt för oss svenskar och att det är en rest från den fornnordiska som vi pratade här uppe förr.
Under tiden som jag satt och funderade över detta, letade älsklingen fram videoklippen nedan som vi hade rätt roligt åt. Förhoppningsvis kan de locka fram ett leende även hos dig.
Det är intressant hur de nordiska språken kan skilja så sig mycket från varandra.
Dagens citat:
"Det är i givandet som vi tar emot."
(Joann Davis)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Jag hade en lärare som var isländsk när jag gick i gymnasiet. Hon lärde oss en isländsk barnvisa på just isländska (tror att jag har kvar texten någonstans i gömmorna, den handlar om Odens korpar om jag minns rätt) och just i den var det inte mycket som påminde om svenska. Kändes mer som ett språk som kunde höra till en helt annan planet :) Men det var väldigt roligt att få göra det och den läraren var fantastisk.