Några tankar om terrordådet i Stockholm
Jag valde medvetet att inte på en gång skriva ett inlägg om det fruktansvärda som hände i Stockholm den 7 april i år. Dels har jag inte haft tid att formulera ett inlägg, dels ville jag att alla känslor skulle landa i mig först. Dådet berörde mig på olika plan och mina tankar har gått och går fortfarande till alla de som på olika sätt drabbades av det som hände - framförallt de anhöriga till de som miste livet.
Kanske har jag också blivit lite extra berörd, därför att jag har varit i Stockholm så många gånger. Jag pluggade där i två år och därefter jobbade jag på Kungsholmen i ett år. Dessutom bor min vän Cherry där. Jag vet inte hur många gånger jag har promenerat längs Drottninggatan och trängts med alla andra eller hur många gånger jag har stått på exakt den plats där lastbilen körde in i byggnaden. Jag vet bara att det är väldigt många gånger. Vid det här laget är dessa platser så välbekanta för mig, att jag utan problem kan se dem framför mig.
Drottninggatan i Stockholm.
Jag är otroligt tacksam för att varken jag eller någon av mina nära och kära skadades, men jag lider med dem som drabbats. När jag pratade med mina föräldrar samma kväll, erkände de att de var tacksamma över att jag inte längre jobbade i Stockholm - nu hade de sluppit oroa sig för om jag var välbehållen eller ej.
Att veta att syftet var att åstadkomma ännu mer skada än vad som redan gjordes - om sprängmedlet i lastbilen hade detonerat som det var tänkt - är skrämmande.
Det är gripande hur man ställde upp för varandra i huvudstaden denna svåra stund. Att folk öppnade sina hem för varandra. Gav varandra skjuts. Var varandras stöd. Det är när sådant här händer, som man inser hur viktigt det är att inte ta något för givet. Att vara tacksam för det man har och visa sin uppskattning.
Jag tror inte på att det hjälper att gå omkring och vara rädd för nya attentat. Det kommer inte resultera i något annat än att vi kommer må dåligt och dessutom är det just det som terroristerna vill. Att vi ska vara rädda.
Utsikt över Stockholm - en dag i maj 2013.
Det gör ont i mig att vissa nu försöker plocka poäng och göra vinning för egen del, i anledning av det inträffade. Det gör ont i mig att det finns de som försöker splittra medborgarna här i landet och peka ut utrikesfödda som potentiella terrorister. Det gör ännu mer ont i mig att det finns de som går på detta och tror på det som påstås.
En terrorist kan vara vem som helst - till och med en etnisk svensk. Det finns därför ingen anledning till att börja behandla varandra illa, utifrån vilken hudfärg man har. Däremot har vi allt att vinna på att stötta varandra och behandla varandra väl. Vi är alla människor. Vi bor i samma land. Det räcker väl mer än väl?
Vad världen behöver är mer kärlek och medmänsklighet. Inte hat.
Dagens citat:
"Naturen – där ser man skönheten. Vi ser hur vackert det är. Men det finaste som är skapat, det ser vi inte. Det är människan."
(Joralf Gjerstad)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
vackert :,)