Kvinnorna på 10:e våningen (Karin Alfredsson)

Eftersom det är här andra delen i serien om Ellen Elg, kan det finnas en risk för spoilers i det här inlägget.
 
"En svensk man faller oförklarligt från en vietnamesisk hotellbalkong och dör. En svårt blödande flicka kommer in på ett sjukhus i Hanoi. Ett alltför stort antal förlossningar på samma sjukhus slutar med dödfödda barn.

Samtidigt så ser den gamla cigarettförsäljerskan Lieu en kvinna som i en sportbag tar med sig nyfödda barn från sjukhuset – och säljer dem till västerländska par. Det sker i parken intill Lieus kvadratmeterstora handelsplats på en Hanoi-trottoar.

Den svenska kvinnoläkaren Ellen Elg är i Hanoi för att arbetar på sjukhuset och möter där flickprostitution, sexuell misshandel och många unga mödrar vars nyfödda barn oförklarligt försvinner ”till destruktion”. När Ellen och Lieus vägar möts förstår hon det som ingen annan velat tro..."
 
 
Det är ett litet hopp från det att 80 grader från Varmvattnet slutar, till dess Kvinnorna på 10:e våningen börjar, men jag tycker att man som läsare får en rätt bra förklaring till vad som hände däremellan.
 
Jag trodde först att huvudintrigen i boken skulle vara att nyfödda barn såldes, men nu när boken är utläst och efter att ha läst författarens efterord, inser jag att det bara var en av alla de saker Karin Alfredsson försökte ta upp. Man skulle därför kunna säga att boken i huvudsak handlar om olika sorters kvinnoförtryck i Vietnam.
 
Jag blir både arg och ledsen när jag läser om dessa saker, exempelvis att det är okej för män att vara otrogna men inte för kvinnor. Inte för att otrohet är okej oavsett vem som är otrogen, men ändå. Bara det att det anses vara okej för män, men inte för kvinnor. Det här är bara en av alla saker som jag reagerade på. Vill dock inte förstöra för mycket av din läsupplevelse, ifall du ska läsa boken.
 
Precis som med första boken, tyckte jag att Kvinnorna på 10:e våningen var en okej läsning. Jag gillar de eventuella nya intriger som Karin Alfredsson ger antydan till, men själva handlingen i den här boken var dessvärre inte särskilt spännande. För mig var den ganska förutsägbar och kom aldrig riktigt igång. Hela boken kändes som en sorts inledning, där man bara väntar på att handlingen och spänningen ska komma igång. Däremot lyckas hon bra med de flesta karaktärskildringarna och lyckas ge dem liv, även om det mesta kändes ganska platt skildrat.
 
En fråga som jag ställde mig själv under läsandets gång, är det här drivet som Ellen har att göra något av bestående värde. Varför är det så viktigt för henne att hon måste göra något av bestående värde? Räcker det inte med att bara leva och göra så gott man kan? Vad tror du?
 
Tyvärr känner jag mig inte manad att fortsätta läsa serien om Ellen Elg och om det inte hade varit för att Kvinnorna på 10:e våningen blev vald till september månads bokcirkelbok, skulle jag inte ha läst den.
 
Det här exemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie