"Glöm det!"
Jag har förståelse för att man kanske inte alltid orkar lyssna och stötta en närstående som mår dåligt. Det händer mig själv emellanåt. I sådana situationer är det bättre att vara ärlig om det mot sin närstående, än att bara försöka vifta bort det.
Naturligtvis kräver jag inte att alla i min närhet alltid ska lyssna på mina problem eller trösta mig när jag är nere. Vad jag dock "kräver" är att mina känslor ska respekteras. Att bemöta någon med exempelvis "Glöm det" eller "Gå vidare, häng inte upp dig på det där", är inte respektfullt. Åtminstone inte i mina ögon.
I och för sig beror det på hur någon säger det, men i mitt fall har det - VARJE GÅNG - sagts på ett sätt som inte har gått att tolkas på annat sätt än att personen egentligen inte velat tala om saken och därför tänkt "Ryck upp dig!" Att jag är löjlig som känner eller tänker på ett visst sätt.
Jag vet att positivt tänkande kan göra en hel del för ens mående - jag har själv upplevt det. Jag vet också att enbart positivt tänkande inte löser alla ens problem. Fast om man lyckas omprogrammera sig till att kunna se mer positivt på tillvaron (och kanske även sig själv?), har man kommit en bit på vägen.
Genom KBT-terapin och mina samtal med psykoterapeuten som jag träffade, har jag lärt mig att jag behöver veta varför vissa saker får mig att känna på ett visst sätt eller varför jag reagerar som jag gör. Då är det lättare för mig att ta itu med mitt mående. Då vet jag varför och vad jag behöver jobba med.
Att då "glömma" saker och "gå vidare" istället för att ta reda på orsaken, blir lite som att sätta plåster på cancer. Måhända att det kan hjälpa för stunden, men inte i det långa loppet. Inte för mig i alla fall. Att bli bemött med dessa fraser får mig därför att reagera negativt, eftersom det känns som att personen vill att jag sopar saker och ting under mattan istället för att ta itu med det. Att jag inte har rätt att känna eller reagera som jag gör. Att jag gör fel. Att mina känslor är fel.
Vi har alla rätt att känna som vi gör. Våra upplevelser är subjektiva. Ingen känsla är fel. Att "motparten" kanske inte menade att situationen skulle uppfattas på ett visst sätt, är en annan sak. Men ens känslor är inte fel. Bara naturligt.
Vad har du för tankar om det här?
Ha det så bra
Kramar
Jessie