Jessicas grotta

"Jes ser inte direkt fram emot att åka ut på landet med Gösta för att fira hans födelsedag. Kanske för att de inte är en vanlig familj. Gösta är hans styvfar, hans halvbror Jakob sitter inne, de ska tillbringa helgen hos Jakobs sambo Linda och Amadeus, hennes son som hon har med en annan man.

Jes är tafatt, men också driven av en stark pliktkänsla och en hel del skuld. Den här helgen sätter hans familjekänsla honom på svåra prov, men får honom också att samla ihop sig och visa sidor som han kanske själv inte visste att han hade.

Släkte är ett relationsdrama från Sveriges baksida, från slättlandens, bilvrakens, missbrukets, småkriminalitetens och eternitfasadernas land. Torbjörn Flygt skildrar dem som befolkar detta land med medkänsla och inlevelse."

 

Efter att ha läst Torbjörn Flygts roman "Släkte" vet man definitivt att det inte alltid blir som man har tänkt sig.

 

Jag tänker inte påstå att jag vet exakt vad det är som Torbjörn Flygt vill ha sagt med sin roman "Släkte", men jag tycker att det är en intressant situation; att Jesper väljer att göra sig allt det här besväret för en Alzheimersjuk man som inte är hans biologiska pappa och som verkar ha varit en tyrann när Jesper växte upp. Under de förutsättningarna tror jag inte att jag skulle ha gjort som Jesper. Å andra sidan kan jag inte heller veta hur det är att vara Jesper och att ha gått igenom det som han har gjort.

 

På vissa ställen tyckte jag att berättelsen var rörig och förvirrande, eftersom Torbjörn Flygt inte alltid var tydlig med vad som var tillbakablickar och vad som var nutid. Att han inte heller på ett tydligt sätt markerade dialogerna, gjorde att jag inledningsvis var väldigt förvirrad. Fast just det sistnämnda kom jag fort in i.

 

Som helhet tyckte jag att det var en intressant berättelse som väckte en del tankar och reaktioner. "Släkte" kan nog utgöra ett bra diskussionsunderlag.

 

 

Ha det så bra

Kramar

Jessie