Daisypath Anniversary tickers

Dag 17: Dina toppar och dalar det senaste året [30 dagar]

Eftersom jag inte minns alla "toppar och dalar" det senaste året, får det bli ett litet urval av det som jag kommer ihåg. Och någon kronologi bland dessa kommer tyvärr inte att finnas, men jag hoppas att du ändå står ut med det.
 
Den främsta "dalen" det här året var min sista tid på jobbet innan semestern och föräldraledigheten. Inte nog med att det var väldigt mycket att göra - jag behövde dessutom lära upp min vikarie, vilket var lättare sagt än gjort. Med andra ord arbetade jag under en ganska enorm stress och press (plus att jag var höggravid), vilket medförde att jag mådde dåligt och ganska ofta var jag gråtfärdig när jag lämnade kontoret (här kan gravidhormonerna ha medverkat också, det medger jag). Jag hoppas att det inte är lika stressigt när jag kommer tillbaka till kontoret i mars, eller att jag i varje fall kan hantera det hyfsat bra.
 
Under graviditetens gång fanns det vissa personer i min närhet som tydligt visade att det inte var uppskattat att jag nu hade blivit gravid. Bemötandet handlade om både blickar och vassa kommentarer. Det fick mig att känna att jag i detta sällskap inte kunde vara öppen med min graviditet, utan fick låtsas som att jag inte var det. Det gjorde mig ganska ledsen flera gånger. 
 
 
 
 
 
Nu till topparna!
 
Den främsta toppen var naturligtvis när älsklingen sade att vi hade fått en flicka och barnmorskan lade vår lilla dotter på mitt bröst efter förlossningen. Den instinktiva lyckan som jag kände då går inte att beskriva. I nio månader hade jag burit det lilla livet inom mig och undrat vad det var för en filur som skulle göra oss sällskap. Nu vet jag. <3 
 
En annan topp (för nu räknar jag faktiskt ett helt år bakåt i tiden) var när graviditetstestet visade positivt i början av december 2016. Jag trodde knappt att det var sant och vågade nästan inte heller hoppas på att det verkligen stämde. Men nu vet vi allihop att det gjorde det. ;-) Jag hoppas verkligen att fler får känna den glädjen och lyckan.
 
Att Aller Media ville publicera en av mina noveller i Hemmets Veckotidning var helt klart en rejäl topp det här året! Trots att jag fortfarande inte riktigt själv tycker att det jag skriver är något särskilt, blev jag både glad och stolt över att de tyckte så pass mycket om den novellen att de ville ha med den i tidningen. Jag kan bara hoppas på att de tycker om fler av de noveller som jag skickat in.
 
Bokmässan i september förra året var en upplevelse som hette duga. Jag blev fullkomligt förtrollad av mässan och kan definitivt tänka mig att åka dit fler gånger! Ja, är man boknörd är Bokmässan i Göteborg en smula beroendeframkallande. I år är det inte riktigt läge att åka dit, med tanke på omständigheterna, men kanske kan det bli ett besök nästa år. :-)


Dagens citat:

"Närhelst de bränner böcker kommer de också, i slutet, att bränna människor."
(Heinrich Heine)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Över en fika (Dag Öhrlund m.fl.)

"Över en fika kan mycket hända. Vi umgås, jobbar, pluggar, planerar event, filosoferar och löser världsproblem. I Ariton Förlags tredje novellantologi har vi samlat 32 vardagsbetraktelser där vanliga människor gestaltas med sina funderingar och handlingar kring livets utmaningar och glädjeämnen."
 
 
 
 
I Ariton Förlags novellantologi Över en fika, får man som läsare ta del av 32 olika vardagsbetraktelser som äger rum över en fika. I mina ögon varierar kvaliteten på de olika novellerna. Vissa novellers budskap förstår jag inte alls - det är inte tydligt för mig vad det är författaren vill förmedla, medan andra noveller berör mig djupare.
 
Över lag är de flesta noveller i antologin välskrivna, men dessvärre förstörs helheten lite av en lite för dålig korrektur. Jag har överseende med att det kan saknas ett litet ord eller en bokstav här och där, men att det har slarvats med styckeindelningen i nästan varenda berättelse får mig att sucka högt. Detta lägger jag inte novellisterna till last, utan ansvaret för den kollen bör ligga på förlaget. Detta slarv ger dessvärre antologin en smula oseriöst intryck.
 
Som helhet var det en helt okej novellantologi som passas att läsas när man är på språng eller - som i mitt fall - när man sitter och äter frukost.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Den som känner och det kända måste ofta erfara skillnadens och åtskillnadens konflikt för att finna föreningens och likhetens grund."
(Cyprian Smith)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Juridikpodden

Trots att jag tidigare har skrivit en del om Juridikpodden, har jag insett att jag inte har skrivit ett inlägg om själva podden sedan jag beslutade mig för att presentera de olika poddar som jag lyssnar på. Därför kommer det inlägget nu.
 
Juridikpodden har funnits sedan 2012 och drivs av juridikprofessorn Mårten Schultz (som jag hade som lärare under några lektioner i juridisk svenska när jag pluggade till paralegal) och adjunkten Tove Lindgren. I den här podden diskuterar de olika juridiska ämnen/frågor och emellanåt har de även med någon gäst. Både Mårten och Tove diskuterar på ett lättbegripligt och underhållande sätt.
 
 
 
 
Om du är intresserad av juridik, är det här en mycket intressant och underhållande podd att lyssna på. Jag har själv följt den sedan i vart fall 2013.
 
Även om du inte är intresserad av juridik, kan jag tycka att den här podden ändå är intressant att lyssna på, eftersom man lär sig sådant som jag kan tycka är bra att veta, oavsett vad man sysslar med. Kort och gott tycker jag att det är en allmänbildande podd.


Dagens citat:

"Livet är just detta ögonblick, inte något som hägrar i horisonten."
(Olle Carlsson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nu är hon här

Den 15 augusti i år, ca kl. 19.50, kom vår lila tös till världen. <3 Det hade varit en lång dag, i och med att värkarna hade börjat redan vid 03-tiden. Eller, det var vid 03-tiden som jag till slut insåg att det var värkarna som börjat. Innan dess hade jag vaknat mitt i två stycken värkar, utan att riktigt fatta vad det var som hände. Det enda jag visste då - knappt vaken som jag var - var att jag hade väääldigt ont i magen. 
 
Jag har nog fortfarande inte riktigt tagit in att jag faktiskt har blivit mamma - att jag nu har ansvar för en liten människa. Samtidigt känns det helt naturligt att ta hand om henne och än så länge har hon varit hyfsat snäll. Hittills har hon mest sovit och hon sover ganska bra på nätterna. Än så länge i alla fall. Får se hur länge detta "lugn" varar.
 
 
 
 
 
Med andra ord kommer bloggen till en början att uppdateras mindre ofta. Åtminstone som det ser ut just nu, i och med att det mesta av min tid går åt till att ta hand om vår tös (blöjbyten, amning etc) och till att försöka vila när hon inte kräver full tillgång till mina bröst. Jag kommer naturligtvis att uppdatera så ofta jag kan, men i nuläget kommer det inte bli en gång om dagen.Jag hoppas att du har förståelse för detta.
 
Ett nytt kapitel har börjat i mitt liv. Det ska bli spännande att se hur livet kommer bli nu.


Dagens citat:

"Nödtvungen gör ingen något gott, även om man tvingas göra vad gott är."
(Augustinus)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 16: En första [30 dagar]

Hmm... Vilken av alla första gånger ska jag berätta om? Tja, jag kan väl berätta om första gången då jag flög. Det är kanske inte den mest spännande historien, men det finns ändå småroliga inslag. Åtminstone tycker jag det.
 
Det var våren 2008. Jag gick sista året på gymnasiet och klassen gjorde sig redo för en resa till Bryssel - där det var tänkt att vi bland annat skulle besöka Europaparlamentet. Vi såg allihop fram emot resan.
 
Jag har för mig att det var först på Kastrup som de andra i klassen fick veta att jag aldrig hade suttit i ett flygplan tidigare. De flesta av tjejerna blev genast måna om att "lugna mig" (jag var förvisso redan var lugn) och försäkrade mig hela tiden om att allt skulle gå bra och att det inte var någon fara att flyga. Sedan fick jag ett flertal tips om hur jag skulle hantera flygrädslan (som de allihop förutsatte att jag hade). Det roliga var att jag aldrig hade påstått att jag var rädd för att flyga och jag påpekade detta flera gånger för mina klasskamrater. Fast det var naturligtvis gulligt av dem att bry sig om mig sådär mycket.
 
 
 
 
På planet till Bryssel hamnade jag bredvid en av killarna i klassen - som också hört att jag inte flugit tidigare. Fast istället för att göra som tjejerna och försöka lugna mig, körde han en annan taktik. Han bestämde sig för att "kontrollera" planets kvalitet genom att bland annat rucka på armstödet så att någon del där lossnade. Det fick honom att glatt kunna konstatera att planet sannolikt skulle falla sönder bit för bit under resan. Som sagt. Det var tur att jag inte var rädd för att flyga, för nu kunde jag bara fnysa åt hans humor och begrava mig i boken som jag hade med mig.


Dagens citat:

"Den oglamorösa hemligheten för att lyckas hålla fast vid det vi bestämt oss för är att våga be om och ta emot hjälp och att hänge sig åt ett stödjande sammanhang."
(Olle Carlsson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När man minst anar det

Jag följer som bekant ett antal bokbloggar, även om de är färre nuförtiden jämfört med för några år sedan. Hur som helst, för ett tag sedan läste jag en recension på en av dessa bokbloggar. Recensionen gällde Blomsterflickan som skrivits av Ellinor Häggström. Jag hajade genast till vid namnet och klickade mig in på författarhemsidan på en gång, som bokbloggaren hade länkar till.
 
Så snart jag fick se bilden på författaren, utbrast jag "Jag visste det!" och log stort. Tänk vad liten världen ändå är. Det visade sig nämligen att Ellinor Häggström är samma Ellinor som jag läste Retorik A ihop med vid Lunds universitet under hösten 2008. Jag och Ellinor arbetade ofta ihop i grupp och jag kom att tycka bra om henne. Fast någon kontakt sedan dess har vi inte haft. Tyvärr.
 
 
SOL-centrum i Lund där jag läste Retorik A.
 
Jag hade ingen aning om att Ellinor också tyckte om att skriva. Vad roligt! Jag har förvisso bokköpstopp och alldeles för många olästa böcker här hemma, men nu blev jag sugen på att skaffa och läsa hennes böcker. :-) Dock får det bli lite längre fram, när jag har lyckats minska antalet olästa böcker här hemma lite till.
 
Har du läst Ellinors böcker? Vad tyckte du i så fall om dem?


Dagens citat:

"Vad som helst som kan befria oss från egots tyranni är värt att prövas – en idé, en speciell situation, en medvetet framkallad sinnesstämning eller en osjälvisk handling. Det går lättare, och resultatet blir så mycket bättre om vi avstår från tankar på vår egen personliga historia."
(Paul Brunton)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Min första novell i Hemmets Veckotidning!

I förra veckan fick jag kuvertet från Aller Media med nr 32 av Hemmets Veckotidning - det nummer där min novell Hennes skrik slutligen publicerades i.
 
 
 
 
Dessvärre fanns inte novellen angiven i innehållsförteckningen, men efter lite bläddrande hittade jag den på sidan 117:
 
 
 
Det kändes smått overkligt att se min novell i tidningen. Fast jag blev glad. Det känns som om det går framåt med mitt skrivande nu och det glädjer mig. Jag ska se till att få ordning på min novellsamling nu under min föräldraledighet. Kanske finns det något förlag som är intresserat av satsa på den? Jag hoppas verkligen det.

Jag kommer fortsätta att skicka in noveller till Hemmets och hålla tummarna för att de fastnar för fler av mina noveller.


Dagens citat:

"Enbart god vilja är inte nog för att hjälpa människor. Vi måste veta deras verkliga behov; vi måste känna dem."
(Cyprian Smith)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 15: Dina favoritbloggar [30 dagar]

Genom åren har jag följt en och annan blogg, men idag är tyvärr inte alla aktiva. Jag kommer därför endast nämna de bloggar som idag är någorlunda aktiva.
 
Favoritbloggar förresten ... Jag vet inte om jag riktigt vill sätta den titeln på nedanstående bloggar, utan jag vill nog hellre säga att bloggarna nedan är bloggar som jag uppskattar lite extra och som brukar få mig på bättre humör. De här bloggarna har det där "lilla extra". Fast naturligtvis tycker jag om alla bloggar som jag följer - annars skulle jag inte ha följt dem.
 
Spiderchick
Jag tycker om den här kvinnans humor! Roligare blogg än den här får man nog leta efter.
 
 
 
 
Jonna Jinton
Hennes bilder är så fantastiskt vackra! Jonna får mig att själv vilja få tummarna ur ändan och lära mig fotografering på allvar. Helst igår. Tänk att kunna ta så magiskt vackra bilder som hon. Dessutom skriver hon så poetiskt och klokt.
 
Dag Öhrlund
Jag gillar hans fräna och underhållande sätt att skriva, även om jag kanske inte alltid håller med honom i det han skriver. Dessutom är det lite extra kul att läsa hans inlägg, sedan jag träffade honom på Bokmässan i Göteborg förra året. Vi hade en riktigt trevlig pratstund.
 
Evahle.se
Sedan jag själv drabbades av depression, har psykisk ohälsa intresserat mig, vilket antagligen har synts här på bloggen. Jag uppskattar därför Evahs blogg, i och med att hon öppet och uppriktigt berättar både om sin egen psykiska ohälsa, men även om psykisk ohälsa i stort. Man får också tips på hur man själv skulle kunna göra för att göra något åt sitt mående.


Dagens citat:

"Det står dig alltid fritt att ändra din uppfattning och välja en annan framtid, eller ett annat förflutet."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 14: Ditt tidigaste minne [30 dagar]

Såvitt jag vet är mitt tidigaste minne en resa med ambulans med min mamma till MAS (som Malmös sjukhus hette på den tiden) och att jag också blev inlagd.
 
 
 
 
När jag i efterhand har frågat mina föräldrar om detta minne, har jag fått veta att jag som liten hade en del feberkramper under en period (åtminstone var det det som läkarna senare kom fram till). Dock visste man inte just då vad det var, så jag fick åka in med jämna mellanrum och bli undersökt.
 
Dessa sjukhusbesök är antagligen en av orsakerna till att jag idag avskyr sjukhus.


Dagens citat:

"Ingenting kommer att göra oss fria eftersom det endast är nuet som kan göra oss fria. Denna insikt är uppvaknandet."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Pedofilers kreativitet

Jag följer ju Elaine Eksvärds blogg och hennes kamp mot pedofiler, genom bland annat det icke-vinstdrivande bolaget Treskablinoll. Hon utsattes själv för sexuella övergrepp av sin pappa, vilket är en anledning till att hon brinner för det här.
 
I ett inlägg - som hon döpte till Läskigt hur kreativa pedofiler kan vara - hade hon bäddat in nedanstående video.
 
 
 
 
Sedan jag blev gravid har jag själv börjat oroa mig mer för pedofiler - både på nätet och i livet utanför internet. Jag känner viss oro över att jag kanske misslyckas att lära vårt barn om personlig integritet och för att vårt barn blir utsatt för en pedofil. Jag kommer i alla fall att göra vad jag kan för att det inte ska ske och för att vårt barn ska få en så trygg uppväxt som möjligt. Där tycker jag att Elaine Eksvärd är en riktig förebild.
 
Förvisso var jag och min syster relativt gamla när vi fick internet hemma (jag gick på högstadiet), men jag kan idag förstå den oro som mina föräldrar kände när vi började ta kontakt med andra över internet. Att enbart se en bild på den man pratar med räcker ju inte - för vem säger att det verkligen är den personen på bilden? Det bästa är ju om man på något sätt kan ha ett videosamtal med personen man pratar med, åtminstone vid något tillfälle, men det är kanske inte alla som har den möjligheten. Jag menar att det är svårare att fejka sin identitet vid ett videosamtal, såvida personen inte "hyr in" någon som ska spela personen i fråga. Eller är jag helt ute och cyklar? Att jag inte var orolig när jag åkte upp för att besöka älsklingen första gången, berodde på att jag dels hade pratat med honom per telefon några gånger, dels sett honom i webbkamera vid något tillfälle när vi chattade på MSN.
 
Det är hemskt att den här sortens oro ska behöva finnas och att man inte kan lita på sina medmänniskor. Även om internet erbjuder fantastiska möjligheter, finns det samtidigt minst lika många fällor som man kan hamna i om man inte ser upp.


Dagens citat:

"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 13: Någonstans du vill flytta eller besöka [30 dagar]

Eftersom jag tycks vara en mästare i att kunna tolka saker och ting på olika sätt, ser jag flera möjliga svar på det här påståendet. Återigen tror jag att jag redan har svarat på något liknande tidigare och om du känner att det blir en upprepning, kan du i så fall hoppa över det här inlägget.
 
När det gäller platser/städer här i Sverige som jag skulle vilja bo på (den dagen vi inte längre vill bo i Halland), skulle jag vilja flytta till Lund eller någonstans i Dalarna - ifall jobbsituationen tillåter. Lund, därför att jag tyckt om den staden i många år. Utifrån det jag har upplevt av den, tycker jag att den är vacker och mysig. När det kommer till Dalarna, tycker jag att naturen där är så fin, så vem kan tacka nej till att bo där?
 
 
Siljan.
 
Platser i Sverige som jag skulle vilja besöka har jag nog inte riktigt tänkt på. Eller, där ljög jag faktiskt lite. Jag skulle gärna vilja besöka Gotland och Treriksröset - som är två ställen som jag aldrig besökt tidigare.
 
Flytta utomlands har aldrig varit av intresse för mig, men däremot skulle jag bland annat vilja besöka Irland (naturen), Frankrike (pluggade franska i cirka sex år) och Australien (naturen).


Dagens citat:

"Somliga människor vill ha sin egen vilja fram i alla ting; det är av ondo, och däri ligger synden."
(Mäster Eckhart)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bunkern (Hanna von Corswant)

"Påskhelgen närmar sig och Charlotta ser fram emot att åka ut och hjälpa till på den nu nedlagda minkfarmen. Det är en fin helg. Vädret är vackert och sysslorna rogivande på den gamla gården. De är trevliga, men kanske en aning udda - de äldre damerna som har farmen. De andra som jobbar där, Lisa och Tomas, är också vänliga om än lite avvaktande, men alla gör sitt, gården ska bli fin till sommarens scoutläger. Allt vore perfekt om det inte var för den där drömmen. Och lukten.
 
När så Lisa försvinner förändras allt. Vad är det för en farm Charlotta kommit till? Vad är det för skog? Vad händer i huset i gläntan? Charlotta och Tomas letar efter Lisa, men istället hittar de fram till bunkern ..."
 
 
 
 
 
När jag läste baksidestexten till Hanna von Corswants Bunkern, räknade jag med att få läsa en skräckberättelse. Även om starten var trög, tyckte jag ändå att berättelsen började lovande. Fast sedan blev den bara mer och mer förvirrande och slutade i princip i ingenting. I ärlighetens namn upplevde jag aldrig att berättelsen någonsin började på allvar. Och slutet var enbart förvirrande det med. Särskilt läskigt var det i alla fall inte.
 
Det är lite tråkigt, för i övrigt tyckte jag att Bunkern var lättläst, välskriven och att Hanna von Corswant lyckats bra med både miljöbeskrivningarna och karaktäruppbyggnaderna. För min del hade författaren dock gärna fått skippa flörtandet med det övernaturliga, men smaken är som baken.
 
Dessvärre blev alltså läsningen av Bunkern en besvikelse och lämnade mig som läsare endast förvirrad istället för skrämd, när sista punkten väl nåtts. Kanske ger jag Hanna von Corswant en ny chans i framtiden, fast det lär nog i så fall dröja.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Sanningen är att den största delen av livet kommer att utvecklas i enlighet med krafter långt utanför din kontroll, oavsett vad ditt sinne säger om det."
(Michael A. Singer)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Rörelser

Hittills har jag mest tagit upp negativa saker kring en graviditet, men det har även funnits trevliga stunder och det trevligaste har varit när bebisen har rört sig inne i magen. Jag själv började kunna känna rörelserna runt v. 18-20.
 
Bland de första rörelserna som jag kände, var ett fladdrande precis innanför magen. Jag kan bäst förklara det som att det kändes som om en fisk simmade precis innanför magen, med fenorna fladdrande längs med magkanten. Dock kände jag detta endast en gång. Därefter övergick det till ett slags bubblande - som även kändes utanpå magen. Efter hand som graviditeten fortgick, ökade rörelserna i styrka och emellanåt har det faktiskt gjort ont nät bebisen har sparkat och tryckt med fötterna. Vårt lilla knyte har även lyckats sparka älsklingen rakt på kinden när han har legat med huvudet på min mage.
 
Under graviditetens senare skede har jag lyckats känna bebisens ena fot med handen vid några tillfällen. Just det har varit en speciell känsla som inte riktigt går att beskriva.
 
Eftersom vårt lilla knyte har varit så himla aktiv och stark, har man oftast kunnat se utanpå hur magen har böljat och gungat. I ärlighetens namn har det känts lite som om jag befunnit mig i en Alien-film och bara väntat på att magen ska spricka upp och att en livsfarlig liten Alien ska visa sig. Men det har samtidigt varit lite mysigt.
 
Jag har försökt ofantligt många gånger att få med bebisens rörelser på film. Dock har vår bebis verkat lite blyg av sig och slutat röra sig varje gång jag börjat filma. Fast jag lyckades få med rörelsen vid ett tillfälle när jag satt på tåget hem från Malmö. Visserligen blev det bara en liten rörelse (åtminstone jämfört med hur den har brukat hålla på i vanliga fall), men man ser i alla fall rör sig fram och tillbaka lite.
 
 


Dagens citat:

"Att levas är livets enda syfte."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 12: Det här får mig att må bättre [30 dagar]

Jag har nog redan skrivit något liknande inlägg tidigare i samband med att jag redogjort för vad som hjälper mig mot min ångest etc. Fast enligt mig kan det aldrig bli för mycket med positiva inlägg, så jag kör på ändå. Om du skulle känna att det blir för mycket upprepning från tidigare, är det bara att hoppa över det här inlägget.
 
Att träna och röra på mig är ett bra sätt att få mig att må bra. En promenad i en omgivning som jag tycker om kan hjälpa, fast effektivast för mig har varit att träna så att jag blir svettig och inte har en möjlighet att grubbla över saker och ting.
 
Lyssna på musik som jag tycker om och som ger mig energi är ett annat sätt. På mitt Spotify-konto har jag skapat en spellista med just sådana låtar och ett tag hade jag som vana att starta dagen med den här spellistan och då fylldes jag av en så skön känsla i kroppen, att jag var på bra humör större delen av dagen.
 
Att göra älsklingen (och även andra för den delen) glad. Jag blir glad när andra är glada och framförallt om jag har varit delaktig i att skapa den här glädjen. Då känner jag att jag har gjort nytta.
 
 
 
 
Eftersom mitt skrivande är terapeutiskt för mig, mår jag faktiskt bra av att regelbundet få ägna mig åt mitt skrivande. Även om det ibland kan vara segt att komma igång, kan det faktiskt räcka med att bara göra en planering till att börja med.
 
Läsa böcker är också ett sätt för mig att må bättre, eftersom jag då kan koppla bort allt runtomkring och helt gå in i en annan historia eller annan värld. Det bästa är att då läsa en riktigt bra bok som jag har svårt att slita mig ifrån, eftersom dessa stunder är oftast de bästa läsupplevelserna för mig.
 
Till sist vill jag också nämna nyttan med att läsa gamla sms eller mail och att se på bilder som gör mig glad. Nuförtiden har jag min lyckoburk att samla allt sådant i. Tidigare sparade jag alla sms som gjorde mig glad i telefonen och gick tillbaka och läste dem när det behövdes. Dock blev det problem när man bytte telefon och inte hade någon möjlighet att överföra sms:en till den nya telefonen.
 
Det här är enbart några sätt som får mig att må bättre. Vad får dig att må bättre?


Dagens citat:

"Liksom ett bi suger honung och flyger sin väg utan att skada blomman, dess färg eller doft, så må den vise dväljas i sin hemvist."
(Buddha)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Gräslök - smaskens för fåntrattar

Varje år brukar jag vilja försöka odla i varje fall dill och gräslök här hemma, vilket jag även har försökt med i år. Dock ville inte dillen vara med och leka, men däremot lyckades några gräslöksstrån växa upp. Eftersom jag hade så många gräslöksfrön, valde jag att fördela dem i två olika krukor - en liten och en stor.
 
 
 
 
Mot slutet av juli kände jag att det var dags att klippa ned gräslöken. Att jag väntat så här länge har dels berott på att jag ville se om kanske ytterligare några strån ville växa upp, dels för att jag helt enkelt glömt bort att klippa ned vår gräslök. Fast när jag tittade i den stora krukan som står på balkongen, såg jag att jag uppenbarligen inte var först med tanken om att det var dags att låta gräslöken komma till användning.
 
 
 
 
Eftersom jag faktiskt har tagit boven på bar gärning, kan jag med säkerhet påstå att det är Fåntratten som ligger bakom detta hemska dåd. Okej, jag har inte sett när han har ätit gräslöken, utan bara sett att han stått med framtassarna på den stora krukan och "luktat" på innehållet. Åtminstone har jag trott att han har luktat på det. Nu vet jag att han i själva verket har ÄTIT UPP min kära gräslök! Vilken bandit!
 
Tur att jag planterade gräslök i två krukor ... Fast det är väl bara en tidsfråga innan han ger sig på nästa kruka också.


Dagens citat:

"En åsikt är nödvändigtvis inte riktig för att någon är villig att dö för den."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ångestpodden

Det här inlägget har dröjt ganska länge. Anledningen till det är att jag har varit kluven till vad jag ska skriva.
 
En av poddarna som jag har lyssnat på - eller, i det här fallet har det snarare varit att jag har försökt lyssna - har varit Ångestpodden. Det är ett väldigt bra initiativ från de här båda tjejerna - det ska de ha beröm för. Jag ser det enbart som positivt att psykisk ohälsa lyfts fram och pratas om. Därför vill jag så gärna tycka om den här podden.
 
 
 
 
Tråkigt nog lyssnade jag enbart på de tio första avsnitten, innan jag lade ned mitt försök att tycka om podden. Det var inte innehållet som tvingade mig att sluta lyssna. Absolut inte. Däremot var det tjejernas eviga fnissande, som i mina ögon till slut blev för mycket. Detta ständiga fnissande och skrattande gjorde det omöjligt för mig att ta tjejerna och podden på allvar. Framförallt med tanke på vad podden faktiskt handlar om.
 
Kanske är det bara jag som är extra känslig och överreagerar. Om du är intresserad av psykisk ohälsa kan du alltid ge Ångestpodden en chans. Vem vet, du tycker kanske bättre om den än vad jag gjorde. Kanske ger jag själv den en ny chans längre fram.


Dagens citat:

"Om vi saknar förmågan att förstå, värdera eller uppfatta det Gränslösa, kan vi ändå intuitivt förnimma dess närvaro."
(Paul Brunton)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 11: Sätt Spotify på shuffle och skriv de 10 låtar som dyker upp [30 dagar]

Jag valde min blandlista, som för tillfället innehåller 1.062 st låtar. Jag tänker inte kommentera varje enskild låt, utan jag anger bara låttitel och artist samt att jag bäddar in video från YouTube om det är möjligt.
 
 
 
Låt: Fiesta Buena
Artist: DJ Mam's
 
 
Låt: Only Hope
Artist: Mandy Moore
 
 
 
Låt: Dansa Pausa
Artist: Panetoz
 
 
 
Låt: Chandelier (piano version)
Artist: Sia
 
 
 
Låt: Keep Holdin On
Artist: Avril Lavigne
 
 
 
Låt: Johanna
Artist: Sweeney Todd Soundtrack
 
 
 
Låt: E-mail My Heart
Artist: Britney Spears
 
 
 
Låt: Because the Night
Artist: Cascada
 
 
 
Låt: Pts.OF.Athrty
Artist: Linkin Park
 
 
 
Låt: Cara mia (acoustic version)
Artist: Måns Zelmerlöw


Dagens citat:

"Ingenting är så kärt och eftersträvansvärt som livet."
(Mäster Eckhart)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Angående novellen i Hemmets Veckotidning

Jag skrev ju tidigare här på bloggen att jag och Aller Media undertecknat avtal om att en av mina noveller skulle publiceras i Hemmets Veckotidning nr 33. Igår kom tidningen ut i butikerna och när jag kikade i tidningen, såg jag med förväntan i innehållsförteckningen att novellen skulle finnas på sidan 112.

Fast på sidan 112 fanns ingen novell. Jag bläddrade igenom hela tidningen, men kunde inte upptäcka novellen någonstans. Måhända ett tryckfel?
 
 
 
 
Därför mailade jag till redaktionen idag och undrade vad som hänt, för även om jag förvisso har fått betalt för novellen och därmed borde vara nöjd, kändes det snopet att novellen inte fanns med i tidningen. Jag fick vändande svar att den flyttats till nr 32 och att de genast skickar ett exemplar till mig. De ska ha beröm för det snabba svaret och att de skickar en tidning till mig! Det uppskattar jag mycket. Fast det hade naturligtvis varit roligt att fått veta tidigare att den skulle komma med i nr 32 och inte 33. Men men. Det är sådant som kan hända. Är ju inte direkt världens undergång.

Det är med spänning som jag nu sitter och väntar på posten. Jag återkommer så snart jag erhållit tidningen!

Heligt guld (David Gibbins)

"Den heligaste av skatter - den gyllene menoran i massivt guld, ett heligt sjuarmat lampställ och en symbol för judarnas tro, fördes ut ur Jerusalems tempel vid stadens fall.
 
Ett symboliskt krigsbyte som bars i triumf till Rom under kejsar Vespasianus och kom att representera Roms övermakt. När rikets centrum flyttade till Konstantinopel följde menoran med.
 
De sista korsfararna lyckades inte finna menoran när de plundrade staden 1204. Då var den redan försvunnen.
 
Än i denna dag vet ingen var den finns.
 
Jack Howard och hans medhjälpare har dock kommit menoran på spåren. I en engelsk katedral hittas en karta bakom en lönnvägg. Den uråldriga kartan blir en avgörande pusselbit i jakten på det heliga guldet - en jakt som tar Jack och hans besättning på en resa i vikingarnas spår, genom Grönlandsisen, över Atlanten och vidare söderut till resterna av toltekernas rike - och tillbaka igen.
 
Men de är inte ensamma i sin jakt på skatten. En grupp hänsynslösa nazister är också ute efter det heliga guldet - och inte bara för ekonomisk vinning utan lika mycket för symbolvärdets vikt i guld."
 
 
 
 
 
 
När jag läste baksidestexten i bokaffären, lät Heligt guld otroligt spännande och var anledningen till att jag köpte den. Och jag medger att inledningsvis hade den potential, men sedan gick det dessvärre bara utför för min del.
 
Utifrån baksidestexten uppfattade jag aldrig att det här skulle vara en fortsättning på någon tidigare bok som David Gibbins hade skrivit, men ju längre in i boken man kommer desto mer inser man att så är fallet. Det antyds och hänvisas till något som författaren tydligen tycker att läsaren bör känna till. Fast visst, detta hade jag kunnat ta om det hade varit det enda "problem" med berättelsen. Men tyvärr var det inte det.
 
Först och främst fanns det alldeles för många "historielektioner", vilket gjorde det svårt för mig att hålla kvar allt i minnet och intresset falnade efter hand. Jag gillar historia i vanliga fall, men inte när en författare matar på så som jag upplevde att David Gibbins gjorde i Heligt guld. Dessutom tyckte jag att det hela var väldigt rörigt, så jag kände mig mest förvirrad när berättelsen väl var slut och lämnades kvar med tanken/känslan "Vad var det egentligen jag läste?". Eftersom det var så rörigt, lyckades jag inte heller knyta an till någon karaktär och brydde mig inte särskilt mycket om vad som hände med dem. Det enda jag ville var att komma till slutet.
 
Något annat som jag också retade mig på, var att David Gibbins fick det att låta som att det enbart fanns vikingar i Norge (= att alla vikingar som fanns kom från Norge). Kanske var det en missuppfattning från min sida - jag hade trots allt svårt att koncentrera mig. Men oavsett vilket, kunde jag inte skaka av mig denna irritation.
 
Kanske hade berättelsen fungerat bättre om jag läst David Gibbins tidigare bok, eller så var jag helt enkelt inte på rätt humör för den här boken. Hur som helst var det ingen bok jag fastnade för och jag har inget intresse av att läsa några av författarens andra böcker.
 
Det här exemplaret har jag köpt.


Dagens citat:

"Det är vårt syfte och öde att föra in en ny dimension i den här världen genom att leva i medveten enhet med helheten och i medveten samklang med den universella intelligensen."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 10: Vad är kärlek? [30 dagar]

Okej, till att börja med ska jag vara tydlig med att säga att det här är min åsikt. Det jag säger är varken rätt eller fel. Alla har rätt att tycka vad de vill om vad kärlek är. Bara så du inte tror att jag gör anspråk på någon form av sanning, för det gör jag inte. Om du sedan håller med mig om det jag skriver, är det naturligtvis bara roligt. Det kan också vara så att jag kanske glömmer vissa saker som jag tycker borde vara med etc. Nåväl, då kör vi igång.
 
 
Egentligen är det här en ganska stor och lite svår fråga att svara på. Det finns ju så många olika sorters kärlek. Fast jag ska försöka vara lite generell.
 
När jag känner kärlek för någon - oavsett om det är en människa eller ett djur, en vän eller älsklingen - är det en stark känsla som fyller mig med värme. Jag vill göra vad jag kan för att den andre ska må bra. Om något dåligt eller hemskt händer den jag känner kärlek till, mår även jag dåligt. Det är som om en del av mig drabbas minst lika hårt. Jag skulle kunna göra vad som helst för den andre och för att denne ska må bra.
 
 
 
 
Att finnas där för den andre när denne behöver de - om så bara för att lyssna på vad den andre har att säga - är en självklarhet för mig, så länge jag har möjlighet. Jag menar, det kan ju uppstå situationer som gör det omöjligt för mig att ställa upp just där och då, men i så fall ser jag till att vara tillgänglig så fort jag kan. För mig ska kärlek vara ömsesidig och om den är det, vet jag att den andre finns där för mig när jag behöver det. Och jo, även ett djur kan finnas där för en. :-) Ninjan verkar kunna känna av när jag behöver tröst eller sällskap och ställer oftast upp om inte älsklingen eller någon annan finns nära till hands.. ^^
 
Att känna samhörighet är också en del av kärleken. Att man är så bekväm i den andres sällskap att man kan vara precis den man är. Man oroar sig inte för hur den andre ska uppfatta en eller tycka att man är knäpp o.s.v.  Jag blir även glad av att vara i den andres sällskap och känner mig trygg.
 
Som sagt är det svårt att riktigt sätta ord på vad kärlek är, men rent generellt är kärlek detta för mig. I stora drag.


Dagens citat:

"Vi måste veta, känna igen och acceptera vad som försiggår i vår själs djupaste nivåer, för detta påverkar vårt yttre beteende."
(Cyprian Smith)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Författare som förekommer mest i bokhyllan

Bokbloggsjerka: Vilken författare förekommer mest i din bokhylla?
 
Jag blev faktiskt lite förvånad över resultatet när jag stod och räknade böckerna i bokhyllorna. Vilka två författare det skulle stå mellan hade jag på känn och om du har följt mig ett tag, tror jag att även du vet vilka två jag pratar om.
 
*sitter och studerar naglarna medan du funderar*
 
 
 
 
Ja! Henning Mankell och Nora Roberts. Efter en kortare genomgång kom jag fram till att i hyllorna står det 16 st böcker som Henning Mankell har skrivit, medan det finns 17 st av Nora Roberts.
 
Eller ... För att vara helt korrekt, är 16 st av dem skrivna under "Nora Roberts", medan 1 st är skriven under hennes pseudonym "J.D. Robb". Så om man bara går på själva författarnamnet så att säga, är det lika mellan herr Mankell och fru Roberts. Fast med tanke på att jag faktiskt vet att det är Nora Roberts som är J.D. Robb, väljer jag att räkna med den boken till Nora Roberts favör.


Dagens citat:

"Förtrycket av någon person för hans åsikters skull har sällan haft någon annan effekt än att fixera de åsikterna djupare och göra dem mer viktigare."
(Hosea Ballou)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Långrandighet är inte alltid att föredra

Efter fyra år på advokatbyrå, har jag lärt mig att många som ringer - både nuvarande och blivande klienter - gärna vill brodera ut sina problem och berätta allt in i minsta detalj och så finns det de som vägrar att tystna trots att jag försöker avbryta dem. Jag kan på sätt och vis förstå dessa personer, för ibland behövs hela bilden för att någon annan ska förstå.
 
Vad man dock behöver tänka på är att det spelar egentligen ingen roll vad klienter säger till sekreteraren - det bästa är att ta det direkt med advokaten. Åtminstone är det så vi jobbar. Andrahandsuppgifter är inte att föredra. Bättre att få det direkt från källan. Det enda man gör är att - och nu låter jag riktigt kall och elak, jag vet - ta upp dyrbar tid som sekreteraren hade behövt till andra ärenden - för det finns trots allt mer än en enda klient i taget på en advokatbyrå, oavsett om det är en eller tjugo advokater som arbetar där. Därför är det bättre att försöka sammanfatta situationen kort (det vill säga enbart det viktigaste), så att sekreteraren kan lämna ett meddelande till advokaten, som då i sin tur vet vad klienten vill prata om - annars finns det en risk att advokaten bortprioriterar det samtalet ifall advokaten har mycket att göra. Det kan låta hårt, men dessvärre är det den bistra sanningen.
 
 
 
 
Andra gånger kan det räcka att prata med sekreteraren, men då behövs inte hela livshistorien. Har haft någon klient som drog upp hela historien varje gång man pratade med denne.
 
Ibland verkar vissa klienter bara ha behov av att prata av sig och lätta sina hjärtan. Det har jag full förståelse för och jag brukar tyvärr låta klienterna hållas (trots att jag innerst inne tycker att det är fel ställe att ringa till) - jag vet ju hur viktigt det är att få prata med någon ifall man behöver det. Fast tyvärr innebär det att jag själv får ännu mindre tid att göra det jag behöver göra på jobbet, vilket i sin tur leder till att jag blir stressad. Därför kommer jag dessvärre försöka bli bättre på att säga ifrån när jag återvänder till jobbet i mars. Det håller inte i längden att hålla på att stressa runt som jag gjort senaste tiden.


Dagens citat:

"Det bästa sättet att undgå ansvar är att säga: 'Jag har så stort ansvar.' "
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 9: Giftermål eller inte? Motivera varför.

I min värld spelar det i och för sig inte någon större roll ifall man är gift eller inte. Jag menar, man är inte någon sämre människa för att man inte är gift med den man lever tillsammans med. Att ha det bra tillsammans är ändå det viktigaste. En i min närhet tycks anse att man slösar bort sitt liv om man inte är gift med den man lever tillsammans med. Den tanken förstår jag inte alls.
 
 
 
 
Däremot finns det en del fördelar med att vara gift. Bland annat ärver man varandra automatiskt vid den andras bortgång - det behövs alltså inget testamente för det. Om man lever i samboskap krävs att man har skrivit testamente för att man ska ärva varandra. Dessutom är det en större ekonomisk trygghet att vara gift och reglerna kring äktenskap är tydligt stadgade.
 
Med anledning av ovanstående, föredrar jag att vara gift eftersom jag tycker att det förenklar en hel del. Fast att det skulle vara "finare" att vara gift jämfört med att vara sambo, tycker inte jag. Bara enklare.


Dagens citat:

"Man kan inte kämpa ihjäl en skugga, den dödar man med ljus."
(Sigfrid Siewertz)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

På insidan av min mage

 
 
 
Det var min vän Hanan som visade mig den här videon när vi träffades i februari och eftersom jag själv tyckte att den var rätt gullig, ville jag gärna dela med mig av den. Och vad passar bättre än att göra det just idag - den dag då vår bebis är beräknad att komma. Eftersom jag har tidsinställt det här inlägget, har jag i skrivande stund ingen aning om bebisen har kommit än eller inte. Hur som helst kan man undra om det är så här det ser ut/har sett ut inuti min egen mage? ;-)


Dagens citat:

"För att kontrollera dig själv – känn dig själv."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Gå till botten med problemet

Efter att ha läst Malin Roséns bok Från dödstankar till livsglädje och pratat med psykologen som jag fått träffa via mödravården, har jag insett att jag aldrig tog min ätstörning på så stort allvar som jag borde ha gjort när den bröt ut 2009/2010. Jag trodde att jag lyckades bli av med problematiken genom att försöka acceptera min kropp som den var och tycka om mig själv. Det enda jag gjorde var som att sätta plåster på cancer.
 
Det jag istället borde ha gjort, var att gå till botten med mitt problem och ta reda på varför jag har dessa tankar och känslor. Jag har därför börjat skrapa på ytan och insett att det finns en del för mig att jobba på. Eftersom mitt tillvägagångssätt eventuellt kan vara en hjälp för andra, tänkte jag idag dela med mig kort om hur jag hittills har gått tillväga och de frågor som jag ställt till mig själv.
 
 
 
 
Det som händer med mig när ätstörningen visar sig, är att jag känner avsky och äckel inför mig själv.
 
Okej, så jag känner äckel och avsky. Varför gör jag det?
 
Därför att jag känner mig tjock (eller i varje fall rädsla för att bli tjock) och att äta kan resultera i att jag kan gå upp i vikt och på så vis bli tjock. Jag har förvisso inte några problem med att andra människor är stora, men jag klarar inte av tanken och känslan av att jag själv skulle vara tjock.
 
Varför är jag så rädd för att bli "tjock"? Vad skulle vara farligt med att vara "tjock"?
 
Svaret på just den här frågan kan delas upp i flera delar (har jag nu förstått) och åtminstone ett par delar är av så pass privat natur att jag väljer att inte skriva dessa här. En annan del av svaret är att jag vill vara vacker och snygg och för att jag ska kunna vara det, krävs att jag är smal (enligt min hjärna) - trots att jag egentligen tycker att alla människor är vackra var och en på sitt sätt, oavsett kroppsstorlek. Skönhet sitter trots allt i betraktarens ögon. Mitt behov av att vara vacker och snygg i andras ögon, har sin grund i alla de år då jag mobbades och dagligen fick veta av mina "klasskamrater" att jag inte dög, att jag var ful etc. Att dagligen få veta och uppleva att ingen vill ta i en ens med tång, är hårt. Framförallt när det enda man vill är att passa in och känna gemenskap.
 
 
 
 
Sedan kan man fortsätta att ställa den typen av frågor till sig själv för att komma djupare ned i problemet, så att man förstår vad problemet bottnar i. Jag har som sagt än så länge endast skrapat på ytan, men jag kommer ta mig tid att gå till botten med min ätstörningsproblematik och sedan jobba med den därifrån. Det sista jag vill är att överföra min störda syn på mat och vikt till vårt barn. Vårt barn ska lära sig att alla är vackra på sitt sätt. Att det inte spelar någon roll hur man ser ut - det är insidan som är viktigast.
 
Redan nu ser jag att en lösning på problemet - som med så många andra av mina problem - är att stärka min självkänsla. Dålig självkänsla kan sannerligen ställa till med mycket elände i ens liv.


Dagens citat:

"Om vi lär oss att använda de mera subtila delarna av vårt medvetande, kommer vi att kunna utnyttja det för många fler ändamål. Egenskaper som har sin rot i medvetandet kan utökas utan gräns."
(Dalai lama)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 8: En tidpunkt då du kände dig mest nöjd med ditt liv [30 dagar]

Oj, det här var verkligen en klurig sak att fundera över och jag har funderat ordentligt. Jag tror nog att tidpunkten då jag kände mig mest nöjd med mitt liv, var under de första åren av mitt och älsklingens förhållande (innan depressionen tog tag i mig). Kanske började det redan i slutet av mitt sista gymnasieår. Då hade jag börjat acceptera mig själv på det stora hela. Ätstörningsproblematiken som uppstod 2009/2010 ser jag idag enbart som ett litet gupp på den väg jag färdades på. Det var depressionen som vände helt på mitt mående.
 
 
 
 
Jag tror därför att från den perioden (ungefär) och fram till dess då depressionen fick sitt utbrott, var jag faktiskt nöjd med mitt liv. Varje dag jobbar jag på att åter kunna vara nöjd med livet och hittills går det faktiskt rätt okej. Det finns fortfarande en del jag behöver jobba på och förändra, men kanske kan min kommande föräldraledighet ge mig tillräckligt med tid till att få göra det. Alla kan skapa sig det liv man vill ha - det gäller bara att hitta rätt verktyg.


Dagens citat:

"Varken moder eller fader, ej heller andra anförvanter, kan göra så mycket. Ett rätt riktat sinne gör oss större tjänst."
(Buddha)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Fåglar har visst personlighet!

Fram till någon gång under låg- eller mellanstadiet, brukade jag se på Hjärnkontoret som sändes på SVT varje vecka. Jag minns att jag tyckte att programmet var intressant och man lärde sig hela tiden något nytt. Fast en dag slutade jag tvärt att se programmet och det berodde helt och hållet på något som programledaren sagt när hon besvarade ett läsarbrev. Barnet som hade skrivit in undrade något om hundar och ifall dessa har känslor. Programledaren såg rakt in i kameran och sade - på fullaste allvar - att hundar inte har några känslor.
 
Jag reste mig genast upp ur soffan, rusade ut ur vardagsrummet och gick raka vägen till mina föräldrar - där jag upprört protesterade mot det programledaren hade sagt. Såklart att hundar har känslor! Det var min egen älskade hund ett levande bevis på! För mig var det obegripligt att påstå det programledaren precis hade sagt. Jag frågade mina föräldrar varför hon satt och ljög i tv?
 
Samma känsla fyllde mig när jag nu nyligen lyssnade på ett gammalt avsnitt av podden Dilemma. I korthet gick dilemmat ut på följande. En kille passade sin flickväns mammas bostad, medan flickvännen och hennes mamma var bortresta. I bostaden fanns mammans undulat och killens hund. Killen såg alltid till att undulatburen var stängd när han lämnade bostaden, men en dag fick han bråttom när han rusade iväg för att hämta ut ett paket innan posten stängde. När han kom tillbaka såg han att hunden satt och tuggade på något. Det visade sig att hunden tuggat ihjäl den stackars undulaten. Killen undrade om han skulle köpa en undulat i samma färg och låtsas som ingenting, eller erkänna alltihop? När en av panelmedlemmarna sade att den nya undulaten antagligen inte skulle bete sig på samma sätt som den gamla, utbrast programledaren argt att det är bara en fågel det handlar om och att fåglar inte har någon personlighet.
 
 
 
 
Där och då höll jag på att stänga av appen och nästan också kasta iväg mobilen. Det var det dummaste jag hört på länge! Självklart har alla djur en personlighet! Fåglar är inget undantag. Jag har själv haft undulater som husdjur och de två senaste som min familj hade (Pippi resp. Jocke, dock hade vi dem inte samtidigt) blev riktigt tama, men de var ändå väldigt olika varandra. Pippi älskade bland annat att gå omkring i mitt och min systers dockhus (han gick även upp- och nedför trappan), medan Jocke bland annat sysselsatte sig med att välta mina föräldrars kaffekoppar om de stod på bordet. Fast först kontrollerade han om det fanns kaffe i (och om det gjorde det, drack han några klunkar). Pippi sade enstaka ord, medan Jocke satte ihop egna meningar.
 
För ett litet tag sedan när jag var i Varberg och satt på en bänk och läste medan jag väntade på älsklingen, satte sig en kaja på papperskorgen bredvid bänken och tittade på mig. Vi fick ögonkontakt och kajan flyttade sig till bänken jag satt på - utan att ta blicken ifrån mig. Jag plockade fram ett Marie-kex som jag knäckte sönder och gav till kajan bit för bit. När ena biten var uppäten, kom kajan närmare mig på bänken och gav ljud ifrån sig (som om den ville tala om att den ville ha mer kex), utan att ta blicken ifrån mig.
 
Jag blir uppriktigt sagt ledsen när folk behandlar djur som idioter och inte tror att djur förstår saker och ting. Djur är inga leksaker. De är levande varelser med både känslor och tankar - och personligheter. Den som påstår något annat lever uppenbarligen i en bubbla.


Dagens citat:

"Det finns mycket av oss själva och våra gömda djup som kan upptäckas genom att leva med andra, genom att uppleva kontakten – ibland konflikten – med personer som är mycket olika oss själva."
(Cyprian Smith)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!