Jessicas grotta

När jag började läsa på universitetet började jag med vanan att äta gröt till frukost innan jag åkte iväg. Detta var när jag fortfarande bodde hemma (för ungefär två år sedan). Visst, vissa dagar kändes det som om det bara växte i munnen på mig och aptiten försvann med vinden. Ifall du undrar var det havregrynsgröt.

Många verkar inte tycka om det. Det var i varje fall den uppfattningen jag fick när man diskuterade frukostvanor eller liknande med kurskamraterna. Havregrynsgröt är faktiskt gott och det mättar väldigt bra. Om man vet med sig att man har svårt att äta på morgonen, men vill äta den här nyttiga gröten, bör man nog tänka på att avsätta extra tid för att hinna äta. När jag var yngre hade jag inga problem med att äta på morgonen, utan det var något som kom senare. Därför steg jag upp tidigare på morgonen för att vara säker på att komma i tid, eftersom gröten gick trögt att få i sig.

Risgrynsgröt är också en favorit, men mannagrynsgröt får inget positivt betyg från min sida. Smaken ... Ja, den har väl inte direkt någon smak, men däremot en mycket konstig och för mig oaptitlig konsistens. Den är väldigt grynig och dessvärre är det också något som man smakar då man äter det. Nackdelen är också att det tar riktigt lång tid att få slut på det, eftersom att man till en portion bara behöver två matskedar och en förpackning innehåller femhundra gram! Tror faktiskt inte att jag skulle ha köpt det, om det inte hade varit för att testa om det hjälpte mot sambons hemska magvärk. Hjälpte gjorde det inte, men det är för att inte heller min sambo tyckte att gröten var särskilt aptitlig. Hur som helst, nu offrar jag mig för laget genom att äta det till lunch vissa dagar. Fast jag har lärt mig en läxa; tillaga inte mannagrynsgröt i mikron. Sist jag gjorde det (första och sista gången) "svämmade" det över så att jag dels fick rensa insidan av mikron, dels hade jag bara kvar ungefär halva mängden.

Den läskiga mannagrynsgröten...