Talartips
Idag tänkte jag ge dig lite tips på vad du kan tänka på om du ska tala inför en grupp av något slag. Kom dock ihåg att detta inte är någon direkt vetenskap med en absolut sanning. Däremot riktlinjer som jag fick lära mig när jag läste retorik i Lund.
Stå stadigt. Det ger inte ett så bra intryck om du står och väger på ett av benen hela tiden, det vill säga att du först står med vikten på ena benet, för att sedan efter en stund byta till nästa och därefter byta till det första. Du förstår kanske vad jag menar? Stå istället bredbent så att du själv känner att du står stadigt. Var en retorikstuderande vid ett tillfälle som skrev sin B-uppsats med titeln: "Bör kvinnor sära på benen?" Provokativ titel, men till skillnad från vad man kan anta handlar den faktiskt om kvinnor ska stå bredbent då de talar eller ej. Mitt tips är att göra det.
Flacka inte med blicken. Under tiden som du talar ska du få ögonkontakt med alla. Fast hur länge ska man titta en i "publiken" i ögonen? Om man tittar för länge känner sig personen obekväm (har haft flera lärare som har gjort det!) och om man tittar för kort ger det ett negativt intryck. Under min tid som retorikstuderande fick vi lära oss att man ska se någon i ögonen så länge så att personen i fråga hinner nicka till svar. Nu ska man inte tolka detta bokstavligt och titta någon i ögonen tills den nickar, utan man får tänka sig bildligt. Du kan alltid föreställa dig att personen nickar. Dessutom ska du få ögonkontakt med alla. Även de på ytterkanterna. Anders Sigrell (retorikprofessor i Lund) förklarade att när man blir nervös är det lätt att få tunnelseende och därför inte bry sig om ytterkanterna. Innan jag pluggade retorik hade jag ganska svår talskräck. Jag fick ångest varje gång jag skulle redovisa och lite smått när jag bara skulle prata på lektionen. Att jag tvingades att lära mig att se personer i ögonen och göra det så länge att de fick chans att nicka till svar, bidrog att jag inte längre känner den där ångesten. Med andra ord hjälper det. Att lugnt se på alla och på det sättet skapa viss kontakt hjälper till att lugna en. Det gjorde det i alla fall med mig.
Läs inte innantill! Ha för all del ett talarmanus med hela din text eller om du hellre föredrar stolpar kan du ha det. Jag själv föredrar att ha ett helt manus. Men om du väljer det så läs inte innantill! Då tappar du kontakten med publiken eftersom du inte får någon ögonkontakt med dem. Lär dig därför ditt manus utantill och ha det bara som en snuttefilt/ett stöd då du talar. Bäst är om du inte alls tittar i manuset (eller i alla fall ytterst få gånger). Genom att ha lärt dig ditt manus utantill och inte behöver det där pappret eller talkortet, får man lite extra förtroende för dig eftersom man inser att du tar det du pratar om på allvar. Kanske talar du till och med från hjärtat? Det stärker ditt ethos (retoriskt uttryck för karaktär, trovärdighet).
Ta paus. Om du måste titta ned i ditt manus för att färska upp minnet om vad det var som du skulle tala om, se då till att ta en kort paus. Prata inte medan du tittar ned. Om du gör det försvinner orden lite grann, plus att du mister ögonkontakten med din publik.
Händerna? Händerna är alltid det största frågetecknet när man ska hålla tal. Var ska man göra av dem? Stoppa dem absolut inte i fickorna! Håll dem inte bakom ryggen. Försök också att inte hålla ditt manus med båda händerna, även om det känns tryggast. Om det finns ett talarbord/talarstol eller liknande, så se till att lägg manuset där. Ifall du står i en talarstol är det lätt att lägga händerna på det lilla bord som finns framför. Om det bara finns ett upphöjt bord eller liknande där du ska så och prata, ska du se till att manuset ligger på bordet, medan du själv står bredvid. När du står bredvid kan du kanske luta dig lite på bordet (fast helst ska du stå stadigt på egen hand) och ha händerna i maghöjd ungefär. Det kommer förmodligen att kännas fånigt, för det tyckte jag när jag lärde mig att inte låsa mina händer vid manuset eller byxorna. Men slå bort den tanken eller känslan. Varför ska man ha händerna i ungefär maghöjd? Jo, för medan du talar är det bra om du gestikulerar måttfullt. Du ska inte vifta vilt med dem, utan använde de bara till att betona och ge bild för det du talar om.
Fånga intresse. Helst i den första eller andra meningen ska du fånga publikens intresse. Om du inte gör det är risken stor att din publik slutar att lyssna på dig och det får ju inte ske!
Målgrupp? Vilka är det som du ska tala till? Ålder? Yrke? Sysselsättning? Upplägget och nivån måste ju skilja sig om du talar till ett gäng tonåringar än om du talar till en sal full med jurister.
Det var det som jag kunde komma på nu. Du kan alltid fråga om det är något mer som du undrar över. Nu ska jag ta och stänga av DOTEN och försöka vila lite. Åksjukan har gjort sig till känna och jag mår tämligen dåligt.
Stå stadigt. Det ger inte ett så bra intryck om du står och väger på ett av benen hela tiden, det vill säga att du först står med vikten på ena benet, för att sedan efter en stund byta till nästa och därefter byta till det första. Du förstår kanske vad jag menar? Stå istället bredbent så att du själv känner att du står stadigt. Var en retorikstuderande vid ett tillfälle som skrev sin B-uppsats med titeln: "Bör kvinnor sära på benen?" Provokativ titel, men till skillnad från vad man kan anta handlar den faktiskt om kvinnor ska stå bredbent då de talar eller ej. Mitt tips är att göra det.
Flacka inte med blicken. Under tiden som du talar ska du få ögonkontakt med alla. Fast hur länge ska man titta en i "publiken" i ögonen? Om man tittar för länge känner sig personen obekväm (har haft flera lärare som har gjort det!) och om man tittar för kort ger det ett negativt intryck. Under min tid som retorikstuderande fick vi lära oss att man ska se någon i ögonen så länge så att personen i fråga hinner nicka till svar. Nu ska man inte tolka detta bokstavligt och titta någon i ögonen tills den nickar, utan man får tänka sig bildligt. Du kan alltid föreställa dig att personen nickar. Dessutom ska du få ögonkontakt med alla. Även de på ytterkanterna. Anders Sigrell (retorikprofessor i Lund) förklarade att när man blir nervös är det lätt att få tunnelseende och därför inte bry sig om ytterkanterna. Innan jag pluggade retorik hade jag ganska svår talskräck. Jag fick ångest varje gång jag skulle redovisa och lite smått när jag bara skulle prata på lektionen. Att jag tvingades att lära mig att se personer i ögonen och göra det så länge att de fick chans att nicka till svar, bidrog att jag inte längre känner den där ångesten. Med andra ord hjälper det. Att lugnt se på alla och på det sättet skapa viss kontakt hjälper till att lugna en. Det gjorde det i alla fall med mig.
Läs inte innantill! Ha för all del ett talarmanus med hela din text eller om du hellre föredrar stolpar kan du ha det. Jag själv föredrar att ha ett helt manus. Men om du väljer det så läs inte innantill! Då tappar du kontakten med publiken eftersom du inte får någon ögonkontakt med dem. Lär dig därför ditt manus utantill och ha det bara som en snuttefilt/ett stöd då du talar. Bäst är om du inte alls tittar i manuset (eller i alla fall ytterst få gånger). Genom att ha lärt dig ditt manus utantill och inte behöver det där pappret eller talkortet, får man lite extra förtroende för dig eftersom man inser att du tar det du pratar om på allvar. Kanske talar du till och med från hjärtat? Det stärker ditt ethos (retoriskt uttryck för karaktär, trovärdighet).
Ta paus. Om du måste titta ned i ditt manus för att färska upp minnet om vad det var som du skulle tala om, se då till att ta en kort paus. Prata inte medan du tittar ned. Om du gör det försvinner orden lite grann, plus att du mister ögonkontakten med din publik.
Händerna? Händerna är alltid det största frågetecknet när man ska hålla tal. Var ska man göra av dem? Stoppa dem absolut inte i fickorna! Håll dem inte bakom ryggen. Försök också att inte hålla ditt manus med båda händerna, även om det känns tryggast. Om det finns ett talarbord/talarstol eller liknande, så se till att lägg manuset där. Ifall du står i en talarstol är det lätt att lägga händerna på det lilla bord som finns framför. Om det bara finns ett upphöjt bord eller liknande där du ska så och prata, ska du se till att manuset ligger på bordet, medan du själv står bredvid. När du står bredvid kan du kanske luta dig lite på bordet (fast helst ska du stå stadigt på egen hand) och ha händerna i maghöjd ungefär. Det kommer förmodligen att kännas fånigt, för det tyckte jag när jag lärde mig att inte låsa mina händer vid manuset eller byxorna. Men slå bort den tanken eller känslan. Varför ska man ha händerna i ungefär maghöjd? Jo, för medan du talar är det bra om du gestikulerar måttfullt. Du ska inte vifta vilt med dem, utan använde de bara till att betona och ge bild för det du talar om.
Fånga intresse. Helst i den första eller andra meningen ska du fånga publikens intresse. Om du inte gör det är risken stor att din publik slutar att lyssna på dig och det får ju inte ske!
Målgrupp? Vilka är det som du ska tala till? Ålder? Yrke? Sysselsättning? Upplägget och nivån måste ju skilja sig om du talar till ett gäng tonåringar än om du talar till en sal full med jurister.
Det var det som jag kunde komma på nu. Du kan alltid fråga om det är något mer som du undrar över. Nu ska jag ta och stänga av DOTEN och försöka vila lite. Åksjukan har gjort sig till känna och jag mår tämligen dåligt.
Dagens citat:
"Det är ingen slump att retorik och demokrati uppstod samtidigt."
(Anders Sigrell)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie