Vem är rädder för mörkret här ..?

Vilken morgon! Tåget som jag tar i vanliga fall nu på morgonen var försenat en halvtimme p.g.a. ett signalfel, så jag fick ta ett senare tåg. Får se om jag blir väldigt försenad eller om jag faktiskt hinner i tid. Men jag ska inte klaga. Får ju åka första klass ^^

Det som jag tänkte skriva om idag är min inställning till att gå ute i mörker. Jag är inte mörkrädd och har aldrig varit det. Men jag är en hel del rädd för att gå ute ensam när det är mörkt. Kan bero på att man har växt upp i Malmö och att mina föräldrar hela tiden uppmanat mig och min syster att inte vara ute själva när det är mörkt.

Nu bor jag inte i Malmö längre, men igår när jag skulle gå till Läggesta på morgonen var det väldigt mörkt och jag var ganska orolig. Kan också vara för att det är "halv-skog" i Åker, så då vet man att vad eller vem som helst kan gömma sig bland buskar och träd. Fast varför är jag egentligen rädd? Inget har ju hänt mig hittills (även om det nästan har hänt mig något vid ett par tillfällen) och det är betydligt lugnare i Åker än i Malmö. Jag får nog helt enkelt försöka att intala mig att inget kommer hända, för jag behöver ju inte vara rädd att vara ute i mörkret själv här uppe.

Fast viss vaksamhet är ändå inte helt fel, eller ..?


Dagens citat:

"När en politiker säger att vi sitter i samma båt så var på din vakt, betyder det att det är du som skall ro."
(Vilhelm Moberg)

Ha det så bra!
Mörka kramar
Jessie