Akuten - platsen där du får vänta
Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Jag hade sett framför mig en lördagskväll där jag och min älskling skulle ha det trevligt med lite gott att äta, men som du kanske redan nu förstår blev det inte så. I mitten av veckan fick min fästman något vasst i halsen och vi testade med nästan allt för att få bort det, men det satt fortfarande envist kvar. Därför bestämde sig min älskling för att han skulle ringa sjukvårdsrådgivningen 1177 igår och fråga vad han skulle ta sig till, för han orkade inte ha ont mer. Det blev att han blev remitterad till Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm eftersom Eskilstunas sjukhus tydligen inte har Öron-Näsa-Hals (inte på helger i alla fall).
Min älskling kom hem från jobbet och gjorde sig i ordning och därefter begav vi oss mot Karolinska. Resan dit (och det är motorväg hela vägen) tar ungefär en timme, så vi var på plats 16.45 och 16.55 hade vi kommit till akuten för vuxna (som tydligen under helgen i alla fall är samma även för barn). Kvinnan i luckan sade redan från början att det var lång väntetid, så att vi inte skulle strypa henne om vi tvingades vänta.
Vänta var det vi fick göra. Efter två timmar ringde min fästman till 1177 för att höra om han verkligen var tvungen att vara kvar och om det inte fanns något annat att göra, för han hade ont och det kändes onödigt att sitta kvar. Han fick till svar att han skulle vara kvar eftersom det kunde inflammera, bli infektioner etc. Alltså fick vi sitta kvar och vänta. Ungefär då fick ett par (en gravid kvinna och hennes partner) komma in för att få hjälp för hans öra. De hade då suttit där sedan halv två på eftermiddagen. Då tänkte vi att vi också skulle få sitta ungefär i fem timmar innan vi kunde få hjälp.
Efter fyra eller fem timmar verkade ingenting hända, så min fästman gick fram till luckan för att höra vad som var på gång. Han hade ju ont och hade redan tvingats sitta så pass länge. Vet du vad de sade? Att det var en före. Efter ungefär en timme kallade de in en kille och det var tydligen han som hade varit före oss. När vi hade suttit i sex och en halv timme (klockan var då cirka 23.20) blev min älskling inkallad. Äntligen! (Trodde vi ...)
De kollade i halsen på honom med kamera och andra instrument, men kunde inte hitta något, så det fick bli att han röntgades. Läkaren ville att han skulle röntgas idag på morgonen, men eftersom det är en ganska lång väg för oss att åka föredrog min fästman att bli röntgad redan då. Läkaren verkade bli putt över att han inte gjorde som hon sade, men gick med på det. Vi blev utskickade till väntrummet igen och till slut fick han bli röntgad så att vi fick åka hem. Vi kom därifrån 00.40 och var hemma cirka 01.40. Älsklingen steg upp vid 06.00 och gjorde sig i ordning för jobbet. Stackaren fick bara runt fyra och en halv timmes sömn.
Tycker så synd om honom och önskar att han inte hade behövt ha ont. Jag skulle vilja göra något för honom, men jag är totalt maktlös. Och sjukvården är ju bara värdelös! Det var EN enda läkare på hela Öron-Näsa-Hals som jobbade! EN! Det är väl inte meningen att man ska vänta på akuten så länge innan man får hjälp? Tydligen. Jag hoppas att min älskling snart slipper ha ont.
Känner hur irritationen för sjukvården bubblar upp inom mig, så jag tänkte avsluta med något lite trevligare. Jag tänkte avslöja hur mina morotskakor blev. Jag följer nämligen ett recept där kakan blir väldigt god, men det blir även två stycken av smeten.
Så här såg de ut innan glasyren kom på.
Så här såg den första med glasyr ut. Det som jag gjorde där var att ha i lite röd hushållsfärg(karamellfärg. Söt va?
Vad har jag gjort här? Den verkar ju inte vara förändrad ... Jo det är den. Glasyren här smakar mint! Jag testade att ha i pepparmintsarom och det smakade inte helt fel. Hoppas att fästmannen också gillar det.
Min älskling kom hem från jobbet och gjorde sig i ordning och därefter begav vi oss mot Karolinska. Resan dit (och det är motorväg hela vägen) tar ungefär en timme, så vi var på plats 16.45 och 16.55 hade vi kommit till akuten för vuxna (som tydligen under helgen i alla fall är samma även för barn). Kvinnan i luckan sade redan från början att det var lång väntetid, så att vi inte skulle strypa henne om vi tvingades vänta.
Vänta var det vi fick göra. Efter två timmar ringde min fästman till 1177 för att höra om han verkligen var tvungen att vara kvar och om det inte fanns något annat att göra, för han hade ont och det kändes onödigt att sitta kvar. Han fick till svar att han skulle vara kvar eftersom det kunde inflammera, bli infektioner etc. Alltså fick vi sitta kvar och vänta. Ungefär då fick ett par (en gravid kvinna och hennes partner) komma in för att få hjälp för hans öra. De hade då suttit där sedan halv två på eftermiddagen. Då tänkte vi att vi också skulle få sitta ungefär i fem timmar innan vi kunde få hjälp.
Efter fyra eller fem timmar verkade ingenting hända, så min fästman gick fram till luckan för att höra vad som var på gång. Han hade ju ont och hade redan tvingats sitta så pass länge. Vet du vad de sade? Att det var en före. Efter ungefär en timme kallade de in en kille och det var tydligen han som hade varit före oss. När vi hade suttit i sex och en halv timme (klockan var då cirka 23.20) blev min älskling inkallad. Äntligen! (Trodde vi ...)
De kollade i halsen på honom med kamera och andra instrument, men kunde inte hitta något, så det fick bli att han röntgades. Läkaren ville att han skulle röntgas idag på morgonen, men eftersom det är en ganska lång väg för oss att åka föredrog min fästman att bli röntgad redan då. Läkaren verkade bli putt över att han inte gjorde som hon sade, men gick med på det. Vi blev utskickade till väntrummet igen och till slut fick han bli röntgad så att vi fick åka hem. Vi kom därifrån 00.40 och var hemma cirka 01.40. Älsklingen steg upp vid 06.00 och gjorde sig i ordning för jobbet. Stackaren fick bara runt fyra och en halv timmes sömn.
Tycker så synd om honom och önskar att han inte hade behövt ha ont. Jag skulle vilja göra något för honom, men jag är totalt maktlös. Och sjukvården är ju bara värdelös! Det var EN enda läkare på hela Öron-Näsa-Hals som jobbade! EN! Det är väl inte meningen att man ska vänta på akuten så länge innan man får hjälp? Tydligen. Jag hoppas att min älskling snart slipper ha ont.
Känner hur irritationen för sjukvården bubblar upp inom mig, så jag tänkte avsluta med något lite trevligare. Jag tänkte avslöja hur mina morotskakor blev. Jag följer nämligen ett recept där kakan blir väldigt god, men det blir även två stycken av smeten.
Så här såg de ut innan glasyren kom på.
Så här såg den första med glasyr ut. Det som jag gjorde där var att ha i lite röd hushållsfärg(karamellfärg. Söt va?
Vad har jag gjort här? Den verkar ju inte vara förändrad ... Jo det är den. Glasyren här smakar mint! Jag testade att ha i pepparmintsarom och det smakade inte helt fel. Hoppas att fästmannen också gillar det.
Dags att sätta punkt och ge katterna lite ny mat och sedan ska jag källsortera. Glömde bort det giår när jag ändå skulle ned till ICA. Aja, får göra det idag. Får se det som en skön promenad nu när jag ändå är ledig.
Dagens citat:
"Till tonfisk bör man helst ha ett musicerande vin."
(Okänd)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie