Jessicas grotta

Då har jag haft mitt första seminarium och för första gången redovisat ett rättsfallskoncentrat. Det hade kunnat gå mycket bättre. Jag stakade mig ganska mycket och jag tittade ned i mina papper samtidigt som jag pratade. Det får man inte göra inom retoriken. Fram tills redovisningen kände jag mig ganska säker men när jag väl stod där framme insåg jag att jag skulle ha försökt att träna in texten lite mer så att jag kände mig bombsäker på vad jag skulle säga. Mitt försök att improvisera förvärrade bara det hela (med tanke på att jag redan från början var osäker på det jag skulle säga). Bara för att jag inte längre studerar retorik betyder det inte att jag inte ska tänka på hur man gör ett bra framträdande. Men nu vet jag det till nästa gång. Nu vet jag hur de här personerna också är i fortsättningen när det gäller "framträdanden".

Fast så illa var jag inte som den där killen som tittade på mig med en blick som sade "Vad har katten släpat in?" Han stod och tittade hela tiden på läraren. Han pratade inte till oss. Det är också fel. När jag läste retorik fick jag lära mig att ögonkontakt med alla i publiken är viktig. Man får inte glömma de på sidorna även om man får tunnelseende när man blir nervös.

Aja, ska inte grubbla mer på det. Blir säkert bättre nästa gång.

Dagens citat:

"You’re a wonder, how bright you shine."
(Josh Groban - Hidden Away)

Ha det så bra!
Retoriska kramar
Jessie