Jessicas grotta

Trots att det har gått cirkus två år sedan jag sist upplevde alla de jobbiga känslor som platsen förde med sig, knyter det sig fortfarande i magen på mig vid blotta anblicken.

Under vårt förhållandes tio första månader bodde jag och älsklingen isär med oändligt många mil emellan. Vi kunde bara träffas någon helg då och då och om vi hade tur kunde det bli några fler dagar. Den som har upplevt ett riktigt distansförhållande där det skiljer flera mil mellan en och den man är tillsammans med och där kommunikationen i förhållandet till största delen består av telefonsamtal, sms eller kontakt via datorn, vet att det är jobbigt och tär på båda parter. Jag saknade älsklingen något så fruktansvärt att det gjorde ont i mig. Därför betydde våra tillfällen som vi träffade varandra väldigt mycket.

Att åka hem till Malmö igen var en plåga varje gång, trots att jag hade personer där nere som jag också ville vara med. Men hur kan man vilja lämna sitt livs kärlek? Våra avsked var med andra ord smått ångestfyllda och motvilligt satte jag mig i bilen varje gång det var dags att åka hem. Redan när jag såg hur vägen reste sig i en backe, knöt sig min mage för jag visste vad som väntade bakom backkrönet; Läggesta och en tågresa på fyra och en halv till fem timmar som innebar och förde med sig en oändlighet som jag skulle tvingas tillbringa utan älsklingen. Värst blev känslan när själva tågstationen tornade upp sig. Fast varje gång när den där oändligheten hade passerat och jag satt på tåget, kände jag faktiskt att all väntan hade varit värt det eftersom varje gång som jag klev av tåget stod älsklingen på perrongen och väntade på mig. Den bilden fyllde mig med känslor som jag inte kan beskriva. Men det gjorde som sagt den jobbiga väntan värt det.

Kanske är det för att alla de här avskeden påverkade mig otroligt mycket rent psykiskt, som jag fortfarande ryggar tillbaka när jag kommer till Läggesta. Hur lång tid det kommer ta för det att försvinna vet jag inte. Men jag vet att jag aldrig behöver uppleva de ångestfyllda avskeden mer.