Sweeney Todd
När jag var yngre uppskattade jag inte musikaler särskilt mycket, utan tyckte att det kändes löjligt när personerna i filmen plötsligt fick för sig att brista ut i sång. Vid de tillfällena satt jag och vred på mig och önskade att musikscenen skulle ta slut. Däremot gillade jag Disneyfilmernas musikalinslag när jag var barn och nu när jag är äldre har jag inget emot sånguppvisningar - så länge de som sjunger verkligen kan sjunga.
Det var inte för musikalens skull som jag ville se "Sweeney Todd - The demon barber of Fleet Street" när den kom på bio 2007. Nej, det var för att Johnny Depp skulle spela huvudrollen som Mr Sweeney Todd och trots att han tydligen beter sig som ett svin, tycker jag att han är en bra skådespelare. Min syster gjorde mig sällskap fastän hon inte var så intresserad av filmen. Jag hade faktiskt glömt bort att det skulle vara en musikal, fram till det att ena skådespelaren tog sin första ton.
Mitt starkaste minne av filmen var popcornen. Inte för att jag är besatt av den sortens snacks (jag är däremot en chipsoman - vilket innebär att jag är beroende av chips och i stort sett äter alla chipssorter), utan snarare för att jag och min syster testade en av de smaksatta salterna. Jag minns inte vilken sort vi valde då, men jag kommer ihåg att det fanns saltsmaken "caramel". Det saltet som våra stackars popcorn fick bekanta sig med smakade inte gott. Eftersom jag är en till naturen skämtsam person som skojar i tid och otid, gjorde jag grimaser varje gång jag åt popcornen. Om det var en utan salt log jag med hela ansiktet och om det var en med salt gjorde jag en nästan överdriven äcklad min. Syrran som gillade saltet satt i stolen bredvid och skrattade åt mina miner.
Filmen handlar hur som helst om en barberare som efter många år återvänder till 1800-talets London och är otroligt hämndlysten. I blickfånget har han endast en man och tillsammans med köttpajsbagaren och köttpajsförsäljerskan Mrs Lovett kommer han på hur han ska få sin hämnd. Tills det rätta ögonblicket kommer arbetar han som barberare, fast han är inte som vilken barberare som helst. Kött är en bristvara men med Mr Todds hjälp går plötsligt Mrs Lovetts pajförsäljning otroligt bra. Näste man till rakning!
Blodet sprutar ganska hejvilt i filmen, men eftersom man tydligt ser att det inte är äkta utgör det inte ett så stort problem för mig. Ja, jag är känslig när det kommer till blod och inälvor o.s.v. Trots filmblodets kvalitet är detta en otroligt bra film med riktigt förträffliga skådespelarprestationer. Innan jag såg Tim Burtons film visste jag inte att Johnny Depp kunde sjunga, men det kan han! Tydligen var han med i lite olika band, så det är egentligen inte så konstigt. Något annat förvånande är att även Alan Rickman (professor Snape i Harry Potter-filmerna) kan sjunga! Och dessutom ler han vid ett tillfälle. Ja, jag vet! Visst håller man på att svimma när man hör att han faktiskt kan le? Bortsett från skönsjungeriet har filmen också humor. En av mina favoritscener är bröllopsscenen i låten "By the sea". Johnny Depp vet verkligen hur man ser likgiltigt förtvivlad ut! *ler stort* För att citera filmfodralet: "Det är en saga som har allt: blod, mysterier, romantik, kvickhet, medryckande musik och häpnadsväckande scenarier."
Mitt betyg blev 4 av 5 och jag anser att filmen absolut är sevärd! Men jag varnar dig. Musiken kan bli ett beroende. Det har det blivit för mig
Filmen handlar hur som helst om en barberare som efter många år återvänder till 1800-talets London och är otroligt hämndlysten. I blickfånget har han endast en man och tillsammans med köttpajsbagaren och köttpajsförsäljerskan Mrs Lovett kommer han på hur han ska få sin hämnd. Tills det rätta ögonblicket kommer arbetar han som barberare, fast han är inte som vilken barberare som helst. Kött är en bristvara men med Mr Todds hjälp går plötsligt Mrs Lovetts pajförsäljning otroligt bra. Näste man till rakning!
Blodet sprutar ganska hejvilt i filmen, men eftersom man tydligt ser att det inte är äkta utgör det inte ett så stort problem för mig. Ja, jag är känslig när det kommer till blod och inälvor o.s.v. Trots filmblodets kvalitet är detta en otroligt bra film med riktigt förträffliga skådespelarprestationer. Innan jag såg Tim Burtons film visste jag inte att Johnny Depp kunde sjunga, men det kan han! Tydligen var han med i lite olika band, så det är egentligen inte så konstigt. Något annat förvånande är att även Alan Rickman (professor Snape i Harry Potter-filmerna) kan sjunga! Och dessutom ler han vid ett tillfälle. Ja, jag vet! Visst håller man på att svimma när man hör att han faktiskt kan le? Bortsett från skönsjungeriet har filmen också humor. En av mina favoritscener är bröllopsscenen i låten "By the sea". Johnny Depp vet verkligen hur man ser likgiltigt förtvivlad ut! *ler stort* För att citera filmfodralet: "Det är en saga som har allt: blod, mysterier, romantik, kvickhet, medryckande musik och häpnadsväckande scenarier."
Mitt betyg blev 4 av 5 och jag anser att filmen absolut är sevärd! Men jag varnar dig. Musiken kan bli ett beroende. Det har det blivit för mig
Dagens citat:
"Plagiat är den uppriktigaste formen av smicker."
(Kim Loughran)
Ha det så bra!
Sjungande kramar
Jessie
Åh jag älskar den filmen. Behöver jag säga varför? ;)
Om man tar bort allt blod, humor, sång så är det faktiskt en rätt så sorgsen film.