Den siste tempelriddaren (Raymond Khoury)

" 'Det har varit till stor nytta för oss, den här myten om Kristus.'
Påven Leo X, 1500-talet


Akko, år 1291 - medan staden brinner efter angreppet av sultanens trupper, sätter Tempelfalken segel och för bort en liten skara riddare, åt vilka ordens stormästare anförtrott ett mystiskt skrin. Skeppet försvinner spårlöst.

New York City, nutid - fyra ryttare, utklädda till tempelriddare, anfaller Metropolitanmuseet under det högtidliga öppnandet av en utställning med skatter från Vatikanen och stjäl en medeltida chiffermaskin. Därmed kastas FBI-agenten Sean Reilly och arkeologen Tess Chaykin in i en livsfarlig katt-och-råtta-lek med skoningslösa mördare. Det riskfyllda äventyret för dem genom tempelriddarnas mörka historia; över Manhattans kyrkogårdar, tvärs över kontinenten, till ödsliga bergstrakter i Turkiet och in i Vatikanens innersta. Slutligen upptäcker de en häpnadsväckande hemlighet som kommer att rubba världen i dess grundvalar.
"

Första gången som jag kom i kontakt med den här berättelsen var när den visades på TV som en miniserie i två delar. Först kunde jag inte sätta fingret på varifrån jag kände igen titeln, men sedan slog det mig. Filmen/miniserien var ju baserad på en bok! Jag brukar föredra att läsa böckerna som filmerna bygger på innan jag ser filmerna, fast den här gången blev det tvärtom. Dock var inte boken mindre spännande för det. Nej, trots att jag visste vad som skulle hända och hur det skulle sluta (på ett ungefär i alla fall, eftersom boken och filmen skiljer sig lite) var jag fastnaglad vid berättelsen ända till slutet. Då om något har man lyckats som författare.


Den siste tempelriddaren

Jag beundrar Khourys sätt att skriva. Det var som att med ögonen lyssna till en symfoni (vilket nästan bara sker med Nora Roberts böcker för min del). Med symfoni menar jag att berättandet flöt på bra och kändes trovärdigt. Språket kändes inte onödigt tillkrånglat eller krystat. Mer plus i kanten är att det inte är en förutsägbar berättelse och jag har några gånger efterlyst just oförutsägbara berättelser.

Dessutom är ämnet i romanen väldigt spännande - en hemlighet som kyrkan till varje pris vill hålla hemlig. Sättet som författaren beskriver och lägger fram det här, får en att börja tro att det kan ligga en sanning bakom. Ett antal gånger fick jag påminna mig själv om att det jag läste faktiskt var fiktivt, vilket innebär att det mycket väl kan vara påhitt. Men författaren gjorde det till något trovärdigt och med det fått mig att börja fundera.

Definitivt en bok som är värd att läsas!


Dagens citat:

"Glada ögon ger din fiende bekymmer."
(Hjalmar Bergman)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie