Jessicas grotta

Min hemresa från min senaste Malmö-vistelse (8/8 - 14/8) visade sig bli minnesvärd. I alla fall på det X2000-tåg som tog mig från Malmö till Södertälje.

Snett framför mig i vagnen satt en äldre kvinna och pratade med någon, fast jag varken såg eller hörde hennes samtalspartner. Bara den äldre kvinnan. Just när jag hade bestämt mig för att vila en stund eftersom det skulle dröja lite till innan vid nådde Södertälje, reste sig den äldre kvinnan och även den som hon suttit bredvid och pratat med. Det visade sig vara en ung kille och med stark stämma klargjorde han att han ville ha hjälp av oss andra i vagnen. Sedan pratade han om sin starka tro på Jesus och Jesus förmåga att hela folk. Jag som inte är det minsta troende, suckade tyst för mig själv men fortsatte ändå av nyfikenhet att lyssna på vad han hade att säga.



Han gick vidare i sin monolog med att berätta om ett av sina möten med en okänd ung kvinna. Enligt honom hade hon problem med ryggen som gjorde att hon bland annat inte kunde luta sig mot exempelvis stolsryggar. Då hade den här killen frågat om han kunde få be en bön för hennes rygg och det hade han fått. Efter bönen hade hon utropat "Det är inte sant!" två gånger och det visade sig att hon kunde luta sig mot stolsryggen utan några problem. På samma sätt ville han hjälpa oss i tågvagnen, så om det fanns någon som var sjuk, hade värk etc. skulle den personen ta kontakt med honom så att han kunde hjälpa till. Den äldre damen frågade kvinnan som satt framför mig (som jag lite senare insåg var Pernilla Wahlgren) om inte hon ville göra ett försök, men enligt Pernilla själv var hon för frisk. Annars hade hon mer än gärna provat. Dock var det ingen som ville och sedan hoppade killen av på sin station.

Då jag väl var hemma kollade jag lite som hastigast på Pernillas blogg eftersom jag hade tyckt mig se att hon hade skrivit något om vår helande medresenär. I vanliga fall brukar jag inte titta på hennes (eller andra kändisars för den delen) blogg, vilket kan bero på att jag inte hyser särskilt varma känslor för henne. Fast det här var ett undantag och resultatet av mitt stalkande blev att jag fick veta lite till. Tydligen hade den här killen, innan han hade rest sig upp i tågvagnen, bett en bön för den äldre damens axlar eftersom hon hade så ont i dem att hon inte kunde lyfta armarna ens för att kunna föna håret. Enligt Pernilla hade han efter bönen bett damen att lyfta armarna, vilket hon också gjorde. Högt över huvudet hade hon lyft dem och varit otroligt häpen över vad hon gjorde.


Jag har ingen aning om hur jag ska förhålla mig till detta. Som jag sade innan, är jag inte det minsta troende och därför vill realisten i mig avfärda det hela som strunt, fast händelsen har fått mig att fundera. Visserligen såg jag inte "helandet" av damen med egna ögon, men å andra sidan höll hon på att prata om det ganska länge och mycket efteråt. Var det bara bluff - att damen råkade ut för någon form av självuppfyllande profetia eftersom hon gärna ville bli av med värken - eller låg det någon sanning i det han gjorde? Om det inte hade med Jesus att göra (vilket jag inte heller riktigt tror på) - vad handlade det då om?