Jag bryr mig inte
Man har i princip alltid vetat att rätten (domare/ordförande och nämndemännen) och protokollföraren vid en rättegång ska vara opartiska och se oberörda ut. Det har i alla fall jag vetat och för mig är det en självklarhet. De måste vara opartiska om det ska bli en rättvis prövning. Och hur hade det sett ut om domaren satt och fnissade under förhandlingen? Det skulle inte ge ett särskilt seriöst intryck.
Vad jag däremot inte visste var att det ibland kan vara knepigt att se så där oberörd ut. Å andra sidan har jag inte haft väldigt stora problem med detta, men vid några tillfällen har jag verkligen fått tvinga mig att kväva ett skratt eller hålla tillbaka andra känslor. Den tyngsta förhandling som jag var med om under praktiken var en där en man var åtalad för olaga hot, grov fridskränkning och ofredande. Två av tre målsäganden satt och grät konstant medan de berättade och den ena klarade först inte av att höras. Så mycket grät hon och så jobbigt var det för henne att prata om situationen. Då tyckte jag att det var jobbigt att sitta och se ut som om man inte brydde sig. Det var verkligen en kamp att verka oberörd.
En gata i Strängnäs som leder till Strängnäs domkyrka.
Fast samtidigt blev det (för mig) som att gå in i en roll när man satte på sig kavajen och satt där framme. Man gick in i rollen och det gjorde att det delvis blev lättare att koppla bort känslor. Lättare, men ändå inte helt enkelt. Inte alla gånger.
Visst kan man på olika sätt visa att man bryr sig, men man måste fortfarande vara väldigt objektiv.
Tänk därför på det om eller nästa gång du hamnar i en rättssal. Trots att rätten kanske inte tycks bry sig är det ändå mycket möjligt att de faktiskt gör det.
Vad jag däremot inte visste var att det ibland kan vara knepigt att se så där oberörd ut. Å andra sidan har jag inte haft väldigt stora problem med detta, men vid några tillfällen har jag verkligen fått tvinga mig att kväva ett skratt eller hålla tillbaka andra känslor. Den tyngsta förhandling som jag var med om under praktiken var en där en man var åtalad för olaga hot, grov fridskränkning och ofredande. Två av tre målsäganden satt och grät konstant medan de berättade och den ena klarade först inte av att höras. Så mycket grät hon och så jobbigt var det för henne att prata om situationen. Då tyckte jag att det var jobbigt att sitta och se ut som om man inte brydde sig. Det var verkligen en kamp att verka oberörd.
En gata i Strängnäs som leder till Strängnäs domkyrka.
Fast samtidigt blev det (för mig) som att gå in i en roll när man satte på sig kavajen och satt där framme. Man gick in i rollen och det gjorde att det delvis blev lättare att koppla bort känslor. Lättare, men ändå inte helt enkelt. Inte alla gånger.
Visst kan man på olika sätt visa att man bryr sig, men man måste fortfarande vara väldigt objektiv.
Tänk därför på det om eller nästa gång du hamnar i en rättssal. Trots att rätten kanske inte tycks bry sig är det ändå mycket möjligt att de faktiskt gör det.
Dagens citat:
"Är det inte fantastiskt att nyheterna från hela världen alltid passar in precis i tidningen?"
(Okänd)
Ha det så bra!
Oberörda kramar
Jessie