Jessicas grotta

I onsdagskväll fick jag plötsligen ett mejl från någon för mig fullkomligt okänd person. Första tanken var att det var någon form av spam-mejl, men magkänslan menade att det inte var det. Nyfiken som jag är öppnade jag mejlet och möttes av en vänlig förfrågan.

Personen som hade mejlat hade sett här på bloggen att jag använt mig av en bild på den blå "lagboken" och personen undrade dels ifall det var jag som tagit bilden, dels om personen i så fall fick lov att använda bilden? Den här personen arbetar som webbdesigner och hade för en kunds räkning användning av den bilden. Vad jag kan komma ihåg, har jag aldrig tidigare fått en sådan frågan, vilket innebar att detta smickrade mig en smula. Med gott hjärta och samvete kan jag påstå att alla bilder på bloggen (utom kartan i ett av de första inläggen, samt bilderna på filmerna "One Missed Call") har jag tagit själv.

Någon upphovsrätt till bilden har jag dock inte, eftersom den inte har nått kravet på verkshöjd (det vill säga att den är så unik att det inte ska kunna förekomma att en annan person har lyckats skapa samma bild). Däremot om jag inte minns helt fel (har för mig att vår lärare i immaterialrätt sade detta under en lektion) har jag rättighet till bilden ett visst antal år. Fast det gäller för alla vardagsbilder som inte uppnått verkshöjd. Med tanke på att jag inte anser att bilden är speciell i något avseende, ser jag inget hinder i att personen använder bilden. Alltså fick personen min tillåtelse. Självklart hade det varit skillnad om det hade gällt en bild på min älskade lille Jocke. Då hade jag sagt nej med en gång.

Jag är långt ifrån en teknisk person och om den här personen då utan att fråga mig, hade tagit och använt bilden hade jag säkert aldrig märkt eller fått reda på det. Fast jag är glad över att personen hade anständigheten nog att fråga först. Tänk vad en liten gest kan skapa för glädje ^^