Jessicas grotta

I torsdags satt jag och läste ett inlägg på Juridikbloggen och kunde inte låta bli att le och skratta. Inlägget som jag läste handlade kort och gott om juristers sociala förmåga, vilket enligt skribenten är lika med noll. Enligt henne (för det var en tjej som skrev inlägget) pratar i regel jurister aldrig med "icke-jurister". En anledning finner man i denna mening från inlägget:

"Den mest autistiska juristen hälsar inte alls, för honom är icke-juristen bara en del av inredningen."

Och tydligen pratar bara jurister om jobb hela tiden. På det sättet exkluderar de "icke-juristerna". En annan del av inlägget som jag tyckte var lustigt formulerad var:

"Likt zombies håller jurister sig gärna till sin flock. The Wires McNulty beskriver juristkåren som en  ”twisted little tribe” som talar sitt eget ”twisted little language” och det ligger mycket i den beskrivningen. Jurister umgås med jurister, gifter sig med jurister, föder upp jurister och fikar med andra jurister. Utan att bry sig om vad Magdalena Ribbing skulle tycka, exkluderar juristerna icke-juristerna från alla konversationer genom att uteslutande prata jobb."

Vår ena lärare på utbildningen (han som konstruerar och rättar våra tentor bland annat) sade just det att jurister gifter sig med jurister. Han sade även annat småelakt om jurister, trots att han själv tillhör den skaran.

Jag har inte riktigt tänkt på att jurister ses som en konstig grupp i samhället, men vid närmare eftertanke kan det nog stämma. När jag började på gymnasiet verkade min familj tycka att jag var med udda än vanligt, eftersom jag vid ett flertal tillfällen försökt att prata juridik med dem och även förklara vissa saker. Utan resultat såklart. Tydligen var det bara jag som tyckte att juridiken var så himla rolig.

Om du vill få dig ett gott skratt kan jag varmt rekommendera att läsa inlägget. Fast jag kan inte garantera att du kommer tycka att det är roligt, för jag har en ganska konstig humor (fråga själv bästa kompisen och älsklingen). Jag tyckte i alla fall att det var hysteriskt kul att läsa och stackars älsklingen fick flera gånger veta vad som var så kul eftersom jag mer än gärna delade med mig av glädjen.

Fast jag reagerade för den där lilla detaljen om att jurister umgås nästan bara med jurister och gifter sig med andra jurister ... Skulle det inte bli tråkigt i längden att vara göra så? Man får ju på så vis knappt något utbyte? Eller är det bara jag som är ute och cyklar?