Ett år har gått ...
Idag för ett år sedan dog dottern till en av mina vänner. Flickan skulle ha fyllt tre år i mars det året. 
Fortfarande minns jag tydligt hur jag stannade till i dörröppningen mellan köket och vardagsrummet när jag läste det sms som jag precis fått av min kompis. Jag minns hur allt började cirkulera i mitt huvud. Vad då död? Flickan skulle fylla tre år bara två månader senare och var frisk som en nötkärna sist jag hörde hur det var med henne. Jag kunde inte riktigt ta till mig det jag läste och frågade ganska dumt ifall det var ett skämt? Messet var utformat som ett av de kedje-sms som min kompis brukade skicka lite då och då. En stund senare fick jag svaret. Min kompis skojade inte.
Jag började gråta, så min älskling fick trösta mig. Jag tyckte om den flickan och under sista året på gymnasiet hade jag träffat henne och min kompis ganska mycket, så vi hade fått en väldigt bra kontakt. Sista gången som jag träffade flickan var under sommaren 2008, så vi tre var på stranden och jag lekte med en boll med den lilla flickan medan min kompis solade sig.
Hur kunde det gå till på det här sättet? Jag fick senare veta att flickan dött av en hjärnblödning. Knappt tre år gammal. Tårarna börjar komma till och med nu när jag skriver om det. Jag minns att jag tänkte flera gånger att hon skulle komma att bli lika vacker som sin mamma och hon skulle med stor säkerhet bli en underbar människa. Hur kan man inte bli det när man är en Ferdinand i människoskepnad? Ja, hon älskade att lukta på blommor, så vi fick ofta stå ett bra tag och vänta på henne när vi var ute och gick. Ibland hände det att vi fick ta med oss den där blomman, så att flickan ville följa med oss.
Fast jag får kanske tänka positivt. Flickans organ räddade livet på fyra eller fem andra människor. Lite glädje i en sådan sorgsen och hemsk händelse.
Jag kan bara ana hur min kompis känner det och hoppas innerligt att hon lyckas gå vidare. Hon är en stark människa, fast sådant här kan krossa den starkaste.
Därför går idag mina tankar till både den söta lilla flicka som inte längre finns bland oss, och till hennes mamma - som innerligt älskade sin lilla dotter.
Fortfarande minns jag tydligt hur jag stannade till i dörröppningen mellan köket och vardagsrummet när jag läste det sms som jag precis fått av min kompis. Jag minns hur allt började cirkulera i mitt huvud. Vad då död? Flickan skulle fylla tre år bara två månader senare och var frisk som en nötkärna sist jag hörde hur det var med henne. Jag kunde inte riktigt ta till mig det jag läste och frågade ganska dumt ifall det var ett skämt? Messet var utformat som ett av de kedje-sms som min kompis brukade skicka lite då och då. En stund senare fick jag svaret. Min kompis skojade inte.
Jag började gråta, så min älskling fick trösta mig. Jag tyckte om den flickan och under sista året på gymnasiet hade jag träffat henne och min kompis ganska mycket, så vi hade fått en väldigt bra kontakt. Sista gången som jag träffade flickan var under sommaren 2008, så vi tre var på stranden och jag lekte med en boll med den lilla flickan medan min kompis solade sig.
Hur kunde det gå till på det här sättet? Jag fick senare veta att flickan dött av en hjärnblödning. Knappt tre år gammal. Tårarna börjar komma till och med nu när jag skriver om det. Jag minns att jag tänkte flera gånger att hon skulle komma att bli lika vacker som sin mamma och hon skulle med stor säkerhet bli en underbar människa. Hur kan man inte bli det när man är en Ferdinand i människoskepnad? Ja, hon älskade att lukta på blommor, så vi fick ofta stå ett bra tag och vänta på henne när vi var ute och gick. Ibland hände det att vi fick ta med oss den där blomman, så att flickan ville följa med oss.
Fast jag får kanske tänka positivt. Flickans organ räddade livet på fyra eller fem andra människor. Lite glädje i en sådan sorgsen och hemsk händelse.
Jag kan bara ana hur min kompis känner det och hoppas innerligt att hon lyckas gå vidare. Hon är en stark människa, fast sådant här kan krossa den starkaste.
Därför går idag mina tankar till både den söta lilla flicka som inte längre finns bland oss, och till hennes mamma - som innerligt älskade sin lilla dotter.
Vila i frid.
Dagens citat:
"Allt som föds ska också dö."
(Peder Låle)
Ha det så bra!
Sorgsna Kramar
Jessie