Jessicas grotta

Håller inte du med om att det är lite fascinerande att när man minst av allt vill att saker ska inträffa, så är det precis det de gör? Det behöver inte nödvändigtvis vara som så att det redan har skett en massa dåliga händelse och att man av den anledningen inte orkar med mer av den varan. Många gånger rör det sig bara om dålig tajming. Ibland kan man verkligen känna sig som en riktig otursfågel. Det värsta är då att oftast när man känner på det sättet, brukar det ske ännu mer negativt som trycker ned en ännu mer. Om jag hade trott på en högre makt, skulle jag ha trott att den högre makten höll på att testa en till bristningsgränsen.



Varför är det på det sättet? När det kommer till den första situationen som jag nämnde - att man redan har råkat ut för mycket negativt - kan jag tänka mig att ens egen attityd kan vara en bidragande faktor till att man känner på det sättet. Självuppfyllande profetior. Det är därför som horoskop och liknande upplevs som äkta av en del, eftersom de (omedvetet?) förväntar sig och väntar på att det som stod i horoskopet ska ske. Men när det "endast" rör sig om dålig tidpunkt? Skulle även attityden i det fallet kunna bidra? Visserligen rör sig en hel del av detta negativa om slumpen. Att det råkar inträffa just då och att det i kombination med andra omständigheter vid de tillfällena då upplevs som extra jobbiga. Men tillbaka till den dåliga tajmingen. Hur skulle attityden hos en själv i det fallet kunna bidra till att dåliga saker händer? Min teori är att man vid de tidpunkterna (omedvetet) hoppas på att inget oturligt ska hända och på så sätt lockar fram det, då man kanske (omedvetet) oroar sig för att det ska hända något. Det och ren otur.

Eller vad tror du? Är jag skvatt galen (utöver det vanliga)? Fast vi kan nog vara rörande överens om att oavsett orsak, är det kolossalt irriterande när man råkar ut för det här.