Människohandlarna (Janne Lundström)
"Det var ett dussintal svenskar - kungliga ämbetsmän och soldater - som kommenderats till handelsfortet Carolusborg på Guldkusten. För dem var Carolusborg ett jordiskt helvete. De var utlämnade åt hettan, slagregn och sjukdomarna, åt isolering, hemlängtan och plötsligt utbrott av meningslös brutalitet. Lindringen fann de i brännvinet och i hatet. Hatet mot varandra, mot afrikanerna och mot de höga herrarna i Stockholm som hade sänt dem till Afrika.
I detta helvete arbetade Torkel Månsson, femton år och nybliven andreassistent. Glad och full av liv - ända tills han en dag drabbas av galenskap. Och varför skulle Torkel Månsson slippa undan?"
När jag gick i sjunde klass blev jag och en tjej i klassen utvalda av vår svensklärare att läsa en bok som han gav oss. Syftet var att vi skulle visa honom att vi var värda betyget MVG i svenska och när vi hade läst klart skulle läraren kolla upp om vi verkligen hade läst den. Någon uppföljning blev det aldrig av och jag läste heller aldrig ut boken (vilket bara har hänt med den och en av Mankells böcker), fast MVG fick jag ändå.
I detta helvete arbetade Torkel Månsson, femton år och nybliven andreassistent. Glad och full av liv - ända tills han en dag drabbas av galenskap. Och varför skulle Torkel Månsson slippa undan?"
När jag gick i sjunde klass blev jag och en tjej i klassen utvalda av vår svensklärare att läsa en bok som han gav oss. Syftet var att vi skulle visa honom att vi var värda betyget MVG i svenska och när vi hade läst klart skulle läraren kolla upp om vi verkligen hade läst den. Någon uppföljning blev det aldrig av och jag läste heller aldrig ut boken (vilket bara har hänt med den och en av Mankells böcker), fast MVG fick jag ändå.
Redan efter att bara ha läst några meningar i Janne Lundströms "Människohandlarna" dömde jag ut boken som tråkig och det var förmodligen därför som jag heller aldrig läste den till slutet. Inte heller nu, efter åtta år, tyckte jag att boken var bra. Den var fortfarande tråkig, men till skillnad från tonåren läste jag den här gången ut den.
Vad är det som gör den tråkig? Att den utspelar sig i mitten av 1600-talet borde egentligen bara vara ett plus då jag är lite förtjust i historiska berättelser. Alltså var det inte tiden som gjorde berättelsen ledsam. Jag kunde helt enkelt inte finna något riktigt driv i berättelsen. Visst händer det något som gör att man undrar vad som ska hända, men jag kunde ändå inte engagera mig. I vilken sekund som helst under läsningens gång hade jag kunnat lägga ifrån mig boken utan skuldkänslor eller undran. Lundström lyckades inte fånga mig med sina ord. Jag blev inte berörd. Inte det minsta.
Samtidigt vet jag inte heller hur berättelsen hade kunnat bli bättre. Kanske är det känsla bakom orden och inlevelse hos författaren själv som saknas? Jag vet inte riktigt. Kan inte sätta fingret på det. Men intressantare än det här har jag definitivt läst.
Vad är det som gör den tråkig? Att den utspelar sig i mitten av 1600-talet borde egentligen bara vara ett plus då jag är lite förtjust i historiska berättelser. Alltså var det inte tiden som gjorde berättelsen ledsam. Jag kunde helt enkelt inte finna något riktigt driv i berättelsen. Visst händer det något som gör att man undrar vad som ska hända, men jag kunde ändå inte engagera mig. I vilken sekund som helst under läsningens gång hade jag kunnat lägga ifrån mig boken utan skuldkänslor eller undran. Lundström lyckades inte fånga mig med sina ord. Jag blev inte berörd. Inte det minsta.
Samtidigt vet jag inte heller hur berättelsen hade kunnat bli bättre. Kanske är det känsla bakom orden och inlevelse hos författaren själv som saknas? Jag vet inte riktigt. Kan inte sätta fingret på det. Men intressantare än det här har jag definitivt läst.
Dagens citat:
"Ett bra förhållande känns igen på att det alltid kan bli bättre - och alltid blir bättre."
(Okänd)
Ha det så bra!
Ointresserade kramar
Jessie