Ovälkommet smygande
Där är de igen. Försiktigt och smygande försöker de nästla sig in trots alla tidigare försök att hålla dem borta. Man har under dagen ideligen vägrat att tänka de tankar och känna de känslor som gång på gång försökt få fotfäste. Man vet att om man tillåter sig att göra det, kommer mörkret att omfamna en. Då är det ingen från om när man lyckas komma tillbaka till ytan, utan om man lyckas.
Redan nu kan man känna den bittra försmaken som de för med sig. Desperat blundar man så hårt man kan och hoppas att de ska försvinna ifall man låtsas att de inte finns. Men det gör dem och de är högst verkliga. Hela tiden petar de på en och vill att man ska släppa in dem. Göra dem till sitt sällskap.
Fontän i Åkers Styckebruk, på "torget" mitt emot Folkets Hus.
Man tvingar bort tankarna till något helt annat. Kanske kan man få bli lämnad ifred denna gång. Men det blir man inte och snart orkar man inte kämpa emot längre. Redan nu vet man att slaget är förlorat, fast trots det försöker man in i det sista. Man tänker kämpa till sista andetaget.
Bara för en sekund släpper man garden och blir med ens invaderad av allt det där som man inte vill tänka. Allt det där som man inte vill känna. Flämtande försöker man ta sig till ytan, men nu är det för sent. Vad man än gör kommer det inte vara tillräckligt och man kommer att drunkna i mörkret. I ett sista tappert försök blundar man så hårt man kan och hoppas att det kommer gå fort.
Redan nu kan man känna den bittra försmaken som de för med sig. Desperat blundar man så hårt man kan och hoppas att de ska försvinna ifall man låtsas att de inte finns. Men det gör dem och de är högst verkliga. Hela tiden petar de på en och vill att man ska släppa in dem. Göra dem till sitt sällskap.
Fontän i Åkers Styckebruk, på "torget" mitt emot Folkets Hus.
Man tvingar bort tankarna till något helt annat. Kanske kan man få bli lämnad ifred denna gång. Men det blir man inte och snart orkar man inte kämpa emot längre. Redan nu vet man att slaget är förlorat, fast trots det försöker man in i det sista. Man tänker kämpa till sista andetaget.
Bara för en sekund släpper man garden och blir med ens invaderad av allt det där som man inte vill tänka. Allt det där som man inte vill känna. Flämtande försöker man ta sig till ytan, men nu är det för sent. Vad man än gör kommer det inte vara tillräckligt och man kommer att drunkna i mörkret. I ett sista tappert försök blundar man så hårt man kan och hoppas att det kommer gå fort.
Dagens citat:
"Hemligheten bakom framgång ligger inte i att göra sitt jobb, utan att upptäcka den som är lämplig att göra det."
(Andrew Carnegie)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie