Å ena sidan ... Å andra sidan ...
Ordet "tenta" är för mig något mycket skrämmande och har varje gång fört med sig panik och ångest. Oftast är det på tentan som betyget hänger och till tentan ska man kunna ALLT som man fått lära sig under terminen. Och inte är det lite heller! Jag minns att jag var ett nervvrak inför min första salstenta. Fast å andra sidan fick jag skylla mig själv som väntade till veckan innan med att plugga in minst 500 sidor (både svenska och engelska) som vi skulle kunna till tentan. Som man bäddar får man ligga ... Men för den nyfikne kan jag berätta att den gick bra. Faktiskt bättre än förväntat. Litet yay till mig! 
Av erfarenhet (jo, det känns lite mossigt att säga så när man är tjugoett år, men jag har alltid varit mossiga lilla jag ^^) vet jag att de allra flesta gånger då jag känner mig nervös, brukar det gå bra. E contrario (motsatsvis) går det som regel dåligt när jag känner mig lugn och säker på att jag kan det där. Minns ett matte C-prov som jag gjorde på gymnasiet. Under tiden som jag skrev det och efteråt när jag var klar kände jag mig väldigt säker. Provet hade gått utmärkt. Dock var sanningen en annan och om jag inte misstar mig gick jag G-. För mig är det inget bra resultat, då jag under min skoltid låg på VG och MVG.
Ett av naturområdena här i Åkers Styckebruk.
Med detta i baktanke känner jag mig orolig för att tentan som jag har den 17 juni kommer gå käpp rätt åt helsike. Varför? Jag känner mig inte ett dugg nervös och när jag sätter mig ned för att plugga blir jag rastlös eftersom jag med ens känner att jag är mättad med kunskap. Jag känner att jag vet det jag behöver. Om jag hade kunnat skulle jag ha gjort tentan redan nu och fått det överstökat. Alltså; å ena sidan är det just den inställningen hos mig som tidigare har lett till akademiska nederlag för mig, vilket gör mig orolig. Å andra sidan ska jag kanske helt enkelt försöka lita på magkänslan och slå bort orostankarna? Ju mer man stressar upp sig över något, ju sämre går det. Så om jag då sätter mig framför tentan med inställningen att det kommer gå åt skogen, kommer det förmodligen göra så också. Aja, bara en vecka kvar med lidande och sedan är det frihet som gäller! I alla fall till 22 augusti ...
Av erfarenhet (jo, det känns lite mossigt att säga så när man är tjugoett år, men jag har alltid varit mossiga lilla jag ^^) vet jag att de allra flesta gånger då jag känner mig nervös, brukar det gå bra. E contrario (motsatsvis) går det som regel dåligt när jag känner mig lugn och säker på att jag kan det där. Minns ett matte C-prov som jag gjorde på gymnasiet. Under tiden som jag skrev det och efteråt när jag var klar kände jag mig väldigt säker. Provet hade gått utmärkt. Dock var sanningen en annan och om jag inte misstar mig gick jag G-. För mig är det inget bra resultat, då jag under min skoltid låg på VG och MVG.
Ett av naturområdena här i Åkers Styckebruk.
Med detta i baktanke känner jag mig orolig för att tentan som jag har den 17 juni kommer gå käpp rätt åt helsike. Varför? Jag känner mig inte ett dugg nervös och när jag sätter mig ned för att plugga blir jag rastlös eftersom jag med ens känner att jag är mättad med kunskap. Jag känner att jag vet det jag behöver. Om jag hade kunnat skulle jag ha gjort tentan redan nu och fått det överstökat. Alltså; å ena sidan är det just den inställningen hos mig som tidigare har lett till akademiska nederlag för mig, vilket gör mig orolig. Å andra sidan ska jag kanske helt enkelt försöka lita på magkänslan och slå bort orostankarna? Ju mer man stressar upp sig över något, ju sämre går det. Så om jag då sätter mig framför tentan med inställningen att det kommer gå åt skogen, kommer det förmodligen göra så också. Aja, bara en vecka kvar med lidande och sedan är det frihet som gäller! I alla fall till 22 augusti ...
Dagens citat:
"När man ska ta honung med ballong är det förfärligt viktigt, att man inte låter bina veta att man kommer."
(Nalle Puh)
Ha det så bra!
Oroliga kramar
Jessie