Jessicas grotta

Nu var det ett tag sedan, men någon dag när jag satt på tåget till skolan, satte jag mig hos tre kvinnor som uppenbarligen kände varandra. Hur jag lyckades lista ut det var tack vare att de först och främst satt och pratade med varandra, men att de även på sättet de pratade med varandra antydde att de kände varandra. De tycktes känna till en del om de andras privatliv.

Jag är inte den som gillar att tjuvlyssna på andras samtal (trots att vi på LU blev uppmanade till att göra det av en föreläsare), men ibland händer det att man inte rår för det. Den här tågresan var ett sådant tillfälle. De tre kvinnorna pratade om sina respektive söner och tydligen höll samtliga killar på med någon form av idrott. Den ena kvinnans son var en väldigt duktig simmare som tycktes vinna nästan alla tävlingar som han deltog i. Nu verkade han dock ha tröttnat och ville sluta på simningen. Det här tyckte inte hans mamma om, som försökte övertala honom. Till sina väninnor sade hon att hon förmodligen var tvungen att ge upp och låta killen göra som han ville, fast det var synd att han kastade bort sådan begåvning. Istället för simning ville tydligen hennes son syssla med något annat och hade kommit med något förslag. Fast just den idrotten ansåg inte hans mamma var någon "riktig" sport, vilket innebar att han var tvungen att välja åtminstone en till "riktig" idrott om han ville syssla med den som inte var en "riktig" sport.

Där blev jag ganska irriterad. Vad då tvinga sitt barn till att utöva idrott? Visst, jag håller med henne om att det är synd att han slänger bort en sådan talang om han nu är så duktig som hon sade att han var. Men om han vill lägga av med det, varför då tvinga sitt barn att ändå hålla på med någon sport? Klart, det är ju bättre om barnen håller på med sådant än att de sitter hemma framför datorn eller tv:n, men jag anser att man istället för att tvinga in dem i någon idrott, får komma på andra sätt att aktivera barnen.

Mina föräldrar hade som vana att de helger då båda mina föräldrar var lediga, gick vi efter frukosten till någon lekpark och lekte i några timmar. Vi kunde vara ute och leka annars också, men just vid de här tillfällena kunde hela familjen umgås.

Kanske är det jag som är konstig. Men trots att det är bra att idrotta, anser jag att det är fel att tvinga sina barn till att hålla på med det. Det är trots allt deras liv. Jag fick nästan uppfattningen att mammorna levde sina liv genom sina barn, om du förstår hur jag menar? Det är fel. Hålla igång i all ära, men tvång är fel.