Jessicas grotta

Förra fredagen, den 11 november, hade tingsrätten en utrymningsövning och ett par dagar innan hade vi fått ta del av följande scenario:

”En upprörd man kommer in till receptionen och talar om att han fått nog av rättsväsendet och meddelar att han tänker spränga sig själv och hela byggnaden i luften vilken minut som helst.”

Alla visste redan innan övningen när den skulle äga rum, men trots det undrade jag för ett ögonblick vad det var som lät när brandlarmet sattes igång. Sedan lät jag allt arbete ligga på skrivbordet, tog jackan från skåpet och stegade ut i korridoren. Eftersom det var så tyst (bortsett från larmet) blev jag osäker och funderade på att gå tillbaka, men tog mig snabbt samman och gick ut till uppsamlingsplatsen. När jag var på väg ut kom de andra.


Sådana här utrymningsövningar är väldigt bra, men hade det inte varit bättre att ha övningen utan att personalen hade varit medvetna om det? Nu inser jag naturligtvis att det kan vara svårt att genomföra en oväntad övning på en offentlig plats, som till exempel tingsrätten. Men samtidigt tror jag att det hade varit nyttigare, eftersom nu satt nästan alla och räknade ned minuterna tills det var dags (till och med jag trots att jag sedan ändå blev förvånad). Om man inte är beredd på det tar man det kanske på större allvar, för man tror att det är på riktigt. Det är bara en tanke.