Jessicas grotta

I senaste numret av "Kupé" läste jag att fler och fler begår så kallade digitala självmord, vilket innebär att man utplånar alla sina internetcommunitykonton. I en senare artikel berättade en amerikansk journalist att hon och hennes familj bestämde sig för att vara utan tv, mobil och internet ett tag. Anledningen var att de ville komma närmare varandra då det elektroniska tar så mycket av vår tid och energi och tydligen kom de närmre varandra.

Det fick mig att börja fundera på mitt eget internetberoende. Ju mer jag tänkte, desto osäkrare blev jag på om man kan kalla det för beroende - mitt internetanvändande? I och för sig kollar jag mejl och lite annat minst en gång om dagen, men jag tror allt att jag också kan vara utan internet utan att få abstinensbesvär (fast är det inte så de flesta som har ett beroende tänker? ). Bröllopsresan till Rom är ett bevis på det. Under både bröllopshelgen och veckovistelsen i Rom var jag helt och hållet utan internet och det gick ingen nöd på mig.


Men det att internet och annan "nöjeselektronik" (dator, tv etc.) tar väldigt mycket av ens tid stämmer nog ganska bra. I alla fall för min del. Egentligen hade man säkert kunnat klara sig utan det, eftersom man lyckades med det innan dessa ting invaderade våra liv. Jag menar, man hade knappast dött av att vara utan det. Dock är min mejl för närvarande en ganska viktig del av mitt liv då skolan kommunicerar främst via mejl. Fast jag hade som sagt inte dött av att vara utan det. Om mina resultat på utbildningen sedan hade blivit lidande är en annan femma.

Trots att jag vet att jag skulle klara mig utan några problem, tar det ändå emot när tanken formas i huvudet. Så för min del är det inte frågan om jag kan vara utan dessa (onödiga) ting, utan om jag vill vara utan dem? När jag får sådana stridiga känslor uppfattar jag det som en utmaning och vill nästan genomföra det bara för att bevisa för mig själv att jag kan. Kanske hade det varit nyttigare för en att göra så - om inte för evigt så i alla fall för en tid. Jag är övertygad om att man hade känt sig friare.

Enda anledningen till att man känner behov av dator, mobiler och liknande är för att det har byggts upp ett behov och detta främst från upphovsmännen. Nu menar jag inte att det inte är en rolig sysselsättning att surfa runt, för det är det. Det jag menar är att det inte är något nödvändigt för överlevnaden. Det borde inte vara en katastrof om dessa nöjen försvinner.

Jag är sugen på att göra en tids uppehåll från dessa onödigheter, men jag får se hur det blir. Om bloggen inte uppdateras under någon vecka eller mer vet du vad det blev för beslut.