Bröllopsresa: Dag 3
Liksom föregående dag gick vi ned till receptionen vid niotiden för att äta frukost och även den här dagen talade kvinnan italienska med oss. Efteråt gick vi tillbaka till hotellrummet (som fortfarande luktade unket) för att smörja in oss med solskydd.
Därefter bar det av mot tågstationen Termini i den tryckande hettan. Precis som de andra dagarna sken solen för fullt utan ett moln på himlen. Tanken var att vi den här dagen skulle ta oss bort till Vatikanstaten och då det låg ganska långt bort från hotellet hade vi bestämt oss för att ta tunnelbanan dit. Fast att hitta tunnelbanan på Termini är som att gå runt i en labyrint, men till slut hittade vi dit. Att köpa biljett är inte särskilt svårt när man väl har testat på, men då det var vår första gång ställde vi oss i en kö där det stod folk och hjälpte turister. Om man gör det (ställer sig i en sådan kö) får man förvänta sig att betala för den hjälp som man får (det är för övrigt "vanliga" människor och inte anställda som har insett att man kan tjäna pengar på det sättet). Ifall man hellre vill klara sig själv ska man fortsätta att gå, eftersom det finns "obemannade" biljettautomater närmre spärrarna.
Så här fint parkerar man i Rom. För de tre bilar som syns är parkerade alla tre. Undrar hur den med den lilla grå till höger tog sig ut ...
Därefter bar det av mot tågstationen Termini i den tryckande hettan. Precis som de andra dagarna sken solen för fullt utan ett moln på himlen. Tanken var att vi den här dagen skulle ta oss bort till Vatikanstaten och då det låg ganska långt bort från hotellet hade vi bestämt oss för att ta tunnelbanan dit. Fast att hitta tunnelbanan på Termini är som att gå runt i en labyrint, men till slut hittade vi dit. Att köpa biljett är inte särskilt svårt när man väl har testat på, men då det var vår första gång ställde vi oss i en kö där det stod folk och hjälpte turister. Om man gör det (ställer sig i en sådan kö) får man förvänta sig att betala för den hjälp som man får (det är för övrigt "vanliga" människor och inte anställda som har insett att man kan tjäna pengar på det sättet). Ifall man hellre vill klara sig själv ska man fortsätta att gå, eftersom det finns "obemannade" biljettautomater närmre spärrarna.
Så här fint parkerar man i Rom. För de tre bilar som syns är parkerade alla tre. Undrar hur den med den lilla grå till höger tog sig ut ...
Att åka tunnelbana i Rom är väldigt enkelt och inte lika tillkrånglat som i Stockholm. I dag finns det två linjer (dock håller de på att bygga en tredje som ska få från flygplatsen Fiumicino till tågstationen Termini) - röd linje (A) och blå linje (B). Varje linje har två riktningar (A: Batitstini - Anagnina, B: Laurentina - Rebibbia). Enkelt! I Stockholm måste man förutom att hålla reda på linjefärger, även tänka på vilket nummer som man ska åka (jag brukar inte åka tunnelbana så ofta i Stockholm, så det känns kanske krångligare för mig?). För att åka till Vatikanstaten tar man röd linje (A) mot Batitstini (om man åker från Termini) och hoppar av på station Cipro *Musei Vaticani*. Sedan blir det en liten promenad från tunnelbanestationen till den lilla staten. Längs den här vägen fanns det många som ville "hjälpa" en att slippa kön till Sixtinska kapellet och Vatikanmuseet, på samma sätt som vid Colosseum. Även här struntade vi i deras erbjudande och fortsatte att gå.
Väl framme i Vatikanstaten såg vi den miltals långa kön till Peterskyrkan och då menar jag att den sträckte sig runt minst halva Petersplatsen (som är tämligen stor), plus lite till då kön slingrade sig ju närmre man kom Peterskyrkan. Jag misstänkte att det skulle bli som vid Colosseum (att kön skulle krympa avsevärt efter klockan tolv) och därför roade vi oss en stund med att fotografera Petersplatsen. Efter det gick vi in i en byggnad som de gjort till någon slags minnesbyggnad över den tidigare påven. Man kunde betrakta foton, filmer och hans tillhörigheter. När vi hade tagit oss igenom byggnaden valde vi att leta efter en ingång till en park som enligt kartan skulle ligga i Vatikanstaten. Det hela slutade med att vi gick runt hela Vatikantaten längs murens utsida. Jag inbillar mig att det inte är många som kan säga att de har gått runt en stat i en stad (av den enkla anledningen att de inte är lika dumdristiska som vi). Fast ohyggligt varmt var det och på nolltid hade vi tömt våra vattenflaskor. Under vår promenad såg vi att kön till Vatikanmuseet hade blivit nästan lika lång som kön till Peterskyrkan hade varit innan.
Petersplatsen, sedd från Peterskyrkan. Dock syns inte kanterna på Petersplatsen här på bilden eftersom de är dolda av byggnaderna på bildens högra och vänstra sida.
Väl framme i Vatikanstaten såg vi den miltals långa kön till Peterskyrkan och då menar jag att den sträckte sig runt minst halva Petersplatsen (som är tämligen stor), plus lite till då kön slingrade sig ju närmre man kom Peterskyrkan. Jag misstänkte att det skulle bli som vid Colosseum (att kön skulle krympa avsevärt efter klockan tolv) och därför roade vi oss en stund med att fotografera Petersplatsen. Efter det gick vi in i en byggnad som de gjort till någon slags minnesbyggnad över den tidigare påven. Man kunde betrakta foton, filmer och hans tillhörigheter. När vi hade tagit oss igenom byggnaden valde vi att leta efter en ingång till en park som enligt kartan skulle ligga i Vatikanstaten. Det hela slutade med att vi gick runt hela Vatikantaten längs murens utsida. Jag inbillar mig att det inte är många som kan säga att de har gått runt en stat i en stad (av den enkla anledningen att de inte är lika dumdristiska som vi). Fast ohyggligt varmt var det och på nolltid hade vi tömt våra vattenflaskor. Under vår promenad såg vi att kön till Vatikanmuseet hade blivit nästan lika lång som kön till Peterskyrkan hade varit innan.
Petersplatsen, sedd från Peterskyrkan. Dock syns inte kanterna på Petersplatsen här på bilden eftersom de är dolda av byggnaderna på bildens högra och vänstra sida.
Fast precis som jag misstänkte hade kön till Peterskyrkan krympt och vi ställde oss i den. Kändes nästan som på flygplatsen eftersom man får gå igenom en liknande säkerhetskontroll (fast den här gången slapp jag ta av mig mina ballerinaskor). Men jag fick inte komma in i Peterskyrkan. För att uttrycka det som vi gjorde på vykortet till svärmor: Jag var för syndig för att komma in, så jag fick stekas i solen. Vad då "syndig"? Jo, för att få komma in i Peterskyrkan måste man täcka axlar och benen ovanför knäna. Dumma jag hade glömt bort det och klätt mig i linne och kjol (som slutade lite ovanför knäna). Med andra ord fick jag vänta ute i solen medan älsklingen skyndade sig in för att ta bilder. Tänk dock på att de i den första säkerhetskontrollen inte säger till om man är rätt klädd eller ej. Det får man själv tänka på och om man inte skulle vara det, stoppas man vid andra säkerhetskontrollen som finns strax innan man får gå in.
När älsklingen kommit tillbaka tänkte vi först gå till Vatikanmuseet och Sixtinska kapellet, men insåg att det skulle vara en väääldigt lång kö. Då ingen av oss kände för att stå länge i värmen gick vi istället mot Castel Sant'Angelo. Efter det att vi tagit bilder på Castel Sant'Angelo, gick vi över bron Ponte Sant'Angelo som sträcker sig över floden Tibern. Vi satt och vilade i skuggan samtidigt som vi såg på Tiberns väldigt smutsiga vatten och vi testade var sin panini som vi köpt från en av alla "turistfällor". Under en stund satt vi och diskuterade lite och beslutade oss slutligen för att besöka Castel Sant'Angelo. Likaså här hade de reducerade biljetter för EU-medborgare som är mellan arton och tjugofyra år, så istället för 12 euro, betalade vi 6 euro per man.
Castel Sant'Angelo.
En av alla turistfällor som fanns vid varje turistattraktion. Det var inte ovanligt att det fanns minst två, men gärna fler. Att vi kallade de för turistfällor beror på att de var mycket ovanligt att de hade satt ut något pris på det de sålde och de var nästan överdrivet dyra.
När älsklingen kommit tillbaka tänkte vi först gå till Vatikanmuseet och Sixtinska kapellet, men insåg att det skulle vara en väääldigt lång kö. Då ingen av oss kände för att stå länge i värmen gick vi istället mot Castel Sant'Angelo. Efter det att vi tagit bilder på Castel Sant'Angelo, gick vi över bron Ponte Sant'Angelo som sträcker sig över floden Tibern. Vi satt och vilade i skuggan samtidigt som vi såg på Tiberns väldigt smutsiga vatten och vi testade var sin panini som vi köpt från en av alla "turistfällor". Under en stund satt vi och diskuterade lite och beslutade oss slutligen för att besöka Castel Sant'Angelo. Likaså här hade de reducerade biljetter för EU-medborgare som är mellan arton och tjugofyra år, så istället för 12 euro, betalade vi 6 euro per man.
Castel Sant'Angelo.
En av alla turistfällor som fanns vid varje turistattraktion. Det var inte ovanligt att det fanns minst två, men gärna fler. Att vi kallade de för turistfällor beror på att de var mycket ovanligt att de hade satt ut något pris på det de sålde och de var nästan överdrivet dyra.
Vårt nästa mål blev Piazza Navona där Fontana dei Quattro Fiumi (De fyra flodernas fontän) finns. Här passade vi på att fylla på våra vattenflaskor, men vi var knappast de enda som tänkte på det så det blev en del trängsel med de andra turisterna. Borta vid Fontana dei Quattro Fiumi var det två turister (som var tillsammans) som frågade älsklingen om han kunde ta bild på dem och i gengäld fotograferade de oss. Det är trevligt med vänliga turister. ^^ Nästa stopp blev Campo de'fiori och sedan Piazza farnese. Därefter gick vi för att ta bild på Tiberina (Tiberön).
De fyra flodernas fontän.
De fyra flodernas fontän.
Vid det här laget började våra magar tala om att det var dags att få i oss lite mat, fast istället hittade vi ett internetcafé - något som vi hade varit på jakt efter dagen innan. Vid Colosseum hade vi köpt några vykort som vi tänkte skicka i väg, men duktiga jag hade glömt adresserna hemma, något som löstes tack vare internetcaféet. Med adresserna nedskrivna fortsatte vi vårt matletande, men började känna att det kanske var bättre att dra sig tillbaka mot hotellet och äta på något av ställena på vägen. Enligt vår karta skulle det finnas en tunnelbana i närheten, men någon sådan kunde vi inte hitta. Däremot fann vi en restaurang på Via Urbana (nära Hotel Ivanhoe) som vi valde att äta på. Något namn kunde jag inte hitta på skylten, men dess inredning var röd och strax innanför ingången hade de en bar som man fick gå förbi för att komma till restaurangdelen. Deras servitör var trevlig och lunkade fram som en björn (han var nästan en PG!). Till middagen valde vi att ta både "primi" och "secondi" och maten smakade bra.
På nytt gjorde vi ett försök att hitta tunnelbanestationen som vi hade letat efter innan och den här gången fann vi den! Det är blå linjens station Cavour och den ligger bara en liten bit ifrån restaurangen (man går till höger när man kommer ut från restaurangen). Vi åkte bort till Policlinico och gick sista biten till hotellet. Handdukarna hade bytts även den här dagen, men precis som föregående dag var de skitiga och i papperskorgen låg ett tuggummi som inte kommit från någon av våra munnar. Innan vi skrev på vykorten som vi skulle skicka, duschade vi av oss det romerska dammet.
På nytt gjorde vi ett försök att hitta tunnelbanestationen som vi hade letat efter innan och den här gången fann vi den! Det är blå linjens station Cavour och den ligger bara en liten bit ifrån restaurangen (man går till höger när man kommer ut från restaurangen). Vi åkte bort till Policlinico och gick sista biten till hotellet. Handdukarna hade bytts även den här dagen, men precis som föregående dag var de skitiga och i papperskorgen låg ett tuggummi som inte kommit från någon av våra munnar. Innan vi skrev på vykorten som vi skulle skicka, duschade vi av oss det romerska dammet.
Dagens citat:
"Av frukten känner man trädet."
(Bibeln, Matteus 12:23)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie