Jessicas grotta

I går gjorde jag och älsklingen ett nytt försök med hans spårninguppgift. På morgonen snöade det lite lätt, så vi trodde att det inte skulle bli några större problem. Dessvärre tilltog snöandet i styrka och när vi väl var framme vid skogen snöade det för fullt. Vi var dock tappra och gjorde ändå ett försök, men till sist fick vi trots allt ge upp.

 

 

Problemet var inte att vi inte hittade spår, för det fanns det massor av. Vårt problem bestod snarare i att spåren återigen snöade igen. Men vi klagar trots det inte. Det var skönt och trevligt att få komma ut lite. Och så hörde vi en hackspett! :-) Dessvärre hör man inte den i min inspelning (inte vad jag kan höra i alla fall). Däremot får du se lite hur det såg ut där jag och älsklingen pulsade fram. och så får du höra mig flåsa. Det här blev ju en riktig rysare! ;-)

 

 

Strax innan vi kom till bilen, bad jag älsklingen att ta bild på hur djup snön var. Nu var den i och för sig inte jättedjup och vi tog inte ens bilden där det var som djupast. Men det ger dig ändå en hint om vilken snömängd vi i Köping har. :-)