Jessicas grotta

Jag har för mig att jag har nämnt att trots att jag och min bästa vän kommer från helt olika kulturer, har vi (vad jag vet) inte varit med om några kulturkrockar. Vi förstod inte riktigt vad vår gymnasielärare menade trots att hon tyckte att vi två borde vara ett bra exempel. Däremot har jag och älsklingen (trots att båda har svenskt påbrå) stött på en del kulturkrockar. Jag anser att man kan benämna det som kultur, eftersom man gör saker på olika sätt i olika delar av vårt avlånga land. Ett exempel är när man ska räkna våningar.


I Skåne gör vi det ganska enkelt för oss och anser att bottenvåningen och första våningen är samma våning. Om man då går upp en trappa kommer man till andra våningen, och så vidare. Så gör man inte uppåt landet. Där är nedersta våningen bottenvåningen (såvida man inte går upp för en trappa för att komma in). Om man går upp en trappa/våning kommer man till första våningen och om man fortsätter en trappa till kommer man till andra våningen, och så vidare. För att konkretisera det med ett exempel. Jag, älsklingen och djuren bor på tredje våningen enligt traktens räknesätt. Enligt skånskt räknesätt bor vi på fjärde våningen. Därför blev jag rätt snurrig då vi åkte hiss när vi hälsade på älsklingens ena kompis i Strängnäs.

Fast jag tycker att jag har anpassat mig ganska bra. Här hemma använder jag mig av älsklingens räknesätt och i Skåne använder jag mig av det som jag är uppvuxen med. Man brukar säga att man inte kan lära gamla hundar att sitta (min klassföreståndare på högstadiet preciserade det och sade att man inte kan lära gamla hundar att sitta på ett nytt sätt), fast i mitt fall stämmer inte det. Den här gamla hunden är rätt anpassningsbar, och har lärt sig att sitta på nya sätt.