Jessicas grotta

Minns du att jag under hösten 2010 publicerade inlägg om en skrivtävling som hette ”Nutidsnovellen”? De vinnande bidragen fick sedan var sin plats i antologin ”Nutidsnovellen” som senare gavs ut. Någon gång under förra hösten fick jag erbjudande om att förhandsboka den för att sedan ha den hemma innan jul. Jag tog chansen och nu har jag läst ut den. Här kommer mina tankar kring varje novell som finns med i antologin.

”Sprängda murar” av Anders Textorius (som var tävlingsledare och således ingen vinnare)
Kort handlar den om en man som lever ett mycket inrutat liv, men som plötsligt tror sig finna en väg till ett bättre liv. Novellen var ganska kort och för mig väldigt förvirrande. I dess början kände jag att den hade potential till att bli något mer. Något större än vad den blev. Men sedan flöt den ut i något väldigt filosofiskt och jag och filosofi har aldrig varit vänner. Gång på gång tappade jag tråden och hade därmed rätt svårt att ta till mig dess handling och innebörd.


”Bara några vingslag bort” av Jan Bryme
En historia om att vilja, men inte ha möjlighet att kunna, och att se någon som man tycker om försvinna utan att man kan göra något för att hjälpa till. Den här novellen var väldigt poetiskt skriven med ett vackert och målande språk. Samtidigt lyckades Jan Bryme med att väcka intresse hos mig. Vad hade berättaren varit med om? Vilket förhållande hade den till kvinnan? På ett snyggt sätt får man det förklarat fram mot slutet. Jag skulle gärna vilja läsa mer av honom.


”Ökenvandring” av Lotta Kaljo
En man som i fängelset finner frihet i fantasin. Jag håller med jurymotiveringen om att den var poetiskt skriven och redan där höjer den sig i mina ögon. Fast jag hade bitvis svårt att hänga med, men det beror säkert på mig själv och inte Lotta Kaljos förmåga att skriva. När man läser den här måste man för säkerhets skull vara skärpt i tanken för att klara av att hänga med och inte vara småstressad som jag.


”Arbetslinjen” av Kjell Åhsberg
En berättelse om ilska gentemot de borgerligas politik som utsätter sjuka människor för icke humana levnadsvillkor. Ilska är en naturlig reaktion när man läser Kjell Åhsbergs lite provokativa novell. Inte för att han har fel, utan för att jag inte kan förstå hur man kan tvinga ut människor att arbeta trots att det är uppenbart att de inte kan. Rädsla är också en naturlig reaktion. Vart är Sverige på väg?! Jag hade gärna läst en längre version av ”Arbetslinjen” för att få chans att komma djupare in på karaktärerna. Å andra sidan hade det kanske varit ännu mer skrämmande.


”Skymningsupproret” av Anna Lundgren
En lång ättelinje av kvinnor. De lever inte det liv de vill leva. Men nu kommer det att bli ändring på det. Jag känner en aning sorg när jag läser novellen ”Skymningsupproret”. Att inte få leva det liv man vill, utan att man lever det liv som förväntas av en, måste vara jobbigt. Att inte känna att man kan göra som man vill. Precis som andra noveller i antologin, är den här novellen väldigt poetiskt skriven. Slutet gör mig nyfiken på vad för sorts förändring som väntar. Jag hade gärna läst en förlängd version för att kunna fördjupa mig i kvinnan och hennes situation.


”Skärvor” av Desirée Fredlund
Berättelse om en kvinna som tänker tillbaka på sitt liv och männen i det. Bland det första som jag tänkte på när jag läste novellen var att kvinnan förmodligen är i behov av bekräftelse, men att hon i sitt sökande efter det hamnar fel. Jag tycker väldigt synd om kvinnan och önskar att jag kunde hjälpa henne. Desirée Fredlund skriver fängslande men har samtidigt en ton som antyder att det är okej att det är på det här sättet. I alla fall att kvinnan själv tycker det. Av den anledningen blir jag frustrerad på kvinnan i berättelsen för att hon tillåter att det är på det här sättet. Det är inget som någon behöver tåla! Jag ser fram emot att läsa mer av Desirée Fredlund.


”Om hösten och våren” av Björn Björkegren
En man och en kvinna möts, varav kvinnan är angelägen om att få klart sin teckning. För mig var den här novellen för kort. Den hann aldrig börja innan den avslutades. Jag tyckte att Björn Björkegren påbörjade en tråd för att abrupt byta till nästa. Kvar lämnades jag med känslan av att ha läst en oavslutad berättelse.


”Provsvar” av Cecilia Hultberg
En novell om en person som på ett rapsfält väntar med ett brev i handen. Språket i berättelsen är lekande lätt och är för ögonen som ljuv musik är för öronen. Hela tiden manar Cecilia Hultberg på läsarens nyfikenhet för vad det är för ett brev, samtidigt som hon väldigt målande beskriver omgivningen. På ett sätt känns det som att det här hade kunnat vara en del av en längre roman (en roman som jag gärna hade läst). ”Provsvar” har definitivt gett mig mersmak för det Cecilia Hultberg skriver.


”Den enes tak, den andres golv” av Tim Sterner
Alexander får en lärlingsplats på ett av landets största bokförlag. Under sin första dag möter han en man i källaren. Det var med stor förväntan som jag tog mig an Tim Sterners ”Den enes tak, den andres golv”. På sätt och vis känns det som att jag på något plan känner honom, trots att jag egentligen inte vet särskilt mycket om Tim Sterner. När jag under gymnasietiden var aktiv på Färdlektyr (en sida där man kunde publicera alster, en sida som Kapitel1 påminner om) var Tim Sterner också aktiv där. Jämt och ständigt hyllades han för sina vackert skrivna dikter. Dock tror jag inte att jag läste någon novell av honom. Då och då har jag undrat vart han tog vägen och vad det blev av honom. Nu vet jag (lite) och jag tyckte om att läsa den här novellen. Han skriver lika poetiskt och fängslande som jag minns det. Här kan man tala om begåvning!


”Resa i regnet” av Tina Knutson
Varje morgon som mannen ska till jobbet, ser han samma kvinna i fönstret tre våningar upp. Även den här novellen var djup. Nästan lite för djup för min del. Men tack vare det levande och fängslande språket fungerar novellen ändå.