Jessicas grotta

På Marstrand hittar man ett fyrtio år gammalt manslik och polisen börjar nysta i det. Bit för bit uppenbaras en brutal och mörk historia som involverar flera stycken på ön. Fast hur långt är man beredd att gå när ens eget liv hotas?

 

Tyvärr lämnade inte Ann Rosmans "Fyrmästarens dotter" något särskilt starkt intryck på mig, trots att den var välskriven och hade en intressant intrig. Däremot lyckades Rosman göra mig väldigt förvirrad genom att presentera en lång lista med karaktärer. När jag väl lyckades få ett något sånär grepp om vem de var (det vill säga när jag lyckades hålla isär dem), var boken i princip slut. Egentligen låg inte problemet i att det fanns många karaktärer, utan främst i att Rosman valde att ha dessa som berättarperspektiv. I vanliga fall har jag inget emot perspektivbyten, men i den här boken blev det ett problem, vilket i sin tur sådde frustration hos mig. Antal karaktärer är en balansgång när man skriver och det är viktigt att tänka på att trots att man själv är helt på det klara med vem var och en är, är faktiskt inte läsaren det och behöver författarens hjälp.

 

Vissa delar av berättelsen kändes en smula långsökta, t.ex. en dam som i många år har hållit ett öga på en man som förgrep sig på henne när hon var ung, och till sist tar hon sin hämnd. För mig känns det lite väl utstuderat.

 

 

Hon lyckades i alla fall förmedla storleken på Marstrand (nästan alla är på ett eller annat sätt involverade i den mörka historien) och hur det är att befinna sig på ett sådant litet ställe där alla känner alla. Efter att själv ha bott på ett sådant ställe vet jag hur det är. När jag skulle åka hem från Strängnäs en dag, satte sig en man bredvid mig i busskuren och började prata. Det visade sig att han också bodde i Åker och visste vem jag och älsklingen var eftersom han brukade se oss. Själv hade jag ingen aning om vem den här mannen var. Ett annat exempel är när "pizzagubben" berättade att han kände till vissa saker om oss eftersom han hade sett det. Därför tycker jag inte att det är särskilt konstigt att större delen av Marstrand på olika sätt är involverade i det hemska, om man tänker på Marstrands storlek.

 

Emellanåt blev det för många tekniska båttermer och -detaljer, vilket fick mig att vilja bläddra förbi de delarna. Då jag är varken teknisk eller båtkunnig var det som rena rama grekiskan för mig.