Jessicas grotta

Förlovning: överenskommelse mellan två människor om att (senare) gifta sig. (Källa: Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien/SO)

Nuförtiden tycks folk tro att ”förlovade” är en egen kategori av levnadssätt, precis som ”gifta” eller ”sambo”. Numer frågar folk om den andra vill förlova sig med en eller så har båda till och med tillsammans bestämt ett datum då man ska berätta för andra att man är förlovade. Dock är det inte så en förlovning är tänkt att gå till eller innebära.

 

Förlovning är den tid från det att en i förhållandet har friat och fått ett ”ja” från den andra, tills det att man gifter sig. Varken mer eller mindre. En del säger att förlovning (utan att först ha friat) är ett sätt att visa att man menar allvar med sitt förhållande och vill bara vara med sin partner. Fast tekniskt sett behöver man inte vara förlovade med varandra för att visa det. Ett monogamt förhållande innebär i grunden att man bara vill vara med en person. Och om man inte vill gifta sig, har förlovningen ingen betydelse. Det är inte värt mer att vara förlovade utan att gifta sig eller tanken på att vilja gifta sig, än att ”bara” vara sambor. Rent juridiskt är det tvärtom.

Min rättskunskapslärare på gymnasiet demonstrerade förlovningens juridiska betydelse genom att säga att man kan förlova sig med en krukväxt om man så vill. Gifta sig med eller vara sambo med en krukväxt går dock inte. Fast om man ska gå på SO:s definition är det omöjligt att förlova sig med en krukväxt då man endast kan ingå avtal med (ha en överenskommelse med) människor. Men bortsett från det stämde det han sade ganska bra.

 

Det är lustigt hur folk har fått det här begreppet om bakfoten. Det mest intressanta är kanske ändå hur så många har lyckats med den här misstolkningen. Någon sade en gång till älsklingen angående det här, att vi lever i ett modernt samhälle och kan inte bara gå efter traditioner. Fast det är ingen fråga om tradition, utan en fråga om en betydelse. En innebörd. Om folk då vill ha nya sätt att leva på, går det väl att skapa en ny levnadsform? Inte för att jag anser att det behövs, men tekniskt sett går det.

Jag menar alltså att om man inte är beredd att gifta sig ska man inte ta ”förlovning” i sin mun. Speciellt inte om man har missförstått innebörden med begreppet. Det där med att man vill visa att man menar allvar med förhållandet, ser jag inte som något annat än att det är för omvärlden som man vill visa det. Om förhållandet är tillräckligt starkt behöver man egentligen inga yttre bevis på det. Det räcker med att de i förhållandet själva vet om det, vilket man oftast också gör.

Jag är medveten om att jag med det här inlägget riskerar att trampa på en hel del ömma tår och att jag också riskerar att göra dig upprörd. Men det här är endast mina åsikter och jag menar inte att förolämpa dig på något vis.

Dagens citat:

"Kärleken är större än lagen."
(Kinesiskt ordspråk)

Ha det så bra!
Förlovade kramar
Jessie