Jessicas grotta

Förra veckan började jag med mitt "avsockrande". Eller, egentligen är det så att jag och älsklingen undviker onyttigheter på vardagar. Men på helgerna är det okej med onyttigheter. Så länge det inte går till överdrift. Min tanke är att jag så långt det är möjligt även ska kväva impulsen att småäta.

Jag var ganska förvånad över att det gick väldigt smidigt förra veckan. Det födde tankar som att jag trots allt kanske inte var så fasligt beroende när allt kom omkring. Fast vem försöker jag lura? Klart att jag är socker- och onyttighetsberoende och det blev jag varse om i måndags. Jösses vilka abstinensbesvär som jag tampades med under kvällen. Samma sak under tisdagen. Det är väldigt läskigt hur ens hjärna reagerar på något sådant här. Hela tiden tänkte jag att det inte spelade någon större roll och att jag lika gärna kunde avbryta det här "avsockrandet". Min hjärna var nästintill desperat. Å andra sidan visste jag att det inte skulle bli lätt. Fascinerande hur kroppen reagerar.


När jag skrev om att jag skulle försöka mig på ett avsockrande, fick jag två tips. Det ena var att jag kunde börja med LCHF, fast redan nu kan jag säga att jag antagligen inte kommer göra det. Inte för att jag tycker att det är en dum idé, utan snarare för att jag av vissa anledningar inte är intresserad av olika dieter eller liknande. Men jag har ingenting emot att andra följer dessa. Det är upp till var och en. Däremot tänker jag överväga tipset om att få i mig mer järn. Det är ändå något som jag behöver i och med mitt blodgivande.

Jag kämpar alltså på. Men herregud vad avsaknad av socker och onyttigheter kan göra. Känner mig nästan som en narkotikamissbrukare.