Jessicas grotta

I dag var det premiär för en åtta veckor lång plåga på jobbet - tidsredovisning. Om du (som jag innan jag hade min praktik på åklagarkammaren) inte är bekant med begreppet, kan jag upplysa dig om att det innebär att man ska sitta och ta tid på minsta lilla sak man gör. Varje sak ska kategoriseras. Minsta lilla minut ska räknas. Sedan ska man sitta och skriva in detta i programmet Agresso. Visst är det så upphetsande att man skriker jippi bara man hör det?

 

Eller inte. Efter endast en dag med detta förstår jag äntligen varför alla tycks hata det. Min irritation grundar sig mest på att jag tycker att det är en nästan omöjlig uppgift att utföra när man har ett liknande arbete som jag. Ena minuten kan jag sitta och hålla på med ett ärende om förlängning av hyresavtal, för att en halv minut senare svara i telefon och ha hand om ett helt annat ärende. Några samtal tar någon ynka minut, medan andra tar längre tid. Och efter ett samtal som kanske varat i ungefär en minut, kan jag ibland bara hinna arbeta max en minut till innan telefonen ringer igen. Förstår du hur splittrat arbete det är? Hur ska man kunna ta tid på det? Och för att inte tala om att kategorisera mina arbetsuppgifter.

 

 

Jag förstår att det säkert finns en bra anledning till att vi ska göra detta. Men samtidigt uppnås inte syftet eftersom praktiskt taget alla på mitt arbete hatar tidsredovisningen och det är inte många som tar det på allvar. Så slutresultatet blir ändå fel i slutändan. Dessutom är jag extra sur på den här tidsredovisningen eftersom jag fastnade med den när jag skulle hem. Problemet var att jag tydligen jobbat 0,90 minuter för mycket ... Med andra ord fick jag rusa från jobbet för att hinna med det sista tunnelbanetåget innan mitt fjärrtåg hem avgår. Jag hann med en minuts marginal, men då var jag väldigt nära att svimma. Lyckligtvis lyckades jag hålla mig vid medvetande. Så ja, tidsredovisningen har färgats till viss del av denna lilla händelse. Men jag ska försöka att inte klaga för mycket. Inget blir bättre av att klaga. Bara att bita ihop och genomlida dessa åtta veckor.

 

Kan också upplysa om att efter en vecka i stegtävlingen har jag tagit 74.990 steg (egentligen fler, men nu har jag inte räknat stegen till och från badrummet på morgonen och kvällen). Det innebär att jag ligger på plats 1604 av totalt 4085. Kanske inte mycket att jubla över, men alltid något. Inom laget ligger jag på en femteplats ... Jag är lika förbryllad som du. Jag som går så mycket! Vad har gått fel? Haha, nu fick jag till en ordvits! Jag borde nog bli ståuppkomiker.