Jessicas grotta

I dag på eftermiddag, när jag var lagom mörbultad i huvudet efter allt att göra på jobbet (känns som om man har blivit slagen i huvudet eller något), kom hyresrådet som jag protokollförde för i förra veckan, in till mig. Han ville gå igenom protokollen. Så vi gjorde det.

 

Ibland blir jag riktigt trött på mig själv. Trots att jag egentligen vet och kan saker, slarvar jag så att det framstår som om jag inte kan det ett dugg. Vissa saker som hyresrådet poängterade var saker som jag egentligen kunde och visste, men av någon anledning hade den kunskapen tagit tillfällig semester. Flugit ut genom fönstret. Ja, vad som helst, utom att vara mig till hjälp. Så jag satt där och skämdes. Fast värst var nog när han gång på gång poängterade att vissa saker var "juristspråk" eller "juridik". Som om jag aldrig haft med juridiken att göra. Nu vet jag att han inte menade något illa med det han sade, för det här hyresrådet är en snäll person. Men när jag faktiskt tycker om juridik och har sysslat en del med det, känns det ... Jag vill inte säga att han dumförklarade mig, fast det kändes nästan så. Han vet att jag har studerat juridik. Jag vet att jag har studerat juridik. Men att hela tiden behöva skrika ut det känns meningslöst och löjligt. Det kan ha motsatt effekt än det jag vill uppnå. Så jag höll tyst och nickade och hummade på "rätt" ställen. Jag måste verkligen ta och skärpa mig. Det är knappast första gången som jag har skrivit "juridiska" protokoll.

 

 

Kanske tar jag det hårdare än vad jag borde. Jag borde släppa tanken på att jag måste vara perfekt. På att jag hela tiden måste imponera på folk. Att jag måste vara så bra det bara går. Till syvende och sist är jag trots allt en människa. Och människor begår fel. Man får göra fel. Rom byggdes inte på en dag. Varför kan jag inte kunna banka in det i huvudet när det gäller mig? Varför måste jag banna mig själv varje gång jag gör fel? Förmodligen för att det är svårt att bryta gamla invanda mönster. Mönster som alla under ens uppväxt bankade in i en.

 

Hur som helst tänker jag lära mig. Och man lär sig av sina misstag. Dessvärre verkar det som om jag inte kommer få protokollföra särskilt ofta. Enligt beredningssekreteraren måste jag komma in i det först. Tja, det är svårt att komma in i det om jag inte får chansen. Där var tingsrätten där jag hade praktik bättre. Där blev man inslängd nästan på en gång och jag lärde mig faktiskt massor. Jag vill till och med påstå att jag blev duktig. Men jag får ha tålamod. Som sagt, Rom byggdes inte på en dag.

Ha det så bra!
Kramar
Jessie