Jessicas grotta

Under min uppväxt i Malmö lärde jag mig att förknippa "vinter" med "slask". Visst kom det tillräckligt med snö varje vinter (antingen innan jul eller någon gång i januari eller februari) så att man kunde åka pulka, men dessvärre smälte denna snö snabbt bort och kvar fanns slasken. En vit jul var därför något som endast existerade i filmer eller böcker.

 

Precis som alla andra barn älskade jag snö och varje år hoppades jag intensivt (dock förgäves) på en vit jul. När jag blev äldre försvann mina varma känslor för det där vita som ibland kom ned från himlen. Det innebar ju ändå mest slask!

 

 

När jag och älsklingen blev tillsammans var jag fortfarande anti snö, medan han var/är en person med varma känslor för snö. Under de fyra år som vi har varit tillsammans har jag faktiskt börjat tycka om snö igen. Det är trots allt mysigt med snö. Att vi har haft snörejäla vintrar de senaste åren har nog hjälpt till lite (nackdelen är väl att jag nu har blivit bortskämd med vita vintrar). Men för att det ska vara trevligt med snö ska det handla om just snö och inte slask.