Hej då lusten!
Min systerson döptes i december och tanken var att jag till dopet skulle ha blivit klar med en tavla som jag broderar. Fast på grund av att jag knappt orkar med något på kvällarna, hann jag inte bli klar med den i tid. Därför bestämde vi att vi ska ge honom den till hans ettårsdag i juli istället.
Fast nu börjar jag bli orolig för att jag återigen inte kommer hinna bli klar med den. Orsak? Varje gång jag sätter mig för att arbeta med den försvinner lusten. Genast börjar jag tänka på annat som jag hellre vill göra, trots att jag tycker om att brodera! Jag förstår inte vad som har tagit åt mig. :-(
Den halvfärdiga tavlan. Försök att tänka bort trådarna som finns där (har inte haft ork att fästa alla). Hur den är tänkt att se ut när den är färdig kan du se här.
Jag funderar på om det kan ha att göra med att det är lite av ett tvång att jag ska bli färdig med den. Att det roliga försvinner på grund av det. Då återstår frågan vad jag kan göra åt det. Jag behöver bli klar med tavlan innan juli och det är trots allt inte mycket kvar.
Har du något tips på vad jag kan göra för att få tillbaka broderingsglädjen? :-)
Dagens citat:
"Det finns ingen värdighet i att vara överlägsen någon annan. Sann värdighet ligger i att vara överlägsen sitt tidigare jag."
(Robin Sharma)
Ha det så bra!
Broderande kramar
Jessie
Det kluriga är ju att få bort "måste"-känslan... Själv brukar jag försöka göra sånt samtidigt som jag ser på en film eller serie jag gillar (och har sett förut så jag inte behöver ha full fokus). För mig brukar det ta bort en del av den negativa känslan iaf. Kanske värt att prova?