Förtal genom fiktivitet

Det här är en del av mina funderingar kring juridikpoddens första avsnitt.
 
Mårten och Tove pratade om juridiken kring filmen Call girl. Jag har själv inte sett den och kommer därför bara redogöra för det Mårten och Tove berättade. Fast det är ändå inte Call girl som är det intressanta, utan snarare de juridiska frågor som uppstår med anledning av filmen.
 
Call girl är baserad på en verklig historia där unga flickor utnyttjades sexuellt. I filmen pekas vissa personer ut och påstås vara delaktiga i denna härva. En av personerna som pekas ut antas vara Olof Palme eftersom karaktären säger saker som är typiska för just Olof Palme. Palmes efterlevande har tagit illa vid sig eftersom de anser att det inte finns bevis för att Palme skulle ha varit inblandad. Därmed avser de att filmen är förtal mot avliden.
 
Vad innebär då förtal och förtal mot avliden? I brottsbalken (1962:700) 5 kap. 1 §, 2 § och 4 § finns följande definitioner:
 
1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
---------------------------

---------------------------
2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.
--------------------------
--------------------------
4 § Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 §, om gärningen är sårande för de efterlevande eller den eljest, med beaktande av den tid som förflutit sedan den avlidne var i livet samt omständigheterna i övrigt, kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne.
-------------------------

Såvitt jag vet är frågan ännu inte avgjord, men detta får en definitivt att börja fundera över det egna skrivandet. Mårten och Tove diskuterade det här (inte specifikt mitt skrivande, men berättande i allmänhet). Det finns olika sätt att berätta en verklig historia på. Man kan skriva direkt om det (tänk facklitteratur) eller så kan man använda den fiktiva formen. Man skriver alltså en skönlitterär berättelse. Fast får man då använda verkliga personer? Mårten berättade om en uppväxtroman som en tjej hade skrivit. I den romanen hade författaren pekat ut personer i sin närhet och hon dömdes senare för förtal. Domstolen menade (enligt Mårten) att som författare måste man skydda personer som kan bli förtalade.
 
 
När jag hörde det började jag som sagt fundera över mitt eget skrivande. Det är lätt att man, åtminstone till en början, baserar sina karaktärer på verkliga personer. Det gjorde jag när jag skrev VAKT, vilket i och för sig är naturligt eftersom det manuset baserade/baseras delvis på egenupplevda händelser. Hade jag kunnat bli åtalad för förtal? Visserligen lånade jag bara vissa egenskaper från några (verkliga) personer, men tyvärr fanns ändå likheterna där. I alla fall i mina ögon och det som jag lät karaktärerna utföra var inget smickrande. Man får med andra ord passa sig när man skriver och väljer att basera sin berättelse och sina karaktärer på verkliga händelser och personer. För även om det är en verklig berättelse - är det verkligen försvarligt att hänga ut personer? Är det inte bättre att skapa nya karaktärer? Eller snarare: Är det verkligen värt att hänga ut någon för att man vill berätta sin historia? Man kan ju fortfarande berätta sin historia även om man använder påhittade karaktärer.
 
Om jag väljer att fortsätta skriva på VAKT kommer jag definitivt göra ändringar. För min mening har aldrig varit att hänga ut någon. Jag har bara känt ett behov att berätta om mina upplevelser.


Dagens citat:

"Vargar har goda skäl att frukta människan. Men människan fruktar vargen på grund av missförstånd."
(John Theberge, vargexpert i Kanada)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie