Hjärnan tar semester

Jag tycker att det är väldigt pinsamt när hjärnan plötsligt tycks stänga av sig. En gång hände det när jag stod i en kö på McDonald's, vilket var för flera år sedan. Nuförtiden undviker jag det stora, gula M:et så mycket det går. Hur som helst, när det blev min tur att beställa, fick jag någon form av blackout och kunde inte få fram ett enda ord på en stund. Tjejen i kassan stod och tittade lite underligt på mig. Senaste gången som det hände var för bara några veckor sedan när jag skulle ringa till en läkare. Eftersom läkaren hade gått för dagen, fick jag tala in ett meddelande på dennes telefonsvarare. När jag kom till den punkt då jag skulle säga mitt telefonnummer, stod det helt still i huvudet. Jag kunde inte komma på mitt telefonnummer som jag i vanliga fall kan som ett rinnande vatten. Väldigt pinsamt. Men den där plötsligt spärren släppte efter en stund.
 
 
 
Varför händer sådant? Först var jag på väg att föreslå att det kanske är ett tecken på att hjärnan håller på att bli överbelastad, fast då skulle var och varannan person vara det. Jag tänker på det här då man tillfälligt glömmer bort (självklara) ord. Det känns som att just det är rätt vanligt. Å andra sidan skulle det mycket väl vara ett tecken på överansträngning med tanke på vilket stressigt samhälle vi lever i. I och för sig är det vi själva som har skapat det på det sättet, men ändå. Frågan är då vad man ska göra för att bli mindre överansträngd. Kanske se till att verkligen koppla av x antal gånger/dagar i veckan? Då man skjuter bort alla måsten och bara gör sådant som kan känner för.


Dagens citat:

"Stress och anspänning är den du tror att du borde vara, frid och avslappning är den du är."
(Kinesiskt ordspråk)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie
#1 - - Svägerskan:

Prova med "medition". Sitt 5-10 minuter och bara andas. Kanske det hjälper att sitta vid fönstret Och bara se ut på utsikten med en kopp te i handen. Viktigt i den här pausen är att bara koppla av. Ta några djupa andetag (in genom näsan, ut genom munnen). Och bara låt tankar vandra förbi, det är svårt att bli "tom för tankar" i början. Men pröv att inte styra det. Kommer de så låt de komma. Men pröv igen med några djupa andetag, så kanske det blir tomt i huvvet några sekunder igen.. Blev lite rörigt skrivet kanske.. Skyller på nya medicinen, haha. ;) poängen är iaf, att minst fem minuter varje dag, bara sitta still och leva i de nuvarande andetagen. Då får hjärnan koppla bort stressen lite. Och de fem minuterna gör mycket, speciellt om man gör det många gånger i veckan, helst varje dag.

Svar: Det blev inte alls någon krånglig förklaring. Förstår precis vad du menar. :-) Det låter faktiskt som en bra idé. Det är något som jag definitivt ska testa. Stort tack för tipset. :-) Får hoppas att det hjälper, för det är väldigt pinsamt när hjärnan låser sig. :-(
Jessica

#2 - - svägerskan:

Ja jag tycker också det är jobbigt att få så. Men har börjat vänja mig. Och så sker det inte lika ofta för mig längre. :) har ju vant mig till det, så blir inte lika arg/irriterad längre. Jag smiler och andas lite ist :)

Svar: Egentligen är det hemskt att man ska behöva vänja sig. :-( Det är ju bättre att inte ha sådant överhuvudtaget. Men bra att du har gjort det bästa av situationen så att säga. :-)
Jessica